onsdag, april 22, 2009

Iron Mike

Apropå förebilder. Här är en som inte riktigt passar in i den kategorin. Men när det handlar om en fängslande life story finns det få, om någon, som kan mäta sig med Mike Tyson. Så därför ser jag sjukt mycket fram emot att ladda ned - oops, jag menar ta en Ipren och köpa på DVD - denna dokumentär:



För ett par år sen var jag i Vegas och låg sömnlös på mitt hotellrum. ESPN Classic visade 10 entimmarsavsnitt av en programserie om Mike Tyson. Jetlaggen kombinerat med den enormt fängslade sportdokumentären gjorde jag att jag varken kunde eller ville somna. Programmen tog sin början i Mikes unga dagar som ligist, till när han senare träffade tränaren och mentorn Cus D'Amato som adopterade unge Mike och lärde honom att kanalisera ilskan in i ringen. Programmen följde senare Mike, match för match genom sina 37 matcher första matcher som han gick obesegrad genom, ända tills han fick stryk av Buster Douglas i Tokyo. Och sen dess har allting gått utför, i ringen och framförallt utanför ringen. Fängelse, avbitna öron och personlig konkurs är bara några av inslagen.

Men det var framförallt som ung som Tyson var oövertäffat dominant i ringen. Som yngling vann Mike sina första 19 proffsmatcher på knockout, ofta i första ronden. Utan att kunna speciellt mycket alls om boxning vill jag tro att Mike Tyson på sin allra bästa topp skulle slå Ali, Frazier och alla andra. Jag kan inte se hur någon skulle kunna stoppa honom.


Cus D'Amato: "The hero and the coward both feel the same thing, but the hero uses his fear, projects it onto his opponent, while the coward runs. It's the same thing, fear, but it's what you do with it that matters."

Till skillnad från vad många tror, pga Tysons minst aggressiva knockouts, så var Mike en fantastisk boxare defensivt sett. Han var en mästare på att vända försvar till anfall. Motståndaren svingar, Tyson duckar, och vips satt en vänsterslägga i nyllet. Motsåndaren nere för räkning. Senare i karriären, så hade han tappat mycket av det defensiva, och försökte gå rätt på knock. Med sin mentor död och en influx av negativa personer i sin omgivning, så tappade Tyson det som gjort honom till bäst i världen. Han gick från absoluta toppen av världen till totala botten, i stort sett för att stanna, endast för att då och då ta ytterligare ett par steg länge ned.

Vart var jag nu, igen? Jo, jag övertalar dig att kolla på den här dokumentären, det ska jag göra. Kan inte tänka mig att den blir annat än grym, för det finns inte många på jorden som har levt ett så fascinerande liv som Mike Tyson.

Inga kommentarer: