Jag finns på Twitter. I admit it.
Jag var extremt sen in på Facebook. Försökte stå emot så länge som bara gick, jag kände en stark aversion mot FB under en lång tid, men till slut så hoppade jag på. Och jag börjar ångra att jag slängt bort alltför många timmar på FB. För det var som jag hade förväntat mig. En tävling i vem som har mest vänner. En uppsminkad och förljugen vardag som ska sättas på display inför såväl riktiga vänner som ytliga e-friends.
För att kompensera min dinosaurieliknande inställning till FB kände jag att jag skulle kompensera genom att relativt tidigt gå in på Twitter. Kortfattat är Twitter samma som FB nedskalat till statusfältet. Men bäst beskrivet är Twitter socialt uppmuntrad tourettes.
Har just landat i NYC.
Sitter och smårunkar.
Avnjuter en underbar caffé latte i solen.
Rosévin i parken... mmmm :)
Funderar på att spy.
^^ Ovan är exempel på Twitter-inlägg. Real or not, who the F cares really?
Färre och färre tydligen, enligt L.A. Times har Twitter redan börjat dö innan det ens börjat växa...
Å andra sidan... sedan 2005 har jag en fucking jävla blogg. Så kanske ska jag sluta kasta sten i glashus?
Om tio sekunder har du läst färdigt det här blogginlägget och tycker kanske att det är (o)intressant/läsvärt/idiotiskt. Troligtvis rör det dig inte i ryggen. Precis som det brukar vara på Internet anno 2009. On to the next topic.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar