När Goodie Mob - aka the good die mostly over bullshit - släppte sitt debutalbum Soul food var det en av de skivor som fick mest rotation i min gamla JVC ministereo. Skivan är ett bra exempel på hur man kan göra politiska låtar men samtidigt låta kvaliteten på musiken komma först. Det lyckas man med när låtarnas teman inte upplevs som forcerade eller pretentiösa och verkar komma 100% från hjärtat. Och redan från första spåret, där Cee-lo harmoniserar om hur hårt livet är, över ett minutlångt intro som ändå lyckas landa i hopp, inser man direkt att detta inte är your average album. Skivan innehåller flera grymma låtar och innehåller även historiens bästa avslutningsspår, magiska The Day After.
Innan Outkast och Goodie Mob satte Atlanta på kartan var södernrap i princip synonym med Miami, tajt förknippad med booty shake och 2 Live Crew. Men i ett slag gick södernrap från att vara hip-hops fula kusin från landet till att vinna respekt från öst till väst. Och även om södern hade en hip-hopkultur långt innan Soul Food och Southernplayalisticadillacmusic så betraktar jag ändå Cee-lo, Khujo, Big Gipp och T-Mo tillsammans med Andre och Big Boi som söderns real originators. Och man får heller inte glömma Organized Noizes produktioner som är magiska på Soul food (och även Outkast tidiga album för den delen).
Av Goodie Mobs kvartett så är Big Gipp riktigt grym och Khujo har ett underbart southern drawl, men den tveklösa stjärnan var ändå Cee-lo. Cee-lo är som bekant mest berömd som Gnarls Barkley-sångaren och megahiten Crazy härom året, men som bäst var han definitivt på den här tiden. Cee-lo är för mig också den enda fulländande emcee/singer-hybriden i världsklass, han lyckas med den omöjliga bedriften att vara en lika grym rappare som soulsångare, a feat som i stort sett ingen lyckats med. Men jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken Cee-lo jag föredrar, soulsångaren eller rapparen. Kombinationen av de två är nog bäst, som på världens bästa mamma-låt Guess Who.
Innan Outkast och Goodie Mob satte Atlanta på kartan var södernrap i princip synonym med Miami, tajt förknippad med booty shake och 2 Live Crew. Men i ett slag gick södernrap från att vara hip-hops fula kusin från landet till att vinna respekt från öst till väst. Och även om södern hade en hip-hopkultur långt innan Soul Food och Southernplayalisticadillacmusic så betraktar jag ändå Cee-lo, Khujo, Big Gipp och T-Mo tillsammans med Andre och Big Boi som söderns real originators. Och man får heller inte glömma Organized Noizes produktioner som är magiska på Soul food (och även Outkast tidiga album för den delen).
Av Goodie Mobs kvartett så är Big Gipp riktigt grym och Khujo har ett underbart southern drawl, men den tveklösa stjärnan var ändå Cee-lo. Cee-lo är som bekant mest berömd som Gnarls Barkley-sångaren och megahiten Crazy härom året, men som bäst var han definitivt på den här tiden. Cee-lo är för mig också den enda fulländande emcee/singer-hybriden i världsklass, han lyckas med den omöjliga bedriften att vara en lika grym rappare som soulsångare, a feat som i stort sett ingen lyckats med. Men jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken Cee-lo jag föredrar, soulsångaren eller rapparen. Kombinationen av de två är nog bäst, som på världens bästa mamma-låt Guess Who.
Lyssna på: Cell therapy
2 kommentarer:
Det var nån sommar på Resö då jag minns att den skivan spelades jävligt mycket, jag kommer särskilt ihåg hur jag försökte lära mig texten till första spåret eftersom jag för en gångs skull tyckte mig kunna urskilja vad de sjöng :). Grymt i alla fall att följa den här listan eftersom det är som en guided tour down memory lane, många barndomsminnen här...
Thx Thees!
Och det kommer bara att bli bättre... stay tuned.
Skicka en kommentar