Kom hem från jobbet, såg Sverige-Malta, och kunde konstatera att Sverige är tillräckligt bra för att fortfarande kunna slå ett korplag. Kul!
Tack och lov räddades kvällen av NBA Finals Game 3 som jag såg i repris på League Pass. Måste säga att det var en av de grymmaste matcherna jag sett på riktigt länge.
I första halvlek ångrade jag verkligen mitt inlägg från häromdagen om Kobe Bryant. Nummer 24 dominerade händelserna totalt och satte nästan alla skott, inklusive ett par riktiga cirkusskott. Men sen i andra halvlek missar han nästan allt (återigen skjuter han totalt sett under 50% FG) inklusive en forcerad trea under sista 24 sekunderna, så jag vet inte vad jag ska tro. No doubt är Kobe en av the greatest, men jag ångrar inte mitt sågande av alla Jordan-jämförelser.
Och apropå orättvisa jämförelser. Folk som jämför Dwight Howard av idag med Shaq av igår är out of their minds completely. Howard är en grym spelare, men nummer ett så är Shaq the original Superman (minns hans 15 år gamla tatuering) så sluta kalla Dwight för Superman och nummer två Dwight Howard kan inte create his own offense medan Shaq i samma ålder var en beast. Ge O'Neal bollen tillräckligt djupt ner in the post och han backar upp sin försvarare som en U-haul van och dunkar 99 gånger av 100. Med Howard in the post blir resultatet alltför ofta en hack-a-Dwight eller en turnover känns det som ibland. Shaq snittade 23, 29, 29 och 27 poäng per match under sina 4 år i Orlando. I jämförelse har Howard snittat 12, 16, 18, 21 och 21 under sina 5 första år i Orlando. Och ändå hör man kommentatorer som menar att Howard är på Shaqs nivå. Pinsamt.
Missförstå mig inte, Howard är redan grym och kommer dominera ligan framöver, men just nu är han bara en grymt bra lagspelare i ett grymt bra lag. En lååång väg kvar innan han blir Shaq.
torsdag, juni 11, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar