Igår vann Blåvitt mot Halmstad och tog sig upp på andra plats i allsvenska tabellen. Med en seriefinal mot Elfsborg om ett par veckor så har vi allt i egna händer och kan vinna vårt första SM-guld in my twenties... varför säger jag "vi" egentligen? Det är inte vi som spelar, ännu mindre jag. Det är dem som spelar; jag och likasinnade med mig betalar bara deras lön genom vårt intresse för vad de gör på planen. Vet inte vad fan jag håller på med egentligen, varför följer jag sport egentligen? Varför i helvete håller jag på ett lag så till den grad att det ska påverka om jag är glad, ledsen, överlycklig eller förbannad? Det är sinnessjukt.
Till att börja med varför håller jag exempelvis på Blåvitt och inte ÖIS eller GAIS som också är från hemstaden? Om jag minns rätt så var det för att vi bröder gick på ett ÖIS-IFK derby med vår morbror när vi var typ 7-10 år. Eftersom han höll på ÖIS bestämde vi oss för att hålla på IFK. Sen hjälpte det ju att Jesper Blomqvist & co några år senare spelade helt grymt i Champions League i mitten av 90-talet... halvbra skäl kanske, men varför fortsätter jag då bry mig? Jesper är ju numera tränare i Enköping och visade ju dessutom hur viktigt Blåvitt var för honom när han i Bob Marley-peruk skrev på för Backslick Boys istället, Champions League har Blåvitt inte varit i närheten av och vår morbror träffar man typ en gång per år och dessutom är trotsighet kanske inte bästa skälet att vara supporter i långa loppet...
Så vad betyder det egentligen att jag håller på Blåvitt? Vem håller jag egentligen på, vari ligger egentligen supporterskapet? Är det den fuskande ledningen som fifflar med ekonomin? Är det spelarna som först talar om klubbhjärta och som sedan flyttar över sundet så fort de får en marginell löneförhöjning? Är det fansen som sjunger "hata, hata, hata" på läktaren? Känns inte så va?
Nej, det måste helt enkelt vara tröjorna.
Jag låter Seinfeld uttrycka det:
"Loyalty to any one sports team is pretty hard to justify. Because the players are always changing, you're actually rooting for the clothes when you get right down to it. You know what I mean, you are standing and cheering and yelling for your clothes to beat the clothes from another city. Fans will be so in love with a player but if he goes to another team, they boo him. This is the same human being in a different shirt, they HATE him now. 'Boo! Different shirt?! Boo.' "
Och ändå fortsätter jag bry mig...
onsdag, augusti 29, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar