Såg Kanyes senaste musikvideo.
Street Lights
Jag blir sjukt sugen på att spela TV-spel när jag ser den. Helst av allt en split-screen racer med brushorna. Det borde för övrigt vara så jag spenderar sommarkvällarna varje år.
I sammanhanget måste jag ta tillfället i akt och haussa Kanye Wests 808 & Heartbreak. Jag var mycket tveksam till en början. Trodde han hade flippat helt fullständigt. Och allt sjungande och auto-tune lät ju inte speciellt originellt ens. Men efter ett antal lyssningar kom jag att inse att skivan faktiskt är helt griiim.
måndag, juni 29, 2009
Dagens silly NBA
Stoudemire vill helt plötsligt inte bli tradad någonstans, allt han vill ha är ett långtidskontrakt med Phoenix, signat i sommar. Kanske var flörten med NY bara förhandlingstaktik? Som det ser ut nu verkar det mest vara PHX som har kalla fötter. Kanske är det Amare's ögonskada som gör att Stoudemire vill trygga sin framtid - och kanske är det samma ögonskada som gör att Suns tvekar re-signa honom?
Ricky Rubio till Knicks ser mycket mycket kallt ut nu. Kallare än Minnesota på vintern. Knicks hade ju faktiskt chansen att plocka upp Washingtons pick 5 innan draften (mot bl a Wilson Chandler) - hade de vetat då vad de vet nu, nämligen att Ricky Rubio skulle falla hela vägen till 5, så hade de nog pulled the trigger. Nu läste jag att Houston erbjudit (och fått nobben av Wolves) en av ligans bästa försvarare, Shane Battier, och en av ligans mest lovande point guards, Aaron Brooks, för Rubio. Den typen av spelare kan vi inte erbjuda, och om vi ens hade det hade vi såklart inte gett bort dem. Så Knicks kan kiss Rubio good-bye som det ser ut, om inte protogé-David Kahn gör för mentor-Donnie vad Memphis gjorde för Lakers i Pau Gasol traden, alltså ge bort spelare gratis.
Och Stephen Curry till Knicks? Glädjen Don Nelson känner av att hålla Curry borta från Knicks är skäl nog för honom att inte trada honom. Nahgonnahappen mao.
Ricky Rubio till Knicks ser mycket mycket kallt ut nu. Kallare än Minnesota på vintern. Knicks hade ju faktiskt chansen att plocka upp Washingtons pick 5 innan draften (mot bl a Wilson Chandler) - hade de vetat då vad de vet nu, nämligen att Ricky Rubio skulle falla hela vägen till 5, så hade de nog pulled the trigger. Nu läste jag att Houston erbjudit (och fått nobben av Wolves) en av ligans bästa försvarare, Shane Battier, och en av ligans mest lovande point guards, Aaron Brooks, för Rubio. Den typen av spelare kan vi inte erbjuda, och om vi ens hade det hade vi såklart inte gett bort dem. Så Knicks kan kiss Rubio good-bye som det ser ut, om inte protogé-David Kahn gör för mentor-Donnie vad Memphis gjorde för Lakers i Pau Gasol traden, alltså ge bort spelare gratis.
Och Stephen Curry till Knicks? Glädjen Don Nelson känner av att hålla Curry borta från Knicks är skäl nog för honom att inte trada honom. Nahgonnahappen mao.
söndag, juni 28, 2009
Knicks PG 2010?
Sitter och funderar vidare på Knicks point guard situation. Med Toney Douglas har vi som bäst en byggsten för framtiden, men realistiskt sett har vi främst en förhoppningsvis bra back-up 2010. Så med Rubio och Curry ute ur bilden, återstår frågan, vem kommer vara vår #1 point guard 2010-2011 och framåt.
Enligt Dallas Morning News är Jason Kidd en möjlighet. Kidd, efter 6+ år i New Jersey, gillar området och har dessutom barn i NYC. Kidd ska fungera som ett lockbete till Lebron är tanken. Och Kidd hade knappast bangat att spela ihop med Lebron och kanske Chris Bosh, i MSG. Problemet med Kidd, precis som Steve Nash, är att åldern knappast talar för honom. Det är point guards man kan anställa för one last run at the big show, det är knappast en långsiktig plan. Det idealiska vore att signa Kidd eller Nash och låta dem run the show i två år och samtidigt skola in en understudy som tar över skeppet när det dags att retire. Jag gissar att D-Walsh har en plan åt det hållet, hoppas bara de kan make it happen. Either way så tror jag inte att Chris Duhon är en del av långsiktiga strategin, hans tvååriga kontrakt, som går ut lagom till summer of Lebron, berättar sanningen om vilket förtroende ledningen hade för Duhon när han signades. Hittills har Duhon inte visat att han är mer än en stabil backup, vi behöver en true starter som det ser ut.
Vem hade ni föredragit i Knicks till hösten? Kidd eller Nash?
Och vem hade ni föredragit i deras prime?
Enligt Dallas Morning News är Jason Kidd en möjlighet. Kidd, efter 6+ år i New Jersey, gillar området och har dessutom barn i NYC. Kidd ska fungera som ett lockbete till Lebron är tanken. Och Kidd hade knappast bangat att spela ihop med Lebron och kanske Chris Bosh, i MSG. Problemet med Kidd, precis som Steve Nash, är att åldern knappast talar för honom. Det är point guards man kan anställa för one last run at the big show, det är knappast en långsiktig plan. Det idealiska vore att signa Kidd eller Nash och låta dem run the show i två år och samtidigt skola in en understudy som tar över skeppet när det dags att retire. Jag gissar att D-Walsh har en plan åt det hållet, hoppas bara de kan make it happen. Either way så tror jag inte att Chris Duhon är en del av långsiktiga strategin, hans tvååriga kontrakt, som går ut lagom till summer of Lebron, berättar sanningen om vilket förtroende ledningen hade för Duhon när han signades. Hittills har Duhon inte visat att han är mer än en stabil backup, vi behöver en true starter som det ser ut.
Vem hade ni föredragit i Knicks till hösten? Kidd eller Nash?
Och vem hade ni föredragit i deras prime?
Toney "D"
Allt fokus i Knicks draft har i första hand legat på de spelare vi INTE fick, nämligen Ricky Rubio och Stephen Curry. I andra hand har det legat på Jordan Hill, Knicks power forward pick 8. Men kanske är the real steal of the draft Knicks pick 29 (som Donnie köpte av Lakers) nämligen Florida States Toney Douglas. Precis som en annan före detta Knicks point guard out of Florida State, Charlie Ward, så sätter Toney Douglas defense first, vilket priset för ACC Defensive player of the year vittnar om. Inte sedan Van Gundys tid som coach har Knicks fokus legat på defense och på så vis är det en breath of fresh air att få in en spelare som tar stolthet i försvarsspelet. Men det betyder inte att han inte kan score, som runner up till ACC player of the year scorade han 21 poäng per match.
Förhoppningsvis blir Douglas en throwback till Chris Childs och Derek Harper och för all del Charlie Ward. Signar vi Steve Nash 2010 har vi kanske den perfekta PG-situationen inför summer of Lebron.
Knicks new duo - looking sharp in Mets gear
They don't make stars like they used to
Vältrar mig i lite Michael ångest så här mitt i natten. Till skillnad från vissa haters kommer jag bara minnas Michael för musiken. Och jag tror faktiskt att det är så han kommer minnas av de allra flesta. Är man the greatest ever överskuggar det allt annat.
I mitt nostalgi-youtubande fastnade jag lite extra för klassikernas klassiker. We are the world.
Snacka om stjärnkavalkad. Idag känns det som att artister är mest kända för att vara kända. Skillnad var det här. Så grymt personliga röster också. Willie Nelson, Kenny Rogers, Tina Turner, Dionne Warwick, Lionel Richie, Paul Simon, Billie Joel, Steve Perry från Journey, Bruce Springsteen, Bob Dylan och Ray Charles med flera. Måste säga att Bruce dominerar, men bäst var som vanligt Stevie Wonder. Men även i ett rum fullt av megastjärnor var den otvivelaktigt största sjärnan Michael själv, hans närvaro känns liksom alltid out-of-this-worldish.
Btw hur cool tröja har inte Stevie, gotta get one like that :)
Ps. Kolla också in Dwight Schrute vid 4:18, who the F is that?
I mitt nostalgi-youtubande fastnade jag lite extra för klassikernas klassiker. We are the world.
Snacka om stjärnkavalkad. Idag känns det som att artister är mest kända för att vara kända. Skillnad var det här. Så grymt personliga röster också. Willie Nelson, Kenny Rogers, Tina Turner, Dionne Warwick, Lionel Richie, Paul Simon, Billie Joel, Steve Perry från Journey, Bruce Springsteen, Bob Dylan och Ray Charles med flera. Måste säga att Bruce dominerar, men bäst var som vanligt Stevie Wonder. Men även i ett rum fullt av megastjärnor var den otvivelaktigt största sjärnan Michael själv, hans närvaro känns liksom alltid out-of-this-worldish.
Btw hur cool tröja har inte Stevie, gotta get one like that :)
Ps. Kolla också in Dwight Schrute vid 4:18, who the F is that?
lördag, juni 27, 2009
Silly season NBA
By public demand. All things NBA. All things Knicks. Here we go.
Först börjar jag med att beta av redan klara trades.
Shaq till Cavs mot Ben Wallace och Sasha Pavlovic
Som jag skrev redan för två veckor sedan, blev så till slut Shaq till Cavs en realitet häromdagen. Aftonbladet fick nys om detta först igår men vem hade trott något annat, svenska medier kan lika mycket om basket som George Bush kan om utrikespolitik.
Betyg:
PHX - G. För att vara PHX that is. När D'Antoni coachade Suns spelade de ligans roligaste basket samtidigt som de snittade 60 vinster per säsong. Tydligen var de inte good enough för Steve Kerr som gör sitt bästa för att vinna priset som ligans sämsta GM sedan Elgin Baylor.
Cavs - G+. Dealen kommer ett halvår för sent, både Suns och Cavs hade dealen i princip klar redan i våras men Cleveland fick kalla fötter pga att laget hade sån perfekt personkemi och var rädd att the Big Shaqtus skulle disturb the peace. Hade Shaq spelat för Cavs i playoffs hade han kunnat guarda Dwight Howard och Cavs hade kanske vunnit mot Orlando - vilket hade lagt upp drömfinalen Lebron vs Kobe, med en side-order of Shaq vs Kobe. Så det här är en reaktiv trade, en panikåtgärd för att göra Lebron glad. Kanske innebär det en championship, kanske blir det en bust. Kort sagt är det Danny Ferrys sista chans att inte bli ihågkommen som the GM som lät Lebron gå.
Vince Carter (och Ryan Anderson) till Orlando mot Courtney Lee, Rafer Alston och Tony Battie
Betyg:
Orlando - G+. Med 90% sannolikhet betyder detta att Magic låter Hedo Turkoglu gå och då ser jag dealen som bäst +/-0. Å andra sidan kanske Orlando bedömde Hedo som för dyr till att börja med (han signar sannolikt med Pistons tillsammans med Utahs Carlos Boozer) och då får dealen ses som en OK Plan B, förutsatt att inte Courtney Lee blir en stjärna. Vince är kanske en bättre spelare än Turkoglu, men 6'10 långe Hedo innebär mycket fler matchup-problem för motståndarna, speciellt med Rashard Lewis som har en liknande build och samma fantastiska shooting touch. Med Howard i mitten var det denna unika jättetrio som gjorde Orlando omöjliga att guarda. Med Carter på relativt korta 6'6 blir Orlando mer ett "vanligt" lag i termer av matchups.
Nets - MVG-. På kort sikt än dålig deal med tanke på att Carter har varit enda anledningen (ok, de har Devin Harris också men vem bryr sig, really?) för stackars Jersey-publiken att köpa biljetter. Utan Vince kommer New Jersey bli ett identitetlöst lag i väntan på flytten till Brooklyn. Men på lång sikt är dealen briljant. De sparar totalt 40 miljoner dollar vad jag förstår - inte att underskatta i finanskrisdagar,inte ens i NBA - vilket friar upp pengar för free agent signings lagom till att laget flyttar över Hudson river till storstaden. Courtney Lee har dessutom stjärnpotential om han vårdas på rätt sätt. Brooklyn Nets kommer att bli ett lag att räkna med en lång tid framöver.
Jamal Crawford till Atlanta mot Claxton och Law
Betyg:
Warriors - VG+. Golden State draftade nyss Stephen Curry. Det gör Crawford, som redan var in the doghouse hos galningen Don Nelson, ännu mer expendable för Warriors, som dessutom får cap flexibiliy.
Hawks - G+. Ännu en shooter, en clutch shooter at that, till ett av ligans roligaste lag att se på. Hotlanta har inte varit så här heta sen Dominique Wilkins eran. Crawford var alltid en good guy bland bad seeds i Knicks under Isiah Thomas åren, så det ska bli kul att se honom äntligen make the playoffs. Med allt det sagt kommer det inte göra laget till en riktig contender.
Richard Jefferson till San Antonio mot Bruce Bowen, Oberto och Kurt Thomas
Betyg:
Spurs - VG. One last run. De inser att detta är sista chansen under Duncan eran. Då är det lika bra att gå all-in. Nu har de ett fjärde scoring option bredvid Duncan, Parker och Ginobili. Bara dem fyra alone innebär mellan 60 och 100 poäng per match. Lakers watch out.
Milwaukee - G. Bucks wasn't going nowhere ändå. Lika bra att destroy and rebuild. Å andra sidan lyckades Bucks nästan gå till playoffs förra året och mycket större förväntningar än så brukar inte det här laget ha. Man kan inte förvänta sig mer mirakel från Scott Skiles, trots att han brukar kunna mjölka det mesta ur mediokra lag. En mycket bra trade för Knicks, som därmed har en konkurrent mindre i nästa års race for the 8th spot.
Först börjar jag med att beta av redan klara trades.
Shaq till Cavs mot Ben Wallace och Sasha Pavlovic
Som jag skrev redan för två veckor sedan, blev så till slut Shaq till Cavs en realitet häromdagen. Aftonbladet fick nys om detta först igår men vem hade trott något annat, svenska medier kan lika mycket om basket som George Bush kan om utrikespolitik.
Betyg:
PHX - G. För att vara PHX that is. När D'Antoni coachade Suns spelade de ligans roligaste basket samtidigt som de snittade 60 vinster per säsong. Tydligen var de inte good enough för Steve Kerr som gör sitt bästa för att vinna priset som ligans sämsta GM sedan Elgin Baylor.
Cavs - G+. Dealen kommer ett halvår för sent, både Suns och Cavs hade dealen i princip klar redan i våras men Cleveland fick kalla fötter pga att laget hade sån perfekt personkemi och var rädd att the Big Shaqtus skulle disturb the peace. Hade Shaq spelat för Cavs i playoffs hade han kunnat guarda Dwight Howard och Cavs hade kanske vunnit mot Orlando - vilket hade lagt upp drömfinalen Lebron vs Kobe, med en side-order of Shaq vs Kobe. Så det här är en reaktiv trade, en panikåtgärd för att göra Lebron glad. Kanske innebär det en championship, kanske blir det en bust. Kort sagt är det Danny Ferrys sista chans att inte bli ihågkommen som the GM som lät Lebron gå.
Vince Carter (och Ryan Anderson) till Orlando mot Courtney Lee, Rafer Alston och Tony Battie
Betyg:
Orlando - G+. Med 90% sannolikhet betyder detta att Magic låter Hedo Turkoglu gå och då ser jag dealen som bäst +/-0. Å andra sidan kanske Orlando bedömde Hedo som för dyr till att börja med (han signar sannolikt med Pistons tillsammans med Utahs Carlos Boozer) och då får dealen ses som en OK Plan B, förutsatt att inte Courtney Lee blir en stjärna. Vince är kanske en bättre spelare än Turkoglu, men 6'10 långe Hedo innebär mycket fler matchup-problem för motståndarna, speciellt med Rashard Lewis som har en liknande build och samma fantastiska shooting touch. Med Howard i mitten var det denna unika jättetrio som gjorde Orlando omöjliga att guarda. Med Carter på relativt korta 6'6 blir Orlando mer ett "vanligt" lag i termer av matchups.
Nets - MVG-. På kort sikt än dålig deal med tanke på att Carter har varit enda anledningen (ok, de har Devin Harris också men vem bryr sig, really?) för stackars Jersey-publiken att köpa biljetter. Utan Vince kommer New Jersey bli ett identitetlöst lag i väntan på flytten till Brooklyn. Men på lång sikt är dealen briljant. De sparar totalt 40 miljoner dollar vad jag förstår - inte att underskatta i finanskrisdagar,inte ens i NBA - vilket friar upp pengar för free agent signings lagom till att laget flyttar över Hudson river till storstaden. Courtney Lee har dessutom stjärnpotential om han vårdas på rätt sätt. Brooklyn Nets kommer att bli ett lag att räkna med en lång tid framöver.
Jamal Crawford till Atlanta mot Claxton och Law
Betyg:
Warriors - VG+. Golden State draftade nyss Stephen Curry. Det gör Crawford, som redan var in the doghouse hos galningen Don Nelson, ännu mer expendable för Warriors, som dessutom får cap flexibiliy.
Hawks - G+. Ännu en shooter, en clutch shooter at that, till ett av ligans roligaste lag att se på. Hotlanta har inte varit så här heta sen Dominique Wilkins eran. Crawford var alltid en good guy bland bad seeds i Knicks under Isiah Thomas åren, så det ska bli kul att se honom äntligen make the playoffs. Med allt det sagt kommer det inte göra laget till en riktig contender.
Richard Jefferson till San Antonio mot Bruce Bowen, Oberto och Kurt Thomas
Betyg:
Spurs - VG. One last run. De inser att detta är sista chansen under Duncan eran. Då är det lika bra att gå all-in. Nu har de ett fjärde scoring option bredvid Duncan, Parker och Ginobili. Bara dem fyra alone innebär mellan 60 och 100 poäng per match. Lakers watch out.
Milwaukee - G. Bucks wasn't going nowhere ändå. Lika bra att destroy and rebuild. Å andra sidan lyckades Bucks nästan gå till playoffs förra året och mycket större förväntningar än så brukar inte det här laget ha. Man kan inte förvänta sig mer mirakel från Scott Skiles, trots att han brukar kunna mjölka det mesta ur mediokra lag. En mycket bra trade för Knicks, som därmed har en konkurrent mindre i nästa års race for the 8th spot.
Drinking vodka straight fuck a Long Island...
... I want my own island, and bet you I'mma get it
Big fanks till arrangörerna på Rapquizzet på Reisen där jag hörde den här låten. Insta-youtubade den när jag kom hem.
Big fanks till arrangörerna på Rapquizzet på Reisen där jag hörde den här låten. Insta-youtubade den när jag kom hem.
fredag, juni 26, 2009
Ingen Rubio, ingen Curry
Rubio var en pipe dream. Curry var vår, men klättrade från Knicks garanterade pick, till att andra lag fick upp ögonen för honom. Nu blev det tyvärr Warriors och Don Nelson som tog Curry precis som jag befarade.
Tröstpriset blev istället Jordan Hill:
Så många frågor... varför i hela fridens namn föll Rubio hela vägen ned till pick 5? Varför tog Minnesota TVÅ point guards, Rubio och Flynn? Det måste ju betyda att de kommer trada en av dem, är Rubio till Knicks helt otänkbart ändå, Donnies protogé är GM i Wolves... Warriors tar Curry, kommer de trada honom till Knicks för att maxa värdet av den pick de egentligen ville ha (Hill) och samtidigt få lite extra? Om Hill stannar, betyder det slutet för David Lee? Och är D-Lee part of a sign-and-trade som ändå landar Curry eller Rubio, eller för all del någon annan icke-draft-spelare...?
Lägg därtill Shaq till Cleveland - nu har han lirat med Penny, Kobe, Wade och Lebron... - och Vince Carter till Orlando. NBA sover aldrig. Men nu måste jag gå och lägga mig.
Tröstpriset blev istället Jordan Hill:
Så många frågor... varför i hela fridens namn föll Rubio hela vägen ned till pick 5? Varför tog Minnesota TVÅ point guards, Rubio och Flynn? Det måste ju betyda att de kommer trada en av dem, är Rubio till Knicks helt otänkbart ändå, Donnies protogé är GM i Wolves... Warriors tar Curry, kommer de trada honom till Knicks för att maxa värdet av den pick de egentligen ville ha (Hill) och samtidigt få lite extra? Om Hill stannar, betyder det slutet för David Lee? Och är D-Lee part of a sign-and-trade som ändå landar Curry eller Rubio, eller för all del någon annan icke-draft-spelare...?
Lägg därtill Shaq till Cleveland - nu har han lirat med Penny, Kobe, Wade och Lebron... - och Vince Carter till Orlando. NBA sover aldrig. Men nu måste jag gå och lägga mig.
tisdag, juni 16, 2009
Draft on point
Anfört av spanska underbarnet Ricky Rubio är årets draft överfull av talangfulla point guards. Förhandstipsen säger att det blir en PG som New York kommer att ta i draften. Men först när vi vet vilka spelare de sju lagen som väljer innan New York tar, så vet vi vem (om någon) av alla point guards som kommer att bära blått och orange nästa säsong. That is om inte Donnie trollar fram en kanin ur hatten och byter upp sig i draften (med t ex Memphis eller OKC) för att snatch Rubio eller kanske rentav Mutombo-klonen Hasheem Thabeet. Det enda vi vet med all säkerhet i årets draft är att Blake Griffin blir pick 1, åtminstone har Clippers redan deklarerat att det blir så. Därefter är alla bets off.
På Knicks radar finns, bland andra, dessa point guards:
Stephen Curry - of course, a match made in heaven, men finns han kvar vid 8?
Jrue Holiday - Ser ut att bli Knicks val, om Curry väljs innan 8, i alla fall om man ska tro vissa mock drafts.
Brandon Jennings - High school stjärnan från Compton som stack till Europa istället för NCAA under det obligatoriska mellanåret mellan high school och NBA.
Johnny Flynn - Hemmasonen från Syracuse.
Ty Lawson - Mästare med North Carolina som pga sin ringa storlek faller långt ned i draften.
Bakom Rubio finns det ett tiotal point guard prospects som i princip alla kan bli draftade alltifrån Top 5 till Top 15 beroende på vad som försiggår i huvudet på NBA:s alla General Managers. Men hur vet man egentligen att man som lag gör det rätta valet? Svar: Det vet man inte. Nummerordningen som icke-playoffs-lagen får välja i draften avgörs ju som bekant av ett lotteri. Men i själva verket är det bara början på lotteriet, fråga bara Portland Trailblazers (Bowie som pick 2 över Jordan spökar ännu idag, numera personifierad av Oden över Durant).
Låt oss ta en titt på några av ligans bästa point guards och vilket nummer de blivit picked:
Allen Iverson - 1
Chauncey Billups - 3
Baron Davis - 3
Deron Williams - 3
Chris Paul - 4
Devin Harris - 5
Andre Miller - 8
Steve Nash - 15
Jameer Nelson - 20
Tony Parker - 28
Gilbert Arenas - 31
Rafer Alston - 39
Som framgår av listan är det självklara och högt valda draft picksen ofta helt rätta, men lika ofta är det i efterhand helt otroligt hur långt ned vissa föll i sin årskulls draft. För om Tony Parker blir pick 28, ja då vet du per automatik att det finns ganska många av de 27 andra som valdes innan Parker som aldrig blivit och heller aldrig kommer bli Finals MVP. Du vet att Kwame Brown (pick 1 det året) aldrig kommer bli det i alla fall (nice one Jordan) och sadly lär aldrig Eddy Curry (pick 4) komma i närheten av det heller. Och 3 steg bakom Parker samma år hittar vi en annan fantastisk spelare, den visserligen alltid skadade, Gilbert Arenas aka Agent Zero.
Pick 28
Och Steve Nash är en two-time MVP, vem trodde det 1996? Uppenbarligen inte Dallas Mavericks som tog Samaki Walker med pick 9. Walker snittade 5.4 PPG innan han till slut fick lämna NBA för ett par år sen och Mavericks fick istället rätta till situationen ett par år senare när de tradade till sig kanadensaren från Suns. Mavs valde visserligen att inte re-sign Nash efter några all-star years i Texas (smart move Cuban) och Phoenix i sin tur korrigerade återigen ett misstag. But I digress... poängen är den att ingenting är en surefire bet när man ska utvärdera talang i NBA. Många av draftens top prospects går från att vara THE MAN i high school och college till att vara en struggling role player i NBA, det är väldigt svårt att utvärdera om en spelare har den mentala styrkan att göra den övergången.
Pick 15
Men sen finns det ju givetvis de där solklara valen, som självklart blir en Topp 3 pick och som man bara VET kommer att bli en superstjärna, om inte skador förstör karriären (Grant Hill, Penny Hardaway) eller blixten slår ned i spelarens huvud (Stephon Marbury). Samma år som Steve Nash återfinns faktisk två till league MVP:s och det var verkligen ingen slump att Allen Iverson blev pick 1 det året. Att draftens tredje MVP, Kobe, blev pick 13 samma år handlade mest om att han var en skinny high school player. Ray Allen, också draftad 1996, är annars ett mycket bra bevis på hur man kan förvalta en pick 5 - och ingen kan heller klandra de GM:s som istället tog Iverson, Camby, Abdur-Rahim och Marbury innan Ray-Ray (Marbury tradades också omedelbart mot Allen).
Jag wikipediade vidare och tog en titt på årets All-Star Teams. I Eastern conference får halva laget betraktas som draft day steals: Mo Williams (pick 47) Danny Granger (17) Rashard Lewis (32) Paul Pierce (10) och Joe Johnson (10). I Western conference finns det också en hel del spelare som i backspegeln borde tagits mycket högre upp i draften; Kobe Bryant (13) Amare Stoduemire (9) David West (18) Dirk Nowitzki (9) och ovan nämnda Tony Parker.
Pick 13 och pick 32 i årets NBA final
Så med all draft hype som pågår för fullt för tillfället kan det vara bra att komma ihåg att efter 25 juni så har lotteriet bara börjat.
Son och far Curry. Pick 8 (?) och pick 15.
På Knicks radar finns, bland andra, dessa point guards:Stephen Curry - of course, a match made in heaven, men finns han kvar vid 8?
Jrue Holiday - Ser ut att bli Knicks val, om Curry väljs innan 8, i alla fall om man ska tro vissa mock drafts.
Brandon Jennings - High school stjärnan från Compton som stack till Europa istället för NCAA under det obligatoriska mellanåret mellan high school och NBA.
Johnny Flynn - Hemmasonen från Syracuse.
Ty Lawson - Mästare med North Carolina som pga sin ringa storlek faller långt ned i draften.
Bakom Rubio finns det ett tiotal point guard prospects som i princip alla kan bli draftade alltifrån Top 5 till Top 15 beroende på vad som försiggår i huvudet på NBA:s alla General Managers. Men hur vet man egentligen att man som lag gör det rätta valet? Svar: Det vet man inte. Nummerordningen som icke-playoffs-lagen får välja i draften avgörs ju som bekant av ett lotteri. Men i själva verket är det bara början på lotteriet, fråga bara Portland Trailblazers (Bowie som pick 2 över Jordan spökar ännu idag, numera personifierad av Oden över Durant).
Låt oss ta en titt på några av ligans bästa point guards och vilket nummer de blivit picked:
Allen Iverson - 1
Chauncey Billups - 3
Baron Davis - 3
Deron Williams - 3
Chris Paul - 4
Devin Harris - 5
Andre Miller - 8
Steve Nash - 15
Jameer Nelson - 20
Tony Parker - 28
Gilbert Arenas - 31
Rafer Alston - 39
Som framgår av listan är det självklara och högt valda draft picksen ofta helt rätta, men lika ofta är det i efterhand helt otroligt hur långt ned vissa föll i sin årskulls draft. För om Tony Parker blir pick 28, ja då vet du per automatik att det finns ganska många av de 27 andra som valdes innan Parker som aldrig blivit och heller aldrig kommer bli Finals MVP. Du vet att Kwame Brown (pick 1 det året) aldrig kommer bli det i alla fall (nice one Jordan) och sadly lär aldrig Eddy Curry (pick 4) komma i närheten av det heller. Och 3 steg bakom Parker samma år hittar vi en annan fantastisk spelare, den visserligen alltid skadade, Gilbert Arenas aka Agent Zero.
Pick 28Och Steve Nash är en two-time MVP, vem trodde det 1996? Uppenbarligen inte Dallas Mavericks som tog Samaki Walker med pick 9. Walker snittade 5.4 PPG innan han till slut fick lämna NBA för ett par år sen och Mavericks fick istället rätta till situationen ett par år senare när de tradade till sig kanadensaren från Suns. Mavs valde visserligen att inte re-sign Nash efter några all-star years i Texas (smart move Cuban) och Phoenix i sin tur korrigerade återigen ett misstag. But I digress... poängen är den att ingenting är en surefire bet när man ska utvärdera talang i NBA. Många av draftens top prospects går från att vara THE MAN i high school och college till att vara en struggling role player i NBA, det är väldigt svårt att utvärdera om en spelare har den mentala styrkan att göra den övergången.
Pick 15Men sen finns det ju givetvis de där solklara valen, som självklart blir en Topp 3 pick och som man bara VET kommer att bli en superstjärna, om inte skador förstör karriären (Grant Hill, Penny Hardaway) eller blixten slår ned i spelarens huvud (Stephon Marbury). Samma år som Steve Nash återfinns faktisk två till league MVP:s och det var verkligen ingen slump att Allen Iverson blev pick 1 det året. Att draftens tredje MVP, Kobe, blev pick 13 samma år handlade mest om att han var en skinny high school player. Ray Allen, också draftad 1996, är annars ett mycket bra bevis på hur man kan förvalta en pick 5 - och ingen kan heller klandra de GM:s som istället tog Iverson, Camby, Abdur-Rahim och Marbury innan Ray-Ray (Marbury tradades också omedelbart mot Allen).
Jag wikipediade vidare och tog en titt på årets All-Star Teams. I Eastern conference får halva laget betraktas som draft day steals: Mo Williams (pick 47) Danny Granger (17) Rashard Lewis (32) Paul Pierce (10) och Joe Johnson (10). I Western conference finns det också en hel del spelare som i backspegeln borde tagits mycket högre upp i draften; Kobe Bryant (13) Amare Stoduemire (9) David West (18) Dirk Nowitzki (9) och ovan nämnda Tony Parker.
Pick 13 och pick 32 i årets NBA finalSå med all draft hype som pågår för fullt för tillfället kan det vara bra att komma ihåg att efter 25 juni så har lotteriet bara börjat.
Son och far Curry. Pick 8 (?) och pick 15.måndag, juni 15, 2009
Kobe I take it all back
Jag har ju kritiserat Kobe en hel del på sistone. Men credit måste ges där credit förtjänas och faktum är att L.A. till slut vann med utklassningssiffror 4-1 och Bryant är lagets stjärna. Game 2 och Game 4 blev avgörande för Orlando, men vinner man med 4-1 finns det ingen som helst tvekan om vilket lag som är bäst, då är inga enskilda moment eller nästan-vinster det som gör skillnaden. Det här var ingen Hakeem Olajuwon-block på John Starks om man säger så.
Jag trodde på Orlando men van Gundys beslut att knuffa in återvändande Jameer Nelson i 20+ minutes rotation var förödande. De spelare som tagit laget till finalen förtjänar också att spela finalen och Rafer Alston förtjänade 100%-igt förtroende och hade uppenbarligen inte mental styrka nog att bita ihop. Detta borde SVG ha förstått och att Jeff van Gundy inte sa ett enda negativt ord om brorsans coachning är lite av ett hån mot sportkommenterande. Turkoglu (Orlandos bästa spelare i finalen) Lewis (mega-choke senaste 2 matcherna) och Pietrus (fortfarande för mycket under construction) är alla grymma spelare men är inte att räkna med varje match samtidigt som Dwight Howard blev helt neutraliserad av Lakers på offensiv planhalva. Hade Lakers utnyttjat Pau Gasol (helt otrolig i finalerna trots alldeles för få shot attempts and touches) på ett bättre sätt hade det här kunnat bli en sweep, lyckas Lakers maximera Gasol nästa år kan de mycket väl repeat. Frågan är om de behåller Odom eller Ariza?
Hatten av också till Phil Jackson som med sina 10 ringar som head coach har flest titlar i historien.
Tack för ännu en grym säsong NBA, vi ses i november!
Jag trodde på Orlando men van Gundys beslut att knuffa in återvändande Jameer Nelson i 20+ minutes rotation var förödande. De spelare som tagit laget till finalen förtjänar också att spela finalen och Rafer Alston förtjänade 100%-igt förtroende och hade uppenbarligen inte mental styrka nog att bita ihop. Detta borde SVG ha förstått och att Jeff van Gundy inte sa ett enda negativt ord om brorsans coachning är lite av ett hån mot sportkommenterande. Turkoglu (Orlandos bästa spelare i finalen) Lewis (mega-choke senaste 2 matcherna) och Pietrus (fortfarande för mycket under construction) är alla grymma spelare men är inte att räkna med varje match samtidigt som Dwight Howard blev helt neutraliserad av Lakers på offensiv planhalva. Hade Lakers utnyttjat Pau Gasol (helt otrolig i finalerna trots alldeles för få shot attempts and touches) på ett bättre sätt hade det här kunnat bli en sweep, lyckas Lakers maximera Gasol nästa år kan de mycket väl repeat. Frågan är om de behåller Odom eller Ariza?
Hatten av också till Phil Jackson som med sina 10 ringar som head coach har flest titlar i historien.
Tack för ännu en grym säsong NBA, vi ses i november!
söndag, juni 14, 2009
Shaq till Cavs?
Hmm... Shaq har redan spelat med Penny (the All-NBA team years) Kobe och Wade. Och härnäst Lebron?
Vad skulle detta innebära för Lebrons framtid? Shaq har inte många år kvar i NBA så på lång sikt är det inte ett argument för Lebron att stanna i Cleveland. Men med Shaq kanske LBJ får sin titel nästa år och då är vi tillbaka i debatten, är det större eller mindre chans (risk om man håller på Knicks) att han stannar i Cleveland om han vunnit en titel åt hemlaget?
Silly season har precis börjat och draften är bara 11 dagar bort. Exciting times...
Vad skulle detta innebära för Lebrons framtid? Shaq har inte många år kvar i NBA så på lång sikt är det inte ett argument för Lebron att stanna i Cleveland. Men med Shaq kanske LBJ får sin titel nästa år och då är vi tillbaka i debatten, är det större eller mindre chans (risk om man håller på Knicks) att han stannar i Cleveland om han vunnit en titel åt hemlaget?
Silly season har precis börjat och draften är bara 11 dagar bort. Exciting times...
Or else you get a fat #*%¤ for yo ?&%*#
Värmer upp inför den nya Entourage-säsongen med ett avsnittsmaraton. TV är numera det bästa sättet att hitta musik, det märks att program som Gossip Girl och Entourage lägger ned mycket tid på att hitta rätt låtar. Såg nyss avsnitt 8 i säsong 5 och hoppade till på the end credits då den här låten spelades:
Det är safe to say att jag aldrig hade hittat den om det inte vore för Entourage. Att döma av kommentarerna på YouTube är jag inte ensam, alla som kommenterar ger credit åt Entourage för att ha upptäckt låten. Visst är den ena rapparen slående lik the Persiadic G aka Ro-cee minus den där enorma goateen? Inspirerad av likheten YouTubade jag Ro-Cee och hittade det här klassiska klippet:
Är det verkligen möjligt att den där spelningen är 100% helt frånvarande av ironi? Jag tror det. Och därför är det stor (ofrivillig) humor. Checka in Per Sinding Larsens frisyr också, den kvalar också in i kategorin ofrivillig humor under avdelningen Sideshow Bob meets Maud Olofsson. Den andra programledaren har också en helt vild frisyr men hon räddas av att man inte kan slita blicken från Per S fågelbo.
Det är safe to say att jag aldrig hade hittat den om det inte vore för Entourage. Att döma av kommentarerna på YouTube är jag inte ensam, alla som kommenterar ger credit åt Entourage för att ha upptäckt låten. Visst är den ena rapparen slående lik the Persiadic G aka Ro-cee minus den där enorma goateen? Inspirerad av likheten YouTubade jag Ro-Cee och hittade det här klassiska klippet:
Är det verkligen möjligt att den där spelningen är 100% helt frånvarande av ironi? Jag tror det. Och därför är det stor (ofrivillig) humor. Checka in Per Sinding Larsens frisyr också, den kvalar också in i kategorin ofrivillig humor under avdelningen Sideshow Bob meets Maud Olofsson. Den andra programledaren har också en helt vild frisyr men hon räddas av att man inte kan slita blicken från Per S fågelbo.
Från Cleveland till NYC
Kid Cudi är en snubbe från Cleveland som flyttat till NYC där karriären tagit fart.
Lite grand som en annan snubbe som bor i Cleveland men snart i NYC där karriären kommer nå nya höjder.
Nu är inte Kid Cudi the Lebron James of hip-hop men den här låten gillar jag, speciellt för en lugn nattlyssning framför datorn som nu.
Lite grand som en annan snubbe som bor i Cleveland men snart i NYC där karriären kommer nå nya höjder.
Nu är inte Kid Cudi the Lebron James of hip-hop men den här låten gillar jag, speciellt för en lugn nattlyssning framför datorn som nu.
lördag, juni 13, 2009
Déjà choke
Sportgudarna är brutala och ondskefulla karaktärer. De öden som de ger vissa lag är för cyniska för att vara slump.
Recap 2009 NBA Finals Orlando Magic vs L.A. Lakers, oops förlåt jag menar 1995 NBA Finals Orlando Magic vs Houston Rockets
Orlando blåser bort en ledning, missar straffkast i slutsekunderna som kan stänga matchen och låter bortalaget sätta en game-tying three i fjärde kvartens slutsekvens, och i overtime vet alla att det är över på förhand, chansen är förbi. Låter det bekant? Det hände i torsdags, precis som för 14 år sen. Enda skillnaden är att Nick Anderson på straffkastlinjen bytts ut mot Dwight Howard och Kenny Smith bytts ut mot Derek Fisher.
Själv har jag genomlidit två finalförluster med mitt Knicks så jag vet känslan. När segern väl kommer till slut kommer det bli ännu skönare just därför. Åtminstone hoppas jag det, I am still waiting... men faktum är att jag tycker inget lag någonsin borde få vinna utan att ha upplevt förkrossande tunga motgångar på vägen dit, allting annat vore alldeles för enkelt och ett trots mot sportgudarnas regelbok.
Just nu känns det inte som att Lakers vinner NBA Finals, det känns som att Orlando förlorar den. Och Kobe vinner så till slut sin Finals MVP trots att han chokar gång efter gång i finalen. Kolla in Bryants stats i sina senaste 3 finaler, i jämförelse får han Allen Iverson att framstå som en pass-first guard med enastående hög field goal percentage:
2004 Finals (five games): 113 FGA, 25 FTA, 38.0 FG percent
2008 Finals (six games): 131 FGA, 49 FTA, 40.5 FG percent
2009 Finals (four games): 112 FGA, 36 FTA, 42.9 FG percent
Helt osannolikt att detta är Finals MVP i världens vackraste sport.
Recap 2009 NBA Finals Orlando Magic vs L.A. Lakers, oops förlåt jag menar 1995 NBA Finals Orlando Magic vs Houston Rockets
Orlando blåser bort en ledning, missar straffkast i slutsekunderna som kan stänga matchen och låter bortalaget sätta en game-tying three i fjärde kvartens slutsekvens, och i overtime vet alla att det är över på förhand, chansen är förbi. Låter det bekant? Det hände i torsdags, precis som för 14 år sen. Enda skillnaden är att Nick Anderson på straffkastlinjen bytts ut mot Dwight Howard och Kenny Smith bytts ut mot Derek Fisher.
Själv har jag genomlidit två finalförluster med mitt Knicks så jag vet känslan. När segern väl kommer till slut kommer det bli ännu skönare just därför. Åtminstone hoppas jag det, I am still waiting... men faktum är att jag tycker inget lag någonsin borde få vinna utan att ha upplevt förkrossande tunga motgångar på vägen dit, allting annat vore alldeles för enkelt och ett trots mot sportgudarnas regelbok.
Just nu känns det inte som att Lakers vinner NBA Finals, det känns som att Orlando förlorar den. Och Kobe vinner så till slut sin Finals MVP trots att han chokar gång efter gång i finalen. Kolla in Bryants stats i sina senaste 3 finaler, i jämförelse får han Allen Iverson att framstå som en pass-first guard med enastående hög field goal percentage:
2004 Finals (five games): 113 FGA, 25 FTA, 38.0 FG percent
2008 Finals (six games): 131 FGA, 49 FTA, 40.5 FG percent
2009 Finals (four games): 112 FGA, 36 FTA, 42.9 FG percent
Helt osannolikt att detta är Finals MVP i världens vackraste sport.
torsdag, juni 11, 2009
95 Magic vs 09 Magic
Som alltid lika kul att se och höra E.J., Chuck och Kenny. Bästa programmet på nätet. Denna gång med Nick Anderson som gäst. Mycket intressant diskussion om vilket lag som var bäst 95 Magic eller 09 Magic. Konsensus i studion om mitt resonemang Shaq vs Howard.
Vem orkar bry sig om fotboll?
Kom hem från jobbet, såg Sverige-Malta, och kunde konstatera att Sverige är tillräckligt bra för att fortfarande kunna slå ett korplag. Kul!
Tack och lov räddades kvällen av NBA Finals Game 3 som jag såg i repris på League Pass. Måste säga att det var en av de grymmaste matcherna jag sett på riktigt länge.
I första halvlek ångrade jag verkligen mitt inlägg från häromdagen om Kobe Bryant. Nummer 24 dominerade händelserna totalt och satte nästan alla skott, inklusive ett par riktiga cirkusskott. Men sen i andra halvlek missar han nästan allt (återigen skjuter han totalt sett under 50% FG) inklusive en forcerad trea under sista 24 sekunderna, så jag vet inte vad jag ska tro. No doubt är Kobe en av the greatest, men jag ångrar inte mitt sågande av alla Jordan-jämförelser.
Och apropå orättvisa jämförelser. Folk som jämför Dwight Howard av idag med Shaq av igår är out of their minds completely. Howard är en grym spelare, men nummer ett så är Shaq the original Superman (minns hans 15 år gamla tatuering) så sluta kalla Dwight för Superman och nummer två Dwight Howard kan inte create his own offense medan Shaq i samma ålder var en beast. Ge O'Neal bollen tillräckligt djupt ner in the post och han backar upp sin försvarare som en U-haul van och dunkar 99 gånger av 100. Med Howard in the post blir resultatet alltför ofta en hack-a-Dwight eller en turnover känns det som ibland. Shaq snittade 23, 29, 29 och 27 poäng per match under sina 4 år i Orlando. I jämförelse har Howard snittat 12, 16, 18, 21 och 21 under sina 5 första år i Orlando. Och ändå hör man kommentatorer som menar att Howard är på Shaqs nivå. Pinsamt.
Missförstå mig inte, Howard är redan grym och kommer dominera ligan framöver, men just nu är han bara en grymt bra lagspelare i ett grymt bra lag. En lååång väg kvar innan han blir Shaq.
Tack och lov räddades kvällen av NBA Finals Game 3 som jag såg i repris på League Pass. Måste säga att det var en av de grymmaste matcherna jag sett på riktigt länge.
I första halvlek ångrade jag verkligen mitt inlägg från häromdagen om Kobe Bryant. Nummer 24 dominerade händelserna totalt och satte nästan alla skott, inklusive ett par riktiga cirkusskott. Men sen i andra halvlek missar han nästan allt (återigen skjuter han totalt sett under 50% FG) inklusive en forcerad trea under sista 24 sekunderna, så jag vet inte vad jag ska tro. No doubt är Kobe en av the greatest, men jag ångrar inte mitt sågande av alla Jordan-jämförelser.
Och apropå orättvisa jämförelser. Folk som jämför Dwight Howard av idag med Shaq av igår är out of their minds completely. Howard är en grym spelare, men nummer ett så är Shaq the original Superman (minns hans 15 år gamla tatuering) så sluta kalla Dwight för Superman och nummer två Dwight Howard kan inte create his own offense medan Shaq i samma ålder var en beast. Ge O'Neal bollen tillräckligt djupt ner in the post och han backar upp sin försvarare som en U-haul van och dunkar 99 gånger av 100. Med Howard in the post blir resultatet alltför ofta en hack-a-Dwight eller en turnover känns det som ibland. Shaq snittade 23, 29, 29 och 27 poäng per match under sina 4 år i Orlando. I jämförelse har Howard snittat 12, 16, 18, 21 och 21 under sina 5 första år i Orlando. Och ändå hör man kommentatorer som menar att Howard är på Shaqs nivå. Pinsamt.
Missförstå mig inte, Howard är redan grym och kommer dominera ligan framöver, men just nu är han bara en grymt bra lagspelare i ett grymt bra lag. En lååång väg kvar innan han blir Shaq.
måndag, juni 08, 2009
Be like Mike?
Not gonna happen.
Såg Orlando mot Lakers Game 2. Den här serien är inte över. Tro mig. Orlando är det bättre laget. Det kommer avgöras i Staples Center, så mycket kan jag säga. Men tyvärr har de nog grävt ett lite för djupt hål.
Men det här inlägget handlar inte om Orlando. Det handlar om Michael Jordan wannabes.
Det vore ju mer eller mindre kriminellt av mig att kalla Kobe Bryant för överskattad. Han är ju kanske planetens bästa basketspelare, eller det är åtminstone vedertaget att det står mellan honom och Lebron James. Men ju mer jag ser av Kobe desto mindre imponerad av hans storhet blir jag.
För det första tror jag att jag aldrig sett en match där Kobe skjuter bättre än 50% from the field.
För det andra bär han inte ett lag på samma sätt som Lebron eller ens Wade. Lebron tar ett uselt lag till ligans bästa record utan att klaga över dålig backup och Wade tar ligans sämsta lag till playoffs utan att klaga på att Riley inte ger honom några bra team mates. Kobe däremot missar playoffs utan Shaq 2004 (trots lagkamrater som Lamar Odom och Caron Butler) och förlorar sen två år i rad i första rundan mot Phoenix. Istället för att se sig i spegeln begär Kobe då en trade, och inte förrän Memphis ger bort Pau Gasol helt gratis så når Lakers långt i playoffs, där Kobe chokar mot Celtics i finalen. (Sidenote 1: Av samma skäl som Wade och Lebron på egen hand kan ta sina lag till playoffs, av samma skäl vill jag INTE ha Cris Bosh i Knicks för ett maxkontrakt eftersom han aldrig kan få Toronto att lyfta).
För det tredje, någon clutch shooter är Kobe sannerligen inte, det här är en myt som många av de största stjärnorna ofta får gratis, trots att de absolut inte lever upp till det i verkligheten. Kolla bara in 82games.com så ser ni Kobes game winning shot %. Gamewinning shot definieras som ett skott som tas med mindre än 24 sekunder på klockan och laget i underläge med 1 eller 2 poäng. De senaste 5 åren har Kobe tagit 56 såna skott och satt 14, för en högst icke-imponerande 25%. Att jämföra med Eddy Curry (!!) som satt 5 såna skott på 7 försök (71%). (Sidenote 2: En annan tokmyt är att Chauncey Billups är Mr Big Shot, som endast har satt 16%, 6 av 37. Listan innehåller en hel del surprises.)
Hur man vänder och vrider på det är Kobe sannerligen ingen Michael Jordan, that's for damn sure.
Ta bara en titt på Lakers sista possession från gårdagens match. Game tied, the ball in Kobe's hands.
Hela Magic VET med 100% säkerhet att egot Kobe kommer att ta sista skottet oavsett vad som händer. Därför anstormar hela laget Kobe för en quadruple team och Hedo kan blocka Bryant from behind trots att Lamar Odom, Trevor Ariza och Derek Fisher är WIDE OPEN. Seriöst ta en titt, alla tre är lika öppna som 7-eleven. Men passar Kobe? Not a chance. Ta en titt på 82games.com igen och ni ser i samma tabell att Kobe endast har en enda game winning assist de senaste 5 åren, att jämföra med Lebron t ex som har 6.
Kobe kunde ha lärt sig ett och annat av MJ, som hade tillräcklig killer instinct och samtidigt förtroendet för sina lagkamrater att expect the double team, draw the double team - och passa den öppna lagkamraten:
Med allt det sagt. Kobe ser ut att ta titel nummer 4 och går till historien som en av the all time greats. Men nämn för den skull aldrig Michael Jordan i samma andetag som Kobe Bryant, för det är bara ignorant.
Såg Orlando mot Lakers Game 2. Den här serien är inte över. Tro mig. Orlando är det bättre laget. Det kommer avgöras i Staples Center, så mycket kan jag säga. Men tyvärr har de nog grävt ett lite för djupt hål.
Men det här inlägget handlar inte om Orlando. Det handlar om Michael Jordan wannabes.
Det vore ju mer eller mindre kriminellt av mig att kalla Kobe Bryant för överskattad. Han är ju kanske planetens bästa basketspelare, eller det är åtminstone vedertaget att det står mellan honom och Lebron James. Men ju mer jag ser av Kobe desto mindre imponerad av hans storhet blir jag.
För det första tror jag att jag aldrig sett en match där Kobe skjuter bättre än 50% from the field.
För det andra bär han inte ett lag på samma sätt som Lebron eller ens Wade. Lebron tar ett uselt lag till ligans bästa record utan att klaga över dålig backup och Wade tar ligans sämsta lag till playoffs utan att klaga på att Riley inte ger honom några bra team mates. Kobe däremot missar playoffs utan Shaq 2004 (trots lagkamrater som Lamar Odom och Caron Butler) och förlorar sen två år i rad i första rundan mot Phoenix. Istället för att se sig i spegeln begär Kobe då en trade, och inte förrän Memphis ger bort Pau Gasol helt gratis så når Lakers långt i playoffs, där Kobe chokar mot Celtics i finalen. (Sidenote 1: Av samma skäl som Wade och Lebron på egen hand kan ta sina lag till playoffs, av samma skäl vill jag INTE ha Cris Bosh i Knicks för ett maxkontrakt eftersom han aldrig kan få Toronto att lyfta).
För det tredje, någon clutch shooter är Kobe sannerligen inte, det här är en myt som många av de största stjärnorna ofta får gratis, trots att de absolut inte lever upp till det i verkligheten. Kolla bara in 82games.com så ser ni Kobes game winning shot %. Gamewinning shot definieras som ett skott som tas med mindre än 24 sekunder på klockan och laget i underläge med 1 eller 2 poäng. De senaste 5 åren har Kobe tagit 56 såna skott och satt 14, för en högst icke-imponerande 25%. Att jämföra med Eddy Curry (!!) som satt 5 såna skott på 7 försök (71%). (Sidenote 2: En annan tokmyt är att Chauncey Billups är Mr Big Shot, som endast har satt 16%, 6 av 37. Listan innehåller en hel del surprises.)
Hur man vänder och vrider på det är Kobe sannerligen ingen Michael Jordan, that's for damn sure.
Ta bara en titt på Lakers sista possession från gårdagens match. Game tied, the ball in Kobe's hands.
Hela Magic VET med 100% säkerhet att egot Kobe kommer att ta sista skottet oavsett vad som händer. Därför anstormar hela laget Kobe för en quadruple team och Hedo kan blocka Bryant from behind trots att Lamar Odom, Trevor Ariza och Derek Fisher är WIDE OPEN. Seriöst ta en titt, alla tre är lika öppna som 7-eleven. Men passar Kobe? Not a chance. Ta en titt på 82games.com igen och ni ser i samma tabell att Kobe endast har en enda game winning assist de senaste 5 åren, att jämföra med Lebron t ex som har 6.
Kobe kunde ha lärt sig ett och annat av MJ, som hade tillräcklig killer instinct och samtidigt förtroendet för sina lagkamrater att expect the double team, draw the double team - och passa den öppna lagkamraten:
Med allt det sagt. Kobe ser ut att ta titel nummer 4 och går till historien som en av the all time greats. Men nämn för den skull aldrig Michael Jordan i samma andetag som Kobe Bryant, för det är bara ignorant.
söndag, juni 07, 2009
Avantage Seu-deRRR-ling
Såg finalen i franska öppna. Slående vilken grym TV-sport tennis är. TV-produktionen är numera ren konst; inzoomningarna, slow-motion repriser med närbilder på ansiktsuttryck, arenavyer med mera. Piskar upp fotboll på läktaren som en serve och volleysmash från Goran Ivanisevic.
Starkt jobbat av Söderling måste jag säga. Kämpade in i det sista och gratulerade den bättre spelaren på ett snyggt sätt. Federer är bäst någonsin, bara att konstatera. Nice guys finish last heter det ju? Hmm... Federer och Tiger räknas som 2000-talets största idrottsmän, dem är inte direkt några thugs. Dags att omvärdera den gamla klyschan med andra ord.
Starkt jobbat av Söderling måste jag säga. Kämpade in i det sista och gratulerade den bättre spelaren på ett snyggt sätt. Federer är bäst någonsin, bara att konstatera. Nice guys finish last heter det ju? Hmm... Federer och Tiger räknas som 2000-talets största idrottsmän, dem är inte direkt några thugs. Dags att omvärdera den gamla klyschan med andra ord.
Ur wack man I eat a rappa like a pac-man
Skrytrim och TV-spelsreferens i en och samma mening? Det är gospel för en 80-talsgamer.
Det här är som låten antyder REAL hip-hop. Det är väl så här Jiggas Death of Autotune borde låta? Ekar det förresten inte lite illa när disslåten mot autotune låter wacker than autotune? Ja ja. The 90s äger och så är det med det.
Das EFX - Real hip-hop
The ORIGINAL
The Pete Rock Remix
Jag föredrar the remix... hela låten är en hip-hop quotable så jag behöver inte copy/paste någon enskild vers.
Det här är som låten antyder REAL hip-hop. Det är väl så här Jiggas Death of Autotune borde låta? Ekar det förresten inte lite illa när disslåten mot autotune låter wacker than autotune? Ja ja. The 90s äger och så är det med det.
Das EFX - Real hip-hop
The ORIGINAL
The Pete Rock Remix
Jag föredrar the remix... hela låten är en hip-hop quotable så jag behöver inte copy/paste någon enskild vers.
Bollen ljuger inte
Var på Råsunda och såg Sverige - Danmark. Spontana reflektioner.
På ölhaket innan, "Är det så här svenska fans ser ut håller jag på motståndarna."
Råsunda är en riktigt risig arena.
Nationalsången ska inte sjungas av en operasångerska.
Sverige är rankade typ 30 i världen. Det är nog för högt.
Bosnien är rankade typ 30 i världen och har fortfarande en god chans att nå VM. Bosniens förbundskapten tackade ju nej till Zlatan för cirka 10 år sen. Nu har istället den andra Zlatan (Muslimovic) chans att gå till VM med just Bosnien.
Svenska hejaramsor är primitiva och fantasilösa. Var är sången? Glimten i ögat? Att se fotboll live i Sverige är ungefär lika kul som att åka Swebus, man tänker konstant: "Vilka är de här bönderna egentligen? När kommer jag hem?"
Slutligen vill jag citera Rasheed Wallace: "The ball don't lie".
Vi är inte bättre än så här.
På ölhaket innan, "Är det så här svenska fans ser ut håller jag på motståndarna."
Råsunda är en riktigt risig arena.
Nationalsången ska inte sjungas av en operasångerska.
Sverige är rankade typ 30 i världen. Det är nog för högt.
Bosnien är rankade typ 30 i världen och har fortfarande en god chans att nå VM. Bosniens förbundskapten tackade ju nej till Zlatan för cirka 10 år sen. Nu har istället den andra Zlatan (Muslimovic) chans att gå till VM med just Bosnien.
Svenska hejaramsor är primitiva och fantasilösa. Var är sången? Glimten i ögat? Att se fotboll live i Sverige är ungefär lika kul som att åka Swebus, man tänker konstant: "Vilka är de här bönderna egentligen? När kommer jag hem?"
Slutligen vill jag citera Rasheed Wallace: "The ball don't lie".
Vi är inte bättre än så här.
lördag, juni 06, 2009
Doktor nej
Jag hade ingen aning om att Dr Dre producerat hela Relapse. WTF? Om Detox låter så här illa blir jag deprimerad. Jag har väntat 10 år på den skivan, det finns inte på kartan att beatsen är lika wack som på Relapse. Vad har hänt doktorn? Matter of fact, när var senast Dr Dre gjorde en fet skiva, eller ens en difference-maker-singel på ett album? Om jag drar mig till minnes är det 4 år sen, Games debutskiva. I'm just saying.
Är det därför Detox dröjer? The magic is gone. Hemsk tanke.
Det enda som talar för att Dres insats på Relapse inte automatiskt betyder att hans egna skiva (that is om Detox någonsin släpps) kommer suga är att Dre faktiskt aldrig gjort speciellt feta beats till Eminem. Undantaget Bitch Please 2 och kanske Kill you, Role Model och om jag är generös Ass like that och Business, så har Dre inte gjort så många feta låtar på Eminems skivor. Det är ofta Eminem själv i kombination med Bass-bröderna eller Luis Resto som stått för höjdpunkterna i min mening.
Några av mina Eminem-favoriter, ingen av dom Dre beats.
Just don't give a fuck
You ain't gon sell two copies if you press a double album
I still don't give a fuck
How the fuck am I supposed to get out of debt? / I can't rap no more I just murdered the alphabet
Superman
Spend some time
Mockingbird
Är det därför Detox dröjer? The magic is gone. Hemsk tanke.
Det enda som talar för att Dres insats på Relapse inte automatiskt betyder att hans egna skiva (that is om Detox någonsin släpps) kommer suga är att Dre faktiskt aldrig gjort speciellt feta beats till Eminem. Undantaget Bitch Please 2 och kanske Kill you, Role Model och om jag är generös Ass like that och Business, så har Dre inte gjort så många feta låtar på Eminems skivor. Det är ofta Eminem själv i kombination med Bass-bröderna eller Luis Resto som stått för höjdpunkterna i min mening.
Några av mina Eminem-favoriter, ingen av dom Dre beats.
Just don't give a fuck
You ain't gon sell two copies if you press a double album
I still don't give a fuck
How the fuck am I supposed to get out of debt? / I can't rap no more I just murdered the alphabet
Superman
Spend some time
Mockingbird
fredag, juni 05, 2009
Månadens Bragdslang
Gjorde nyligen ett tappert men än så länge misslyckat försök att återuppliva Rico Suave som personbeskrivning. Men kanske kan den växa långsamt?
Här kommer nästa. Kenneth Starr. Minns ni honom? Killen som försökte sänka Bill Clinton. Det jag alltid fann väldigt komiskt med Kenneth Starr var hans titel "independent counsel" (hur är det ens möjligt? hur kan man vara oberoende? vem betalar hans lön?) och hur han likt en free agent super hero lawyer sprang omkring på hela 80- och 90-talet och jagade rättvisa likt en advokaternas Batman.
Således är min definition av en Kenneth Starr:
Självutnämnd know-it-all som står över lagen. Rättshaveristisk moralist med dold agenda, sannolikt är det uppvisade beteendet ett förtryckande av egna perversioner.
Finns ganska många Kenneth Starrs därute, wouldn't you say?
torsdag, juni 04, 2009
Finals preview
Blir homecourt advantage avgörande? Om inte Magic lyckas vinna i 5 matcher, spelas sista två matcherna i Los Angeles. Orlando är trots allt det mest imponerande laget sett över hela playoffs. Prediction: Orlando in 6.
Inatt smäller det!
Inatt smäller det!
tisdag, juni 02, 2009
Var är sommarhitsen?
Tony Yayo är inte snubben jag förväntar mig ska göra en mini-banger som gör att man kan börja värma upp temperaturen inför sommaren. But I'll take it.
Stay strapped
Känner att sommaren i nuläget inte har några givna hits and playlists. So keep em comin.
Stay strapped
Känner att sommaren i nuläget inte har några givna hits and playlists. So keep em comin.
måndag, juni 01, 2009
Det är ödet
Sorry Cleveland. Ni kan inte fight history.
I NBA finns det tre lag som står above and beyond alla andra i termer av exponering, intresse, mass appeal och overall marketing power:
Los Angeles Lakers. Näst största staden. Näst flest titlar ever. Shaq, Magic, Kobe, Riley, Showtime. Hollywood. Need I go on?
New York Knicks, jordens finansiella, kulturella och mediala medelpunkt. Spelar i legendariska Madison Square Garden aka "the mecca of basketball".
Boston Celtics. Ingen storstad men en sportgalen stad med ett långt och berömt arv. Celtics har vunnit flest NBA-titlar genom tiderna och har fler spelarlegender än någon annan stad. Bill Russell har fler ringar än Lebron har fingrar.
En honorable mention goes out to Chicago Bulls, USA:s tredje största stad och ända sedan Jordan ritade om kartan har Bulls ett basketlag med tradition.
Vad har allt det här med Lebron James att göra? Jo, därför att megastjärnor skapas inte i small market teams. Och Lebron, som ju tar finansiella råd av multibiljonären Warren Buffet, har ju som bekant deklarerat att han vill bli historiens första billionaire athlete. Det lär han aldrig bli i Cleveland.
Det är visserligen charmigt när småstäderna lyckas röra om i grytan och vinner de stora titlarna. Men superstjärnor hör hemma på de största scenerna. Det är ett historiskt faktum.
Ta en titt på nedan exempel så förstår ni vad jag menar.
MJ. Draftad av Chicago. Trogen hela karriären (minus en bortglömd sejour i Washington). Inga egentliga skäl att röra på sig här inte. Blev ÄNNU större tack vare att hans största matcher var just i Madison Square Garden, Jordans legacy förhöjdes av rivaliteten och mediaintresset kring Knicks-Bulls.
Shaq. Draftad av Orlando. Trots ett finalbesök bara ett par år efter draften och med en begynnande dynasty med Penny Hardaway, signade Shaq med ett betydligt sämre Lakers team för att kunna bli larger than life i the city of angels.
Kobe. Draftad av Charlotte. Omedelbart tradad till Los Angeles, där en stjärna av Kobes kaliber hör hemma. Sedan dess trogen. Säljer fler jerseys i Kina än Yao Ming. Lebron? På sjunde plats. Coincidence?
Draftad av Minnesota där han vann MVP och var en av ligans dominanter i över 10 år. Blev dock en levande legend först när han blev en del av Bostons legacy. Kommer nämnas i samma andetag som Bird och Russell tack vare the Celtic connection.
Och undantaget till denna regel? Tim Duncan.
Draftad av San Antonio. Trogen genom hela karriären. Massor av titlar och enligt många historiens bästa Power Forward. Trots det låååååångt ifrån samma popularitet och stjärnstatus som många av hans samtida kollegor. Föreställ er the San Antonio Spurs dynasty om detta var New York, hade varit total madness och Duncan hade dominerat alla billboards. Konklusion? Stanna i the small market och förbli small market.
Och Knicks då? Ja, tyvärr har laget inte så många framgångar att visa upp, och därmed blir också de legendariska namnen färre. Men Walt Frazier och Willis Reed är betydligt större namn i NBA-historien tack vare att de vann titlar i just New York än om de vunnit i, låt säg, Houston. Och apropå Rockets, föreställ er att Hakeem the Dream hade spelat i Lakers eller Celtics, hade Olajuwons legacy inte varit större? Absolut. Patrick Ewing är ett minst lika stort namn som Olajuwon och då har ändå Hakeem trots allt 2-0 i titlar mot historiens största Knick.
Det finns massvis av exempel. Att Larry Bird och Magic Johnson draftades av Celtics och Lakers var en skänk från ovan till kostymerna på NBA. Oftast är det en tidsfråga innan storheter á la Wilt Chamberlain och Kareem Abdul Jabbar hamnar i någon av storstäderna. Samtidigt är en spelare som Oscar Robertson knappt ihågkommen just för att han valde att stanna i the small market teams, Cincinatti och Milwaukee. Det finns helt enkelt inte en tillräckligt stor fan base för att hålla legenden vid liv. Och då snittade ändå The Big "O" en triple-double över flera säsonger och vann MVP honors. Påminner lite grand om en annan spelare som spelar idag... ser ni sambanden?
Draftad av Cleveland. Signar med New York Knicks 2010.
I NBA finns det tre lag som står above and beyond alla andra i termer av exponering, intresse, mass appeal och overall marketing power:
Los Angeles Lakers. Näst största staden. Näst flest titlar ever. Shaq, Magic, Kobe, Riley, Showtime. Hollywood. Need I go on?
New York Knicks, jordens finansiella, kulturella och mediala medelpunkt. Spelar i legendariska Madison Square Garden aka "the mecca of basketball".
Boston Celtics. Ingen storstad men en sportgalen stad med ett långt och berömt arv. Celtics har vunnit flest NBA-titlar genom tiderna och har fler spelarlegender än någon annan stad. Bill Russell har fler ringar än Lebron har fingrar.
En honorable mention goes out to Chicago Bulls, USA:s tredje största stad och ända sedan Jordan ritade om kartan har Bulls ett basketlag med tradition.
Vad har allt det här med Lebron James att göra? Jo, därför att megastjärnor skapas inte i small market teams. Och Lebron, som ju tar finansiella råd av multibiljonären Warren Buffet, har ju som bekant deklarerat att han vill bli historiens första billionaire athlete. Det lär han aldrig bli i Cleveland.
Det är visserligen charmigt när småstäderna lyckas röra om i grytan och vinner de stora titlarna. Men superstjärnor hör hemma på de största scenerna. Det är ett historiskt faktum.
Ta en titt på nedan exempel så förstår ni vad jag menar.
MJ. Draftad av Chicago. Trogen hela karriären (minus en bortglömd sejour i Washington). Inga egentliga skäl att röra på sig här inte. Blev ÄNNU större tack vare att hans största matcher var just i Madison Square Garden, Jordans legacy förhöjdes av rivaliteten och mediaintresset kring Knicks-Bulls.
Shaq. Draftad av Orlando. Trots ett finalbesök bara ett par år efter draften och med en begynnande dynasty med Penny Hardaway, signade Shaq med ett betydligt sämre Lakers team för att kunna bli larger than life i the city of angels.
Kobe. Draftad av Charlotte. Omedelbart tradad till Los Angeles, där en stjärna av Kobes kaliber hör hemma. Sedan dess trogen. Säljer fler jerseys i Kina än Yao Ming. Lebron? På sjunde plats. Coincidence?
Draftad av Minnesota där han vann MVP och var en av ligans dominanter i över 10 år. Blev dock en levande legend först när han blev en del av Bostons legacy. Kommer nämnas i samma andetag som Bird och Russell tack vare the Celtic connection.
Och undantaget till denna regel? Tim Duncan.
Draftad av San Antonio. Trogen genom hela karriären. Massor av titlar och enligt många historiens bästa Power Forward. Trots det låååååångt ifrån samma popularitet och stjärnstatus som många av hans samtida kollegor. Föreställ er the San Antonio Spurs dynasty om detta var New York, hade varit total madness och Duncan hade dominerat alla billboards. Konklusion? Stanna i the small market och förbli small market.
Och Knicks då? Ja, tyvärr har laget inte så många framgångar att visa upp, och därmed blir också de legendariska namnen färre. Men Walt Frazier och Willis Reed är betydligt större namn i NBA-historien tack vare att de vann titlar i just New York än om de vunnit i, låt säg, Houston. Och apropå Rockets, föreställ er att Hakeem the Dream hade spelat i Lakers eller Celtics, hade Olajuwons legacy inte varit större? Absolut. Patrick Ewing är ett minst lika stort namn som Olajuwon och då har ändå Hakeem trots allt 2-0 i titlar mot historiens största Knick.
Det finns massvis av exempel. Att Larry Bird och Magic Johnson draftades av Celtics och Lakers var en skänk från ovan till kostymerna på NBA. Oftast är det en tidsfråga innan storheter á la Wilt Chamberlain och Kareem Abdul Jabbar hamnar i någon av storstäderna. Samtidigt är en spelare som Oscar Robertson knappt ihågkommen just för att han valde att stanna i the small market teams, Cincinatti och Milwaukee. Det finns helt enkelt inte en tillräckligt stor fan base för att hålla legenden vid liv. Och då snittade ändå The Big "O" en triple-double över flera säsonger och vann MVP honors. Påminner lite grand om en annan spelare som spelar idag... ser ni sambanden?
Draftad av Cleveland. Signar med New York Knicks 2010.
Slim chance...
... att den här skivan kommer go down som en classic. Tycker alltid att det är trist att se stjärnor falla. Eminem ser ut att vara färdig om han inte rycker upp sig efter sin senaste release. 2009 och Slim Shady är fortfarande fast i samma gamla spår; dissa kändisar som redan ligger ner, sjunga om droger och i största allmänhet visa upp ett självdestruktivt beteende. Om det lät lika bra som det gjorde back in the day hade det varit all goooood att the content inte rört sig en tum. Men när det dessutom låter mycket sämre än för 10 år sen, ja då är det mest bara sad.
Med det sagt är det fortfarande ett par spår som får rotation i min Spotify.
Med det sagt är det fortfarande ett par spår som får rotation i min Spotify.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)