Anywhoo, P Diddy övertalade mig att lägga ut min senaste recension av Summerslam. PD:s mail kan jag ju inte lägga ut utan hans permission. Men kanske blir våra bådas WWE-mail ett nytt inslag på bloggen framöver...
Summerslam review
Rey vs Ziggler:
Ziggler's coming out party. Här tar han chansen på en PPV och visar att han hör hemma. Och att han är här för att stanna. Tack och lov är han på SD, vilket betyder att han inte glöms bort en vecka. Skönt att se en clean pin, inga run-ins, ingen Maria, inget larv. Just wrestling. Sidebar: Bortsett från allt larv om "kändisar" i publiken, var inte L.A.-publiken ännu mer bizarro än Canada och UK? In-ring action cheering gick ofta fördel heel. Vad beror det på? Och vad tycker Vince om detta?! 8/10
Swagger vs MVP:
Grymt intro. Great mic work. Synd nog, som du säger, räcker MVP inte till i ringen. Han är kanske den sämsta wrestlaren under 1,95 meter i WWE idag? Swagger är helt enkelt inte tillräckligt utvecklad som performer för att kunna rädda den här matchen. Klockade matchen till 7 minuter om jag inte minns fel. Riktigt illa. 2,5/10
JeriShow mot CT:
Att Jericho - och en Show som levererar - lyckats elevera Cryme Tyme till att öht bli tagna på allvar är helt sensationellt bra jobbat. Hoppas JeriShows nästa PPV-match mot MVP och Mark Henry bara är en one-time fluke. Som du säger, DX vore bättre, om något. Hoppas sedan att Jerishow framåt vintern splittras långsamt så att Show och Jericho kan göra ett program innan the return of Edge. Tror det hade fungerat kanonbra. 7/10
Khali vs Kane:
Förväntningarna var så sinnessjukt lågt ställda, att den här blev lite av en positiv överraskning. Kul för Kane (privatpersonen) att hans karaktär faktiskt får vinna och behålla någon typ av dignitet. Men borde inte Kane turn face already, han passar mycket bättre som det tycker jag. Jag kan inte ta hans elakhet på allvar. 3/10.
DX vs Priceless:
Oj oj oj, vad förlegade DX känns. Om du dessutom sett måndagens Raw har du precis som jag bevittnat världens längsta, tråkigaste och mest pinsamma skit med DX och Vince McMahon. Barn under 12 (the main demographic nowadays it seems?) vet för fan inte ens vilka DX är, och de gamla kiss- och bajsskämten funkar inte i någon målgrupp förutom eventuellt i Italien. Näe, det här luktar superegot Triple H och pillow talk med frugan lång väg. Stackars Shawn Michaels. Men tillbaka till matchen. Legacy blir starkare och starkare. Helt korrekt som du säger att Cody äntligen fick en push. Jag börjar gilla Ted och Cody för i ringen märks det att de har respekt för de gamla tag teamens sätt att manipulera, strategize and scheme, göra många tags för att konservera energi etc. Det märks nästan att dem är second generation :) Om de nu bara kunde få en ny titantron theme. Enda knock on this bout är samma som det är genom hela galan; jag börjar bli trött på att matchers outcome är easy to predict, den som dominerar hela matchen med ruthless aggression förlorar 8 gånger av 10 efter en Hulk Hogan vändning på slutet. 8/10
Christian vs Regal:
Bra build för Regal and his muscle men. Men borde inte detta vara ett inslag på ECW? Gör man det här på en PPV visar det hur värdefullt ECW anses vara (om man nu inte redan visste det). Jag menar hardcore ECW-fans förtjänar inte de sina 15 minutes på en PPV för alla timmar de kollar på the weekly shows? Stackars Matt Stryker som är på micken sammanlagt 1 minut. N/A
Orton vs Cena:
Som jag sa innan så är jag så utled på de här killarna att jag nästan har en snabbspol-impuls när matchen ska börja. Därför måste jag säga att jag blir positivt överraskad. Jag tyckte faktiskt det var riktigt spännande ett par gånger. Även om man fick förstå i efterhand att det var Brett DiBiase som rusade in i ringen, var jag faktiskt nästan övertygad om att det var en upprörd/berusad fan som sprang in, åtminstone efter att ha sett Ortons och framförallt Cenas reaktioner efteråt. Bara att jag satt och tvivlade gjorde att WWE hade lyckats skapa lite av ett WTF-moment och det räckte för mig. 8/10.
Jeff Hardy vs CM Punk:
Folk pratar om Jeff Hardys insane exploits - och med rätta, stackarn kommer väl sitta i rullstol om tio år - men vad man lätt glömmer CM Punk. Snubben har två MITB-vinster for god's sake. The back suplex från the top rope där Jeff landar mitt på stegen, i denna sekvens landar CM Punk (medvetet) på stegens ena ben mitt på ryggraden (!!). Lägger sig dessutom flat on his back på ett bord och låter Jeff Hardy hoppa från 6 meter och landa rätt på honom.
Båda gör en magisk match, men som samtidigt ständigt känns ganska tragisk eftersom jag tänker på hur de bokstavligen kämpar livet ur sig för att please the crowd för ett bolag som, som du påpekar, är vidrigt småaktigt och där man inte ens har garanterade kontrakt. Jeffs hopp från stegen, om detta var hans sista PPV, är motsvarigheten till Jordans sista skott mot Utah i finalen 1998. En ikonisk bild. En stor del av mig hoppas att Jeff slutar och aldrig kommer tillbaka. Det skulle kunna göra honom till en av de största någonsin, samtidigt som det hade varit en poetisk slap in the face på svinet Vince. På många sätt sammanfattar den här matchen allting som är bra och dåligt med WWE och därför får den: 9,5/10
Sammantaget en riktigt riktigt bra Summerslam. Enbart sett till de bästa matchernas kvalitet skulle jag ge det en 9. Betyget dras ned av att matcherna (utöver Hardy vs Punk) var uppbyggda så uselt och därmed inte slog an någon emotionell ton utöver själva in-ring-arbetet.
8,5/10
Ps. Mailet ovan skrevs tidigare i veckan. Under fredagen blev det officiellt att Hardy faktiskt slutar (tillfälligt men utan ett planerat returdatum heter det). Folk som säger att wrestling inte är på riktigt är korkade. En wrestlare jobbar 10 gånger hårdare än vanliga idrottsmän. 300 shows per år av wear and tear har brutit ned många stackars kroppar. Med det sagt är det oerhört få wrestlare som lämnar branschen på sina egna villkor och speciellt på toppen av sitt game (med The Rock och några till som undantag). Därför gläder det mig att Hardy tar ett riktigt break och som jag nämnde ovan önskar en stor del av mig att han lägger av för gott. Men så lär det knappast bli. Suget för att höra publikens jubel kommer att bli för stort.
Jeff Hardy we will miss you!
