För er som håller på New York Knicks så vet ni att allt handlar om första juli 2010. Dagen då historiens bästa free agent class släpps fri på marknaden. Eller vad sägs om de här spelarna?
Lebron James, Dwyane Wade, Chris Bosh, Amaré Stoudemire, Joe Johnson, Paul Pierce, Manu Ginobili, Yao Ming, Tracy McGrady, Richard Jefferson, Michael Redd, Tyson Chandler, Josh Howard, Ray Allen, Steve Nash med flera.
Allting som NY:s top dog Donnie Walsh har gjort sedan han återvände till sin hemstat New York efter alla år som boss i Indiana Pacers har haft ett enda mål i sikte: första juli 2010. Största bedriften var att han lyckades byta bort Zach Randolph vars kontrakt ansågs omöjligt att trada. En annan nyckeltrade var Jamal Crawford, som också han fick lämna eftersom hans kontrakt var för dyrt (och långt). Randolph och Crawford var lagets två bästa spelare, men i NBA där alla lag har ett lönetak och man inte kan signa nya spelare när man över taket (endast re-sign eller trada) så är lönetaks-frihet det i stort sett viktigaste ett lag som är i rebuild mode kan ha. Det, och ha tur och vinna draften då.
Senast New York hade cap flexibility var 1996, och då kom Allan Houston via free agency och även Larry Johnson och Chris Childs joinade laget. Det är genom sund ekonomi (ha spelare i laget som är värda sitt pris) som man kan bygga vinnande lag. Och sedan 1996 har det bara lönerna skjutit i taket. Att ha dead wood på bänken kan vara förödande, fråga bara Isiah Thomas. Men tack och lov har Donnie Walsh kommit för att rätta till Thomas misstag. Och den ultimata drömmen är givetvis att signa Lebron James.
Men Walsh arbetar för att skapa tillräckligt mycket utrymme under lönetaket för att kunna signa TVÅ maxkontraktspelare 2010. Sannolikt är Lebron inte ens intresserad av att komma om inte New York lyckas signa ännu en all-star.
Jordan behövde Pippen, Isiah behövde Dumars, Shaq behövde Kobe, Wade behövde Shaq och så vidare, för ett enmansband vinner inga mästerskap. Man behöver ett lag uppbyggt på role players, anfört av en given superstjärna och en given nummer två.
Och hittills har alla snackat om Chris Bosh som Lebrons nummer 2 i NY Knicks, eftersom Wade lär stanna i Miami, medan Pierce, Allen med flera är för gamla 2010. Men varför snackar ingen om Amaré Stoudemire? Han spelade ju trots allt under coach D'Antoni i Phoenix och är så vitt jag kan se bättre än hela bunten (alla som inte heter Lebron).
Dessutom 4 All-star selections och första rookie of the year någonsin straight out of high school.
Ser ut som en hyfsad nummer två, eller hur?
Och Amaré i en Knicks uniform verkar inte ens som att det är helt osannolikt. Checka in den här intervjun med Amaré Stoudemire på ESPN Radio (från 16:00 och framåt).
Amaré som är ovanligt frispråkig för att vara idrottsman (bara det passar in i NYC) säger bland annat...
- På frågan om han är bättre än Chris Bosh:
"Aaaaw MAN, are you kidding me?!"
- So that's a yes?
"Ask Chris Bosh that question..."
- So there's no doubt about it, you're better than Chris Bosh?
"No doubt about it"
- På frågan hur seriöst han kommer överväga New York Knicks 2010:
"I will be totally serious about that... I spent a lot of my childhood there, I have a connection with the state... and I also love the entire coaching staff, I think Coach D'antoni's doing a phenomenal job with the Knicks... New York's a great city, I follow them closely."
På frågan vem han tycker är den bättre spelaren av Kobe och Lebron. Lebron.
På frågan vem han helst skulle vilja spela med, Kobe eller Lebron. Lebron.
Han lobbar alltså för D'Antoni, för staden NYC, för laget Knicks och för att team up med Lebron. Can you say championship, please?
Highlight reel
Så Donnie Walsh, om du mot all förmodan kan svenska och surfar in på Bragdbloggen, se nu till att plocka upp Stoudemire, med eller utan Lebron.
fredag, maj 29, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar