Numera är det fullständigt självklart att stora rapartister omges av ett helt posse av artister; från G-unit via Dipset ända ned till St Lunatics och andra pretenders, men ingen kommer i närheten av den energi som Wu-tang genererade i tidiga mitten av 90-talet.När Wu-tang slog igenom hade materialismen börjat ta över hip-hop, alla rappare skulle dricka Cristal och fronta som att de var miljonärer innan de ens släppt en singel (ungefär som idag, när jag tänker på det). I det här klimatet kom Wu-tang som en minst sagt välkommen kontrast och frisk fläkt där platinum and ice var utbytt mot timbs, jeans och hoodies. Wu blev raka motsatsen till stereotyp hip-hop och satte på kort tid mer trender än hälften av sin generation av rappare tillsammans.
Raekwon fick kids att tugga på lakritsstänger, Method man gjorde tandborsten till en mode-accessoar, Gza och Rza fick oss att läsa på om kinesiska dynastier och hyra shaolin-filmer, Ghostface bar mask och introducerade en serietidnings-image till rap, medan U-god, Inspectah Deck och Masta Killah var lagspelare som alltid levererade. Och Ol' Dirty Bastard, ja, det var Ol' Dirty Bastard. Samtliga i gruppen är/var en grym artist i sin egen rätt, men det var som grupp de var ett riktigt fenonomen.
Tyvärr har de aldrig lyckats upprepa debutalbumets framgång, även om uppföljaren Wu-tang forever hade kunnat göra det om de gjort ett singelalbum bestående av dubbelalbumets 10 bästa spår istället för ett dubbelalbum med 10 grymma låtar och 17 (!) dåliga. Jag vet att jag låter som en trasig LP-skiva men varför har inte artister bättre förmåga att plocka ut de bra låtarna och steka dem dåliga? Precis som en långfilm har en klippare som tar bort dåliga/överflödiga scener, borde någon gå in och trycka på delete på alla album-fillers. Låt säg att Wu-tang forever hade följt det här konceptet då hade det kunna låta så här grymt! Då hade ingen betraktat skivan som en besvikelse. Men man kan inte skriva om historien, och därför platsar 36 chambers på Top 44 medan Wu-tang Forever markerar början på slutet för Wu-tang.
Lyssna på: C.R.E.A.M.
2 kommentarer:
Wu-tang är verkligen wicked! Method Man är ändå min favorit, killen var faktiskt med på både "Ready To Die" och "All Eyez On Me". Fast jag gillar Ghost och Rae sjukt mycket också. Dom är alla jävligt unika inom Hiphopen. Jag har en remix till dig från den här skivan, tror du kommer gilla den...
Meths första solohit
http://www.zshare.net/audio/543621832ba145c5/
Jag tycker U-god är underskattad faktiskt, lyssna t ex på "Black shampoo" och hans vers på "It's yourz" på Wu-tang forever. Alla i gruppen är (var) grymma egentligen, men Method Man var nog största stjärnan i början.. och som du säger, en av få som Biggie lät gästa på Ready to die, det är respekt. Bra remix!
Skicka en kommentar