41. 50 cent – The massacre (2005)

Idag får en stor rapartist vara nöjd om hans skiva långsamt kan arbeta sig till platinum status (1 mil). Till och med guld räknas som en framgång numera. Då ska man komma ihåg att för mindre än 4 år sedan släpptes The Massacre som sålde 6 miljoner i US och totalt 11 miljoner worldwide. Det är viss skillnad på framgång och framgång – och Fiddy hade med andra ord anledning att vara kaxig. Men med framgång kommer hård kritik. På grund av att The Massacre misslyckades att leva upp till de enorma förväntningarna ansågs den vara ett steg tillbaka och blev på sina håll sågad av kritiker, tyckare och annat löst folk. Inte minst av sina rapkollegor började avundsjukan visa sitt fula tryne. It’s lonely at the top.

50, ansågs det, hade sold out, bokstavligen. 50 hade tappat sin street cred i och med framgångarna. 50 hade börjat låta som Ja Rule med sjungande refränger. 50 kunde inte återvända till sina gamla hoods. 50 hade blivit för corporate. 50 kunde inte ens längre gå på klubben. Ja, 50 hade blivit en tacksam måltavla för rappare som försöker vara underground (översättning, som inte kan sälja skivor).

Och med jag-vill-kräkas-singeln Candy Shop gjorde visserligen 50 sitt bästa för att ge The Massacre ett dåligt rykte redan innan man lyssnat på hela albumet. Helt oförtjänt med tanke på att skivan är Curtis Jacksons bästa och fortfarande bättre än 99% av allt annat som släpps. Get rich or die tryin’ hade högre lägstanivå, och frånvaron av en ny In da club gjorde många besvikna, men jag föredrar ändå The Massacre efter att ha tagit en ordentlig titt på the tracklist; In my hood, I’m supposed to die tonight, Piggy bank, Outta control, Position of power, God gave me style och min personliga favorit Ski mask way är alla grymma. Ta bort 5 mindre bra låtar från skivan och albumet hade hamnat Topp 20 utan problem.

Lyssna på: In my hood


Edit: Fick byta till In my hood för YouTube tar ner alla musikvideos... skärper sig inte sajten kommer den att dö.