Step into the realm of the best live instrument record ever. På Things fall apart peakade allt på en och samma gång för The Roots. Questloves trummor. Black Thoughts mic skills. Leonard Hubbards bas. Kamals keys. Allt gick samman i en symbios som fick en att ifrågasätta varför inte all hip-hop görs med levande instrument.
Albumet lyckades också med den svårbemästrade uppgiften att ständigt kunna växla tempo utan att tappa momentum; albumet bjuder omväxlande på högvolts-låtar, som Double Trouble och Adrenaline! och lugna låtar, som Act too (the love of my life) och You got me.
Skivan bjuder dessutom på flera förstklassiga gästspel; en osignad Beanie Sigel som slog igenom med dunder och brak på Adrenaline!, Mos Def (tänk om hans album höll samma klass som hans diverse gästspel...) på Double Trouble, Common i sitt esse på Act too, och en på den tiden helt okänd Eve på You got me. Men faktiskt håller Black Thought fanan högt och överglänser alla.
Jag har inte varit på en Roots-konsert sedan jag gick med falskleg på Nefertiti 1997 (eller var det 96, minns inte riktigt) - men om jag skulle gå Roots någon gång i framtiden skulle min önskelista vara What they do följt av samtliga låtar på Things fall apart. Allt utöver det skulle vara ren bonus.
Lyssna på: The next movement
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar