Nu börjar allvarlig korruption och dataförfalskning uppdagas i klimatsekten, förlåt jag menar förstås Förenta Nationernas klimatpanel.
Sträck upp en hand om du tror på allt du hör på nyheterna. Har du handen uppe kan jag rekommendera en jättebra "dokumentär" till dig, den heter En obekväm sanning. Den står i videohyllan bredvid 2012, Armageddon och Independence Day.
Måndag. Jobb. Planering. Microsoft Outlook. Rapportering. Lunch. Kaffe. Sen blir det helg. Decompress/decompose. Chill-out. Alkohol. Sova ut. Sen börja om igen...
Var och såg Stockholm Filmfestivals Vinnarfilm, Precious.
Grym film. Inget att se för sensitive viewers, den är väldigt magstark, rentav fruktansvärd. Men den har mycket hopp också, och den har en grym cast. Till och med Mariah Carey är bra, hon har skalat av alla Emancipation of Mimi-craziness manér och spelar en så gott som osminkad social worker. Och gör det bra! I am not making this up. Huvudrollen (Gabourey Sidibe) som spelar titelrollen Precious är även hon grym liksom hennes mamma som spelas av Mo'nique. All around grymt bra skådespelare med andra ord. Framförallt hoppar jag till av trevlig överraskning när Paula Patton dyker upp. Aldrig sett henne förut, men jag tror att jag har en instant new favorite. Hon ser ut som en blandning mellan J. Lo (the good years) och Halle Berry - men är av allt att döma en betydligt bättre skådespelerska. Good combo. Lite adderad trivia, hon är gift med Robin Thicke. Ingen är perfekt.
Har idag gått omkring och nynnat på några av de grymmaste linesen ever in the rap game. Jag menar när en brud i en och samma vers skryter om att hon är följande kan det ju inte bli annat än succé:
Queen bitch. Supreme bitch. By any means bitch. Murder scene bitch. Clean bitch. Disease free bitch.
Speciellt den sista är så skön. Disease free. Dat's good to know.
Jag talar förstås om ingen mindre (pun!) än Lil Kim och klassikern Queen Bitch.
Anywhoo, jag googlade låten för att take a stroll down memory lane och fann det här klippet som jag av någon anledning aldrig sett/hört förut:
Fanns det någonsin något tvivel om att Biggie skrev Kims raps har jag suddat ut dem efter det här. Clearly är det Biggie som värmer upp i studion för att testköra de rhymes som Kim ska lägga.
Det förklarar också varför Kims karriär sjunkit som en sten efter Biggies död.
En av de skönaste kommentarerna jag såg på YouTube om det här klippet (Ltron9):
"Ghost Write"????? Biggie straight Poltergeisted her shit!!!!!
Finns det ett bättre soundtrack än Magnolia? Tveksamt. Jackie Brown är där uppe och nosar men frågan är om inte Magnolia är ändå liiiiite bättre.
Supertramp med Logical Song (vad är dealen med USA och skräcken att klassas som en "liberal"?)
Och Michael Scotts favoritlåt, Goodbye Toby, uh-hhm Stranger.
Men bulken av skivan är gjord av Aimee Mann, en artist jag aldrig förr och aldrig senare lyssnat på annat än på Magnolia soundtracket. Märkligt, eftersom alla hennes låtar här är löjligt feta.
Save me (Aimee Mann ropar på Chris Jericho)
Wise up (Griiiiim incorporating of film and song i ett och samma klipp)
Deathly (love the solos vid 2:45 och 4:30...)
Tom Cruise i sin bästa roll ever.
A master of the muffin. 1-877-TAME-HER. Respect the cock. Loooool.
Jag har faktiskt en kompis som läste böcker av the real life Frank Mackey och under ett tag följde hans "datingtips" á la Seduce and Destroy. Att stå bredvid honom på krogen när han omvartannat dissade/sågade och omvartannat gav komplimanger till de tjejer han raggade på var, minst sagt, bisarrt. Att sagde kompis nu gått över till en mer traditionell approach tyder kanske på att det finns mer framgångsrika strategier, vad vet jag?
Troligtvis blir det en mer framgångsrik strategi om man ser ut så här?
Njae. Jag behöver inte skriva en preview om nattens Survivor Series. Allt jag behöver göra är att konstatera att jag vill att det ska sluta med bältet på Chris Jericho. Det hade kunnat sätta plåster på såren för Blåvitt och Knicks. Kidding. Typ :)
Ända sedan jag spenderade 5 timmar om dagen spelandes GTA Vice City så har jag varit en enorm sucker för 80s hits. Den här låten är visserligen inte med på Vice City, men den hade platsat. Lätt. Tändning 3.0.
Sitter hemma på en fredag. Känns underbart att inte ens komma i närheten av 4:an på fjärrkontrollen. Per default ogillar jag allt TV4 gör. Idol är ännu värre. Helt plötsligt blir hela befolkningen en flock of sheep. När ska någon fatta att de där så kallade idolerna är helt talanglösa? Jag skulle inte betala 50 öre för att se en konsert med någon av dem. Och de ska verkligen inte få kidnappa min fredag från att kunna decompress like Elaine.
Nej, istället är briljanta V för Vendetta på i bakgrunden.
Natalie Portman. Johnny Bragds GF i ett parallellt universum.
Som ett experiment skulle det vara kul om alla tjejer rakade huvudet. Då tror jag att man hade kunnat sålla agnarna från vetet. En tjej som fortfarande är smoking hot med rakat huvud är odiskutabelt het.
Och i motsats det till det så skulle många brudar med hair extensions och andra fixings inte kunna dölja det faktum att de är änna riktiga scooba roobas när det kommer till kritan.
Aah. Tiden då supermodeller var supermodeller. Får man gissa att Chris Isaak var ansvarig över castingen, samt videons "storyline"?
Kan meddela att jag tyckte HC var mega hot när den här videon kom. Å andra sidan var man pubertal då så allt som inte såg ut som ett komplett ras var nice, typ. Men så här i efterhand kan jag säga att videon har stood the test of time. HC slår lätt dagens video hoes. Dessutom gillar jag låten.
“There's not another artist in New York City that generates more interest than 50 Cent. If we go international, Jay-Z is Beyoncé's husband. He became more popular and relevant based on the work that Matthew [Knowles] made Beyoncé do.” (BET.com)
Co-sign, Johnny Bragd.
Du kan aldrig få mig att säga att Jay-z är en större (pop)artist i Europa och världen än vad 50 Cent är. Inte en chans. Stoppa en random person (random stad, random ålder, random kläder) på gatan och fråga om han/hon kan namedroppa en enda låt med Jay-z. 1000 spänn på att du inte får mer än ett rätt av 1000. Visa upp en bild på honom och hälften säger, "Är inte det han som ligger med Beyoncé?".
Biggie or 2Pac? Den eviga diskussionen. Med all rätt.
Men post Pac & Biggie har det mest handlat om Jay-z och ibland Nas. Och på senare år om Lil Wayne. Men alldeles för sällan Andre 3000.
Enligt mig är hans rhymes bättre än Jay, Nas och Lil Wayne. Men tyvärr har Andre's rapkarriär överskuggats av hans Prince-fas, då Andre mest framstod som en manlig lightvariant av Lauryn Hill. År av hybris där den riktiga talangen fick take a backseat till experimentell waste of time.
Men när Andre stod på toppen av sin rapkarriär - och då talar jag alltså inte om några kräkreflexretande Love below hits - var han helt osannolikt grym. Hans delivery var/är second to none. Innebörden i texterna flög över huvudet på allihopa. I stort sett alla bars han någonsin rappat var instant classics. Andre borde ha prenumererat på Verse of the month i The Source, de kunde lika väl ha lagt ned den spalten i tidningen och istället kallat den "Runner up of the month".
Men bäst av allt är att det numera känns så bra att återigen kunna deklarera min kärlek för Andre, Big Boi och Outkast. För så var det inte alltid...
Först kom ett debutalbum som gav kladdbralla. Sen kom ett sophomore album som cementerade deras plats som owners of the rap game. Och fortfarande hade inte en jävel någon aning om vilken de var (förutom folk som hängde på andra våningen på Skivhugget). Sen efter ett tag kom en stoooor hit som hette Ms Jackson (jag tror ni eventuellt har hört den ;). Men det kunde jag leva med. Låten var fet och även om den letade sig in på NRJ, fick jag lära mig att leva med det. Men det skulle bli värre...
När Hey Ya! spelades flockades alla scooba roobas till dansgolven på studentnationerna medan Bragden stod bredvid i pur förskräckelse och bevittnade min favoritgrupp kidnappas och våldtas av ignoranta zombies. Sen när jag gick till skivaffärerna och såg ATLiens och Aquemini massproduceras ånyo för att reas ut för 99 kronor letade jag i panik efter spypåsen i stolsryggen framför mig, men sen insåg jag att jag inte satt på ett flygplan utan att jag stod på Åhléns bredvid en kille som greppade ATLiens samtidigt som han höll i ett album med Nickleback. Att sälja två av hip-hophistoriens största klassiker för ett reapris för att rida på en skamlös popvåg var närmast ett svek mot en av gruppens äldsta anhängare. Bara tanken på att se de klassikerna samla damm i svettluktande rum över hela landet gjorde mig deprimerad. Nej, för några år sen hade jag officiellt broken up med Outkast, och framförallt Andre som hade satt denna ondskefulla boll i rullning i och med sin larviga "hitlåt".
Men efter regn kommer solsken heter det ju. Ibland är det positivt att bevittna sin favoritgrupps karriär dö. Det kan ge sinnesro. Och tack och lov är numera Outkast ett minne blott i mainstream medias guldfiskhjärna. Så nu kan jag plocka fram mina skivor igen. Och nu kan jag svara på frågan vilken musik jag gillar, Outkast, utan att framstå som en "jag gillar hip-hop på dansgolvet efter 4 öl när de spelar it's your birthday och den där låten med han med plåstret"-dude. Serenity now.
Baksidan av myntet är ju att pga Outkast fell off completely för några år sen kan man enbart klänga sig fast vid det förflutna. Men hey, man kan inte få allt, right?
Andre fokuserar dessvärre numera mer på film och tyvärr känns Outkast för ofokuserade . Men när Andre väl greppar micken räknar jag fortfarande med stordåd varje gång.
Lyssna på ett axplock av mina favoriter och låt texterna marinera din hjärna med knowledge.
Outkast - Humble mumble feat Erykah Badu
Too Democratic, Republic fuck it We chicken nugget, we dip in the sauce like mop and bucket Blue-collar scholars, who'll take your dollar and wipe my ass wit it You living for the lotto never hit it, I met a critic I made her shit her draws She said she thought Hip Hop was only guns and alcohol I said "Oh hell naw!" but yet it's that too You can't discriminate cause you done read a book or 2 What if I looked at you in a microscope saw all the dirty organismsLiving in your closet would I stop and would I pause it "whoo" To put that bitch in slower motion, got the potion and the antidote And a quote for collision the decisionIs do you want to live or wanna exist The game changes everyday so obsolete is the fist and marches Speeches only reaches those who already know about it This is how we go about it
Outkast - Chonkyfire
Outkast - Aquemini
My mind warps and bends floats the wind count to ten meet the twin Andre Ben. welcome to the lion's den original skin many men comprehend I extend myself so you go out & tell a friend Sin all depends on what you believing in Faith is what you make it that's the hardest shit since MC Ren Alien can blend right on in wit' yo' kin look again 'cause I swear I spot one every now & then It's happenin' again wish I could tell you when Andre this is Andre y'all just gon' have to make amends
Outkast - Babylon
I'm fascinated by the way yo nipples peak at me through yo blouse freaky me, freaky you can't help but be aroused 'scuse me lord less for thinking but that's the way we was brought up sneaking to watch playboy at night we all must be caught up in worldly ways Chemistry between boys and girls is a lot like when we went to the woods and laid with the squirrels during P.E., we'd be exploring each others privates hunching with all our clothes on until we felt excited then, aaaah oh now its on from here on out put yo hands in the atmosphere if you know what I'm talking bout now if two hearts done walk on out and I see you on the next song they call it horny Because its devilish now see we dead wrong
Skånska när det låter som bäst + Svensk hip-hop när det låter som bäst = Succé.
Jag gillar verkligen de avlösande rapsen där Gonza schoolar unge herr Lilleman om livets hårda skola. Finns för lite såna här låtar med ett viktigt budskap som kidsen kan ta till sig...
(Tyvärr är videon incomplete, enda som fanns... Ps. apropå skånska, vad är det egentligen för dialekt Pauline rockar i den här låten?)
Läste en artikel om så kallade "stripper mobiles", strippbilar som cirkulerar på Las Vegas gator, för att fungera som inkastare till stadens strip joints. Tydligen boostar de business riktigt bra. Tro fan det.
Här slänger Bragden in en röst för att införa detta i Sverige omedelbart.
Bragd-ironi: 5% Bragd-allvar: 95%
LOL.
Att döma av förbipasserande bilisters ansiktsuttryck är jag inte ensam om att "fascineras":
Frankrike har fler bidrag till världen än croissant, baguette, roquefort och Arsenal invincibles. De har även en tradition av fet fransk housemusik. Feel like gettin drank...
