onsdag, september 02, 2009
Rest in snus
Beroenden är märkligt. I typ 13 år har jag snusat till och från; 7 år i sträck, 1 år uppehåll, 1 år kör igen, 3 år uppehåll och sedan dess av och på igen.
Just nu är jag i en off-period. För nånting hände på vägen, av någon anledning tappade snus sin charm. Nico-kicken blev ingen riktig kick utan till sist endast en konstant state of mind. Och smaken, den blev gradvis bara sämre och sämre. Jag gjorde slut med General och bytte till Rapé. Tröttnade och gick över till Grov. Men allting var bara att skjuta upp det oundvikliga. För faktum är att jag gillar inte att snusa längre. Men jag saknar att det fyller ett tomrum. Men faktum är också att jag VILL egentligen snusa. Jag saknar tiden då jag tyckte om snus mer än allt annat och skulle gladeligen byta till ett life long beroende av snus för att få tillbaka den känslan.
Det bästa med att käka mat var alltid när maten tog slut, för då kunde man kasta upp den snus som smakar allra bäst, efter-maten-sätt-mig-i-soffan-och-bara-dega-snusen. Numera, istället för att slänga i mig maten i 190 för att närma mig snusen, så slänger jag bara i mig mer och mer mat. Och det bästa med bio? En skön snus i biomörkret. Det bästa med en videokväll? Att filmen alltid blev lite bättre med snus. Det enda som gjorde lektioner och föreläsningar uthärdliga? Snusen. Osv. Etc. Med mera.
Och tar man bort en sån trogen kompis ur sitt every day life så står man med ett stort tomrum att fylla helt enkelt. Och vad ska jag fylla den med? Kaffe? Please, det drack jag redan innan i massor och let's face it, det är inte tillräckligt gott. Cigg? Gör jag redan tillräckligt, inte sugen på mer, får räcka med att perioda. Godis? Är inte överdrivet fåfäng, men jag orkar inte med en ölkagge innan 30.
Nej utan snusen blir allting ett evigt tomrum på nåt sätt. Och det är därför som jag blåser liv i snusandet ibland, för jag saknar den gamla vännen. Men det slutar alltid med att jag gör slut igen för things ain't what they used to be. Tragiskt nog. Så alla som snusar och funderar på att sluta. Var istället glada och fira att ni har en god vän som alltid finns där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar