We've finally made it all the way to the Top 10. And what better way to kick off the top 10 than with the greatest lyricist of all time?
The Notorious B.I.G. aka Francis M.H. White aka The King of New York aka Biggie Smalls aka BIG aka Biggie.
Med risk för att bli väldigt intern så kan jag berätta att jag har en dålig ovana att i min omgivning claima att jag var först med att "komma på" olika saker (Edit: Did I say that out loud? Tar tillbaka det direkt. Jag är alltid först med alla bra saker och talar alltid 100% sanning). Men även om Biggie varit min favorite rapper, omväxlande med Tupac, i cirka 15 år så måste jag lyfta på hatten och erkänna att det var min storebror som "upptäckte" Biggie. När Ready to die kom ut fick jag varje dag höra Juicy pumpa ut från rummet bredvid. Som Eels varit inne på i en tidigare kommentar (se inlägget om Twinz) så var det en känslig fråga om man "härmade" varandra när vi var små. I efterhand en helt galen företeelse, men på den tiden kändes den helt logisk på något konstigt sätt. Enligt regeln om härmande var det således en kardinalsynd att köpa samma album så jag gick därför inte och köpte en ny skiva trots att det brann i plånboken. Men jag stod ännu mindre ut med tanken på att Biggie skulle ta upp plats i min storebrors rum och inte i mitt, så istället betalade jag (om inte jag minns helt fel) premium dolares för att köpa loss den. Och sen dess har jag intalat mig själv och alla andra att Biggie var min upptäckt. And that's the story I'm sticking to, so take the blue pill and forget about everything I've said.
Och apropå the statement greatest lyricist of all time kan jag redan nu höra murmlandet från vissa av dem som läser det här: What about Tupac?
Tupac vs Biggie kan man debattera i all evighet, men det tänker jag inte göra i det här inlägget mer än att säga att jag tycker att Tupac hade störst range av de två, han var en mer fulländad artist eftersom han lyckades beröra lyssnaren på så många nivåer och kunde göra alltifrån gangstarap till politiska låtar, från partylåtar till djupa introspektiva låtar. Men när vi talar om flow, om rhymes, om riding the beat, om cadence - så är B.I.G. nummer ett. Medan andra rappare skriver en text och låter beatet anpassa sig till the rhyme, så skräddarsyr Biggie istället sina rhymes efter the beat. Det är nästan som att Biggies nasala och andfådda rim blir ett eget instrument som i perfektion ackompanjerar de övriga arrangemanget.
Biggie var den ultimata skrytrapparen som lyrically mördade all konkurrens (My mind's my nine / my pen's my Mac-10 / My target, all you wack niggas who started rappin). Men vad som gjorde Biggie så unik var att he didn't fit into any stereotype. Biggie fick det att framstå som fullständigt självklart att vara både ful (heart throb never, black and ugly as ever) och överviktig (since thirteen, a chubby nigga on the scene) men ändå ha störst självförtroende (I got more Mack than Craig and in the bed / Believe me sweety I got enough to feed the needy) och få alla snygga brudar (Girls used to diss me / Now they write letters 'cause they miss me). Det Biggie saknade utseendemässigt vägde han helt enkelt upp med humor och wit. I samma andetag kunde han få sin stora mage fylld med mat samtidigt som han raggade upp klubbens snyggaste brud, som i klassikern Big Poppa:
We can rendezvous, at the bar around two /
Plans to leave, throw the keys to Lil' Cease /
Pull the truck up front, and roll up the next blunt /
So we can steam on the way to the telly, go fill my belly /
A T-bone steak, cheese eggs and Welch's grape /
Conversate for a few, cause in a few, we gon' do /
What we came to do, ain't that right boo? [truuuueee] /
Forget the telly, we just go to the crib and watch a movie in the jacuzzi, smoke L's while you do me.
Det fanns ingen som var lika bra på micken som Biggie. Varken innan eller efter. Och det kommer heller aldrig finnas.
Men det enda jag egentligen vet med 100% säkerhet är att om Biggie hade levt idag så hade alla rappare - som haft en hit mellan 9:e mars 1997 fram till dags dato - varit överlyckliga om de ens hade fått putsa Biggies skor.
Lyssna på: Juicy
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Innan chocken lagt sig och ev kommentarer trillar in i stil med:
LOL - Ready to die på plats 10?!?
Så ja - även om det dödar en del av spänningen att gå händelserna i förväg – så anser jag att Life after death är Biggies fetaste skiva. Stay tuned...
Hahaha den kommentaren känns som att den nästan var riktad mot mig! Men så länge Ready To Die är med på topp 10 så spelar det ingen större roll vilket nummer den hamnar på. Tycker också att Life After Death är bättre, bara genom att Big var mer relaxed på den andra skivan o verkligen lät sin sjukt grymma talang som Emcee att rinna ut över alla spåren, helt effortless också. Plus att Life after death inte var lika hardcore o gritty, den har mer hits liksom. Det spelar ingen roll för en rappare som Biggie om han håller det äkta eller är överdrivet kommersiell för att det kan aldrig bli fånigt för han är så sjukt överlägen lyrically!
Undrar om det är All Eyez On Me eller 7 Day Theory som hamnar på första plats.. Ska bli intressant.
You know it. Def var det en förebyggande kommentar, hade förutsett en eventuell backlash från alla fans av Biggie, och jag vet att du är en stor sådan! Men det verkar ju vara konsensus på denna så det var kanske i onödan :)
Från och med nu är listan hårfina skillnader vilken position som intas, eftersom allting är big time classics (enligt mig iaf). Ska bli intressant att se listan om ett år eller så och se om jag fortfarande tycker samma.
Förresten ska jag försöka ta fram en poll av något slag så att efter listan är klar kan alla rösta på sina favs, så vi får en sammanvägd lista...
Jaa men fan det blir så svårt när man väl kommer ner till topp 10. Vilken skiva ska hamna på vilken plats liksom? Men älskar ju alla på olika sätt. Sen så beror det på vad man dömer efter, vad gör Doggystyle bättre än Illmatc? Allt sånt är ju så sjukt subjektivt. Fett det där med polls, det kan bli bra!
Skicka en kommentar