Vältrar mig i lite Michael ångest så här mitt i natten. Till skillnad från vissa haters kommer jag bara minnas Michael för musiken. Och jag tror faktiskt att det är så han kommer minnas av de allra flesta. Är man the greatest ever överskuggar det allt annat.
I mitt nostalgi-youtubande fastnade jag lite extra för klassikernas klassiker. We are the world.
Snacka om stjärnkavalkad. Idag känns det som att artister är mest kända för att vara kända. Skillnad var det här. Så grymt personliga röster också. Willie Nelson, Kenny Rogers, Tina Turner, Dionne Warwick, Lionel Richie, Paul Simon, Billie Joel, Steve Perry från Journey, Bruce Springsteen, Bob Dylan och Ray Charles med flera. Måste säga att Bruce dominerar, men bäst var som vanligt Stevie Wonder. Men även i ett rum fullt av megastjärnor var den otvivelaktigt största sjärnan Michael själv, hans närvaro känns liksom alltid out-of-this-worldish.
Btw hur cool tröja har inte Stevie, gotta get one like that :)
Ps. Kolla också in Dwight Schrute vid 4:18, who the F is that?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar