Har ni följt den här listan så vet ni vilka ingredienser som krävs för att platsa: ett par standout classics, genomgående starka produktioner och en hög lägstanivå. Check, check, check för Reasonable Doubt.Gillade aldrig den forcerade imagen med 30-talskostymer i maffiamanér och stor brist på självironi. Men döm inte hunden efter håren. För tack och lov skiljer sig innehållet på skivan kraftigt från skivkonvolutet och enbart sett till beats & rhymes finns det inte många album som slår Jay-z's debutalbum.
Produktionerna av Ski (of Bragdbloggen fame), DJ Premier, Clark Kent med flera är skolexempel på hur man ska använda sig av klassiska jazz-, funk- och soulsamplingar för att skapa hip-hopmagi; Isaach Hayes (Can I live), Lonnie Liston Smith (Dead Presidents II), Marcus Miller (Can't knock the hustle), The Four Tops (Ain't no nigga), och The Ohio Players (Brooklyn's finest) är bara några exempel. Och det är ingen tvekan om att Jay levererar rätt igenom på varje spår.
Många håller det här som Jiggas bästa album och som ett definitivt Top 10-album (se the Illmatic dilemma). I beg to differ. Men med det sagt har Jay-z inte sagt sitt ännu på listan. Stay tuned.
Lyssna på: Dead Presidents II
2 kommentarer:
Hahah o frustrationen lever vidare. Gillar RD mest för att jigga är så jävla "down to earth" asså i jigga-mått då, på den här skivan. Egentligen är han ju faktiskt en jävligt grym Emcee, ingen tvekan liksom. Men jag känner också att han har fått en BIG FET JÄVLA pass. Asså vem fan fanns det som skulle grounda honom, han hade ju knappast några konkurrenter framtill Ether vs Takeover. Hiphopen var som en enda stor lekplats för Jay, han hade alla dom feta beatsen, producenterna och marknadsföringen och uppbackningen från Def Jam. Plus att han var typ den enda kontakten vi hade kvar till Big o Pac-eran med tanke på Nas sov sig igenom den senare delen av 90-talet.. Nää Jigga status och det han bidragit med till hiphopen är inte lika med varandra för mig. Men som sagt en grym Emcee och inte en Great som BIG.
Håller med om att Jigga fått ett pass, men att slippa konkurrera med Pac o Big gällde ju alla. Många fram samma era har fell off, alltifrån Tribe, Wu-tang till Dogg Pound (och typ hundra till) medan Jay har hankat sig kvar.
Och gällande beatsen måste jag säga att Jay ofta haft svaga produktioner. Vol 2, Vol 3, Roc-la-familia The Dynasty och för all del Kingdom come tycker jag har beats som ligger låååångt under Jiggas rhyme skills.
Kan delvis hålla med om att Jiggas status är för hög, men det beror nog på folks behov av att sätta vissa personer på en lite högre piedestal. Utan Tupac och Biggie finns liksom ingen. Och då är Jay-z en plan B alla kan komprissa om. Typ.
Skicka en kommentar