1. Makaveli - The Don Killuminati - The 7 day theory (1996)

Fanns det någonsin en tvekan?

När jag någon gång i december först satte mig ned och började fundera över en lista över hip-hophistoriens bästa album så satte jag instinktivt Makaveli på första plats. Och det är den enda position som jag inte ändrat en enda gång under hela resan.

Namnet - The Don Killuminati: The 7 day theory - kommer av att albumet färdigställdes på endast sju dagar. Texterna skrevs och spelades in på tre dagar, vilket inte kommer som en överraskning för den som vet att Tupac var en arbetsnarkoman av sällan skådat slag, och mixandet av skivan tog ytterligare fyra dagar. Och just den korta produktionstiden tror jag är en av huvudanledningarna till att skivan blev så bra. Det är 12 spår som utan censur fångar Tupacs stämning vid tiden för inspelningen, och det är tydligt att Tupac satt sitt avtryck till 100% utan överanalys och inblandning av för mycket löst skivbolagsfolk som bara urvattnar helhetsintrycket.

All Eyez On Me, som i många avseenden är en partyskiva, menade Tupac att han gjort enbart för att göra Suge nöjd. På The 7 day theory hade Tupac istället fullständig kreativ kontroll. Klassikern Hail Mary var till exempel (enligt ryktet i alla fall) en freestyle i studion. Och till skillnad från All eyez on me fanns i princip inga stjärngäster, i stort sett samtliga gäster var Tupacs egen grupp The Outlawz, och till och med producenterna (förutom svenska QD3, stor respekt!) var helt okända. Huvudproducenterna, Hurt M Badd och Darryl ”Big D” Harper, var två inhouse-producenter hos Death Row som Snoop och de övriga artisterna inte ville ta i med tång, men Tupac gav dem förtroendet. Och tur var det, för det låter olikt allt annat. Olikt som i oöverträffat överlägset.

Albumet var överlag väldigt mörkt, med en aggressiv och stundtals kallsinnig Tupac, som till exempel på mördande avslutningsspåret Against all odds. Tupac tog nothing to lose-mentaliteten till en helt ny nivå, utan att för en sekund kännas spelad eller forcerad.

Pseudonymen Makaveli kommer som bekant från Niccolo Macchiavelli; Tupac hade inspirerats av boken Fursten, och strategier om hur man konsoliderar makt genom att fejka sin egen död, något som – tillsammans med många andra ”bevis” – länge fick önsketänkande fans (mig själv inkluderat) att tro att Tupac skulle återvända till the rap game. Men det hände givetvis inte, och istället gick Tupacs mördare - precis som i fallet med Jam Master Jay och Biggie med flera andra - fria. Men tack och lov lyckades Tupacs mördare åtminstone inte förhindra honom från att färdigställa hip-hophistoriens bästa album. Och det får mig att tänka på hur mycket fantastisk musik vi fråntagits, för Tupac blev bara bättre och bättre för varje nytt album, och The 7 day theory hade troligtvis bara blivit början på flera år av världsdominans...

Lyssna på: To live and die in L.A.