Waited with a glacier's patience

Missade att inkludera denna i Best of 2009.

Neko Case - This tornado loves you

God jul

Min favorit-julsång, original här, sjungen av en true playa.

Nat King Cole - The Christmas Song

Best songs of 2009

Spotify-link here.

Tracklist:

Method Man & Redman - How bout dat f. Streetlife & Ready Roc
Julian Casablancas - 11th dimension
Soulja Boy Tell'em - Kiss me thru the phone feat Sammie
Jay-z - A star is born feat J. Cole
Näääk - Sthlm city feat Mackish Price
Phoenix - 1901
Lifelike - So electric
Lorentz & M. Sakarias - Baby!
Taylor Swift - Love story (Digital dog remix)
R. Kelly - Echo
Drake - Successful feat Lil Wayne
Ken Ring - Nu måste vi dra
50 cent - Baby by me feat Ne-yo
Eminem - Same song & dance
Clipse - Popular demand (Popeyes) feat Cam'ron
Stor - Terminal 5 feat Fille
Timbaland - Morning after dark feat Nelly Furtado & Soshy
Trey Songz - One love
Common - Make my day feat Cee-lo
Empire of the sun - Walking on a dream
Keri Hilson - Knock you down feat Kanye West & Ne-yo
Big Boi - Shine blockas feat Gucci Mane
Jadakiss - Letter to B.I.G. feat Faith Evans

Vad finns att säga om den här listan? Den blandar hejvilt rap, rnb, pop, tecno och till och med lite country. Så om du är 100% genre-nazi (och/eller är under 17 år) kan du hoppa till en annan lista - eller tryck bara på delete på de låtar du inte diggar (typ Taylor Swift... men tro mig du kommer ångra dig i längden ;).

Vidare ska sägas att listan inte är listad enligt någon ranking, den är completely random.

Till sist bör nämnas att samtliga av årets bästa låtar inte finns på Spotify. Året är 09 inte 99 och folk släpper inte album och singlar på samma sätt som förr i tiden, och inget officiellt släpp = inget Spotify. Jag önskar jag kunde ha lagt upp Ride the wave med Trav, som jag lätt tycker är en av årets Topp 3. Men i sin helhet bör listan ändå göra år 2009 någorlunda rättvisa.

God jul Bragders!

Att förutspå jordens undergång är fredsivrande?

Stockholm, 15 december 2009.

Våra nordiska grannar gör sitt bästa för att sätta Norden på kartan. Och då pratar jag inte om fiolspelaren i Eurovision eller arenafyllot i Parken.

Fredspriset hade blivit lite mossigt tyckte norrmännen. Så varför inte ge fredspriset till 2000-talets egen Nostradamus, Al Gore? Skrämma upp hela världen till en likriktad skock rädda får, det är en fredshandling om jag någonsin sett en.

Året därpå gick fredspriset till nån finne som ingen brydde sig om, så naturligtvis var man tvungen att hotta upp festen lite grand i år. Så varför inte ge fredspriset till en snubbe som inte åstadkommit någonting (ännu åtminstone) i praktiken och som kort efter (pr-tricket) utmärkelsen följde i Bush fotspår och skickade ytterligare 30000 soldater till Afghanistan? Låt scientologen Will Smith hosta galan och saken är biff. Given succé.

I dagarna riktas världens blickar mot Köpenhamn för en visning av julhelgens givna blockbuster movie, Klimatkonferensen aka Star Wars VII - The Climate Eco Heroes.

I rollerna: ett gäng korrupta M.T. Suits som har noll koll på klimat men 100% koll på populismens vindar.

Regi: Media och mindless sheep.

Manus: Hela världen vet om att världen håller på att gå under. Och det beror på mig. Och dig. Och din mamma. Ja, det är en obekväm sanning, men så är det. For so says Al Gore.

Handen på hjärtat. Jag har ingen aning om klimatet. Handen på hjärtat. Det har inte du heller. And that's my whole point.

Vad jag däremot har en aning om är att jag ogillar likriktad sekterism och nedtystande av avvikande åsikter och frånvaro av debatt. Jag gillar inte domedagsprofeter och losers som inte kan slå George Bush i presidentval.

Jag låter Penn & Teller få sista ordet.



Ps. Om du mot all förmodan har en annan åsikt än världens alla klimathjältar, vänligen skicka ett e-mail till climateheroes@unitednationsclimatepanel.com så kommer personalen att (radera) läsa ditt e-mail och sedan (skicka en trojansk häst) svara på ditt e-mail så fort som möjligt.

Dehüngerize!

Min favoriteklam 2009.

Work

Bragden har ett liv utanför Bragdbloggen. Det kan kanske vara svårt att tro med tanke på the pointless drivel I churn out on a regular basis här på bloggen.

All work and no play makes Jack a dull boy.

När Bragden jobbar lite för mycket blir det för dålig aktivitet på bloggen. Sorry about that. Kanske måste jag expandera bloggen till en franchise of bloggers, så jag kan kick back and relax...

Wu-tang is for the children

Surfar runt lite grand och springer in i ett gammalt klassiskt klipp med ingen mindre än Ol' Dirty Bastard (coolaste artistnamnet ever?).

Kanye West se och lär, det är så här man crashar en gala. ODB verkar så uppriktig i sitt lilla tal, man kan inte annat än bli rörd.



Som vanligt är ODB väldigt sammanhängande.

I went and bought me an outfit that costed a lot of money today, because I figured Wu-tang was gonna win ....
Puffy is good. But Wu-tang is the BEST!

Hahaha jag skulle inte kunna säga det bättre själv.

Till skillnad från Kanye kan man se att folket på scen är scared straight av ODB. De verkar tro att ODB ska pull a piece out närsomhelst. När han säger I love you all på slutet verkar de väldigt lättade ("Puh, va skönt, han mördade oss inte").

Ett par andra godbitar...




Brooklyn Zoo



Vem är dagens motsvarighet till ODB...? Sök med ljus och lykta och du lär inte hitta nån som kommer i närheten...

Hip-hop idag är helt enkelt alldeles för likriktad, det finns inte den där variationen av personligheter och stilar längre om du frågar mig. No hating, men det är så jag ser det. Det mesta låter likadant, det finns inte många som står ut från massan.

Förr i tiden visste man vem som rappade för the ladies, vem som var gangsta, vem som var party, vem som var political, vem som var lyrical, vem som hade fetaste stilen, vilken producent som proddade åt vilka artister. Nu är det mesta too generic.

Apropå Grammy Awards. Nu har iofs mainstream media ungefär lika stor koll på hip-hop som Paradise Hotel deltagarna har på kalla kriget, och Grammynomineringar ska man ta med en nypa salt, men ta ändå en titt på årets nomineringar. Det är ingen rolig läsning för den som hade hoppats på lite new blood in the rap game. Speciellt med tanke på att bäst före datum på en rappare brukar vara 2-3 skivor, sen är det on to the next one.

Best Rap Album:
Universal Mind Control by Common
Relapse by Eminem
R.O.O.T.S. by Flo Rida
The Ecstatic by Mos Def
The Renaissance by Q-Tip

Den artistlistan känns så gammal att jag borde ha läst den på Netscape Navigator. Bortsett från Flo Rida, som är 00-talets motsvarighet till MC Hammer (fast sämre), så kan man tro att året är 98 all over again... and to make matters worse, när galan väl är igång kommer den crashas av Kanye West istället för ODB.

Times like these...

Den här låten använde George W. Bush till sin återvalskampanj, utan Foo Fighters kännedom. Dave Grohl lackade ur och kände att de därmed prompt behövde stötta världens största torrboll (och flip-flopper, se nedan) John Kerry istället.

Säg vad man vill om Dubya, men taste for some goooood music har han i alla fall. Originalet är också löjligt grym, men idag känner jag mig acoustic och den versionen är om möjligt ännu fetare.

Happy freitag bragders!



Och lite fredagshumor. En political advert av Dubya himself.

Tiger ger sig in i musikbranschen

Take Your Name Off Your Phone (Slow Jam Remix)

Barry White Tribute

South L.A. har producerat en gigantiskt stor portion av the all-time greats of hip-hop. Bulken av L.A. och west coast gangsta rap har sitt ursprung i South Central med Watts och Crenshaw och angränsande Compton, Inglewood och Long Beach.

Men långt innan de blåa och röda färgerna gjorde entré i hip-hop fanns en original South Los Angeles gangsta som gjorde banbrytande musik som nådde världens alla hörn. Långt innan hip-hop ens existerade fanns något av en föregångare till Dr Dre, en fet producent och låtskrivare, som något motvilligt greppade micken själv och blev en av världens största artister.

Jag talar förstås om Barry White.

Det var i fängelse som White bestämde sig för att göra något bättre av sitt liv än att bara hänga i gäng. Och det tackar vi för. Men för WASPs around the world är Barry White kanske mest känd som mannen vars megahits konstant spelades på Ally McBeal. Det gläder mig att Barry White spelades på programmet, troligtvis degade White in duktigt på serien och försäljningen som följde i dess spår.

Men den som har koll på White vet att han var far from en TV series novelty. Han har en av de grymmaste musikkatalogerna ever. Och på Bragdens lista över de grymmaste RnB-artisterna från förr sitter han på tronen tillsammans med Marvin Gaye. Av idag skulle jag endast kunna nämna R Kelly i samma andetag.

Old songs to most, new songs to some, checka in för att reminisce, checka in för att discover...

Never never gonna give you up



I've got so much to give



Let the music play



Oh what a night for dancing



Your sweetness is my weakness (PhD edit)



Oöverträffad röst. Tidlös musik. Barry White. R.I.P.

The best in the world at what I do.

Världens bästa catch phrase. Den har så många lager när man tänker på den.

Ph D, detta är varför vi måste åka och se WWE live. Soon. Front seat requirement.

Tiger Woods i nya The Sims?

Nej, det är förstås bara kinesiska nyheterna. Såklart.

Lil' Malik

Den som inte gillar Snoop Dogg måste vara packad. Eller nej, då gillar man ju Snoop ännu mer. Den som inte gillar Snoop måste vara nykter som fan. Literally and metaphorically speaking.

Vad vore the rap game utan Doggystyle egentligen...? Ett guldkorn på skivan som ofta glöms bort i sammanhanget är Pump, Pump där Lil Malik från anti-Kriss-Kross-gruppen Illegal fullkomligt mördar sin vers. Eminem på Jiggas Renegade? Try Michael Myers i Halloween. Snoop droppar ett par feta lines såklart (Let the motion of ya body be the key cos we be tha muthaphuckin g funk family...) men i slutändan slaktar Mr. Malik Snoop som Drew Barrymore i första scenen i Scream.

Snoop Doggy Dogg - Pump, pump feat Lil Malik



För att ge lite sammanhang till er som inte kan er Illegal (jag gissar att lillebrushan hade ett av cirka 10 ex i hela Sverige back in the day...) så får jag uppdatera er på en av deras få hits. De la ned kort efter debuten och gud vet vad de gör idag.

Illegal - We getz busy



För ordningens skull ska nämnas att Jamal också hann släppa en av 90-talets fetaste låtar.

Jamal - Keep it real



För longtime loyal readers of Bragdbloggen vet ni att jag redan kört Keep it real förut... men precis som Barry White tycker jag att too much of anything good can't be bad.

Al Bores vänner tagna med handen i syltburken

Nu börjar allvarlig korruption och dataförfalskning uppdagas i klimatsekten, förlåt jag menar förstås Förenta Nationernas klimatpanel.

Sträck upp en hand om du tror på allt du hör på nyheterna. Har du handen uppe kan jag rekommendera en jättebra "dokumentär" till dig, den heter En obekväm sanning. Den står i videohyllan bredvid 2012, Armageddon och Independence Day.

Måndag hela veckan

Måndag. Jobb. Planering. Microsoft Outlook. Rapportering. Lunch. Kaffe. Sen blir det helg. Decompress/decompose. Chill-out. Alkohol. Sova ut. Sen börja om igen...

Ny dag, samma skit


Allt går runt

Miss Rain

Var och såg Stockholm Filmfestivals Vinnarfilm, Precious.

Grym film. Inget att se för sensitive viewers, den är väldigt magstark, rentav fruktansvärd. Men den har mycket hopp också, och den har en grym cast. Till och med Mariah Carey är bra, hon har skalat av alla Emancipation of Mimi-craziness manér och spelar en så gott som osminkad social worker. Och gör det bra! I am not making this up. Huvudrollen (Gabourey Sidibe) som spelar titelrollen Precious är även hon grym liksom hennes mamma som spelas av Mo'nique. All around grymt bra skådespelare med andra ord. Framförallt hoppar jag till av trevlig överraskning när Paula Patton dyker upp. Aldrig sett henne förut, men jag tror att jag har en instant new favorite. Hon ser ut som en blandning mellan J. Lo (the good years) och Halle Berry - men är av allt att döma en betydligt bättre skådespelerska. Good combo. Lite adderad trivia, hon är gift med Robin Thicke. Ingen är perfekt.

And as a special treat this evening

Kan någon berätta för mig varför det här INTE var en singel? Ingen crossover hit förstås, men borde definitivt varit ett släpp för urban stations.



Topp 5 på min Nas-lista. Men när Primo är på så här bra humör blir det iofs alltid succé.

You sold a million now you half of me

Har idag gått omkring och nynnat på några av de grymmaste linesen ever in the rap game. Jag menar när en brud i en och samma vers skryter om att hon är följande kan det ju inte bli annat än succé:

Queen bitch.
Supreme bitch.
By any means bitch.
Murder scene bitch.
Clean bitch.
Disease free bitch.

Speciellt den sista är så skön. Disease free. Dat's good to know.

Jag talar förstås om ingen mindre (pun!) än Lil Kim och klassikern Queen Bitch.

Anywhoo, jag googlade låten för att take a stroll down memory lane och fann det här klippet som jag av någon anledning aldrig sett/hört förut:



Fanns det någonsin något tvivel om att Biggie skrev Kims raps har jag suddat ut dem efter det här. Clearly är det Biggie som värmer upp i studion för att testköra de rhymes som Kim ska lägga.

Det förklarar också varför Kims karriär sjunkit som en sten efter Biggies död.

En av de skönaste kommentarerna jag såg på YouTube om det här klippet (Ltron9):

"Ghost Write"????? Biggie straight Poltergeisted her shit!!!!!

Lololol.

Who slam harder?

Vilket litet monster.

Att slå in en öppen dörr aka I love Magnolia

Finns det ett bättre soundtrack än Magnolia? Tveksamt. Jackie Brown är där uppe och nosar men frågan är om inte Magnolia är ändå liiiiite bättre.

Supertramp med Logical Song (vad är dealen med USA och skräcken att klassas som en "liberal"?)



Och Michael Scotts favoritlåt, Goodbye Toby, uh-hhm Stranger.



Men bulken av skivan är gjord av Aimee Mann, en artist jag aldrig förr och aldrig senare lyssnat på annat än på Magnolia soundtracket. Märkligt, eftersom alla hennes låtar här är löjligt feta.

Save me (Aimee Mann ropar på Chris Jericho)



Wise up (Griiiiim incorporating of film and song i ett och samma klipp)



Deathly (love the solos vid 2:45 och 4:30...)



Tom Cruise i sin bästa roll ever.



A master of the muffin. 1-877-TAME-HER. Respect the cock. Loooool.

Jag har faktiskt en kompis som läste böcker av the real life Frank Mackey och under ett tag följde hans "datingtips" á la Seduce and Destroy. Att stå bredvid honom på krogen när han omvartannat dissade/sågade och omvartannat gav komplimanger till de tjejer han raggade på var, minst sagt, bisarrt. Att sagde kompis nu gått över till en mer traditionell approach tyder kanske på att det finns mer framgångsrika strategier, vad vet jag?


Troligtvis blir det en mer framgångsrik strategi om man ser ut så här?

Survivor Series Preview

Njae. Jag behöver inte skriva en preview om nattens Survivor Series. Allt jag behöver göra är att konstatera att jag vill att det ska sluta med bältet på Chris Jericho. Det hade kunnat sätta plåster på såren för Blåvitt och Knicks. Kidding. Typ :)

Hey now, hey now

Don't dream it's over

Ända sedan jag spenderade 5 timmar om dagen spelandes GTA Vice City så har jag varit en enorm sucker för 80s hits. Den här låten är visserligen inte med på Vice City, men den hade platsat. Lätt. Tändning 3.0.

Genesis 3:25

God will take good care of you. Just do as say don't do as I do.

En av de gånger där låt/melodi, video och budskap kommer tillsammans i en grymt bra kompott.

Raka skallen och visa vad du går för egentligen

Sitter hemma på en fredag. Känns underbart att inte ens komma i närheten av 4:an på fjärrkontrollen. Per default ogillar jag allt TV4 gör. Idol är ännu värre. Helt plötsligt blir hela befolkningen en flock of sheep. När ska någon fatta att de där så kallade idolerna är helt talanglösa? Jag skulle inte betala 50 öre för att se en konsert med någon av dem. Och de ska verkligen inte få kidnappa min fredag från att kunna decompress like Elaine.

Nej, istället är briljanta V för Vendetta på i bakgrunden.


Natalie Portman. Johnny Bragds GF i ett parallellt universum.

Som ett experiment skulle det vara kul om alla tjejer rakade huvudet. Då tror jag att man hade kunnat sålla agnarna från vetet. En tjej som fortfarande är smoking hot med rakat huvud är odiskutabelt het.

Och i motsats det till det så skulle många brudar med hair extensions och andra fixings inte kunna dölja det faktum att de är änna riktiga scooba roobas när det kommer till kritan.

Jag säger som Creed. Au naturale, baby.

Saknar snus....

... någon som vet om det här är ett bra substitut?



Bergamott låter ju lovande. En Earl Grey snus har jag alltid velat ha.

Hur gammal är man om man kommer ihåg denna?

Hur ung är man om man inte sett den?



Aah. Tiden då supermodeller var supermodeller. Får man gissa att Chris Isaak var ansvarig över castingen, samt videons "storyline"?

Kan meddela att jag tyckte HC var mega hot när den här videon kom. Å andra sidan var man pubertal då så allt som inte såg ut som ett komplett ras var nice, typ. Men så här i efterhand kan jag säga att videon har stood the test of time. HC slår lätt dagens video hoes. Dessutom gillar jag låten.

Kvällens match

VS.



Paradise Hotel vinner på knock.

Coincidentally så har både Paradise Hotel och landslaget 11 deltagare med en snitt-IQ på 80.

From the quotebook

“There's not another artist in New York City that generates more interest than 50 Cent. If we go international, Jay-Z is Beyoncé's husband. He became more popular and relevant based on the work that Matthew [Knowles] made Beyoncé do.” (BET.com)

Co-sign, Johnny Bragd.

Du kan aldrig få mig att säga att Jay-z är en större (pop)artist i Europa och världen än vad 50 Cent är. Inte en chans. Stoppa en random person (random stad, random ålder, random kläder) på gatan och fråga om han/hon kan namedroppa en enda låt med Jay-z. 1000 spänn på att du inte får mer än ett rätt av 1000. Visa upp en bild på honom och hälften säger, "Är inte det han som ligger med Beyoncé?".

Andre 3000 Tribute aka Outkast Tribute aka They call it horny because it's devilish

Biggie or 2Pac? Den eviga diskussionen. Med all rätt.

Men post Pac & Biggie har det mest handlat om Jay-z och ibland Nas. Och på senare år om Lil Wayne. Men alldeles för sällan Andre 3000.

Enligt mig är hans rhymes bättre än Jay, Nas och Lil Wayne. Men tyvärr har Andre's rapkarriär överskuggats av hans Prince-fas, då Andre mest framstod som en manlig lightvariant av Lauryn Hill. År av hybris där den riktiga talangen fick take a backseat till experimentell waste of time.

Men när Andre stod på toppen av sin rapkarriär - och då talar jag alltså inte om några kräkreflexretande Love below hits - var han helt osannolikt grym. Hans delivery var/är second to none. Innebörden i texterna flög över huvudet på allihopa. I stort sett alla bars han någonsin rappat var instant classics. Andre borde ha prenumererat på Verse of the month i The Source, de kunde lika väl ha lagt ned den spalten i tidningen och istället kallat den "Runner up of the month".

Men bäst av allt är att det numera känns så bra att återigen kunna deklarera min kärlek för Andre, Big Boi och Outkast. För så var det inte alltid...

Först kom ett debutalbum som gav kladdbralla. Sen kom ett sophomore album som cementerade deras plats som owners of the rap game. Och fortfarande hade inte en jävel någon aning om vilken de var (förutom folk som hängde på andra våningen på Skivhugget). Sen efter ett tag kom en stoooor hit som hette Ms Jackson (jag tror ni eventuellt har hört den ;). Men det kunde jag leva med. Låten var fet och även om den letade sig in på NRJ, fick jag lära mig att leva med det. Men det skulle bli värre...

När Hey Ya! spelades flockades alla scooba roobas till dansgolven på studentnationerna medan Bragden stod bredvid i pur förskräckelse och bevittnade min favoritgrupp kidnappas och våldtas av ignoranta zombies. Sen när jag gick till skivaffärerna och såg ATLiens och Aquemini massproduceras ånyo för att reas ut för 99 kronor letade jag i panik efter spypåsen i stolsryggen framför mig, men sen insåg jag att jag inte satt på ett flygplan utan att jag stod på Åhléns bredvid en kille som greppade ATLiens samtidigt som han höll i ett album med Nickleback. Att sälja två av hip-hophistoriens största klassiker för ett reapris för att rida på en skamlös popvåg var närmast ett svek mot en av gruppens äldsta anhängare. Bara tanken på att se de klassikerna samla damm i svettluktande rum över hela landet gjorde mig deprimerad. Nej, för några år sen hade jag officiellt broken up med Outkast, och framförallt Andre som hade satt denna ondskefulla boll i rullning i och med sin larviga "hitlåt".

Men efter regn kommer solsken heter det ju. Ibland är det positivt att bevittna sin favoritgrupps karriär dö. Det kan ge sinnesro. Och tack och lov är numera Outkast ett minne blott i mainstream medias guldfiskhjärna. Så nu kan jag plocka fram mina skivor igen. Och nu kan jag svara på frågan vilken musik jag gillar, Outkast, utan att framstå som en "jag gillar hip-hop på dansgolvet efter 4 öl när de spelar it's your birthday och den där låten med han med plåstret"-dude. Serenity now.


Baksidan av myntet är ju att pga Outkast fell off completely för några år sen kan man enbart klänga sig fast vid det förflutna. Men hey, man kan inte få allt, right?

Andre fokuserar dessvärre numera mer på film och tyvärr känns Outkast för ofokuserade . Men när Andre väl greppar micken räknar jag fortfarande med stordåd varje gång.

Lyssna på ett axplock av mina favoriter och låt texterna marinera din hjärna med knowledge.

Outkast - Humble mumble feat Erykah Badu


Too Democratic, Republic fuck it
We chicken nugget, we dip in the sauce like mop and bucket
Blue-collar scholars, who'll take your dollar and wipe my ass wit it
You living for the lotto never hit it,
I met a critic
I made her shit her draws
She said she thought Hip Hop was only guns and alcohol
I said "Oh hell naw!" but yet it's that too
You can't discriminate cause you done read a book or 2
What if I looked at you in a microscope saw all the dirty organisms Living in your closet
would I stop and would I pause it "whoo"
To put that bitch in slower motion, got the potion and the antidote
And a quote for collision the decision Is do you want to live or wanna exist
The game changes everyday so obsolete is the fist and marches
Speeches only reaches those who already know about it
This is how we go about it

Outkast - Chonkyfire



Outkast - Aquemini



My mind warps and bends floats the wind count to ten
meet the twin Andre Ben. welcome to the lion's den
original skin many men comprehend
I extend myself so you go out & tell a friend
Sin all depends on what you believing in
Faith is what you make it that's the hardest shit since MC Ren
Alien can blend right on in wit' yo' kin
look again 'cause I swear I spot one every now & then
It's happenin' again wish I could tell you when
Andre this is Andre y'all just gon' have to make amends

Outkast - Babylon



I'm fascinated by the way yo
nipples peak at me through yo blouse
freaky me, freaky you
can't help but be aroused
'scuse me lord less for thinking
but that's the way we was brought up
sneaking to watch playboy at night
we all must be caught up in worldly ways
Chemistry between boys and girls
is a lot like when we went to the woods
and laid with the squirrels
during P.E., we'd be
exploring each others privates
hunching with all our clothes on
until we felt excited then, aaaah
oh now its on from here on out
put yo hands in the atmosphere
if you know what I'm talking bout
now if two hearts done walk on out
and I see you on the next song
they call it horny
Because its devilish
now see we dead wrong

Skånskrap.com

Skånska när det låter som bäst + Svensk hip-hop när det låter som bäst = Succé.



Jag gillar verkligen de avlösande rapsen där Gonza schoolar unge herr Lilleman om livets hårda skola. Finns för lite såna här låtar med ett viktigt budskap som kidsen kan ta till sig...

(Tyvärr är videon incomplete, enda som fanns... Ps. apropå skånska, vad är det egentligen för dialekt Pauline rockar i den här låten?)

Bringa detta till Sverige ASAP!

Läste en artikel om så kallade "stripper mobiles", strippbilar som cirkulerar på Las Vegas gator, för att fungera som inkastare till stadens strip joints. Tydligen boostar de business riktigt bra. Tro fan det.

Här slänger Bragden in en röst för att införa detta i Sverige omedelbart.

Bragd-ironi: 5%
Bragd-allvar: 95%

LOL.

Att döma av förbipasserande bilisters ansiktsuttryck är jag inte ensam om att "fascineras":

Time goes by...

En av mina favoriter. Inga ord kan göra låten rättvisa.



Det gjordes aldrig någon video till Krazy. Men för en gångs skull är videomontaget on point. Props to the uploader.

And you say New York City

Välkommen till New York, Lebron.

236 dagar och 41 minuter kvar till 1 juli.

Spotifying 21:28

Bragden gillar.

Vive La France!

Frankrike har fler bidrag till världen än croissant, baguette, roquefort och Arsenal invincibles. De har även en tradition av fet fransk housemusik. Feel like gettin drank...

Lifelike - So Electric

Halloween haveri 2009

Att surfa the internets efter Halloween är förknippat med stor risk. Bäst beskrivet citerar jag Mark Twain:

The more I know people the more I love my dog

Coco

Rihanna & Coco

Ice-T & Coco

Beyoncé

Mr & Mrs Carey

Porrstjärna med pojkvän

Seal & Heidi Klum

Och så undantaget. Kim Kardashian. Hon kan få komma på min maskerad. LOL I had to do it.

Have Keith sweatin starin down the barrel of my nine

Läste att Knicks rookie Toney Douglas gjort succé under preseason. Inte nödvändigtvis på planen. Men på karaoke-micken. Tradition i Knicks är att nya spelare måste sjunga för sina nya lagkamrater. Toney D valde Keith Sweats "Nobody" och ska tydligen ha gjort succé.

Grymt låtval som föranleder Bragden att slänga upp låten asap på bloggen.

För allting Knicks gå till Svenska Knicks Bloggen.

Oz

Vad är det egentligen som händer med Australien? Först Empire of the sun. Sen Cut Copy som jag tycker gjort den bästa skivan på evigheter. Och nu The Temper Trap med den här fina låten och videon.

Enjoy that shit from yo seat

Avslutar min lilla surfrunda nu innan kvällen och slänger upp en skön intervju med 50 cent från Allhiphop.com.



Jag checkar inte lika mycket efter 50 cents musik längre, men han gör fortfarande de mest underhållande intervjuerna. Det kan ju ha att göra med att jag älskar wrestling att jag tycker det. 50 på intervjumicken är hip-hops Chris Jericho.

Popeyes

Överallt hör jag folk - NBA ballers and beat writers, rappers och random löst folk - shout out Popeyes. Enligt ryktet kan KFC slänga sig i väggen. Har ett stort sug att nästa gång i USA beställa in en big ol' bucket o' chicken.

Nu sprang jag dessutom in i en låt med Clipse som är döpt efter restaurangen. En sån tribute kan ju bara innebära att stället är gold Jerry, gold. Läste på DN.se att Starbucks slutligen ska öppna i Sverige. Jag säger lägg ned det och bringa Popeyes hit istället, vi har ju ffs inte ett enda fast food chicken ställe.



^^ Ganska fet låt dessutom. Kul också att se att Cam'ron har hoppat upp ur poolen. Skulle gärna ta över Cams garderob, han har alltid fly gear.

Behind the scenes below. Shooting a video är inte så glamoröst anno 2009.

Sunt förnuft

Ny låt av Common, tillsammans med Cee-lo. Ingen kladdbralla, men helt OK feelgood musik för en lördag som börjar ta fart.

My credit don't crunch aka The Ferdinand boys

Sprang in i ett YT-klipp som jag trodde var Ali G. Men nej det var Rio Ferdinand som rappade tydligen.



Alla vet ju att Rio Ferdinand började i West Ham. Och artisten i videon, Kano, är från East Ham. Om jag inte minns fel så ligger West Hams hemmaarena Upton Park i East Ham, åtminstone var det den hållplatsen jag hoppade av på när jag var där och såg på en match för några år sen. Men å andra sidan trodde jag att West Ham låg i västra delen av London, inte östra, så vad vet jag?

Hursomhelst, originallåten är ganska fet ändå så nu åker den upp på bloggen. Om du är Jay-z eller om du bara inte gillar autotune upphöjt i 40 så föreslår jag att du zappar.

Kano - Rock n roller



När vi ändå är on the subject of Ferdinand måste jag slänga upp en skön video med hans lillebror Anton (som spelar i West Ham) där han gör the Soulja boy dance. Rörande :) So unfootballer-like.

Jag ville egentligen också slänga upp en gammal intervju från Hegerfors lördag på Canal Plus (men den fanns inte på YT) där Anton tar reportern till stallet (hästar är hans stora intresse) och i intervjun sjunger han smörsångs-R&B i stallet tillsammans med en kompis. De sitter på en höpall och bara vibar och wailar. Efter intervjun klipps det tillbaka till studion där Hegerfors inte visste hur han skulle reagera. Storslagen TV. Wifey satt med mig i soffan och var helt kär i Anton Ferdinand efter det, jag menar en miljonär som spelar fotboll i Premier League som samtidigt är en känslig kille som gillar hästar. Game over.

From behind I'm a mastermind

Känsliga läsare kan zappa till en annan blogg. Ghostface droppar den mest grafiska sexlåt jag någonsin hört. Och då talar jag inte ens om videon, i jämförelse med texten är den rena rama kyrkobesöket.

Ghostface Killah - Stapleton Sex

M-A-dollarsign-E

En sak som jag har gemensamt med Kanye West. Ma$e har alltid varit en av mina favorite rappers. Tyvärr blev Mase ran out of Harlem för många år sen, lämnade the rap game och blev en hycklande TV-pastor. Sen gjorde han en usel comeback med Bad Boy för att sen bli en hycklande TV-pastor igen. Sen gjorde han ytterligare en comeback, denna gång som en G-unit gangsta rapper, men det blev ett nytt misslyckade så han fick gå tillbaka till att bli en ännu mer hycklande TV-pastor igen.

Men nu är han tillbaka igen! Kanske på riktigt den här gången?

Först crashade han en radiointervju med Diddy och krävde att han skulle skriva på en release form:

Mase liksom flera andra Bad Boy artister som t ex LOX har ju varit inlåsta i Bad Boys "please sign on the dotted line and I own your soul forever"-kontrakt. Tydligen var det ingen full contract release, utan endast ett kontrakt som låter Mase collaba med andra artister. Och det har han redan hunnit göra:

New York minute remix

She could do dis, she could do dat

G-Units nya artist Trav må se ut som Tracy Morgan och Tony Yayos lovechild, men han har droppat ett par feta låtar.

Ride the wave feat Lloyd Banks & Juelz Santana



^^ Beatet är riktigt sjukt. Den här låten borde spelas en gång i timmen på alla uteställen, even better sätt på instrumentalen och bara låt den pumpa. Originalvideo här.

Change

Dark Man X tribute

Ända sedan Tupac dog har man ställt frågan, "Vem är näste Pac?" Ja Rule försökte mer eller mindre bli Tupac, förstås med ett katastrofalt resultat. Eminem gjorde sitt bästa för att slakta Tupacs legacy när han med Afenis goda minne producerade den där usla skivan som jag vägrar komma ihåg namnet på. Samtidigt gjorde Jay-z en av världens sämsta covers på en av världens bästa låtar. Och 50 cent rappade på In da club att fansen gillar honom men att han vill att fansen ska älska honom på samma sätt som de älskar Pac. Lycka till med det!

Helt enkelt har det funnits en väldig massa pretenders. Några bra, några mindre bra, men i slutändan har alla jämförelser varit groteskt orättvisa.

Den ENDA jämförelsen som enligt mig åtminstone var i samma ballpark en gång i tiden är DMX. Utanförskapet och smärtan i texterna. Energin och ilskan i rösten. Legendauran kring personen, och karisman som lägger sig som en solförmörkelse på andra rappare. DMX var med sitt rakade huvud och buskiga ögonbryn, och med sin magert muskulösa kropp till och med ganska lik Tupac.

Under DMX peak var artister som Jay-z och Nas statister. Ett gästspel av DMX gav instant cred. Make no mistake, på låtar som Money, Cash, Hoes och Life is what you make it så var DMX den största stjärnan.

Numera är DMX en slagen man som har genomlidit sju svåra år av on again off again drogmissbruk och jail time. Men så var inte alltid fallet. När DMX slog igenom på slutet av 90-talet blev han den enda artisten i världen som fick se sina fem första album gå rätt in på förstaplatsen på Billboard.

Och i Bragdens bok kommer han alltid att vara en av de största.

DMX - 1 classic track per album i urval

It's dark and hell is hot - Look thru my eyes



Flesh of my flesh blood of my blood - Dogs 4 life



And then there was X - Here we go again



The great depression - I miss you

The grand champ - Ayo Kato

Year of the dog - Lord give me a sign

Att DMX är besatt av hundar betraktar jag som en ren bonus.

The rap era's out of control, brothers selling their souls, going, going, gone!

Nu var det för länge sedan jag drog en throwback vid from the golden era of hip-hop.

Intressant att EPMD rappade om selling out som en oroväckande trend redan 1992. Undrar vad de tycker om dagens rap game?

Btw så såg jag en freestyle med Erick Sermon för ett tag sen. Jag blev chockad, jag hade ingen aaaaaning om att han hade tungans gåva (som flickan sa). Jag trodde typ Redman skrev hans rhymes och att E bara vara en producer som rappade för att man tjänar extra cash på det sättet, ungefär som Dr Dre. Men hade jag fel, åtminstone att döma av E-doubles visit hos Tim Westwood.

Nintendo ♥ Svensk rap

Såg den här videon på nätet och som den sanna Nintendo 8-bits romantiker jag är måste jag omedelbart utnämna den till den fetaste musikvideon någonsin. Förnamn: Löjlig. Efternamn: Tändning.

Samspelet mellan låten och videon är on point. Inledningen med Mega Man på höghuset och flera andra moment visar på att de som gjort videon har riktig kunskap och kärlek till old school Nintendo.

Pato Pooh - Follow me feat Adam Tensta



Blow in the cassette. Hur många 90-talister hajar den?

Copy/paste shout out från YouTube infon till låten och videons makers:

Pato Pooh ft Adam Tensta - Follow me
Produced by: Jeff "Gameboii" Roman
Label: DehDinPoik Entertainment

Director: Maceo Frost
Assistant Directors: Ali Alzamli & David Paullo
Graphics / Artwork: Maceo Frost & Ali Alzamli
Artwork Contributions: Alec Laine & Maciej Kuczyński
Post Production / Animation: Maceo Frost
Concept: Maceo Frost & Simon Saneback
Mixed & Recorded by: Carlos Cae D´Tourniel
Mastered by Masse Beats in Redline Studios

Unemployment Benefit, Form 40

UB40 har ett par låtar som funkar lika bra till easy listening-förfest som till bakislyssnande (som idag).

UB40 peakade väl troligtvis i och med ledmotivet Can't help falling love till mjukporrfilmsthrillern Sliver med Sharon Stone. Men mina favoriter är dock Kingston Town...



... och förstås Red red wine

Jag läste en rolig grej om hur bandet kom till. Bandmedlemmarna träffades i vänterummet på arbetsförmedlingen och bandets namn kommer från ett a-kasseformulär. Ingen i bandet kunde från början spela några instrument och bandets första instrument köpte dem med pengar som sångaren Ali Campbell fått i kompensationspengar från en barfight. Efter den lilla historiebeskrivningen har jag alltid tyckt att det känts lite mer gangsta att lyssna på UB40.

Allow me to reintroduce myself

En av mina favoriter. Saknar Chappelle Show riktigt mycket. Finns inga humorprogram av samma rang längre. Enda jag kan komma på är Mia och Klara och det är lite äpplen och päron att jämföra de två programmen.

Talkin' bout practice

Iron Mike and Oprah

Mike Tyson är jag intresserad av vad han har att säga. Vid sidan av Maradona är han världens mest fascinerande idrottsman om du frågar mig. Nu är han till och med välkommen att sätta sig på Tom Cruise studsmatta, förlåt i Oprahs intervjusoffa.

I remember Marvin Gaye used to sing to me

Har redan postat den här låten på bloggen i en live version. Men den är så underbar att jag tar den i repris i sin originaltappning om nu någon råkat missa den här juvelen.

Goes around comes around

Länge sedan jag checkade in den här gamla klassikern. Fet.

Idrottare: Droppa micken!

Idag multitaskar de flesta "artister". Förr i tiden skrattade man åt Eddie Murphy (ganska fet ändå :) och Don Johnson när de greppade micken och försökte bli seriösa musikartister. Numera är det närmast förväntat att en artist crossar över från det ena till andra. Lindsay Lohan, Miley Cyrus, hela Gossip Girl casten, Justin Timberlake, 50 Cent och ett gäng andra rappers, Beyoncé med flera är alla multitaskare mellan skådespelande, skivsläpp och allmänt mediahorande. Det blir helt enkelt mindre och mindre tydligt varför en artist är känd till att börja med, på vilken talang det är baserat. Och det är väl helt OK antar jag?

En samhällsgrupp som däremot, under alla omständigheter, ALLTID borde bliva vid sin läst är idrottare.

Här är bara några exempel på bortslösad studiotid.

Deion Sanders - Must be the money



Det positiva med denna är att den delvis gav upphov till Any given Sunday's briljanta karaktär Willie Beamen.

Roy Jones Jr - Y'all must have forgot



Vi önskar att vi hade glömt, Ray...

Kobe Bryant feat Tyra Banks - K.O.B.E.



De två vidrigaste kändispersonligheterna i världen på samma låt? Var är spyhinken?

Allen Iverson - Jewelz



Last nite a DJ saved my life räddar ju alltid en låt från U till ett G :)

Shaquille O'neal - I know I got skillz



Klart att Superman stands tall. Det här beatet är siiiick. Låten är faktisk fet i sin helhet. Sorry :)

Ron Artest - Eminem



Props till Ron Artest att han inte är orolig över att flaunt the bromance. En Eminem tribute från en av de hårdaste idrottsmännen (pause) to ever do it? Det är en insta-wtf-moment.

Friidrott All-stars - Aten är våran stad



Även svenska idrottare har levt ut sina drömmar i musikstudion. Tack och lov är de flesta svenska idrottare så mediokra att fallet inte blir lika tungt trots att deras musik suger.

Dr Alban feat Björn Borg och Tomas Brolin - Alla vi/Friends in need



The mother of all sucky sports songs. Så fruktansvärt usel att den är legendarisk.