Survivor Series

WWE har ju många olika format på sina galor; single matches, tag teams, royal rumble, ladder matches, lumberjack matches med mera. Survivor Series är helt klart ett av de bättre formaten. Så det var med viss förväntan som jag kollade på galan. Och jag måste säga att den levererade.

Team Shawn Michaels vs Team JBL

Alltid grymt att se Morrison. Han överglänser konstant alla andra. Snart måste han bli permanent på Raw. Jag skulle vilja se honom se honom som en über-arrogant ICL-champ i ett par år framöver - som tanken är med The Gold Standard fast till skillnad bra på riktigt. Sen skulle jag vilja se honom move on som World Heavyweight Champ efter några år av hårt arbete.


Tillbaka till matchen, det blev spektakulär wrestling och en spännande upplösning, troligtvis en feelgood match för alla babyface supporters.

Team Raw Divas vs Team Smackdown Divas

Två ord: Beth Phoenix!

Undertaker vs Big Show

Det var på Survivor Series allt började för Undertaker för nästan två decennier sedan. Det blev en stark finish på en i mitt tycke allt för utdragen fejd. Let's move on.

Team Batista vs Team Orton

Det här var Randy Ortons match. En grymt utförd strategi och ett förstklassigt heel-byggande av karaktären när han överlistar Batista på slutet. Brains beats brawns på den högsta nivån, det vet alla som följer wrestling.


Nästföljande Raw visade att fejden mellan Cena och Jericho kommer att leva vidare. Det betyder att Batista mot Orton kommer att kulminera på nästa Wrestlemania. Kommer bli en klassiker!

The Game vs Kozlov (vs Edge)

Wrestling när det är som mest bisarrt. Jeff Hardy som skulle varit med i en triple threat match upphittades avsvimmad på sitt hotell under helgen - och han skrevs ut från sjukhuset bara några timmar innan galan. Man visste inte om det var en del av the storyline eller inte, något som gav dålig eftersmak eftersom Hardy haft extrema personliga problem på riktigt utanför ringen.


Allting svävade i osäkerhet men till sist annonserades det att det skulle bli en rakt upp och ned singles match mellan HHH och Kozlov. Matchen blev direkt usel och publiken omvartannat buade och ropade Hardys namn. Men så kom ännu en twist. När Kozlov och The Game båda låg utslagna presenterade GM Vicky Guerrero att Edge skulle göra comeback i matchen.


Edge utnyttjade situationen och lyckades - trots, eller snarare tack vare, Jeff Hardys vilda inrusande i ringen - vinna matchen. Bra på så sätt att WWE alltid lyckas överraska. Bra för att Smackdown behöver en ny riktning och en ny champ. Men dåligt på så sätt att Jeff Hardy karaktären blir mer och mer bisarr på ett otäckt sätt eftersom den i realtid för tankarna till alla tragiska wrestlingöden.

Chris Jericho vs John Cena

Detta skulle bli Cenas stora comeback i sin hemstad Boston. Och så blev det såtillvida att han vann matchen och blev champ. Men det var tydligt att Cena inte ens kan få en helhjärtad respons på hemmaplan. WWE försöker göra honom till långt mycket mer populär än vad han faktiskt är.


På nästföljande Raw dagen efter kunde man lyckligtvis se att Jericho kommer att få en rematch på Armaggedon strax innan jul. Blir dock lite orolig att Jericho kommer att turn face och Cena turn heel. Hemska tanke. Låt oss hoppas att Cena långsamt degraderas till USA champ och att Y2J snart kommer att återta tronen.

All in all, en bra gala, och det sattes nya riktningar och storylines som jag tror kommer leda fram till ett bra Wrestlemania nästa år.

Betyg: 7,5/10

W

Kan verkligen rekommendera Oliver Stones film om George W. Bush. Grym på alla sätt som en film ska vara, efter att ha tittat i en bra bit över 2 timmar satt jag fortfarande och hoppades att den aldrig skulle ta slut. Och det är inte vanligt för mig...

Josh Brolin är grym som W, Richard Dreyfuss är sjukt bra som Dick Cheney (prediction: han får Oscar för bästa biroll) och Elizabeth Banks är jättebra som Laura Bush. Alla är bra helt enkelt.

Jag gillar filmen eftersom den inte flörtar för hårt med Bush kritiker, istället är den lite mer nyanserad och man får på ett lugnt sätt betrakta Bush tid som president (inklusive alla misstagen) utifrån hans personlighet, uppväxt (med ständiga tillbakablickar i hans liv) och intellektuella tillkortakommanden snarare än att visa upp bilden av en ond man med en agenda att sänka världen. För det är ju i dagens klimat ett uppenbart smashläge för den regissör som vill göra en film som totalt smutskastar Bush till fullo och får honom att framstå som en kombination av oengagerad och ond. Missförstå mig inte, Bush är en USEL president. Men filmen visar främst att han var fel man på fel plats, att han inte räckte till i sitt jobb som president (as a matter of fact, ALLA sina jobb) - och när man är världens mäktigaste man så får det liksom lite för stora konsekvenser. Det är inget jobb man får misslyckas med helt enkelt. Bush valde dock att lyssna på fel personer (Cheney, Rove, Rumsfeld m fl) så det får han ta på sig. Men jag tror att om han hade haft rätt rådgivare hade det kunnat gå (lite) bättre i alla fall.

Förhållandet mellan far och son var det kanske mest intressanta spåret, att se på hur W gör allt för att göra sin pappa stolt, men hur han ändå aldrig räcker till i sin fars ögon, istället är det brorsan Jeb som är stjärnan. James Cromwell är grym som vanligt, denna gång som George Bush den äldre.

Som sagt, rekommenderas varmt. Betyg 9/10.

Vackert väder

Så här ser det ut där jag bor:


Själv upplevde jag en typiskt svensk sommar med omväxlande regn och solsken, en höst med regn och rusk och nu ser jag en begynnande vinter med minusgrader och snö. För en nykter person som varit med ett tag är allt sig likt med andra ord.

Så vad hände egentligen med "klimathotet"? Mad cow disease? Killer bees? Fågelsjukan? Och när ska det börjas skrivas om Y3K?

Jag kollar ut genom fönstret och upplever inget större hot, mer än att skräptidningarna som rapporterar om alla hot eventuellt i sig utgör ett hot genom att skrämma livet ur en massa rädda människor som går på vad som helst.

NBA League Pass

Till alla som gillar NBA-basket kan jag varmt rekommendera NBA League Pass.

Man kan prenumerera på en hel säsong till ett billigt pris, t ex kostar en månad bara 150 kr! Då får man ALLA matcher med ALLA lag - både live och fulla repriser.

Rena rama drömmen för mig förstås. Och också ett relevant inlägg i debatten om nedladdning och illegal internet streaming. För att det bevisar att det inte handlar om snålhet eller brist på respekt för ägande och upphovsrätt. Det handlar BARA om utbud och enkelhet att få det man vill ha och när man vill ha det. Då är jag villig att betala varje dag i veckan. Så fort musik-, film- och TV-industrin lär sig använda 2000-talets teknologi till sin fördel kommer de att inse att teknologiframstegen är till allas gagn. Som i alla andra industrier handlar det om vem som bäst anpassar sig efter förändring. Så t ex de musikbolag som står bredvid idag och gråter över uteblivna intäkter tycker jag ska sluta gnälla, det är ingen annans fel än bolagen själva att de gör dåliga affärer.

WP NBA!

Lebron to NYC

Nuff said:

The Wrestler

Var och såg The Wrestler idag. Gör en prediction redan nu; Mickey Rourke OCH Marisa Tomei tar hem varsin Oscar för bästa huvudroll.

Intervju med Mickey Rourke om filmen:



Se resten av intervjun här.

Klipp från filmen:



Rourke är löjligt trovärdig som wrestlare i filmen. Han ser ut som en avdankad Ultimate Warrior slash Lex Luger slash Sting slash Jake the Snake. För alla som gillar wrestling är filmen ett måste. Glöm bort Pay per view dollars och bright lights, filmen handlar helt om det tragiska liv som väntar så många före detta stjärnwrestlare. Ett liv av skitiga omklädningsrum, billig doping och svaga hjärtan. I sin stämning påminner den väldigt mycket om dokumentären "Beyond the Mat" från ett par år tillbaka:



När jag ändå är igång kan jag rekommendera en annan grym wrestlingfilm, "Wrestling with Shadows" med Bret Hart, den troligtvis största wrestlingdokumentären någonsin:



Filmen är mest känd för att ha dokumenterat baksidan av wrestling, och inte minst "the Montreal screwjob".

Notorious trailer - premiär 16 jan 2009

Enda som verkar vara bra är musiken. Men givetvis kommer jag checka in den oavsett.

Större kuk än Hedman

Kollar på Fotbollsgalan (wp Zlatan) och minns tidigare års bravader från Attraktiva Bengan Andersson:



För att reminisce så youtubade jag det gamla klippet (ovan) och hittade ytterligare ett klipp om Bengan. Så här ska supporterkultur se ut:



Forza Blåvitt 4Life!

Huvudet på spiken

Alla vet att hip-hop av idag är LOL.

Apropå MC Ren så uttrycker han det här problemet på ett utmärkt sätt i nedan nämnda intervju:

AllHipHop.com: What do you miss about Hip-Hop that you don’t think you see much of today?

MC Ren: Originality. Growing up rappers had their own look, their own style, and you couldn’t bite anybody. If you did then you were wack and got dissed. Nowadays, everybody looks the same and sounds the same. Biting is allowed now. I miss originality. Back in our day, you had us and our sound. Then you had Slick Rick with the patch and gold chains. You also had Big Daddy Kane and Public Enemy – everybody was different even Hammer. Everybody is the same now and they talk about the same things.

Amen

MC Ren

MC Ren var den hårdaste rapparen nånsin. Han är på väg att göra en comeback nu läser jag... checka in en riktigt bra intervju med honom på Allhiphop.com

NWA på den tiden de ägde världen. MC Ren till höger

MC Ren i sitt esse på "Dayz of wayback" (första versen):


Andre 3000 beskrev honom bra på klassikern Aquemini:
"Sin all depends on what you believing in/ faith is what u make it, that's the hardest shit since MC Ren"

Redman

Ta valfri låt. Kasta in valfri (idag levande) rappare för att hotta upp låten. Vem tar du? Själv väljer jag nog Redman. Rätt upp och ned är han kanske grymmast av alla.

Tyvärr har han inte gjort så många helgjutna album, hans lägstanivå är inte direkt den högsta. Men det har ju också att göra med att han inte alltid fått de fetaste produktionerna heller. Slöseri av Def Jam om du frågar mig. Givetvis är Redmans ständige producent Erick Sermon helt grym, men för varje album vore det kanske bättre att ta hans 4-5 bästa låtar för tillfället och kasta in lite Dre, Timbaland osv för att hålla kvaliteten rätt igenom.

Här är några av mina favoriter:


Funkorama


Da da dahhh

En annan sköning var Redman på Cribs. Inga inhyrda bilar och fake-stylade hus här inte. Om någon har en länk till det avsnittet vore det grymt.

But(t) why?!?

Har alltid ogillat plastikoperationer. Dels för att jag själv hatar tanken på att lägga mig på ett operationsbord - och ännu mindre frivilligt. Och dels för att jag aldrig gillat light produkter, e-ämnen och artificiella tillsatser. Allting som är fake smakar sämre helt enkelt. Au natural baby :)

Konservativ eller inte, är det inte stört hur utbrett det blivit med skönhetsoperationer? När jag gick på gymnasiet så ryktades det om att a friend-of-a-friend opererat sig och på den tiden var det typ the typ talk of the school. Numera verkar det vara ungefär lika big deal som att gå till tandläkaren typ. Extra galet är det när sjukt snygga (kändisar) gör det. Inser att det inte är en så politiskt korrekt åsikt (who cares?) och inte så att det principiellt är någon skillnad, men jag kan ändå se den grundläggande logiken i varför en trasig bil behöver lite reparationer jämfört med att sönderpimpa en redan snygg bil. Eller nåt.

Case in point. Ta Meagan Good, med all önskvärd tydlighet en av de snyggaste (kändisar) man sett:

Så varför behöver hon tanka in butt implants? Butt implants är ju ett ämne i sig - att någon vill operera sig så faller utanför all logik - en titt på Ice-T:s fru Coco borde skrämma en för all framtid om man går i sina funderingar. Men vad får Meagan Good av alla människor att få sånt komplex att hon vill pumpa in ett par kuddar i röven? Det är ett sjukt samhälle vi lever i... eller njae, Hollywood är ett sjukt ställe. För visst måste det vara implants?

Före

Efter

The Carlton Dance aka Why I love Rasheed Wallace

Om/när Knicks säsong tar slut (hoppfull om playoffs än så länge iaf) så håller jag på Pistons. För Rasheed Wallace är nog my favorite player idag. Lätt den grymmaste trash talkern i ligan och alltid mycket humor nära till hands (se Carlton dansen nedan t ex). Det fascinerande med honom är att när han själv känner för det så är han helt omöjlig att stoppa. Fråga vem som helst i NBA, Sheed i sitt esse är lätt Topp 3 i världen. Men han har också en Off-knapp som tyvärr är på lite för ofta. Pistons framgångar står och faller med om Sheed är på sin absoluta topp minst 4 matcher per playoffsserie.

The Rasheed Wallace Dance?



The Carlton Banks Dance?



Och min favorit Carlton dance, till Oprahs gamla theme song (en fet låt fö):



Rasheed the trash talker:



Så här såg han ut i college (finns något grymmare än college sports?)

Intervju med MJ, eh-hum, jag menar Kobe

Stephen A. Smith är så LOL. Men ändå ganska rolig... intressant att höra Kobes syn på att defense >>> offense.

Intervju med Danilo Gallinari

Oops fel intervju, de låter så jävla lika... här kommer den riktiga:



Undrar om Gallinari kommer bli en starter i NBA... hans stela rygg känns ju sådär inför framtiden. Men ingen hoppas att han blir en 2000-talets Larry Bird mer än jag.

Knicks 2-2 hittills den här säsongen.

Iverson ready to practice

Hoppas det går bra för Detroit. Gillar Sheed, gillar AI.

Btw, practice skämtet som Joe D refererade till en klassisk presskonferens som AI fått kritik för i alla år där han sågar betydelsen av att träna:



Och jag kan inte annat än hålla med AI, förutom att det är komiskt att han säger practice typ 1000 ggr och spazzar ut ordentligt efter ett tag, så tycker jag att han har rätt, så länge man leverar på match så räcker det för mig. Om man däremot inte levererar, ja då är det en helt annan sak. Men med 9 all-stars och 4 scoring titles är man fan tillåten att ta det lugnt någon gång då och då på träning. Kom ihåg, basketspelare kör 82 matcher per säsong + slutspel. Jämför det med fotboll... eller för all del amerikansk fotboll som kör typ 15 matcher per säsong.

Paint the white house black

Idag lyssnar jag på denna låten, tycker den passar bra :)


"Listen to the real Clinton (Who? Bill Clinton?) Hell nah, I'm talkin' bout GEORGE Clinton!"

En dag som denna är det jävligt coolt att kunna konstatera att världens mäktigaste man är svart, för det skänker hopp till alla människor runtom i världen som fått lära sig att endast korrupta, arroganta och inbilska medelålders vita män är de enda som kan komma till makten. Men samtidigt är det fortfarande svårt att tro att det gått så snabbt, för det var inte länge sen Rosa Parks sat down so Martin Luther King could stand up...

Men den dag en kvinna blir president är nog några generationer bort tyvärr. Trist nog är kön och framförallt religionstillhörighet (eller framförallt frånvaro av tillhörighet) ännu mer av ett hinder än hudfärg borta i USA. Men man kan inte få allt på en gång, baby steps... En annan sak som är slående är skillnaden mellan folk och folk i USA. Det verkar vara minst lika stor skillnad mellan staterna i Amerika som länderna i Europa. Jag menar hur förklarar man annars att alla kuststater röstar på Obama och alla fly-over-states på McCain? Skrämmande jämnt var det ju också egentligen. För visst, räknar man elektorer så vann Obama överlägset. Men i popular vote vann Obama "bara" med 52/47 (1% gick till övriga kandidater). Ni minns samma popular vote som Al Gore faktiskt vann mot Bush egentligen, men torskade på eftersom elektorer är vad som räknas... inget felfritt system där inte.

Helt oavsett, för att överkomma höga odds är det helt klart att det krävs någon så karismatisk som Obama. Har nog aldrig sett en så förtroendeingivande, cool och samlad politiker som honom. USA:s president går från att vara en world wide laughing stock till bäst i klassen. Bara att gratulera.

Meanwhile in Knickville...

... liknar säsongen mer och mer förra årets debacle.

Isiah Thomas har trots sin nästintill obefintliga roll i Knicks lyckats dominera rubrikerna med sin ofrivilliga överdos på sömntabletter.

I andra nyheter har bänkandet av Marbury som förväntat tagit all rubrikplats. Att laget gått från 1-0 till 1-2 gör inte saken bättre. Säsongen kan vara över innan man hinner blinka. Hoppas de fortfarande är någorlunda på det när jag ska se Knicks i jul.

Iverson till Detroit

Mot Billups och McDyess

Vid första anblick låter det som en dålig deal för Pistons. Billups var ju Finals MVP för inte så länge sen och Pistons är all about team work, något AI som alltid varit en shoot-first PG inte är känd för.

Men vid närmare eftertanke. Pistons har fallit tillbaka senaste åren (om än att de kommit nära) och något måste hända. Dessutom har AI bara ett år kvar på kontraktet och kommer att spela extra hårt för ett nytt stort kontrakt. Billups däremot är 32 år och har flera år kvar på sitt kontrakt. I värsta fall fungerar det inte i år, då har de Rodney Stuckey som tar över efter Billups och kan samtidigt använda Iversons utgående 21 miljoner dollar på nya spelare (istället för att äta upp 32-årige Billups kontrakt...). Och i bästa fall går laget hela vägen tack vara Iversons förmåga att kunna göra 30 poäng på beställning. En bra move av Joe D (som vanligt). Bekräftar återigen, Isiah var den bättre spelaren, Dumars den bättre managern.

The good ol' days

Kollade på senaste Entourage - som har exceptionellt bra musiksmak i sitt val av låtar... - och då spelade de denna gamla juvel:

Outkast - Da Art of Storytellin Pt 2

Kanske lär sig "Hey ya"-tomtar att Outkast en gång i tiden var bra. Det här är min faktiskt min Outkast favorit all time.

ATLiens var bästa skivan, tätt följd av Aquemini, Stankonia var senaste gången det lät som det verkligen ska.