Om man bara fick lyfta fram en enda låt som ska symbolisera New York-rap så skulle jag välja Shook Ones Pt II. På det kanske tyngsta beatet någonsin sprider två kortvuxna tonåringar verbal skräck på ett så förtjusande sätt att det bara kan resultera i gåshud. När man lyssnar på west coast gangsta rap får man ofta känslan av att det är påhittade, icke självupplevda, berättelser från studio gangstas klädda i blått eller rött. Och så är det ju också i 99,9% av fallen, som Jeru sa på Ya playin yaself, ”I never knew hustlers confessed in stereo”. Men när man lyssnar på The Infamous får man intrycket av att Havoc och Prodigy skulle kunna mörda vem som helst, när som helst.
Inte så att det är på något sätt positivt, coolt eller värt att glorifiera, men all konst (oavsett om det är film, böcker, foto eller vad du vill) blir bättre när den upplevs som så rå och icke-artificiell som möjligt. Och ska man ta fram gangstarap i dess mest råa, brutala form kan jag inte komma på ett mer passande album. Survival of the fittest, Drink away the pain, Up north trip och Give up the goods är andra höjdpunkter på skivan.
Lyssna på: Shook ones Pt II
2 kommentarer:
Känns lite smått overkligt att så många av 90-talets storheter bara va gryma under max en femårsperiod och sen bara försvann. Underbart är kort.
/ elias
Riktigt bra skiva.
Skicka en kommentar