Draft on point

Anfört av spanska underbarnet Ricky Rubio är årets draft överfull av talangfulla point guards. Förhandstipsen säger att det blir en PG som New York kommer att ta i draften. Men först när vi vet vilka spelare de sju lagen som väljer innan New York tar, så vet vi vem (om någon) av alla point guards som kommer att bära blått och orange nästa säsong. That is om inte Donnie trollar fram en kanin ur hatten och byter upp sig i draften (med t ex Memphis eller OKC) för att snatch Rubio eller kanske rentav Mutombo-klonen Hasheem Thabeet. Det enda vi vet med all säkerhet i årets draft är att Blake Griffin blir pick 1, åtminstone har Clippers redan deklarerat att det blir så. Därefter är alla bets off.

På Knicks radar finns, bland andra, dessa point guards:

Stephen Curry - of course, a match made in heaven, men finns han kvar vid 8?
Jrue Holiday - Ser ut att bli Knicks val, om Curry väljs innan 8, i alla fall om man ska tro vissa mock drafts.
Brandon Jennings - High school stjärnan från Compton som stack till Europa istället för NCAA under det obligatoriska mellanåret mellan high school och NBA.
Johnny Flynn - Hemmasonen från Syracuse.
Ty Lawson - Mästare med North Carolina som pga sin ringa storlek faller långt ned i draften.

Bakom Rubio finns det ett tiotal point guard prospects som i princip alla kan bli draftade alltifrån Top 5 till Top 15 beroende på vad som försiggår i huvudet på NBA:s alla General Managers. Men hur vet man egentligen att man som lag gör det rätta valet? Svar: Det vet man inte. Nummerordningen som icke-playoffs-lagen får välja i draften avgörs ju som bekant av ett lotteri. Men i själva verket är det bara början på lotteriet, fråga bara Portland Trailblazers (Bowie som pick 2 över Jordan spökar ännu idag, numera personifierad av Oden över Durant).

Låt oss ta en titt på några av ligans bästa point guards och vilket nummer de blivit picked:

Allen Iverson - 1
Chauncey Billups - 3
Baron Davis - 3
Deron Williams - 3
Chris Paul - 4
Devin Harris - 5
Andre Miller - 8
Steve Nash - 15
Jameer Nelson - 20
Tony Parker - 28
Gilbert Arenas - 31
Rafer Alston - 39

Som framgår av listan är det självklara och högt valda draft picksen ofta helt rätta, men lika ofta är det i efterhand helt otroligt hur långt ned vissa föll i sin årskulls draft. För om Tony Parker blir pick 28, ja då vet du per automatik att det finns ganska många av de 27 andra som valdes innan Parker som aldrig blivit och heller aldrig kommer bli Finals MVP. Du vet att Kwame Brown (pick 1 det året) aldrig kommer bli det i alla fall (nice one Jordan) och sadly lär aldrig Eddy Curry (pick 4) komma i närheten av det heller. Och 3 steg bakom Parker samma år hittar vi en annan fantastisk spelare, den visserligen alltid skadade, Gilbert Arenas aka Agent Zero.

Pick 28

Och Steve Nash är en two-time MVP, vem trodde det 1996? Uppenbarligen inte Dallas Mavericks som tog Samaki Walker med pick 9. Walker snittade 5.4 PPG innan han till slut fick lämna NBA för ett par år sen och Mavericks fick istället rätta till situationen ett par år senare när de tradade till sig kanadensaren från Suns. Mavs valde visserligen att inte re-sign Nash efter några all-star years i Texas (smart move Cuban) och Phoenix i sin tur korrigerade återigen ett misstag. But I digress... poängen är den att ingenting är en surefire bet när man ska utvärdera talang i NBA. Många av draftens top prospects går från att vara THE MAN i high school och college till att vara en struggling role player i NBA, det är väldigt svårt att utvärdera om en spelare har den mentala styrkan att göra den övergången.

Pick 15

Men sen finns det ju givetvis de där solklara valen, som självklart blir en Topp 3 pick och som man bara VET kommer att bli en superstjärna, om inte skador förstör karriären (Grant Hill, Penny Hardaway) eller blixten slår ned i spelarens huvud (Stephon Marbury). Samma år som Steve Nash återfinns faktisk två till league MVP:s och det var verkligen ingen slump att Allen Iverson blev pick 1 det året. Att draftens tredje MVP, Kobe, blev pick 13 samma år handlade mest om att han var en skinny high school player. Ray Allen, också draftad 1996, är annars ett mycket bra bevis på hur man kan förvalta en pick 5 - och ingen kan heller klandra de GM:s som istället tog Iverson, Camby, Abdur-Rahim och Marbury innan Ray-Ray (Marbury tradades också omedelbart mot Allen).

Jag wikipediade vidare och tog en titt på årets All-Star Teams. I Eastern conference får halva laget betraktas som draft day steals: Mo Williams (pick 47) Danny Granger (17) Rashard Lewis (32) Paul Pierce (10) och Joe Johnson (10). I Western conference finns det också en hel del spelare som i backspegeln borde tagits mycket högre upp i draften; Kobe Bryant (13) Amare Stoduemire (9) David West (18) Dirk Nowitzki (9) och ovan nämnda Tony Parker.

Pick 13 och pick 32 i årets NBA final

Så med all draft hype som pågår för fullt för tillfället kan det vara bra att komma ihåg att efter 25 juni så har lotteriet bara börjat.

Son och far Curry. Pick 8 (?) och pick 15.