Kid Cudi är en snubbe från Cleveland som flyttat till NYC där karriären tagit fart.
Lite grand som en annan snubbe som bor i Cleveland men snart i NYC där karriären kommer nå nya höjder.
Nu är inte Kid Cudi the Lebron James of hip-hop men den här låten gillar jag, speciellt för en lugn nattlyssning framför datorn som nu.
söndag, juni 14, 2009
lördag, juni 13, 2009
Déjà choke
Sportgudarna är brutala och ondskefulla karaktärer. De öden som de ger vissa lag är för cyniska för att vara slump.
Recap 2009 NBA Finals Orlando Magic vs L.A. Lakers, oops förlåt jag menar 1995 NBA Finals Orlando Magic vs Houston Rockets
Orlando blåser bort en ledning, missar straffkast i slutsekunderna som kan stänga matchen och låter bortalaget sätta en game-tying three i fjärde kvartens slutsekvens, och i overtime vet alla att det är över på förhand, chansen är förbi. Låter det bekant? Det hände i torsdags, precis som för 14 år sen. Enda skillnaden är att Nick Anderson på straffkastlinjen bytts ut mot Dwight Howard och Kenny Smith bytts ut mot Derek Fisher.
Själv har jag genomlidit två finalförluster med mitt Knicks så jag vet känslan. När segern väl kommer till slut kommer det bli ännu skönare just därför. Åtminstone hoppas jag det, I am still waiting... men faktum är att jag tycker inget lag någonsin borde få vinna utan att ha upplevt förkrossande tunga motgångar på vägen dit, allting annat vore alldeles för enkelt och ett trots mot sportgudarnas regelbok.
Just nu känns det inte som att Lakers vinner NBA Finals, det känns som att Orlando förlorar den. Och Kobe vinner så till slut sin Finals MVP trots att han chokar gång efter gång i finalen. Kolla in Bryants stats i sina senaste 3 finaler, i jämförelse får han Allen Iverson att framstå som en pass-first guard med enastående hög field goal percentage:
2004 Finals (five games): 113 FGA, 25 FTA, 38.0 FG percent
2008 Finals (six games): 131 FGA, 49 FTA, 40.5 FG percent
2009 Finals (four games): 112 FGA, 36 FTA, 42.9 FG percent
Helt osannolikt att detta är Finals MVP i världens vackraste sport.
Recap 2009 NBA Finals Orlando Magic vs L.A. Lakers, oops förlåt jag menar 1995 NBA Finals Orlando Magic vs Houston Rockets
Orlando blåser bort en ledning, missar straffkast i slutsekunderna som kan stänga matchen och låter bortalaget sätta en game-tying three i fjärde kvartens slutsekvens, och i overtime vet alla att det är över på förhand, chansen är förbi. Låter det bekant? Det hände i torsdags, precis som för 14 år sen. Enda skillnaden är att Nick Anderson på straffkastlinjen bytts ut mot Dwight Howard och Kenny Smith bytts ut mot Derek Fisher.
Själv har jag genomlidit två finalförluster med mitt Knicks så jag vet känslan. När segern väl kommer till slut kommer det bli ännu skönare just därför. Åtminstone hoppas jag det, I am still waiting... men faktum är att jag tycker inget lag någonsin borde få vinna utan att ha upplevt förkrossande tunga motgångar på vägen dit, allting annat vore alldeles för enkelt och ett trots mot sportgudarnas regelbok.
Just nu känns det inte som att Lakers vinner NBA Finals, det känns som att Orlando förlorar den. Och Kobe vinner så till slut sin Finals MVP trots att han chokar gång efter gång i finalen. Kolla in Bryants stats i sina senaste 3 finaler, i jämförelse får han Allen Iverson att framstå som en pass-first guard med enastående hög field goal percentage:
2004 Finals (five games): 113 FGA, 25 FTA, 38.0 FG percent
2008 Finals (six games): 131 FGA, 49 FTA, 40.5 FG percent
2009 Finals (four games): 112 FGA, 36 FTA, 42.9 FG percent
Helt osannolikt att detta är Finals MVP i världens vackraste sport.
torsdag, juni 11, 2009
95 Magic vs 09 Magic
Som alltid lika kul att se och höra E.J., Chuck och Kenny. Bästa programmet på nätet. Denna gång med Nick Anderson som gäst. Mycket intressant diskussion om vilket lag som var bäst 95 Magic eller 09 Magic. Konsensus i studion om mitt resonemang Shaq vs Howard.
Vem orkar bry sig om fotboll?
Kom hem från jobbet, såg Sverige-Malta, och kunde konstatera att Sverige är tillräckligt bra för att fortfarande kunna slå ett korplag. Kul!
Tack och lov räddades kvällen av NBA Finals Game 3 som jag såg i repris på League Pass. Måste säga att det var en av de grymmaste matcherna jag sett på riktigt länge.
I första halvlek ångrade jag verkligen mitt inlägg från häromdagen om Kobe Bryant. Nummer 24 dominerade händelserna totalt och satte nästan alla skott, inklusive ett par riktiga cirkusskott. Men sen i andra halvlek missar han nästan allt (återigen skjuter han totalt sett under 50% FG) inklusive en forcerad trea under sista 24 sekunderna, så jag vet inte vad jag ska tro. No doubt är Kobe en av the greatest, men jag ångrar inte mitt sågande av alla Jordan-jämförelser.
Och apropå orättvisa jämförelser. Folk som jämför Dwight Howard av idag med Shaq av igår är out of their minds completely. Howard är en grym spelare, men nummer ett så är Shaq the original Superman (minns hans 15 år gamla tatuering) så sluta kalla Dwight för Superman och nummer två Dwight Howard kan inte create his own offense medan Shaq i samma ålder var en beast. Ge O'Neal bollen tillräckligt djupt ner in the post och han backar upp sin försvarare som en U-haul van och dunkar 99 gånger av 100. Med Howard in the post blir resultatet alltför ofta en hack-a-Dwight eller en turnover känns det som ibland. Shaq snittade 23, 29, 29 och 27 poäng per match under sina 4 år i Orlando. I jämförelse har Howard snittat 12, 16, 18, 21 och 21 under sina 5 första år i Orlando. Och ändå hör man kommentatorer som menar att Howard är på Shaqs nivå. Pinsamt.
Missförstå mig inte, Howard är redan grym och kommer dominera ligan framöver, men just nu är han bara en grymt bra lagspelare i ett grymt bra lag. En lååång väg kvar innan han blir Shaq.
Tack och lov räddades kvällen av NBA Finals Game 3 som jag såg i repris på League Pass. Måste säga att det var en av de grymmaste matcherna jag sett på riktigt länge.
I första halvlek ångrade jag verkligen mitt inlägg från häromdagen om Kobe Bryant. Nummer 24 dominerade händelserna totalt och satte nästan alla skott, inklusive ett par riktiga cirkusskott. Men sen i andra halvlek missar han nästan allt (återigen skjuter han totalt sett under 50% FG) inklusive en forcerad trea under sista 24 sekunderna, så jag vet inte vad jag ska tro. No doubt är Kobe en av the greatest, men jag ångrar inte mitt sågande av alla Jordan-jämförelser.
Och apropå orättvisa jämförelser. Folk som jämför Dwight Howard av idag med Shaq av igår är out of their minds completely. Howard är en grym spelare, men nummer ett så är Shaq the original Superman (minns hans 15 år gamla tatuering) så sluta kalla Dwight för Superman och nummer två Dwight Howard kan inte create his own offense medan Shaq i samma ålder var en beast. Ge O'Neal bollen tillräckligt djupt ner in the post och han backar upp sin försvarare som en U-haul van och dunkar 99 gånger av 100. Med Howard in the post blir resultatet alltför ofta en hack-a-Dwight eller en turnover känns det som ibland. Shaq snittade 23, 29, 29 och 27 poäng per match under sina 4 år i Orlando. I jämförelse har Howard snittat 12, 16, 18, 21 och 21 under sina 5 första år i Orlando. Och ändå hör man kommentatorer som menar att Howard är på Shaqs nivå. Pinsamt.
Missförstå mig inte, Howard är redan grym och kommer dominera ligan framöver, men just nu är han bara en grymt bra lagspelare i ett grymt bra lag. En lååång väg kvar innan han blir Shaq.
måndag, juni 08, 2009
Be like Mike?
Not gonna happen.
Såg Orlando mot Lakers Game 2. Den här serien är inte över. Tro mig. Orlando är det bättre laget. Det kommer avgöras i Staples Center, så mycket kan jag säga. Men tyvärr har de nog grävt ett lite för djupt hål.
Men det här inlägget handlar inte om Orlando. Det handlar om Michael Jordan wannabes.
Det vore ju mer eller mindre kriminellt av mig att kalla Kobe Bryant för överskattad. Han är ju kanske planetens bästa basketspelare, eller det är åtminstone vedertaget att det står mellan honom och Lebron James. Men ju mer jag ser av Kobe desto mindre imponerad av hans storhet blir jag.
För det första tror jag att jag aldrig sett en match där Kobe skjuter bättre än 50% from the field.
För det andra bär han inte ett lag på samma sätt som Lebron eller ens Wade. Lebron tar ett uselt lag till ligans bästa record utan att klaga över dålig backup och Wade tar ligans sämsta lag till playoffs utan att klaga på att Riley inte ger honom några bra team mates. Kobe däremot missar playoffs utan Shaq 2004 (trots lagkamrater som Lamar Odom och Caron Butler) och förlorar sen två år i rad i första rundan mot Phoenix. Istället för att se sig i spegeln begär Kobe då en trade, och inte förrän Memphis ger bort Pau Gasol helt gratis så når Lakers långt i playoffs, där Kobe chokar mot Celtics i finalen. (Sidenote 1: Av samma skäl som Wade och Lebron på egen hand kan ta sina lag till playoffs, av samma skäl vill jag INTE ha Cris Bosh i Knicks för ett maxkontrakt eftersom han aldrig kan få Toronto att lyfta).
För det tredje, någon clutch shooter är Kobe sannerligen inte, det här är en myt som många av de största stjärnorna ofta får gratis, trots att de absolut inte lever upp till det i verkligheten. Kolla bara in 82games.com så ser ni Kobes game winning shot %. Gamewinning shot definieras som ett skott som tas med mindre än 24 sekunder på klockan och laget i underläge med 1 eller 2 poäng. De senaste 5 åren har Kobe tagit 56 såna skott och satt 14, för en högst icke-imponerande 25%. Att jämföra med Eddy Curry (!!) som satt 5 såna skott på 7 försök (71%). (Sidenote 2: En annan tokmyt är att Chauncey Billups är Mr Big Shot, som endast har satt 16%, 6 av 37. Listan innehåller en hel del surprises.)
Hur man vänder och vrider på det är Kobe sannerligen ingen Michael Jordan, that's for damn sure.
Ta bara en titt på Lakers sista possession från gårdagens match. Game tied, the ball in Kobe's hands.
Hela Magic VET med 100% säkerhet att egot Kobe kommer att ta sista skottet oavsett vad som händer. Därför anstormar hela laget Kobe för en quadruple team och Hedo kan blocka Bryant from behind trots att Lamar Odom, Trevor Ariza och Derek Fisher är WIDE OPEN. Seriöst ta en titt, alla tre är lika öppna som 7-eleven. Men passar Kobe? Not a chance. Ta en titt på 82games.com igen och ni ser i samma tabell att Kobe endast har en enda game winning assist de senaste 5 åren, att jämföra med Lebron t ex som har 6.
Kobe kunde ha lärt sig ett och annat av MJ, som hade tillräcklig killer instinct och samtidigt förtroendet för sina lagkamrater att expect the double team, draw the double team - och passa den öppna lagkamraten:
Med allt det sagt. Kobe ser ut att ta titel nummer 4 och går till historien som en av the all time greats. Men nämn för den skull aldrig Michael Jordan i samma andetag som Kobe Bryant, för det är bara ignorant.
Såg Orlando mot Lakers Game 2. Den här serien är inte över. Tro mig. Orlando är det bättre laget. Det kommer avgöras i Staples Center, så mycket kan jag säga. Men tyvärr har de nog grävt ett lite för djupt hål.
Men det här inlägget handlar inte om Orlando. Det handlar om Michael Jordan wannabes.
Det vore ju mer eller mindre kriminellt av mig att kalla Kobe Bryant för överskattad. Han är ju kanske planetens bästa basketspelare, eller det är åtminstone vedertaget att det står mellan honom och Lebron James. Men ju mer jag ser av Kobe desto mindre imponerad av hans storhet blir jag.
För det första tror jag att jag aldrig sett en match där Kobe skjuter bättre än 50% from the field.
För det andra bär han inte ett lag på samma sätt som Lebron eller ens Wade. Lebron tar ett uselt lag till ligans bästa record utan att klaga över dålig backup och Wade tar ligans sämsta lag till playoffs utan att klaga på att Riley inte ger honom några bra team mates. Kobe däremot missar playoffs utan Shaq 2004 (trots lagkamrater som Lamar Odom och Caron Butler) och förlorar sen två år i rad i första rundan mot Phoenix. Istället för att se sig i spegeln begär Kobe då en trade, och inte förrän Memphis ger bort Pau Gasol helt gratis så når Lakers långt i playoffs, där Kobe chokar mot Celtics i finalen. (Sidenote 1: Av samma skäl som Wade och Lebron på egen hand kan ta sina lag till playoffs, av samma skäl vill jag INTE ha Cris Bosh i Knicks för ett maxkontrakt eftersom han aldrig kan få Toronto att lyfta).
För det tredje, någon clutch shooter är Kobe sannerligen inte, det här är en myt som många av de största stjärnorna ofta får gratis, trots att de absolut inte lever upp till det i verkligheten. Kolla bara in 82games.com så ser ni Kobes game winning shot %. Gamewinning shot definieras som ett skott som tas med mindre än 24 sekunder på klockan och laget i underläge med 1 eller 2 poäng. De senaste 5 åren har Kobe tagit 56 såna skott och satt 14, för en högst icke-imponerande 25%. Att jämföra med Eddy Curry (!!) som satt 5 såna skott på 7 försök (71%). (Sidenote 2: En annan tokmyt är att Chauncey Billups är Mr Big Shot, som endast har satt 16%, 6 av 37. Listan innehåller en hel del surprises.)
Hur man vänder och vrider på det är Kobe sannerligen ingen Michael Jordan, that's for damn sure.
Ta bara en titt på Lakers sista possession från gårdagens match. Game tied, the ball in Kobe's hands.
Hela Magic VET med 100% säkerhet att egot Kobe kommer att ta sista skottet oavsett vad som händer. Därför anstormar hela laget Kobe för en quadruple team och Hedo kan blocka Bryant from behind trots att Lamar Odom, Trevor Ariza och Derek Fisher är WIDE OPEN. Seriöst ta en titt, alla tre är lika öppna som 7-eleven. Men passar Kobe? Not a chance. Ta en titt på 82games.com igen och ni ser i samma tabell att Kobe endast har en enda game winning assist de senaste 5 åren, att jämföra med Lebron t ex som har 6.
Kobe kunde ha lärt sig ett och annat av MJ, som hade tillräcklig killer instinct och samtidigt förtroendet för sina lagkamrater att expect the double team, draw the double team - och passa den öppna lagkamraten:
Med allt det sagt. Kobe ser ut att ta titel nummer 4 och går till historien som en av the all time greats. Men nämn för den skull aldrig Michael Jordan i samma andetag som Kobe Bryant, för det är bara ignorant.
söndag, juni 07, 2009
Avantage Seu-deRRR-ling
Såg finalen i franska öppna. Slående vilken grym TV-sport tennis är. TV-produktionen är numera ren konst; inzoomningarna, slow-motion repriser med närbilder på ansiktsuttryck, arenavyer med mera. Piskar upp fotboll på läktaren som en serve och volleysmash från Goran Ivanisevic.
Starkt jobbat av Söderling måste jag säga. Kämpade in i det sista och gratulerade den bättre spelaren på ett snyggt sätt. Federer är bäst någonsin, bara att konstatera. Nice guys finish last heter det ju? Hmm... Federer och Tiger räknas som 2000-talets största idrottsmän, dem är inte direkt några thugs. Dags att omvärdera den gamla klyschan med andra ord.
Starkt jobbat av Söderling måste jag säga. Kämpade in i det sista och gratulerade den bättre spelaren på ett snyggt sätt. Federer är bäst någonsin, bara att konstatera. Nice guys finish last heter det ju? Hmm... Federer och Tiger räknas som 2000-talets största idrottsmän, dem är inte direkt några thugs. Dags att omvärdera den gamla klyschan med andra ord.
Ur wack man I eat a rappa like a pac-man
Skrytrim och TV-spelsreferens i en och samma mening? Det är gospel för en 80-talsgamer.
Det här är som låten antyder REAL hip-hop. Det är väl så här Jiggas Death of Autotune borde låta? Ekar det förresten inte lite illa när disslåten mot autotune låter wacker than autotune? Ja ja. The 90s äger och så är det med det.
Das EFX - Real hip-hop
The ORIGINAL
The Pete Rock Remix
Jag föredrar the remix... hela låten är en hip-hop quotable så jag behöver inte copy/paste någon enskild vers.
Det här är som låten antyder REAL hip-hop. Det är väl så här Jiggas Death of Autotune borde låta? Ekar det förresten inte lite illa när disslåten mot autotune låter wacker than autotune? Ja ja. The 90s äger och så är det med det.
Das EFX - Real hip-hop
The ORIGINAL
The Pete Rock Remix
Jag föredrar the remix... hela låten är en hip-hop quotable så jag behöver inte copy/paste någon enskild vers.
Bollen ljuger inte
Var på Råsunda och såg Sverige - Danmark. Spontana reflektioner.
På ölhaket innan, "Är det så här svenska fans ser ut håller jag på motståndarna."
Råsunda är en riktigt risig arena.
Nationalsången ska inte sjungas av en operasångerska.
Sverige är rankade typ 30 i världen. Det är nog för högt.
Bosnien är rankade typ 30 i världen och har fortfarande en god chans att nå VM. Bosniens förbundskapten tackade ju nej till Zlatan för cirka 10 år sen. Nu har istället den andra Zlatan (Muslimovic) chans att gå till VM med just Bosnien.
Svenska hejaramsor är primitiva och fantasilösa. Var är sången? Glimten i ögat? Att se fotboll live i Sverige är ungefär lika kul som att åka Swebus, man tänker konstant: "Vilka är de här bönderna egentligen? När kommer jag hem?"
Slutligen vill jag citera Rasheed Wallace: "The ball don't lie".
Vi är inte bättre än så här.
På ölhaket innan, "Är det så här svenska fans ser ut håller jag på motståndarna."
Råsunda är en riktigt risig arena.
Nationalsången ska inte sjungas av en operasångerska.
Sverige är rankade typ 30 i världen. Det är nog för högt.
Bosnien är rankade typ 30 i världen och har fortfarande en god chans att nå VM. Bosniens förbundskapten tackade ju nej till Zlatan för cirka 10 år sen. Nu har istället den andra Zlatan (Muslimovic) chans att gå till VM med just Bosnien.
Svenska hejaramsor är primitiva och fantasilösa. Var är sången? Glimten i ögat? Att se fotboll live i Sverige är ungefär lika kul som att åka Swebus, man tänker konstant: "Vilka är de här bönderna egentligen? När kommer jag hem?"
Slutligen vill jag citera Rasheed Wallace: "The ball don't lie".
Vi är inte bättre än så här.
lördag, juni 06, 2009
Doktor nej
Jag hade ingen aning om att Dr Dre producerat hela Relapse. WTF? Om Detox låter så här illa blir jag deprimerad. Jag har väntat 10 år på den skivan, det finns inte på kartan att beatsen är lika wack som på Relapse. Vad har hänt doktorn? Matter of fact, när var senast Dr Dre gjorde en fet skiva, eller ens en difference-maker-singel på ett album? Om jag drar mig till minnes är det 4 år sen, Games debutskiva. I'm just saying.
Är det därför Detox dröjer? The magic is gone. Hemsk tanke.
Det enda som talar för att Dres insats på Relapse inte automatiskt betyder att hans egna skiva (that is om Detox någonsin släpps) kommer suga är att Dre faktiskt aldrig gjort speciellt feta beats till Eminem. Undantaget Bitch Please 2 och kanske Kill you, Role Model och om jag är generös Ass like that och Business, så har Dre inte gjort så många feta låtar på Eminems skivor. Det är ofta Eminem själv i kombination med Bass-bröderna eller Luis Resto som stått för höjdpunkterna i min mening.
Några av mina Eminem-favoriter, ingen av dom Dre beats.
Just don't give a fuck
You ain't gon sell two copies if you press a double album
I still don't give a fuck
How the fuck am I supposed to get out of debt? / I can't rap no more I just murdered the alphabet
Superman
Spend some time
Mockingbird
Är det därför Detox dröjer? The magic is gone. Hemsk tanke.
Det enda som talar för att Dres insats på Relapse inte automatiskt betyder att hans egna skiva (that is om Detox någonsin släpps) kommer suga är att Dre faktiskt aldrig gjort speciellt feta beats till Eminem. Undantaget Bitch Please 2 och kanske Kill you, Role Model och om jag är generös Ass like that och Business, så har Dre inte gjort så många feta låtar på Eminems skivor. Det är ofta Eminem själv i kombination med Bass-bröderna eller Luis Resto som stått för höjdpunkterna i min mening.
Några av mina Eminem-favoriter, ingen av dom Dre beats.
Just don't give a fuck
You ain't gon sell two copies if you press a double album
I still don't give a fuck
How the fuck am I supposed to get out of debt? / I can't rap no more I just murdered the alphabet
Superman
Spend some time
Mockingbird
fredag, juni 05, 2009
Månadens Bragdslang
Gjorde nyligen ett tappert men än så länge misslyckat försök att återuppliva Rico Suave som personbeskrivning. Men kanske kan den växa långsamt?
Här kommer nästa. Kenneth Starr. Minns ni honom? Killen som försökte sänka Bill Clinton. Det jag alltid fann väldigt komiskt med Kenneth Starr var hans titel "independent counsel" (hur är det ens möjligt? hur kan man vara oberoende? vem betalar hans lön?) och hur han likt en free agent super hero lawyer sprang omkring på hela 80- och 90-talet och jagade rättvisa likt en advokaternas Batman.
Således är min definition av en Kenneth Starr:
Självutnämnd know-it-all som står över lagen. Rättshaveristisk moralist med dold agenda, sannolikt är det uppvisade beteendet ett förtryckande av egna perversioner.
Finns ganska många Kenneth Starrs därute, wouldn't you say?
torsdag, juni 04, 2009
Finals preview
Blir homecourt advantage avgörande? Om inte Magic lyckas vinna i 5 matcher, spelas sista två matcherna i Los Angeles. Orlando är trots allt det mest imponerande laget sett över hela playoffs. Prediction: Orlando in 6.
Inatt smäller det!
Inatt smäller det!
tisdag, juni 02, 2009
Var är sommarhitsen?
Tony Yayo är inte snubben jag förväntar mig ska göra en mini-banger som gör att man kan börja värma upp temperaturen inför sommaren. But I'll take it.
Stay strapped
Känner att sommaren i nuläget inte har några givna hits and playlists. So keep em comin.
Stay strapped
Känner att sommaren i nuläget inte har några givna hits and playlists. So keep em comin.
måndag, juni 01, 2009
Det är ödet
Sorry Cleveland. Ni kan inte fight history.
I NBA finns det tre lag som står above and beyond alla andra i termer av exponering, intresse, mass appeal och overall marketing power:
Los Angeles Lakers. Näst största staden. Näst flest titlar ever. Shaq, Magic, Kobe, Riley, Showtime. Hollywood. Need I go on?
New York Knicks, jordens finansiella, kulturella och mediala medelpunkt. Spelar i legendariska Madison Square Garden aka "the mecca of basketball".
Boston Celtics. Ingen storstad men en sportgalen stad med ett långt och berömt arv. Celtics har vunnit flest NBA-titlar genom tiderna och har fler spelarlegender än någon annan stad. Bill Russell har fler ringar än Lebron har fingrar.
En honorable mention goes out to Chicago Bulls, USA:s tredje största stad och ända sedan Jordan ritade om kartan har Bulls ett basketlag med tradition.
Vad har allt det här med Lebron James att göra? Jo, därför att megastjärnor skapas inte i small market teams. Och Lebron, som ju tar finansiella råd av multibiljonären Warren Buffet, har ju som bekant deklarerat att han vill bli historiens första billionaire athlete. Det lär han aldrig bli i Cleveland.
Det är visserligen charmigt när småstäderna lyckas röra om i grytan och vinner de stora titlarna. Men superstjärnor hör hemma på de största scenerna. Det är ett historiskt faktum.
Ta en titt på nedan exempel så förstår ni vad jag menar.
MJ. Draftad av Chicago. Trogen hela karriären (minus en bortglömd sejour i Washington). Inga egentliga skäl att röra på sig här inte. Blev ÄNNU större tack vare att hans största matcher var just i Madison Square Garden, Jordans legacy förhöjdes av rivaliteten och mediaintresset kring Knicks-Bulls.
Shaq. Draftad av Orlando. Trots ett finalbesök bara ett par år efter draften och med en begynnande dynasty med Penny Hardaway, signade Shaq med ett betydligt sämre Lakers team för att kunna bli larger than life i the city of angels.
Kobe. Draftad av Charlotte. Omedelbart tradad till Los Angeles, där en stjärna av Kobes kaliber hör hemma. Sedan dess trogen. Säljer fler jerseys i Kina än Yao Ming. Lebron? På sjunde plats. Coincidence?
Draftad av Minnesota där han vann MVP och var en av ligans dominanter i över 10 år. Blev dock en levande legend först när han blev en del av Bostons legacy. Kommer nämnas i samma andetag som Bird och Russell tack vare the Celtic connection.
Och undantaget till denna regel? Tim Duncan.
Draftad av San Antonio. Trogen genom hela karriären. Massor av titlar och enligt många historiens bästa Power Forward. Trots det låååååångt ifrån samma popularitet och stjärnstatus som många av hans samtida kollegor. Föreställ er the San Antonio Spurs dynasty om detta var New York, hade varit total madness och Duncan hade dominerat alla billboards. Konklusion? Stanna i the small market och förbli small market.
Och Knicks då? Ja, tyvärr har laget inte så många framgångar att visa upp, och därmed blir också de legendariska namnen färre. Men Walt Frazier och Willis Reed är betydligt större namn i NBA-historien tack vare att de vann titlar i just New York än om de vunnit i, låt säg, Houston. Och apropå Rockets, föreställ er att Hakeem the Dream hade spelat i Lakers eller Celtics, hade Olajuwons legacy inte varit större? Absolut. Patrick Ewing är ett minst lika stort namn som Olajuwon och då har ändå Hakeem trots allt 2-0 i titlar mot historiens största Knick.
Det finns massvis av exempel. Att Larry Bird och Magic Johnson draftades av Celtics och Lakers var en skänk från ovan till kostymerna på NBA. Oftast är det en tidsfråga innan storheter á la Wilt Chamberlain och Kareem Abdul Jabbar hamnar i någon av storstäderna. Samtidigt är en spelare som Oscar Robertson knappt ihågkommen just för att han valde att stanna i the small market teams, Cincinatti och Milwaukee. Det finns helt enkelt inte en tillräckligt stor fan base för att hålla legenden vid liv. Och då snittade ändå The Big "O" en triple-double över flera säsonger och vann MVP honors. Påminner lite grand om en annan spelare som spelar idag... ser ni sambanden?
Draftad av Cleveland. Signar med New York Knicks 2010.
I NBA finns det tre lag som står above and beyond alla andra i termer av exponering, intresse, mass appeal och overall marketing power:
Los Angeles Lakers. Näst största staden. Näst flest titlar ever. Shaq, Magic, Kobe, Riley, Showtime. Hollywood. Need I go on?
New York Knicks, jordens finansiella, kulturella och mediala medelpunkt. Spelar i legendariska Madison Square Garden aka "the mecca of basketball".
Boston Celtics. Ingen storstad men en sportgalen stad med ett långt och berömt arv. Celtics har vunnit flest NBA-titlar genom tiderna och har fler spelarlegender än någon annan stad. Bill Russell har fler ringar än Lebron har fingrar.
En honorable mention goes out to Chicago Bulls, USA:s tredje största stad och ända sedan Jordan ritade om kartan har Bulls ett basketlag med tradition.
Vad har allt det här med Lebron James att göra? Jo, därför att megastjärnor skapas inte i small market teams. Och Lebron, som ju tar finansiella råd av multibiljonären Warren Buffet, har ju som bekant deklarerat att han vill bli historiens första billionaire athlete. Det lär han aldrig bli i Cleveland.
Det är visserligen charmigt när småstäderna lyckas röra om i grytan och vinner de stora titlarna. Men superstjärnor hör hemma på de största scenerna. Det är ett historiskt faktum.
Ta en titt på nedan exempel så förstår ni vad jag menar.
MJ. Draftad av Chicago. Trogen hela karriären (minus en bortglömd sejour i Washington). Inga egentliga skäl att röra på sig här inte. Blev ÄNNU större tack vare att hans största matcher var just i Madison Square Garden, Jordans legacy förhöjdes av rivaliteten och mediaintresset kring Knicks-Bulls.
Shaq. Draftad av Orlando. Trots ett finalbesök bara ett par år efter draften och med en begynnande dynasty med Penny Hardaway, signade Shaq med ett betydligt sämre Lakers team för att kunna bli larger than life i the city of angels.
Kobe. Draftad av Charlotte. Omedelbart tradad till Los Angeles, där en stjärna av Kobes kaliber hör hemma. Sedan dess trogen. Säljer fler jerseys i Kina än Yao Ming. Lebron? På sjunde plats. Coincidence?
Draftad av Minnesota där han vann MVP och var en av ligans dominanter i över 10 år. Blev dock en levande legend först när han blev en del av Bostons legacy. Kommer nämnas i samma andetag som Bird och Russell tack vare the Celtic connection.
Och undantaget till denna regel? Tim Duncan.
Draftad av San Antonio. Trogen genom hela karriären. Massor av titlar och enligt många historiens bästa Power Forward. Trots det låååååångt ifrån samma popularitet och stjärnstatus som många av hans samtida kollegor. Föreställ er the San Antonio Spurs dynasty om detta var New York, hade varit total madness och Duncan hade dominerat alla billboards. Konklusion? Stanna i the small market och förbli small market.
Och Knicks då? Ja, tyvärr har laget inte så många framgångar att visa upp, och därmed blir också de legendariska namnen färre. Men Walt Frazier och Willis Reed är betydligt större namn i NBA-historien tack vare att de vann titlar i just New York än om de vunnit i, låt säg, Houston. Och apropå Rockets, föreställ er att Hakeem the Dream hade spelat i Lakers eller Celtics, hade Olajuwons legacy inte varit större? Absolut. Patrick Ewing är ett minst lika stort namn som Olajuwon och då har ändå Hakeem trots allt 2-0 i titlar mot historiens största Knick.
Det finns massvis av exempel. Att Larry Bird och Magic Johnson draftades av Celtics och Lakers var en skänk från ovan till kostymerna på NBA. Oftast är det en tidsfråga innan storheter á la Wilt Chamberlain och Kareem Abdul Jabbar hamnar i någon av storstäderna. Samtidigt är en spelare som Oscar Robertson knappt ihågkommen just för att han valde att stanna i the small market teams, Cincinatti och Milwaukee. Det finns helt enkelt inte en tillräckligt stor fan base för att hålla legenden vid liv. Och då snittade ändå The Big "O" en triple-double över flera säsonger och vann MVP honors. Påminner lite grand om en annan spelare som spelar idag... ser ni sambanden?
Draftad av Cleveland. Signar med New York Knicks 2010.
Slim chance...
... att den här skivan kommer go down som en classic. Tycker alltid att det är trist att se stjärnor falla. Eminem ser ut att vara färdig om han inte rycker upp sig efter sin senaste release. 2009 och Slim Shady är fortfarande fast i samma gamla spår; dissa kändisar som redan ligger ner, sjunga om droger och i största allmänhet visa upp ett självdestruktivt beteende. Om det lät lika bra som det gjorde back in the day hade det varit all goooood att the content inte rört sig en tum. Men när det dessutom låter mycket sämre än för 10 år sen, ja då är det mest bara sad.
Med det sagt är det fortfarande ett par spår som får rotation i min Spotify.
Med det sagt är det fortfarande ett par spår som får rotation i min Spotify.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)