En obekväm sanning

Miljöhotet är här, passa på nu för att om några år går jorden under. Detta är vad vi helt plötsligt får reda på, när det redan är för sent dessutom. Tack för det George W. Bush! Efter 5-6 år vid makten har du redan lyckats förstöra hela miljön och i processen kommer hela världen gå under till följd av dina överlagt onda domedagsbeslut. Detta är det vi vet, det vi får höra.

Men om vi alla stänger av kranvattnet de två minuter mellan de att vi borstar tänderna och gurglat klart så kanske allt kan bli lite bättre. Om vi byter ut glödlamporna, åker kollektivt, köper kött från Sverige eller rentav blir fallfrukts-vegetarianer så kanske det finns en frälsning... Men bara kanske, för domedagen är så nära så vi kanske inte har tillräckligt med tid.

Tillåt mig att skratta.

Jag är så fruktansvärt urbota trött på allt detta snack om jordens undergång till följd av miljöförstörelsen, i princip pga att vi inte källsorterat de senaste åren, att det står mig upp till halsen. Vi ska intalas att vi ska vara extremt rädda för att dö och samtidigt ska vi skylla oss själva. Det är vårt eget fel, shame on us!

Finner det också mycket märkligt att oavsett vad vi har för väder så beror det på miljöhotet. Vintern var mild senast - klimathot! Sommaren regnade bort - klimathot! För ett par somrar sen var det jättevarmt - klimathot! Det låter som svenskt väder om du frågar mig. Vädret varierar, vilket om inte annat bevisas av att väderprognosen inte ens är tillförlitlig från en dag till nästa. När jag gick på mellanstadiet hade det snöat 1,5 meter från en natt till följande morgon och alla skolbarn fick ta ledigt. Föreställ er att detta hade hänt idag; då hade Aftonbladet & co skrivit att undergången var runt hörnet och att vi alla borde ta skydd, bunkra upp med konserver, bygga ett skyddsrum under jorden och sen bara be. Nostradamus hade varit stolt över dagens journalistik.

Denna skrämselpropaganda når varje dag, vecka, månad och år nya proportioner och det finns inte längre någon nyanserad debatt, jag skulle klassa det som till och med värre än religion (nästan). Tycker man inte exakt likadant som "de som vet" - Al Gore, Väder-Pär och grannen som källsorterar - ja då är man i princip terrorist eller i varje fall enorm egoist. Men låt mig berätta vem som verkligen är egoist, jo det är exakt dessa personer, de som utger sig för att bry sig sååååå himla mycket. Om vi för ett tag köper alla argument som miljökämparna har, att jordens undergång snabbas upp, handlar då inte den rädslan bara om folks ego? Att deras kommande generationer av avkommor ska leva vidare lite längre? Att de ska göras odödliga genom att jorden och därmed dem själva lever vidare så länge som möjligt? De har helt enkelt inte förlikat sig med fakta, och deras ego kan inte acceptera detta. Newsflash, jorden kommer gå under förr eller senare anyway, solens batteri kommer att ta slut, det är ofrånkomligt.

Miljöhotet, om vi väljer att tro på det, påverkar varken mig, min omgivning eller följande generationers vardag. Det är det som är det fina med propagandan, lite jorden-kommer-gå-under-i-framtiden är så skönt helgarderad just därför; "Vi pratar ju om framtiden, bryr du dig inte om den, tar du inget ansvar?! Vi som är utbildade måste rädda världen!" Och de som kablar ut budskapet starkast av alla blir våra nya världens ledare, spirituella ledare i stil med påven. Är det t ex inte märkligt att Al Gore, världens tråkigaste man, som inte ens kunde vinna världens enklaste presidentval mot en alkis med afasi - helt plötsligt har blivit en superstjärna?

Jag kan med glädje stänga av kranvattnet då jag inte använder det, jag har inga problem att byta glödlampor, jag pantar mina PET-flaskor redan, jag har alltid föredragit tåg framför flyg. Men stick inte ner din propaganda i halsen på mig och tro inte för en sekund att du är bättre än mig för att du sett Al Gores film och "bekymrar dig över miljöhotet". Då får du prata med någon som är lite mindre lättpåverkad. Fan, folk har inga som helst problem att stänga dörren så fort Jehovas Vittnen knackar på dörren. Jag säger, öppna helt enkelt inte nästa gång. Använd sunt förnuft och don't believe the hype.

Att vara supporter

Igår vann Blåvitt mot Halmstad och tog sig upp på andra plats i allsvenska tabellen. Med en seriefinal mot Elfsborg om ett par veckor så har vi allt i egna händer och kan vinna vårt första SM-guld in my twenties... varför säger jag "vi" egentligen? Det är inte vi som spelar, ännu mindre jag. Det är dem som spelar; jag och likasinnade med mig betalar bara deras lön genom vårt intresse för vad de gör på planen. Vet inte vad fan jag håller på med egentligen, varför följer jag sport egentligen? Varför i helvete håller jag på ett lag så till den grad att det ska påverka om jag är glad, ledsen, överlycklig eller förbannad? Det är sinnessjukt.

Till att börja med varför håller jag exempelvis på Blåvitt och inte ÖIS eller GAIS som också är från hemstaden? Om jag minns rätt så var det för att vi bröder gick på ett ÖIS-IFK derby med vår morbror när vi var typ 7-10 år. Eftersom han höll på ÖIS bestämde vi oss för att hålla på IFK. Sen hjälpte det ju att Jesper Blomqvist & co några år senare spelade helt grymt i Champions League i mitten av 90-talet... halvbra skäl kanske, men varför fortsätter jag då bry mig? Jesper är ju numera tränare i Enköping och visade ju dessutom hur viktigt Blåvitt var för honom när han i Bob Marley-peruk skrev på för Backslick Boys istället, Champions League har Blåvitt inte varit i närheten av och vår morbror träffar man typ en gång per år och dessutom är trotsighet kanske inte bästa skälet att vara supporter i långa loppet...

Så vad betyder det egentligen att jag håller på Blåvitt? Vem håller jag egentligen på, vari ligger egentligen supporterskapet? Är det den fuskande ledningen som fifflar med ekonomin? Är det spelarna som först talar om klubbhjärta och som sedan flyttar över sundet så fort de får en marginell löneförhöjning? Är det fansen som sjunger "hata, hata, hata" på läktaren? Känns inte så va?

Nej, det måste helt enkelt vara tröjorna.

Jag låter Seinfeld uttrycka det:

"Loyalty to any one sports team is pretty hard to justify. Because the players are always changing, you're actually rooting for the clothes when you get right down to it. You know what I mean, you are standing and cheering and yelling for your clothes to beat the clothes from another city. Fans will be so in love with a player but if he goes to another team, they boo him. This is the same human being in a different shirt, they HATE him now. 'Boo! Different shirt?! Boo.' "

Och ändå fortsätter jag bry mig...

Reklam på "engelska"

Har ingen fjärrkontroll för närvarande så jag kan inte byta kanal i reklampausen, orkar givetvis inte resa mig, och då har jag kunnat spana in lite reklam för första gången på länge. Finns det något värre än reklam av svenskar, för svenskar, men som är på engelska, för att ge känslan av en internationell/cool touch? Ibland blir det så pinsamt att man nästan inte står ut... tänker allra främst på OnOff-reklamen där ett gäng superhjältar ska installera kundernas diskmaskiner och där karaktärerna ska tala engelska med amerikansk dialekt för att linda in allt lite coolt och få tittaren att glömma bort hur mycket reklamen suger i övrigt... ungefär som att vi inte skulle märka att det var kass, inte förstå eftersom det är på ett annat språk... det är så uselt att jag nästan överväger att resa mig ur reclinern (bara nästan)... och när det inte kunde bli mer pinsamt så dyker en avdankad Vita lögner-skådis upp och agerar överklassbritt i en Läkerol-reklam!

Här är min syn på det hela, på svenska:

VI TROR INTE FÖR EN SEKUND PÅ ATT DE ÄR ICKE-SVENSKAR, DE HAR SÄMRE UTTAL ÄN MIN ENGELSKALÄRARE PÅ MELLANSTADIET, OCH ÄVEN OM JAG HADE GÅTT PÅ DET SÅ BLIR DET ÄNDÅ INTE COOLARE AV ATT DE PRATAR ENGELSKA!!!!!

Om de här reklambyråerna har fått sina fakturor betalda kan jag bara säga LOL.

Recliner heaven

För en gångs skull ska jag släppa in lite egotrippad självälskande trivsel på Bragdbloggen, kan inte låta bli.

Sitter o multitejblar nätpoker samtidigt som jag kollar på TV... vad skiljer då denna kväll från alla andra kvällar? Jo, jag avnjuter nämligen kvällen i min nya recliner!! Och jag kan säga att det är helt underbart, lite av en dream come true... och den är inte ens tacky, den är brun i nopprigt manchestertyg... en hund på varsin sida och Seinfeld-maraton på DVD. Kan det bli bättre?

Har dessutom $250 i rakeback på två veckors spel att lägga till lite vinster på pokern och jag ser nu dessutom att Blåvitt leder med 3-0 mot Halmstad, upp på andraplats i tabellen. Frääääs!

Lite av en husgud (internare än internt)

Hey George, you want this cup holder mounted on the left, or the right, or the middle. . .?

What's the deal with Facebook?

Vad är egentligen det här för sektliknande sajt som alla losers från nord, syd, öst och väst helt plötsligt ska vara en del av?!

Även de mest illiterata på PC ska helt plötsligt ägna timmar och åter timmar åt Facebook; va, har jag missat något? Är inte detta världens mest simpla program, vars kod dessutom är stulen? Är det inte bara en Lunarstorm för vuxna? En mötesplats för 30-plussare som ser en chans till att känna sig ungdomliga? Jag hajar ingenting...

Men man får inte underskatta vikten av "att nätverka" - brb ska bara ut och spy - jag hörde t o m att på en arbetsplats till en friend of a friend så var alla tvungna att skaffa facebook för att hålla sig uppdaterad. Ska man skratta eller gråta? Den tragiska sanningen är väl att det tar väl bara någon månad eller två sen kan inte ens jag stå emot längre och har fixat ett jävla konto där.... har en känsla av att jag kommer ångra det bittert, verkar så jobbigt med massa folk som man känner halvt som halvt som helt plötsligt ska återuppta kontakten.... en annan jobbig grej verkar vara den här tävlingen som pågår om vem som har mest vänner... eller bara att överhuvudtaget rada upp alla ens vänner och inte kunna blunda för den bittra sanningen när det presenteras svart på vitt på nätet för allmänheten att beskåda...

Får mig att tänka på en ordväxling mellan George och Jerry och deras syn på födelsedagskalas:

George:
"You got everybody in your apartment and your thinking THESE are my friends?"
Jerry:
"Every day is my birthday"

The crossroads för Bragdbloggen

Har kommit till något av ett vägskäl för Bragdbloggen. Sedan Bragd klippte sig och skaffade sig ett jobb har ju bloggen uppdaterats lika sällan som Dr Dre släpper skivor... och ja, det är ju typ 2 år sen Bragden började jobba.... det får en ju att tänka lite på varför man ens skriver blogg. Merparten av de som bloggar är ju bara kändiskåta och mer eller mindre tragiska idioter med "See me, love me, want me"-ambitioner och total avsaknad av talang för skrivandet. Mina motiv var väl till en början inte helt i motsats till dessa, fast med den skillnaden att jag skriver under alias-form, aldrig skulle vilja bli känd samt att jag började skriva pga min arbetssituation och helt enkelt inte hade något bättre för mig.

Så jag har nu rannsakat mina motiv för att även fortsatt (sporadiskt) skriva inlägg i bloggen. Och det har ju helt klart inte med antalet läsare att göra :) ... vad jag har märkt att det är en ganska skön dagbok för att titta tillbaka på vad man tänkte och tyckte för ett tag sen. Så jag skriver nog vidare ett tag till. Kanske ska jag hitta tillbaka till lite av elakheten från förr, kom igen nu Johnny, frääääääääs!!!

Credit till mig...

... när följande ord blir en del av vardaglig vokabulär bland folk:

fräs - utfyllnadsord för samtliga verb, oftast i positiv bemärkelse. t ex: "fräs!" - kör!, kom igen!, "fräs" - ord för replikerande utfyllnad, indikation på att man inte lyssnar men säger något neutralt för att replikera något öht, t ex som i följande ordväxling "-tycker du att jag ska ta jobbet? - fräs", "det är bara å fräsa" - betyder ingenting, också utfyllnad, tomt snack, "fräsa över till affären/skolan/biblioteket" - fräsa = gå i detta sammanhang, "fräs" - i sin ensamhet rapa upp ett utfyllnadsord på ett tourettes-liknande sätt... helt enkelt fräs...

lol - inte i skriven form, utan att faktiskt säga lol ... oftast en småbitter, cynisk eller på annat sätt nedsättande kommentar för att ge plats för att man inte ens orkar skratta eller le på riktigt... t ex: man får reda på att en bekant/vän har/haft en canada goose-jacka at some point renderar ett lol, mao för litet för att skratta eller säga något iö men ändå värt att kommentera... annan situation: vän/bekant läser liza marklund = lol ... vän/bekant lyssnar på ulf lundell = lol ... ni fattar...

... ger det 6-8 månader sen är detta part of pop culture.