Jag wikipediade "svensk hip-hop" och får se att bilden av svensk hip-hop är synonym med Organism 12, Promoe och Timbuktu. Frågar du mig borde det vara Ken, Petter, Ison & Fille och AP. Men Ken är den enda som har den unika förmågan att få mig som lyssnare att bli engagerad på riktigt. Och det gör han lika bra eller bättre än 99% av alla andra mainstream rappers.Kitigai, Thomas Rusiak och framförallt Collén och Webb står för produktionerna på Vägen tillbaka och det låter helt sanslöst bra. Inget ont om svensk hip-hop, men man är inte van vid att det brukar låta så här bra. Man borde kanske inte ha varit jätteförvånad i och för sig, för även Petters debut lät grymt bra, mer eller mindre producerad av samma killar. Beatsen påminner om fransk hip-hop när den var som bäst, ungefär som samtida IAM och NTM. Dystra, monotona produktioner, som lägger grunden perfekt för Kens genomgående självutlämnande teman som på flera spår fortfarande ger mig rysningar.
Dödens gränsland och Djupa sår, båda producerade av Kitigai, är de grymmaste hip-hoplåtarna som gjorts i Sverige någonsin. Sommarminnen och Du & jag är båda feta - medan Mamma och Eld och djupa vatten fungerar perfekt som singlar. Men egentligen går det lika bra att bara trycka på play och låta skivan gå på repeat, för allting håller hög klass. Det här är det enda svenska albumet som platsar på Top 44, så hatten av till Ken Ring som gjort svenska hip-hophistoriens bästa album.
Lyssna på: Djupa sår
3 kommentarer:
Hade inte räknat med några svenska skivor på listan men denna skivan förtjänar verkligen att vara med.
Hade heller inte räknat med några svenska skivor, innan jag började stolpa ned kandidater... men vad kan man säga? Inte nog med att Vägen tillbaka var grym då, den är nästan ännu bättre idag!
"Sparkar upp grus" - "Kickin' up dust with older G's"
Skicka en kommentar