lördag, december 03, 2005

Hip-hop update

Hip-hop mogulen Irv Gotti och hans bror Chris blev båda friade i åtalet där de riskerade över 20 års fängelse. Åtalet handlade om att de skulle ha tvättat knarkpengar genom sitt skivbloag Murder Inc. för barndomsvännen och tillika knarkkungen Kenneth "Supreme" McGriff. McGriff, som sitter i fängelse på ett långtidsstraff, dominerade knarkhandeln i New York på 80-talet och var även inspirationen för den psykopatliknande karaktären Nino Brown (som spelades av Wesley Snipes) i filmen New Jack City. Det har även spekulerats i att McGriff tillsammans med Murder Inc-brorsorna låg bakom mordförsöket på 50 cent för ett par år sen. Att den som sköt 50 var nån snubbe som hette Hommo, som senare blev mördad, är uttryckt av 50 själv i hans texter etc, om han var lejd av McGriff eller inte har dock inte fastställts.
.
Och apropå 50 cent verkar det som att Ruff Ryders försöker göra affärer med G-unit, med eller utan The L.O.X., och ryktet säger att DMX (som sitter i fängelse) ska signa med G-unit. B.G. ryktas även han vara på väg till G-unit. Dessutom har 50 cent lovat att alla G-units artister ska släppa skiva nästa år. Det blir en jävla massa skivor det. Cha-ching för 50. Kan bli urvattnade beats onekligen, men jag hoppas på ett bra hip-hop år 2006, för det här året var inget vidare ärligt talat. Apropå det får jag nog börja göra lite topplistor framöver, det börjar bli dags att summera året. Stay tuned.

torsdag, november 24, 2005

En jävla grym hand

Nu har det avgjorts i Monte Carlo, och det var min favoritspelare Phil Ivey som vann. Han är så grym, va! Han spelar på motståndarnas kort, och utnyttjar sina otroliga reads till fullo och tillämpar ett aggressivt spel när han får vittring och känner av svaghet hos motståndarna. Det här märktes inte minst när han vann i Monte Carlo, eller vad sägs om handen som (i princip) avgjorde turneringen:

Poker Magazine, Monte Carlo:

Med en oerhörd spelstyrka och efter en av de hårdaste potter som setts vid ett pokerbord, lyckades Phil Ivey till slut slå ut sin sista motståndare Paul Jackson. Samtliga på plats är överrens om att Phil Ivey är en värdig vinnare av den kanske hårdaste tävlingen någonsin. Tre potter från slutet kom en flopp efter vanlig syn JJ7. Ivey betade 50 000. Jackson svarade med en höjning på 100 000. Ivey re-raisar med 100 000 till. Efter en lång betänketid kommer ytterligare en re-raise av Jackson med 150 000. han har då bara 300 000 kvar i marker. Ivey spenderar åtta minuter med att stirra på Jackson innan han går all-in. Jackson lägger sig direkt och visar 56. Efter finalen är spelad var vi tvungna att fråga Ivey vad han satt på. - Q8 och jag såg på honom att det skulle räcka, sa Ivey.

Hyfsad kyla, eller hur?

Work, work, work...

Det har varit tyst på Bragdbloggen ett tag - men det beror helt enkelt på att Bragden just börjat ett riktigt jobb. Jag har ett liv utanför Bloggen också, tro det eller ej... Det tråkiga är ju att jag inte får lika mycket tid längre att följa TV, wrestling, hip-hop etc. etc. Men jag ska göra mitt yttersta för att hålla bloggen vid liv - räkna med fler och fler inlägg i takt med att jag blivit varm i kläderna på jobbet, men kanske mest på helger ett tag framöver. The Blog must live on!

torsdag, november 17, 2005

Emma Andersson: Den ofrivilliga komikerns äventyr rullar vidare...

Skrev ju om Ken Lennaárd och hans medverkan i Dolce Vita för ett tag sen. Jag kollar alltså nästan alltid på programmet och sitter varje gång i soffan med ett stort leende på läpparna samtidigt som jag, i en slags skräckblandad förtjusning, sitter och skakar på huvudet. I kvällens avsnitt fanns det absolut noll riktning, röd tråd eller tanke bakom upplägget på programmet. Vi fick följa en helt ointressant musikalartist (som troligtvis tjänar lika mycket som nån i Ica-kassan), en klubbvärd för Café Opera och en livvakt (!). Hur är detta dolce vita?? Självklart är det inte det. Och det är det som gör det så underbart!
.
Varför får vi möta en totalt ointressant livvakt utan några kopplingar till nån superstjärna, i ett program om det ljuva livet? "Det här är en Glock", säger livvakten "Göran" (utan efternamn) till Emma när de är ute på en öde skjutbana i skogen. Va...? Sen får vi följa med nattklubbsvärden på Café Opera under en "hektisk" dag, där han får "sju sms i minuten". Tydligen är det 25-årsjubileum för krogen och "alla kommer att vara där" så klubbvärden ska hämta upp en vit smoking på Hugo Boss (Wooo! Lyx!). Det ironiska men samtidigt tragiska i sammanhanget är att klubbvärden heter Abbe och har invandrarbakgrund, och skulle därför förmodligen aldrig nånsin släppas in på den "lyxiga" nattklubben om han inte själv var värd för den... Det hade varit en riktig vinkel på programmet, om programledaren hade ställt frågor som: "Vad tycker du om att invandrare diskrimineras på uteställen i Stockholm? Vad gör ni för att motverka fördomar?" osv... Men det är nog lite väl mycket begärt, och vid närmare eftertanke så vill jag ju inte att Dolce Vita skall handla om det. Men komiskt hade det no doubt varit ändå, för närän Emma Andersson är i farten blir det komiskt hur man än ser på det.


Guldspaden-vinnare 2006?


Förra veckan fick vi följa med på en underklädesturné med Brinkenstjärna och hans pinup-brudar. Det osade fylla & våldtäkt, svett & testosteron i lokalerna, och detta redan innan Natacha P dyker upp i en Playboy-bunny suit ("Jag har kreativ kontroll, jag vill t ex inte ha string, så det slipper jag...") Nåt mer tragiskt en såna där turnéer i småstadssverige kan jag faktiskt inte tänka mig. Så långt från la dolce vita som man kan komma faktiskt...

Vi fick också följa med när några "Glamour"-modeller nakenfotades av slisktidningen FHM. Där fick vi bland annat lära oss att skillnaden på Glamour-modeller och andra pinup-brudar är att de inte visar muffen (Classy! Glamour!). Vi fick också se på hur programledaren Emma Andersson justerade badskummet på en av Glamour-modellernas tuttar när fotograferingen hade förflyttats till jacuzzin. Och det är i dom här situationerna som den sköna motsägelsefullheten kommer in i bilden - programledaren Emma-pantad som sågspån-Andersson intar nämligen gärna rollen av en slags modersfigur för dom här småtjejerna, och gör sig ofta till förmer än sina intervjuobjekt (à la Malou von Sivers, fast på ett eurotrash-sätt...) Problemet är bara att hon själv alltsom oftast har samma bakgrund och erfarenheter som de som vi som tittare tycker synd om, i det här fallet en liten first-time "Glamour"-modell från vischan.

Ett annat exempel på detta förhållande är det numera klassiska Linda Rosing-avsnittet, som gick för nåt år sen kanske. I avsnittet fick Emma följa med Linda Rosing under några helt ordinära misärdagar ur Rosings liv. I jämförelse med Linda Rosing framstod ju självklart Emma som en riktigt superlyckad och lycklig människa, men vem hade inte gjort det? Programmets grande finale var när Linda Rosing fick ta en deprimerande taxi hem mitt i natten, efter att ha genomgått ännu en skönhetsoperation hos nån kvacksalvare. När Linda kliver in i taxin, med ett par numera jätteläppar och gråten i halsen, ropar Emma hejdå med sitt karakteristiskt hjärndöda tonfall: "Hej då, Lucky Lips!". Om inte den sekvensen platsar på Filip och Fredriks 100 höjdare vet jag inte vad som gör det...

Nej Fiddy! Nej!

50 cent är ju en av mina favorit-rappare, alla kategorier. För det första gör han grym musik. För det andra är han den ultimata hustlern, man måste helt enkelt imponeras av hans bizniz-mindedness. Och för det tredje: jag tycker han e jävligt cool helt enkelt. Men... hans image är minst sagt naggad i kanten efter det här:



Det kom som en total chock när jag såg den här bilden (jag tror den ska vara med i nästa nummer av GQ). Vad tänkte han på?? Han ser ut som Mr. Gay-porn Butler... Nej, det här är INTE gansta...

The L.O.X. vs Puffy

Jag berättade ju om att The L.O.X. och Puffy hade slutit fred på Jay-z's konsert. Nu vet vi hur mycket det betydde... för The L.O.X. var på Hot 97 igår och snackade med Angie Martinez och snackade en jäkla massa skit. Det hela var ganska sjukt egentligen, gå in och downloada intervjun här. (Är det några problem med nedladdningen, skriv en kommentar, så ska jag försöka fixa en ny...)
.
Bakgrunden till biffen är att Puffy äger The L.O.X.'s publishing rights för resten av deras karriärer, och tjänar mer på The L.O.X. skivsläpp och soloalbum än vad de gör själva - trots att de lämnade Bad Boy för flera år sen och bara släppt en skiva på skivbolaget. De blev blåsta när de skrev på sitt första kontrakt helt enkelt, och detta kontrakt kan de inte ta sig ur... och Puffy vill inte ge dem tillbaka sina publishing rights heller, eftersom det är easy money... och ingen verkar vilja köpa the publishing heller (om de inte säljer sig till 50 förstås) och The L.O.X själva har inte råd... så de är upprörda minst sagt.
.
I intervjun måste jag säga att Styles P framstår som real, som att han är ganska smart, men Jadakiss lät hög som faan och pratade om att han skulle putta ner "stainless steel refrigators, them double-door joints, off of skyscrapers" på Puffy, och att "it's worth killing over..." Diddy ringde sedan in och konfronterade dem, och höll sig kall och samlad ("you know where my office is at, it's a big sign on it"), medan The L.O.X. försökte vara gangsta. Måste dock säga att The L.O.X. har en poäng: 112, Faith, Mase och The L.O.X. var alla missnöjda med sina kontrakt och lämnade Bad Boy - och Shyne åkte i fängelse för den berömda nattklubbsincidenten medan Puffy som väntat blev friad. Puffy är helt enkelt en girig businessman, och han är den största stjärnan på Bad Boy, trots att han är den i särklass sämsta rapparen, inte logiskt direkt...

måndag, november 14, 2005

The Games nya frisyr

The Game var på Vibe Awards (som ju förra året slutade i en attack på Dr. Dre, där Young Buck arresterades för att ha knivhuggit Dre's attacker... i år var tillställningen lugnare dock...) och visade upp sin nya frisyr:



G-G-G-G-G-G-G-unot. Uttalas G-U-Not, som i G You (are) Not, och är givetvis, för er som inte är insatta, en motreaktion och diss till Games nemesis 50 cents varumärke/skivbolag/grupp G-unit. Game har trademarkat G-unot och säljer tröjor, kepsar och annat med varumärket på. Som jag berättat om tidigare är ju killen en aning besatt... Det ironiska i just det här fallet är att Game vann priset (på Vibe Awards) för Hottest Hook för låten Hate it or love it - en hook som 50 skrev. G-G-G-G-G-G-G-unit! Ska bli intressant att se hur det går för Game utan 50...

Eddie Guerrero död


Eddie Guerrero dog igår av hjärtfel. Han dog på ett hotellrum, dagen innan han skulle brottas om världsmästartiteln - en titelmatch han förväntades vinna eftersom Batista är skadad och en annan superstar behövde axla manteln i Batistas frånvaro. Och vem bättre än Guerrero, som redan har varit mästare. Eddie som kommer från en legendarisk wrestling-familj, var en missbrukare av alkohol och droger, innan han fann Gud och fick en nytändning i karriären när han slog Brock Lesnar och blev mästare. Guerrero var en ascool wrestlare och levde efter mottot: "I lie, I cheat, I steal!" - på sistone har han battlat ut några grymma matcher mot Rey Mysterio, och Eddie var en grym kombination av wrestling-kunnande och showmanship - en ovanlig kombination.

Ännu en wrestlare har alltså dött i förtid. Precis som Big Bossman, Mr. Perfect, Texas Tornado, Yokozuna, Andre the Giant, British Bulldog, Ravishing Rick Rude med flera gjort dessförinnan, bara för att nämna några... Utöver de mest kända wrestlarna, kan flera hundra wrestlare läggas till listan på de som har dött i förtid, och ofta så tidigt som i 30-årsåldern. Och de allra flesta dör av en hjärtinfarkt eller något annat som framkallats av ett alldeles för hårt leverne, och desto ovanligare är det att nån dör i ringen (som t ex Owen Hart). Wrestlinglivet är mycket hårt med mycket resande och långa turnéer utan paus (ungefär 300 dar om året) och det finns väldigt lite tid för att läka skador. Dessutom är det ju en enorm press på wrestlarna och anabola steroider och andra droger lär nog vara regel snarare än undantag. Tragiskt, men det kommer nog inte ske en förändring anytime soon, business is business...

Knicks första vinst för säsongen

NYK 105 - SAC 95


Första vinsten efter fem raka förluster. Nu kan vi börja rada upp vinsterna! Stats: Marbury 17 p och 7 ass, Frye 19 p, Crawford 16 p, Curry 16 p. För referat gå till Si.com's artikel.

fredag, november 11, 2005

Christian gör comeback på TNA

Goda nyheter. Min favvo-wrestlare Christian har alltså inte slutat helt och hållet. Han har bara bytt till lågbudget-rivalen TNA, efter att ha blivit besviken på hur han blivit behandlad av Vince McMahon (vem är inte det?). TNA är ju wrestlingshowen med en åttahörnig ring och som går på Eurosport. Det komiska, men samtidigt usla, är att kommentatorn är en svensk Eurosport-anställd gubbe som nyss kommenterat typ curling eller tennis och nu måste ta detta på lika stort allvar, även om denne uppenbarligen inte är en fan av "sporten". Inte ens Chris Härenstam (som ju gladeligen lika gärna kommenterar vattengymnastik med samma påklistrade passion som när han kommenterar fotbolls-VM) skulle ta ett sådant sellout-jobb, men det här är alltså nån som verkligen behöver cashen. Varför ringde inte Eurosport och tillfrågade Bruno och Hoa-Hoa istället?
.
In other wrestling news: Batista är skadad (åtminstone i WWE-världen), John Cena slog Michaels & Angle på Taboo Tuesday för att behålla bältet (men buades ut av halva publiken, med andra ord av alla över 12 år - Cena håller på att bli mer och mer kritiserad som mästare) och slutligen kan jag rapportera att Ric Flair slog Triple H i en cage match och försvarade sin Intercontinental-titel.

torsdag, november 10, 2005

Tara Reid's awful plastic surgery

För er som eventuellt tycker att Tara Reid är het (hur det nu skulle vara möjligt...?) ta och klicka här. Men jag varnar er: ENTER AT OWN RISK! Förbered er på något av det värsta ni har sett, alla kategorier. Men innan ni klickar er vidare, först en påminnelse om hur Tara Reid ser ut när hon är påklädd och nykter:



Jag kan i sammanhanget berätta att en kompis (låt oss på bloggen kalla honom för "The Don") som i vanliga fall håller sig "kall och monoton" (och som också diggar Tara Reid skarpt bör tilläggas, eller rättare sagt diggade...) fick ett okarakteristisk känsloutspel över en MSN-session mitt i natten, efter att jag hade skickat över den här länken som fick hela hans världsbild att rasa. Det var ett klassiskt ögonblick helt enkelt! You had to be there...

När ni väl klickat er in på sidan, klicka då även på fler bilder med Tara Reid, för att få en heltäckande bild. Jag kan också varmt rekommendera att browsa igenom resten av sidan, som heter AwfulPlasticSurgery.com, den är grym! Där finns så gott som alla Hollywood-profilers snedsteg under kniven.

Egentliga anledningen varför vissa rappare har keps, Pt IV

Kastar in ett par bonus-heads.

Coneheads the sequel
starring Mystikal

Obs! Bilden är (eventuellt?) retuscherad...

Och by public demand: Memphis Bleek igen...

Egentliga anledningen varför vissa rappare har keps, Pt. III

50 cent i en situation där han, om man säger så, mot sin vilja måste ta av sig kepsen:

Nu vet vi varför den sitter på i vanliga fall... Bilden visar också varför vissa passar bättre med hår på huvudet än utan. 50 kastar ju allt oftare kepsen numera, och har skaffat en mer passande friss som gömmer that big ass head.

onsdag, november 09, 2005

Can't knock the hustle

Har just precis blivit erbjuden ett grymt jobb!!!

In the words of Flavor Flav:
YEAH BO-EEEEEE!!!


Mo' money mo' problems

Bjurmans desperation och effektsökeri når oöverträffade höjder

När Aftonbladet skulle skicka en korrespondent till USA och skriva sportkrönikor, vem valde de? Självfallet någon med ett gediget kunnande om a) sport i allmänhet b) amerikansk sport i synnerhet - det är ju det logiska, eller hur? Nej de valde Per Bjurman, "Sveriges bästa krönikör". Problemet är bara att han kan zip, zero, nada, nil, noll, inget om sport - och ännu mindre om amerikansk sport. Det här har lyst igenom flera gånger i hans krönikor, bland annat när han flera gånger har refererat till NCAA som en gymnasie-liga. Starkt jobbat P.G!
.
Men i dagens krönika har han t.o.m. lyckats överträffa sig själv. I tron om att vi svenskar inte kan nånting om NBA försöker han komma undan med att skriva en så skev och sensationssökande krönika som jag aldrig sett på maken. Men seddu den gubben gick inte. För krönikan handlar om mitt kära New York Knicks, och deras kontroversiella värvning av den unge, talangfulle centern Eddy Curry. Krönikan Hans hjärta kan stanna när som helst är så vulgär att man inte tror det är sant. Så här låter det när Bjurman går loss: "Rysk roulette", "Publiken håller andan", "Alla vet att en av spelarna, med lite otur, kan dö när som helst", "Så Eddy Curry lär få spela. Tills han dör? Förhoppningsvis inte." och så där fortsätter det. Motbjudande. Om Knicks skriver han: "Ingen trodde dock att någon NBA-klubb skulle vara tillräckligt ansvarslös för att knyta till sig en dylik vettvilling. Men jodå. New York Knicks, basketens eget Yankees, valde att bortse från riskerna och skrev ett fett kontrakt med unge Herr Curry."
.
För det första: Bjurman kallar Knicks för "basketens eget New York Yankees". Här ser vi prov på Bjurmans vilja att visa på sin kunskap, när den i själva verket säger en del om hans okunskap, med tanke på att Knicks har två titlar nånsin och Yankees vinner ungefär vartannat år. Givetvis hade Rangers varit en bättre liknelse, som ju också spelar i MSG, har samma ägare och sitter båda på en skyhög lönelista men har detta till trots inte mycket sportsliga framgångar att visa upp...
.
För det andra: Eddy Curry kallar han en girig "vettvilling" eftersom att han inte ville ta ett DNA-test (på Chicago Bulls inrådan) som eventuellt kunde avgöra om hans hjärtfel var av allvarligare karaktär eller inte. En sådant krav av en arbetsgivare, att ta ett DNA-test, är minst sagt ett etiskt dilemma, och är t.o.m. olagligt i flera stater. Däribland NewYork, som alltså inte ens FICK be honom ta testet. Flera läkare hade gjort andra typer av tester på honom och hade sagt att det var OK för honom att spela. Att Chicago Bulls ville testa Curry är givetvis fullt förståeligt (där är det även lagligt att göra så), de ville vara på den absolut säkra sidan, och satte Currys hälsa först. Men tro inte att det inte hade något med ekonomisk risk att göra heller. Och för Currys del, denna "vettvilling", han vill bara göra det som är hans dröm och har varit hela livet, nämligen spela basket på den största scenen i världen. Hade Chicagos test visat att Curry var för mycket av en risk hade han inte bara inte kunnat spela för Bulls, utan inte heller för nåt annat lag heller för den delen. Nånsin. Tänk på det. Han lever sin dröm, är det då verkligen så konstigt att han vill ta en risk? Speciellt med tanke på att flera oberoende läkare har gett honom klartecken att spela.
.
Givetvis är hela situationen väldigt känslig och allvarlig då det inte bara handlar om idrott och stora pengar, utan också om personers liv och hälsa. Men att vinkla det på det här sättet, att idiotförklara Curry, att beskriva Knicks som en riktig djävulsorganisation, och på ett sådant smaklöst effektsökande sätt dessutom. Gör lite research först, är mitt tips, för jag kan i alla fall inte klandra varken Chicago, New York eller Curry för den delen för hur de har agerat.

tisdag, november 08, 2005

Egentliga anledningen varför vissa rappare har keps, Pt. II

LL Cool J hade helt utan undantag ALLTID keps eller hatt eller nåt annat på huvudet förut, och i säkert de första 10 åren av LL's karriär hade i princip ingen sett honom utan nåt på huvudet. Ingen reflekterade märkbart på varför så var fallet, killen gillade väl bara huvudbonader? Men vi skulle dock snart få reda på den egentliga anledningen varför LL gömde hjässan:


Ladies Love Cool J- kungen av big ass heads

Beef update

Ok. Dags för en beef update.
  • Nas & Jay-z. Nas & Jay-z är som sagt vänner och det är endast en tidsfråga innan vi hör dem på en låt tillsammans. Och för övrigt har Jay-z fortfarande inte startat biff med nån än... svagt. Däremot har han blivit stämd av R. "Piss on You" Kelly, för konsert-debaclet som ju R. Kelly blev utkickad från.
  • Nas & 50 cent. Nas & 50 cent är faktiskt (nästan) vänner igen. Nas har kritiserats av 50 för att vara en Window Shopper i låten med samma namn (grym låt för övrigt) samt att han inte hjälpt sina vänner att tjäna pengar i samma utsträckning som 50 själv. Nas å andra sidan säger att han hade pengar långt innan 50 och att han tog med honom på turné när 50 fortfarande var en nobody och borde därför visa respekt. Hursomhelst: Nas säger att han vill sitta ner och prata med 50 och 50 är inte främmande för den idén. Vi får se vad som händer...
  • The L.O.X. vs. 50 cent. The L.O.X. har stora problem. De har t.o.m. annonserat att de ska lägga av (!) och sluta ge ut skivor. Men de tänker fortsätta ge ut mix-tapes. Bakgrunden är en tvist med skivbolaget Interscope. Sheek, Styles och Jadakiss får inget som helst gehör från skivbolaget och blir i princip behandlade som pesten. Deras olika solo-albums release-datum skjuts på hela tiden, bland annat Jadakiss Kiss my ass. Varför? Två ord: 50 cent. Simple as that. 50 ligger nämligen också på Interscope och har numera så stor makt på skivbloaget att han skämtsamt kallas för Curtis "Interscope" Jackson. 50 hotade ju Jadakiss för länge sedan att "One more word out his mouth I put Styles shit back" och L.O.X. har t.o.m erkänt att 50 har skjutit på deras albumsläpp. Vad som gör saken värre är att L.O.X.'s management team Ruff Ryders har gått bakom ryggen på Jadakiss och har förhandlat om att signa Jadakiss till G-unit (!!!). Sheek hävdar att det aldrig kommer ske, men de känner sig i vilket fall förrådda av Ruff Ryders. 50 däremot tror på idén, och hänvisar till att Mobb Deep svalde stoltheten - efter att ha fått sig en släng av 50 i en Jadakiss-diss ("Jada don't fuck with me If you wanna eat/ 'cause I do your little ass like Jay did Mobb Deep") - och att de efter att ha signat med G-unit fick sin största försäljnings-hit nånsin (Outta Control Remix, ännu en grym låt för övrigt). Fortsättning lär följa...
  • The Game vs. 50 cent. G-unit och 50 cent har sedan länge slutat bry sig om vad Game gör. Dessvärre kan man inte säga sak om Game. Det är nu officiellt: killen har tatuerat in G-unot på kroppen. Hur besatt kan man bli egentligen? Måste säga att Game visar upp lite bipolar tendencies... han behöver hjälp stackarn. Den stora frågan gällande Game är dock om Dr. Dre kommer att producera hans nästa skiva eller inte. Dre sitter ju i kläm mellan de två rapparna och det pågår en riktig maktkamp på hög nivå. 50 hävdar hursomhelst att Dre inte kommer att producera ett enda spår. Skivans framgång är ju helt beroende av om Dre producerar den eller inte... utan Dre's beats och 50's hooks, vad finns kvar egentligen av Games musik? Bara en massa name-droppande... ingen hit med andra ord.
  • Ja Rule vs. 50 cent. Who cares?? Det tragiska för Ja Rules del är att han är helt utanför radarn trots att han hade ett par jättehits på förra skivan (New York och Wonderful).
  • Mase vs. Dipset. Mase har ju lämnat predikstolen för en stund och är numera Murder Mase igen. En mördande pastor? Något för WWE, kanske...? På mix-tapes har han dissat Fabolous, Loon, Brandy (!) och så förstås Cam och Dipset. Cam'ron säger dock att han inte vill ha med det att göra, men att han inte har nåt emot om hans crew svarar. Dessutom hävdar Cam att Mase försökte bli en del av Dipset så sent som i somras... Beef, I love it!!

måndag, november 07, 2005

Egentliga anledningen varför vissa rappare har keps, Pt. I

Varför har vissa rappare alltid, och då menar jag verkligen ALLTID på sig nåt på huvudet? Vare sig det är en doo-rag, en keps eller nåt annat - somliga har alltid nåt på huvudet. Jag har tagit reda på varför. They got some big ass heads, that's why. Först ut, Memphis Bleek:

Är det Mr. Peanut som kommit på besök? Toppen av hans huvud ser ut som en landningsplatå för en helikopter. Sätt på dig kepsen igen Bleek!

En sorglig dag för Wrestling-lovers

Min absoluta favorit-wrestlare Christian har slutat. Faan också! Slutar Kurt Angle, ja då kan de lika gärna lägga ned hela skiten!

Captain Charisma
Jag kan inte fatta att det är sant. Christian var enligt mig wrestling-historiens mest underskattade artist. Mest ihågkommen kommer troligtvis Christian bli för åren tillsammans med Edge. Men att han bara vann Intercontinental-bältet som solo-wrestlare är en skam när man ser tillbaka på det... hur kan han inte ha varit mästare när såna hacks som John Cena och Chris Jericho varit det? Skandal rent ut sagt. Det är bara att hoppas att han kommer tillbaka... Hur det än blir med det så är en sak säker: Jag kommer alltid vara en av Christians "Peeps".


onsdag, november 02, 2005

DPGC television show

Vill du bli en Dogg Pound Gangsta Crip? Nu har du chansen!



Daz och Kurupt ska nämligen arrangera en tävling i stil med Idol, själva sitta i juryn och utse vem som vinner en plats i den legendariska rap-gruppen.

Projektledaren (Arnold White):
"We'll announce the winners on DPG TV and the four final contestants will get the opportunity to battle it out right on television while Daz, Kurupt and I judge their performance. It will definitely be a DPGC Idol." (Vafan är DPG TV? Hybris...)

Hursomhelst, tror du att du har vad som krävs? Skicka då in en ansökan till:

The Best Pitch DPGC Idols, Post Office Box 16254, Savannah, Georgia 31416

lördag, oktober 29, 2005

... och uteblev igen

Nej, det startades ingen biff på fredagens konsert heller. Tydligen ska Jay-z ha droppat war-temat under konsertens gång, för att han kände en sån unity bland rapparna som var där, och tyckte att all beef bara är larv... Hmm, vad drar man då för slutsatser av det här?
  • För det första att det var en jätte publicity stunt för att hypa en konsert, ett skivbolag och några nya artister... men att konserten inte levde upp till hypen är ju ganska självklart (bortsett från Nas & Jay-z på scen ihop då, vilket var ganska cool)
  • För det andra är det uppenbart att Jay-z verkar behöva halva rap-världen för att våga attackera 50 cent, och inte ens då verkar han tycka att det är en bra idé. Det är ju dubbelmoral att säga att hans ska "go to war" och attackera flera rappare som snackat skit - och sen säga att det där bara är barnsligt ändå. Varför utlova det från början då?Slutsats: 50 cent vann beefen som aldrig blev av. Men den verkliga vinnaren får vi ju utse i det långa loppet baserat på vilka av G-unit och Def Jam som säljer bäst och syns och hörst mest...

fredag, oktober 28, 2005

... och biffen uteblev

Konserten som skulle starta århundradets beef blev istället en fredskonsert, där före detta fiender uppträdde på scen tillsammans. Jay-z hade samlat halva East Coast-rapparna i samma arena, för att visa att "vi är alla i samma lag". Beanie Sigel återförenades med övriga Roc-a-fella (bl a Freeway) och gjorde en låte med fd fienderna The Lox, som i sin tur framförd All about the Benjamins med ex-fienden Diddy. Konsertens höjdpunkt var definitivt att Jay-z och Nas uppträdde tillsammans. När Jay's Dead Presidents spelades kom Nas in och rappade på de partierna där hans röst är samplade. Ett historiskt ögonblick i hip-hop.


Det var alltså rena rama fredskonserten, och den utlovade biffen blev det inget av... men det kan vara så att han rustar för krig och kommer attackera 50 på kvällens konsert (det här vara bara del I av II i hans utlovad I declare war-tema, så fortsättning lär följa...)

torsdag, oktober 27, 2005

Jay-z: I declare war concert

För er som ej är insatta i hip-hop och beef, ni kan sluta läsa här och nu...
För nu är det dags för förhoppningsvis den största rap beefen sedan Nas vs. Jay-z, eller åtminstone 50 cent vs. Ja Rule... Ikväll är det nämligen dags för Jay-z's utlovade "I declare war"-konsert. För en dryg månad sen utlovade Jay-z att han skulle besvara alla subliminala dissar som kastats i hans riktning och starta beef med alla rappare han har problem med. Men han nämnde förstås inte vilka han skulle dissa, för att hypa upp showen ännu mer. Och som det har spekulerats, internet har kokat av rykten. De flesta tror att han kommer attackera någon eller flera av följande...
Dipset. Alla forum på nätet verkar vara övertygade om att åtminstone Jim Jones är ett givet mål (varför är jag inte säker på, men Jim Jones är ju en big mouth så han kan ha sagt vadsomhelst i princip...) Cam'ron har ju sidat med Jay's ex-partner Dame Dash, så det finns lite biff där kanske... Cam'ron har vidare sagt att om Jay attackerar honom ska han "end his career". Men sedan Cam blev skjuten, verkar kanske inte detta alternativ lika troligt längre? Vad som gör det hela mer komplicerat är att Dipsets Juelz Santana är en artist på Def Jam, där Jay-z är president, så det finns en intressekonflikt... hursomhelst, går Jay-z enbart på Dipset är hans "I declare war"-snack all hype and no action enligt mig... därför hoppas jag mer på följande kandidater...
The Game. The Game har vid flera tillfällen dissat Jay-z på konserter i Europa, och sedan låtsats som ingenting när han kommit tillbaka till USA. Dessutom har Game biff med Memphis Bleek, Jay-z's sidekick. Ett tag rapporterades det till och med att Jay-z hade ett videoband föreställande The Game strippandes på en Gay Bar - och att denna video skulle spelas upp på storbildsskärmen på konserten. Enligt vissa rykten ska Game ha vädjat till Jay, gått ner på knä och kysst hans fötter, för att slippa förnedringen... internet-rykten :) Hursomhelst har ryktet svalnat.
50 cent & G-unit. 50 cent är ett uppenbart alternativ eftersom han är rap's # 1 sedan Jay pensionerade sig själv... 50 snackar ju dessutom så mycket skit så han har ju biff med i princip halva rap-världen... Och G-unit har ju tagit över totalt och är således ett hot mot Jay's Def Jam - så ett tänkbart scenario är en fullskalig Def Jam vs. G-unit biff. 50 har vidare signat Mobb Deep, som ju Jay hade beef med förut... dessutom har 50 signat M.O.P. & eventuellt Beanie Sigel, som båda har tillhört Jay-z's Roc-a-fella... vidare har Nas, som ju har biff med 50, funderat på att skriva på för Def Jam, och vissa tror att Jay och Nas ska upp på scen tillsammans och vädra ut 50. Detta scenario är det helt klart mest intressanta, och det jag hoppas på. Hip-hop skulle bli rena rama WWE. Underbart!
Hängde ni med?? Inte jag heller knappt, men det här är hip-hop när det är som bäst! Och då har jag inte tagit upp hälften av alla rykten och troliga scenarion... (Och för er som inte fattat ett ord av vad jag skrev och tycker att allt verkar helkorkat allting: ni vet inte vad ni går miste om! För en bra beef har allting; underhållning, grym musik, love & hate, humor och spänning.)
Kommer snart med rapport om vad som hände på konserten...

måndag, oktober 24, 2005

Vince van Patten Quotes

Såg på World Poker Tour (på Kanal 5) igår, och ja måste säga att det var det bästa avsnittet på länge. Och den stora behållningen var som vanligt Vince van Patten, den fd Hollywoodskådisen som är kommentator på WPT. Till skillnad från andra pokerprogram som har satsat på att ha riktig proffs och självutnämnda "poker-experter" (som t ex Dan Glimne) som bisittare, så har WPT satsat på rappa repliker från en misslyckad skådis istället. Och resultatet är givetvis stor komedi. Som bäst är det när van Patten spottar ur sig redan-klassiker som "this game is tighter than a Joan Collins face-lift". Jag kan helt enkelt inte få nog av van Patten, han är klockren. Och gårdagens avsnitt var inget undantag.

Min bäste vän på söndagnätter.

Vince van Patten quotes från igår:

Om Humberto Brenes, från Costa Rica, när han plockar upp ett par kungar:

"Julio Iglesias songs going off in his head right now."

Om den lugne helyllekillen Temp Hutter:

"He looks like he could be in charge of the collection plate at church - but don't let him fool you."

Om Temp Hutters usla skådespelarinsats vid ett försök till en bluff:

"It's like one of those Hollywood directors at an audition: 'Thank You for coming!'... and then you're out the door..." (vilket var en personlig favorit eftersom händelsen troligtvis är självupplevd av van Patten som ju är en struggling actor själv...)

Återigen om Temp Hutter, som är revisor, när han försöker sig på en bluff på en miljon dollar:

"I want this guy doing my taxes!"

Mike Tyson's Punch Out!!

Följer du mina instruktioner nedan, och laddar ned tv-spelsemulatorn, ska du se till att ladda ned några bra spel. Min första rekommendation är Punch Out, världens grymmaste boxningsspel någonsin. Mike Tyson's Punch Out!! släpptes 1987 till NES och blev en omedelbar succé. Spelet är en underdog-story i stil med Rocky fast med mera humoristiska inslag. En sak som gör spelet så bra, och speciellt idag när alla spel är så pinsamt enkla att klara, är att spelet faktiskt är riktigt svårt första gången man spelar det (kanske ett av de svåraste spelen nånsin? om inte: säg några som är svårare...) Med den pyttelilla Little Mac i huvudrollen är varje motsåndare fysiskt överlägsen och behöver bara få in ett par träffar för att knocka en till golvet. Dessutom är de flesta motståndarna omöjliga att vinna mot på poäng (oavsett hur många gånger de knockats), eftersom domare Mario är totalt korrupt och köpt av motståndarna. Man måste i princip knocka varje motståndare tre gånger i en och samma rond, och vinna på TKO, för att slå motståndarna. Dessutom återkommer några av boxarna man slagit, som nya och förbättrade versioner av sig själva senare i spelet.

Just motståndarna är vad som gör spelet riktigt coolt, eller vad sägs om; Glass Joe, Piston Honda, Bald Bull, Soda Popinski, Mr. Sandman, Don Flamenco, King Hippo, Von Kaiser, Great Tiger, Super Macho Man och så förstås Mike Tyson. Alla motståndare har olika fightstil och personlighet, och för att besegra dom måste man hitta deras svagheter...

King Hippo
(en annan fördel med Nestopia: man kan ta 'screenshots' som denna nedan)

Hur får man King Hippo att tappa brallorna?

Don Flamenco

Här har jag lyckats vinna över Don Flamenco Version 2.1 för första gången. Mot Don finns inga genvägar, man måste gneta ut det bara. Notera tiden: tredje och sista ronden, 2:59. Matchens sista sekund. Puh!

Lite av en personlig favorit är Soda Popinski från (forna) Sovjetunionen. I arkadversionen hette han faktiskt Vodka Drunkenski, men Nintendo fegade ur eftersom namnet var lite väl stötande för världens alla ryssar. Men alkispersonligheten lät de vara intakt, vilket speglas av att han halsar "soda pop" mellan ronderna och att hans trash talk låter så här:

Andra exempel på Soda Popinskis trash talk:
"Would you like some punch to drink?"
"After you lose, we'll drink to your health!"
"I drink to prepare for a fight. Tonight I am very prepared!"
"I can't drive, so I'm gonna walk all over you!"

Spelet är en riktig klassiker helt enkelt, ladda ned snarast!

söndag, oktober 23, 2005

Nostalgitrippen fortsätter: Tv-spel på datorn

Intresserad av att spela gamla Tv-spelsklassiker? Of course you are...

Gå då in på den här adressen och hämta en emulator (en spelare):

http://www.emulator-zone.com/doc.php/nes/nestopia.html

Ladda ned emulatorn kallad Nestopia.

Gå sedan till följande adress för att hämta spel:

http://www.emu-russia.net

Väl där klickar man på English Version i högra hörnet, så att man kan förstå vad som står på sidan... Klicka sedan på ROMS: där finns tusentals spel till alla möjliga olika konsoler och datorer, alltifrån Sega Master System till Atari. Enjoy!
Ps. Du behöver Winzip för att kunna göra hämtade spel spelbara. Jag har inte haft nåt problem med nåt spel, men det finns givetvis ingen garanti för att alla spelversionerna fungerar (jag laddar ner versioner med ett E, som står för European version). Får du problem, hämta då bara en ny version, det tar bara nån minut.

torsdag, oktober 20, 2005

Ken Lennaárd lever la Dolce Vita

Tittar på TV ikväll (som vanligt alltså) - och vad ser jag? Ken Lennaárd på Dolce Vita! Om man någonsin hade respekt för Ken innan, så är den nere på noll nu. Dolce vita är programmet där vi som tittare guidas genom "det ljuva livet" under ledning av Emma Andersson. "Det ljuva livet" har, i programmet, fått skildras av alltifrån en Las Vegas-strippa till din typiska backslick-brat som visar upp sina dyra bil (i själva verket en hyrbil). Emma gräver med andra ord riktigt djupt för att hitta vad vi ska luras till att tro är "lyxiga och lyckade människor". Men i själva verket är det hela tiden en hårfin balansgång mellan lyx och misär, high rollers och eurotrash. Men att programledaren tycker att det är lyx, det får vi höra hela tiden...
"Living la dolce vita"
.
Och ikväll skulle alltså Ken Lennaárd agera representant för "la Dolce Vita", i ett inslag som klämts in mellan ett reportage om framgångssagan som är Dominika Peczynski, och ett annat reportage om Jens of Sweden och hans "lyxvilla" i Västerås. Tanken var att Ken Lennaárd skulle visa hur en riktig pokermiljonär (yeah right!) lever. I ett ord var det: patetiskt. Först guidade han Emma genom en saluhall, där han bland annat lärde henne hur riktig choklad smakar. Sedan bjöd han hem Emma till sin lilafärgade heltäckningsmatta-lägenhet för att bjuda på lyxiga godsaker och fint vin. Där berättade han bland annat att när man köper vin då "går man på smak och kvalitet, inte på pris". Emma verkade dock inte bry sig det minsta, utan vräkte i sig allt på en gång (hon har inte mycket klass den bruden alltså... vilket för övrigt bidrar till att göra programmet så underbart komiskt). När det sedan var dags att ta farväl, utbringade Ken en skål och tackade Emma för att ha bidragit till "den visuella upplevelsen". Ja ni förstår, det hela var så pinsamt att man inte trodde det var sant. Sammanfattningsvis: ännu ett klockrent avsnitt av Dolce Vita.
.
Ps. Senare på kvällen kollar jag på BET24 Nordic Poker King. Och vem sitter vid bordet om inte den danske skådespelaren Tomas Bo Larsen (han som spelade aggo-brodern i Festen). Han sportade en Von Dutch-keps och såg så där skönt danskt alkad ut... Vem spelar inte poker nuförtiden?

Gangstas need love too...

Rapparen The Game är ju som bekant med i Comptonbaserade gänget Bloods, världens kanske mest ökända gangster-clique, och det är inte någon hemlighet att Game byggt hela sin image på sitt gängs röda färger. Centrala teman i The Games texter är gangsterstereotypa aktiviteter såsom sälja droger, ta droger, mörda, svära, hota, hata etc etc. Och det är just med tanke på denna överdrivet manliga och hårda gangsterimage som bildavslöjandet nedan blir extra pinsamt för Game, eftersom det exponerar honom som den sanna "studio gangsta" han egentligen är:

Hur gangsta är egentligen det här?

Bilden ovan föreställer alltså Game, innan han blev känd, som deltagare i dejtingprogrammet 'Change of Heart' (som gick på svenska Kanal 5 ett tag). Kortfattat går programmet ut på att ett kärlekspar provar på att dejta andra för en kväll. Därefter träffas alla i en tv-studio för att avgöra om förhållandet är värt att satsa på, eller om det är dags att dejta andra - om man vill 'stay together', eller om man har fått 'a change of heart'.

Programmet är oerhört förnedrande för den som blir dumpad; På ena sidan om ens numera ex-flickvän sitter hennes nya kille, som skryter om alla smaskiga saker som hände på dejten, och på den andra sidan sitter en lismande programledare, som ivrigt påhejande ser till att strö rejält med salt i såren. Lägg därtill att ens (ex-)flickvän verkar njuta i fulla drag av förnedringen... Och detta var alltså precis vad som hände den stenhårde gangstern Game. Som ni ser vill han gärna' stay together', medan hans flickvän helnöjt visar upp en skylt som kallt konstaterar att hon fått 'a change of heart'. Ouch!

tisdag, oktober 18, 2005

"Det här var kuken... nu får man bli kanon på fredag."

Jag skrev inledningsvis att bloggen delvis skulle handla om fotboll. Jag syftade då främst på laget i mitt hjärta, IFK Göteborg. Jag avvaktade dock med att skriva för att se hur Allsvenskan skulle sluta, jag vågade inte skriva nåt om lagets chanser för att jag var rädd att det skulle jinxa hela skiten (skrockfullhet är en supporter-biverkning). Och allsvenskan, ja den slutade precis som jag hade befarat. Man kastas mellan hopp och förtvivlan bara för att i slutändan se Djurgården vinna tack vare en Göteborgare.
Men hoppet finns ju alltid där ändå. Det såg ju trots allt förvånansvärt bra ut i tabellen. Trots att jag var föga imponerad av årets laguppställning, och än mindre imponerad av spelet och ändå desto mindre imponerad av Drillo-taktiken. Men trots allt detta fanns det alltså chans på guld. Men det gick som det brukar göra i sportens värld. Oavsett vilket lag man håller på, det spelar ingen roll. Det lag som jag håller på, det är det laget som förlorar, det kan man lita på. Det är egentligen det enda man kan räkna med. Efter ännu ett år av grym besvikelse har jag därför egentligen inget mer att säga i ämnet, åtminstone inte på Bragdbloggen.
Så that's it, case closed. Fuck Royal League, och i Uefa-cupen har vi inte suck. Nästa år däremot, då är jag fullständigt övertygad om att Blåvitt vinner allsvenskan. Jag känner det på mig... Fan vad jag hatar att behöva bry mig om saker jag inte kan påverka... kanske skulle jag köra nån typ av omvänd psykologi, sluta bry mig och då kommer resultaten...? Värt att fundera på. Tills dess: ingen mer fotboll på Bragdbloggen (jag behöver en paus från detta magsårselände ett tag framöver).

måndag, oktober 17, 2005

Mega Man: TV-spelsmusik när den är som bäst

Världens bästa tv-spelssoundtrack någonsin?
Definitivt.
Världens bästa musik någonsin?
Gränsfall.


Jag talar förstås om musiken till Mega Man, och då framförallt Mega Man I & II till NES. Spelen var jävligt bra också, förstås. Enkel från-vänster-till-höger 2D-action, ungefär som Super Mario Bros. Inte minst gillade jag att man kunde välja i vilken ordning man ville avklara banorna och dess medföljande mini-bossar. Klarade man Metal Man t ex fick man ett nytt vapen - sågbladsskott - och detta vapen var effektivt när man mötte Wood Man, och Bubble Mans vattenbubblor neutraliserade Heat Man osv. Grymt koncept! Spelet hade det mesta helt enkelt... Men det är musiken som gör att Mega Man för alltid kommer att förknippas med stark nostalgi och barndomsminnen...


Gillar du också Mega Man-musiken, eller kanske någon annan Tv-spelsmusik, och vill kunna lyssna på den i din dator, följ då instruktionerna nedan.

1) Hämta först musiken på:

http://www.ocremix.org/list.php?type=soundarchives&offset=0&sort=gameasc

(Där finns en lista över de flesta riktigt kända old school-spelen)

2) Hämta sen en spelare på:

http://www.zophar.net/utilities/spc.html

(Välj sedan Download i rutan bredvid Meridian Advance, som är namnet på spelaren)

3) Sen följer instruktioner kring hur man installerar och så där... kom bara ihåg att för att spela hämtad musik i spelaren, tryck på 'eject'-knappen för att komma åt musiken på din hårddisk.

söndag, oktober 16, 2005

Intervju med Batista

Wrestlingälskare: Kolla in den här intervjun med Batista. Han pratar förvånansvärt öppenhjärtligt om Triple H, Brock Lesnar, Christian m fl. Jag försökte själv maila in en fråga till mästaren, men utan framgång dessvärre. Kan överlag rekommendera The Suns rapportering om wrestling (kolla efter fler wrestling-artiklar av 'Lilsboys'). I arkivet finns rapporter och recensioner från alla de stora galorna, och det skrivs nya artiklar varje vecka, vilket uppskattas eftersom det ju inte är helt lätt att hänga med i händelserna sedan ZTV dumpade programserien.

Här är länken:
http://www.thesun.co.uk/article/0,,2003560001-2005470825,00.html

fredag, oktober 14, 2005

Rappers' wifeys Pt. 5

Ett bonusinsläng (även om han inte är gift):

Jay-z
- Undantaget som bekräftar regeln


Jay-z och Beyoncé är visserligen inte gifta, men de skulle lika väl kunna vara det. Jag kastade hursomhelst in paret, och det av två skäl:

1) För att visa att inte alla rappare är gifta/tillsammans med skanks. Det finns de som verkligen har bytt upp sig i takt med de ökade framgångarna. Och Jay-z är minst sagt ett bra exempel på detta.

2) Jag tyckte att Bragdbloggen började se lite väl ful ut och ville därför snygga till den lite grand.

torsdag, oktober 13, 2005

Bragdbloggen: internets svar på Veckans NU?

Jag är medveten om att Bragdbloggen mest liknar en skvallertidning för tillfället - men vad gör man inte för att locka lite publik? Dessutom måste jag ju visa min mångsidighet och därför inte begränsa mig till några specifika ämnen. Försök själv att göra en blogg - det är hard goddamn work... I framtiden kommer sidan innehålla alltifrån wrestling till tv-spel. Men innan dess slänger jag in en liten bonus för er som gillade rap-fruarna.


Är det verkligen bara män som petar i näsan?
J. Lo ger svar på tal.

Men att äta upp kråkan också?! Kanske är det en ny Hollywood-diet?

onsdag, oktober 12, 2005

Rappers' wifeys Pt. 4

Sist ut:
Ice-T

Vilken freak-show! Om de föregående rapparna träffade stolpen, så har Ice-T inte ens lyckats träffa läktaren. Det känns som kommentarer är överflödiga... Jag kan dock slänga in lite kuriosa: Ice-T var inte nöjd med frugans bakdel, som inte riktigt hade tillräckligt med "junk in the trunk" för Ice tycke och smak, så han lät betala för ett par inlägg i baken. Smakfullt och stiligt...

Rappers' wifeys Pt. 3

Next up:
Nas

"Yama-hama, it's fright night!"

Som ju alla vet är Nas gift med Kelis. Egentligen tycker jag inte Kelis borde omnämnas i denna lilla följetong, för i vanliga fall ser hon ju mycket bra ut - men vafan, är det maskerad eller? Att döma av Nas ansiktsuttryck ställer han sig samma fråga. Nä, förhoppningsvis är detta en engångsföreteelse. Tar hon bara ut sin 'grill' ur käften ska nog det mesta lösa sig. Annars kan hon ju alltid söka rollen som Ol' Dirty Bastard i filmen om hans liv.

Rappers' wifeys Pt. 2

Next up:
T.I.
- the self proclaimed King of the South!

Vad gör söderns hetaste rappare efter att ha sålt platina och tjänat några sköna millar? Om han hade svårt att få tjejer innan, kan han mer än väl ta revansch nu. Likt en unge som står vid lösgodis-hyllan för första gången efter år av godisförbud, öppnar sig en ny värld han inte trodde fanns. Han bläddrar kanske igenom några gamla nummer av Vibe och XXL för att välja ut vilken av hans gamla drömtjejer han ska handplocka. Vilken skönhet ska han ta en tur med i sin sprillans nya Maybach? Chili från TLC, Foxy Brown eller kanske till och med Eve?
Svaret på dessa frågor är, minst sagt, skrämmande:


Killen går alltså och gifter sig med en gammal skata från Xscape. Minns ni Xscape? Om inte kan jag berätta att det är, utan att överdriva, historiens i särklass fulaste R&B-grupp (se bilden till höger... T.I.'s fru mitt-höger) Och till råga på allt har han kärat ned sig i den överlägset fulaste bandmedlemmen i gruppen, hur detta nu är möjligt. Och han gör det på ett lika självklart sätt som en vanlig nybliven rap-miljonär skulle ha raggat upp den snyggaste bandmedlemmen i världens snyggaste R&B-grupp. T.I. måste bo i Bizarro-world för det här är riktigt illa... jag antar att det är sant vad de säger: love is blind. Men T.I. har nog tagit talesättet på lite för stort allvar, för det är väl ändå meningen att man ska kunna se på personen i fråga utan att få migrän?

Rappers' wifeys Pt.1

Jag tänker mig någon typ av följetong för Bragdbloggen, med flera olika teman. Så här kommer en slags följetong: rappers wifeys. Vi vet ju alla hur de stereotypa video-brudarna som flankerar dagens rappare ser ut. Ni vet vilka jag pratar om, de som som gladeligen får Cristal sprutat på sig i mini-bikinis. Så jag tänkte ta reda på hur rapparnas fruar ser ut, ser de ut som tjejerna i deras musikvideor? Jag vet redan svaret på frågan, efter att ha gjort lite research i ämnet. Alla har helt enkelt inte haft lika tur som Jay-z, som ju bytt upp sig avsevärt och dejtar Beyoncé. Men jag drar ut lite på spänningen och postar dem en i taget. Dock vill jag poängtera att följetongen absolut inte är illa ment, rapparnas fruar har säkerligen jätteunderbara personligheter (?!).
Först ut, DMX:


Vill inte state the obvious, men COT DAMN!!! Lite annorlunda än rapparnas vanliga video hoes, om man säger så... hon ser ut som Tyrone Biggums (crackhead-karaktären i Dave Chappelle Show) - men hon och DMX delar därför troligtvis flera intressen och det är ju det som räknas eller hur?

Stay tuned för flera rappers wifeys.

Ps. Sorry Lord Clefairy att jag 'bita' din signatur. Men den är bara för bra, plus att den ser bra ut under Wally.

Post # 2

Dags för andra posten, kanske dags att bestämma riktning för Bragdbloggen... hmmm, svårt med tanke på a) att ingen läser den, och b) jag är inte säker på om jag vill att någon ska läsa den. Återkommer, när jag har listat ut ämnet...

måndag, oktober 10, 2005

Välkomna!

Hjärtligt välkomna till Bragdbloggen där jag, Johnny Bragd, är kung!

Vad som kommer återfinnas på sidan är insiktsfulla tankar (ingen självdistans här inte...) om alltifrån hip-hop via poker till fotboll. Allt som berör Bragden, med andra ord. Dessutom är tanken att hänga ut, och därmed vädra mitt missnöje med, alla journalister som inte gör sitt jobb och kommer med felaktigheter i sina texter hela tiden. Så för "sanningen", besök Bragdbloggen!