What is a man?

Bragden fyller år. Alldeles för många år... får tänka som Mark Twain, "Age is an issue of mind over matter. If you don't mind, it doesn't matter." Eller var det R. Kelly som sa det? Oops sorry det var uncalled for.

Det har blivit dags att se sig i spegeln och ta reda på om man hunnit bli en man. Det här tar jag reda på genom att använda mig av The Four Tops definition av en man.



The Four Tops:
A man can walk proudly,
Down in the street.

Johnny Bragd:
Absolut kan jag det. Speciellt om jag har hörlurar, då tror jag att jag är med i en film och att musiken är soundtracket. Speciellt om jag lyssnar på typ Moment of truth eller All eyez on me.

The Four Tops:
A man’s not ashamed of what he believes.

Johnny Bragd:
Aldrig någonsin. Kanske det bästa med att bli äldre. Bryr mig inte det minsta om att ha rätt åsikt. Enda svaghet är nog att ibland har jag fel åsikt bara för att piss people off. En egenskap som jag märkt att många män åldras med precis som ett gott vin, fast i omvänd ordning. Känner mig mer och mer som en man här.

The Four Tops:
He knows how to laugh,

Johnny Bragd:
Absolut. Check. 3 for 3. Vilken start!

The Four Tops:
He knows when to cry.

Johnny Bragd:
Nej. En weakness. Gråter aldrig (nästan).

The Four Tops:
He knows how to to live.

Johnny Bragd:
Indeed. Har aldrig en tråkig stund på en dag. Nånsin.

The Four Tops:
He’s not afraid to die.

Johnny Bragd:
Skojar du? Livrädd. Jag är övertygad om att döden och dödsångest styr hela världen. Vi har alla bara olika sätt att hantera den. Den som säger nåt annat lurar sig själv, döden luras inte av någon.

The Four Tops:
A man searches,
For the key to success.

Johnny Bragd:
Check. Being broke is childish and I'm quite grown.

The Four Tops:
He’d rather be sure,
Than take a wild guess.

Johnny Bragd:
Absolut. Men är jag inte säker tar jag en vild gissning och får det att framstå som jag är säker, så som alla män gör, snackar om skit vi inte har en aning om, samtidigt som man försöker keep a straight face. När ska någon syna bluffen?

The Four Tops:
He knows how to love,

Johnny Bragd:
Check. Speciellt mina hundar. Och familj. Var nu inte upset att jag skrev det i den ordningen ;)

The Four Tops:
He knows how to hate.

Johnny Bragd:
Bara om någon verkligen förtjänar det.

The Four Tops:
He knows when to move.

Johnny Bragd:
Inte säker på vad de menar här. Men jag svarar ja, självklart vet jag det.

The Four Tops:
And he knows just when to wait.

Johnny Bragd:
Igen. Självklart. I'm a man.

The Four Tops:
A man can be angry,
& still hold his tongue

Johnny Bragd:
No problemo. Jag kan tune out bullshit. Finns en enkel lösning på det här problemet. Identifiera alla idioter i samhället. Umgås inte med dem.

The Four Tops:
A man don’t give up
Till the battle is won.

Johnny Bragd:
Sant, om jag bryr mig om vad det är för battle. Goldeneye N64 multiplayer? Absolut. Singstar? DGAF, VBS (dat's internetz for don't give a fuck, vem bryr sig).

The Four Tops:
He knows how to win,

Johnny Bragd:
Jag säger som Chris Jericho "jag är bäst i världen på det jag gör". Ta det som du vill.

The Four Tops:
He’s not ashamed to lose.

Johnny Bragd:
Ashamed? Alldeles för svagt ordval. Hatar hatar hatar att förlora. Att vinna är inte hälften så roligt som det är vidrigt att förlora.

The Four Tops:
He knows his destiny
is his alone to choose

Johnny Bragd:
Röker Four Tops crack? Den person som tror att den på egen hand kontrollerar sitt öde är arrogant för att inte säga korkad. Aaaah, just det ja de sjunger om en man.

The Four Tops:
What is a man,
What is a man?
Just what is a man?

Johnny Bragd:
Bra jävla fråga.

Props till Ninna Gee som fick mig att upptäcka den här grymma låten (då i en av många remakes) i den briljanta filmen Men at Kastrup.

I'd rather be with Bootsy

En av de mest samplade låtarna någonsin är inte helt oväntat fetast i sitt original.

Bootsy Collins - I'd rather be with you

Eller är det kanske Adina Howards Freak Like Me? En toss-up beroende på humör.

Vacker text av Bootsy också:

I'd rather be with you
Until I'm through
Oh yes, I do
I'd rather be with you
Until that day we'll fly away
I just love
That smiling face
In the early sun
If I can't have you
To myself, then life's no fun

I wanna hold you hand
Oh, if I can just be your man
I wanna be you friend
Not now and then
But until the end
I just love the way you act
And that's a fact
I wanna be your number one
So picture that

Maybe the next time...

En true love song...

Bootsy spelade ju som bekant med James Brown och är tillsammans med George Clinton the originator of P-funk som ledde till och inspirerade G-funk och i stort sett all annan west coast rap. Jag tror inte det finns en enda rappare värd namnet som inte samplat Parliament Funkadelic eller någon av deras offspring projects. Så alla som älskar rap kan och bör checka in historien och pay respect till Bootsy Collins.

I dagens I heart Andre 3000

Kelis - Millionaire feat Andre 3000



Hur fett är det här beatet? Producerad av Andre själv förstås. Älskar samplingen av Slick Rick på slutet.

Snälla kom tillbaka Andre.

If you really dope why ain't ya signed yet?

Normalt sett en valid question/diss.

Men ibland måste man fråga sig. Varför har 1000 wack emcees ett skivkontrakt när det finns många feta som aldrig får en riktig push? Och varför säljer vissa usla artister guld och platina när det finns andra som verkligen är feta som aldrig ens sålt en skiva?

Måste vara marketing.

Perception is reality.

Spelas man på radio är man på riktigt. Syns man på bloggarna finns man. Står man bredvid en etablerad artist i videon har man kredibiliteten. Och får man sen ett beat av en fet producent och en hypad gästartist på debutsingeln är man plötsligt en stjärna.

Samtidigt finns det feta rappare som aldrig nånsin kommer nån vart. Det är synd. För jag skulle 1000 gånger hellre höra Krumbsnatcha på half of your favorite rappers tracks. Men det kommer nog aldrig ske.

Gang Starr - Make em pay feat Krumbsnatcha



Krumbsnatcha - Hip-hop



Krumbsnatcha - Killer in me

The tonight show wars

Ärligt talat kollar jag inte på någon talkshow så som TV-tittare kunde jag inte bry mig mindre om utgången av the Conan vs Jay wars. Men som mediekulturintresserad bryr jag mig i högsta grad eftersom det resulterar i försklassig pajkastning i media, det finns något poetiskt tragikomiskt med medelålders män och deras sargade egon. Ja, låt oss alla sitta och tycka synd om dessa herrar som tjänar miljontals med pengar för att de kan läsa cue cards och hålla 10-minuters intervjuer med the flavors of the month.

Det här klippet är det bästa i hela den här soppan. När Jimmy Kimmel fullständigt slaktar Jay Leno på Lenos egen show. Kimmel, som uppenbarligen 100% tar Conans parti, verkar som att han har mörkat sina intentioner varför han ställt upp på programmet, och håller Leno gisslan i hela inslaget.

X to the Z

Långt innan Xzibit larvade runt på Pimp my ride så gjorde han musik som faktiskt var bra. Både At the speed of life och Restless var bra skivor. Det är intressant hur allt går i cykler, jag har inte lyssnat på de skivorna på evigheter och nu går de varma igen. Så vi ses igen om sisådär 3-4 år antar jag?

En ung Xzibit, när musiken fortfarande var on point.

Alkaholik är fet. Sorry I'm away so much också. Get your walk on likaså. Och ni vet att jag måste nämna Paparazzi.

Men den låt jag vill lyfta fram just idag är...

The Foundation



... producerad av Cypress Hills DJ Muggs och som samplar en viss...

Billy Joel - The Stranger



"It's a shame, niggas in the rap game, only for the money and the fame."

Ironi, Xzibit. Ironi.

Yolanda (the ghetto Jolene)

This goes out to my homie Ph D. Jag vet att du älskar den här låten. En dold juvel (pun!) på ett av de fetaste "soundtracken", Murder was the case.

Kan det vara det fetaste introt till en låt ever? Yes, jag tror det. Och en av de fetaste RnB-låtarna period. Något för mina Feskare på Sveriges bästa R&B-blogg ILUVRNB att slänga upp på en mp3 för sina läsare.

En ghettomotsvarighet till the classic "don't take my man"-anthem Jolene. Men till skillnad från Dolly Parton så går inte Jewell ned på knä för att böna och be sin antagonist att stay back, hon tar saken i egna händer för att chase away the hood rat.

Intro (fri lyricstolkning J. Bragd):

Hello... hello!
May I speak to Yolanda?
Yeah Yolanda what's up this is Jewell.
I know you know who I am cause I just star sixty-nined you back.
The reason you dialed my number, I don't know.
But ain't no man living here, this is my place, hoe!
So woman to woman I didn't think it wouldn't be anything more than fair than for me to call you back and let you know how I was feeling.
See, Yolanda, the truth is I don't give a damn about how you taking this.
Cause a real woman wouldn't be sitting up there trying to play on nobody's phone anyway.
But it really doesn't make any difference.
I felt it was only right for me to let you know that the man you in love with is sprung on the real bomb.
From the top of his head to the bottom of his feet.
I'm what he loves and he loves the food that he eats.
You see these rings on my fingers? Where's yours?
I got a brand new car, and you on the bus.
Yolanda, check this out:
Woman to woman, have you ever been in love?
I think you would know, how I feel...

Jewell - Woman to woman



Videon hittar ni här. Fun fact så spelas Yolanda i videon av grymma Regina King of Enemy of the State fame (en av de bästa filmerna ever...).

Nike Air Jordan XI

Min favorit sneaker of all time. Nike Air Jordan XI. Skon som Jordan hade när han gjorde sin första comeback. Sinnessjukt snygga. Har varit in love med dem ändå sedan Woo-ha där Busta sported them with style:

Jag skulle betala stora pengar för ett retro-par elevens så om någon vet var jag kan köpa så kan ni väl holla at a playa.

The 90s, so far away

Här är ett par throwback vids á la 90s courtesy of Soul For Real, bara för att...

Every little thing I do



Candy rain



Nu när vi går in i TjugoTio är det dags att inse att 90-talet är the new 80s. So, so, so far away... Och med detta är det väl dags att en gång för alla konstatera att 90-talet är det bästa årtiondet någonsin?

Musiken ägde alla andra decennier easy.
TV-spelsrevolutionens era.
The internets were born.

Case closed.

Kamals keys

Ljudet av Kamals keyboard är som ett skönt gift varje gång The Roots spelar live. Precis som på denna spelning nedan...

Clipse feat The Roots live on Jimmy Fallon



Om ni inte har The Roots Come Alive föreslår jag att du köper den asap eller åtminstone lyssnar in dig på Spotify. Step into the realm och The next movement är overkligt bra på den skivan.

Nä nu får The Roots komma till Sverige igen...

Paradeeez

Folk som känner Bragd vet att jag tycker att Paradise Hotel är det bästa svenska TV-programmet sedan... förra omgången av Paradise Hotel.

Folk som säger att Paradise Hotel är skräp vet inte vad de pratar om. Självklart är Paradise Hotel skräp. Det är det som är så fantastiskt. Det bästa med Paradise Hotel är nämligen att det är en serie som håller vad den lovar. The tagline är "Du vet att du vill titta". Underförstått, "du vet att du egentligen vill se fylla, naket, folk som gör bort sig, dekadens och manipulativt beteende av under-genomsnitts-begåvade dagdrivare utan skrupler eller skam i kroppen - så självklart ska du inte skämmas för detta, kom och titta på Paradise Hotel!". Och på varje punkt levererar serien. Varumärkeslöftet infrias. Till skillnad från en jävla massa program som är falsk marknadsföring. Som t ex dessa:

Idol
Löfte: talangtävling
I verkligheten: livesänd skolrevy

Nyhetssändningar
Löfte: nyheter
I verkligheten: Days of our lives (dubbad version)

Grey's Anatomy
Löfte: snigelspårsserie för olyckliga gifta kvinnor
I verkligheten: Hmmm, ok den här serien levererar också tydligen...

Men tillbaka till Paradise Hotel för en stund. Sedan serien kom tillbaka efter julledigheten har serien levererat i ett rasande tempo. På två avsnitt hände det mer i PH än vad det gör på en hel säsong av random dokusåpa på TV4. Men så till gårdagens "parceremoni", vad i helvete tänkte Anneli på när hon INTE valde att ställa sig bakom Kristoffer (hennes givna parhäst) och istället ställde sig bredvid Patrik (vilket givetvis ledde till hennes exit). Man har ju förstått att produktionsteamet styr och ställer precis som de vill och justerar regler helt ad hoc för att göra ett så bra program som möjligt och för att behålla de mest intressanta karaktärerna så länge som möjligt. Helt OK med mig, men just i detta fallet kändes det oäkta eftersom deltagarna till synes gjorde helt vansinniga val som får tävlingen att framstå som helt random. Jag surfade in på TV6.se och kollade Catjas blogg där jag fick det bekräftat att det är scripted för att varje parceremoni ska få den önskade utgången. Från Catjas blogg:

REGLER
"När det kommer till Parceremoni så finns det vissa regler som måste följas. Lyder: innan själva ceremonin måste de som ska gå och ställa sig bakom en partner skriva ner på en lapp vem de ska stå bakom. Ett första och ett andrahandsval skrivs ner på lappen. Är ditt förstahandsval upptaget måste du gå till ditt andrahandsval. Är båda valen upptagna måste man stå vid val nummer ett. " - Andreas PW

Jag hade cimon som förstahandsval och tog kristoffer som andrahandsval...hade inte mycket till val!

Annelie hade Kristoffer som förstahandsval och Patrik som andrahandsval, så om ni läser förklaringen ovan så förstår ni hur det gick till!

Synd då att tittarna aldrig fått detta beskrivet för oss. Vi har alltid fått anta att deltagarna tar sitt beslut där och då, i tur och ordning. Vi vet ingenting om lappar och första- och andrahandsval.

Så... med andra ord, när produktionsledningen säger till strippan att välja först så blir Cimon upptagen. När ledningen sen låter Catja välja innan Anneli så blir alltså Kristoffer upptagen. Genom att låta Jackie välja sist - och därmed kunna gå till sitt förstaval Patrik, till skillnad från om Anneli valde sist och kunnat gå til sitt förstaval Kristoffer och i processen kicka ut Catja - så tvingar ledningen fram en konfrontation där Anneli oundvikligen måste åka hem. Med ett annat manus från PH-teamet skulle det lika väl kunnat bli en konfrontation mellan exempelvis Catja vs Strippan bakom Cimon, där Cimon säkerligen hade skickat hem strippan. Och det tyckte givetvis produktionsteamet var en dålig idé, hellre skicka hem Anneli än någon av intrigmakerskorna. Och det håller jag givetvis med om, helt rätt gjort. Men samtidigt fel av Paradise Hotel att kalla det för en tävling, när det uppenbarligen är produktionsteamet som helt dikterar vilka som går hela vägen och vilka som trillar av. Inget fel i sig, men det var ju det där med varumärkeslöfte. Äsch, vad bryr jag mig, jag vill bara se T&A och fylla.

Guidos and guidettes take notice

TV-vintern är räddad.

Italienare världen över ser på med stolthet.

Jersey Shore - MTV Shows

Fuck wishin', you missin' the ambition

Andre 3000 är en vis man. Edit: Big Boi är en vis man. I min man-love för Andre 3000 misstog jag mig på att the lyric ovan är ingen mindre än Big Boi. Den halvan av Outkast som still to this day gör bra musik då och då...

Och den här låten med Donkeyboy är nice när man är bakis. Och när man är full. En bra kombination.

Titeln leder in mig på 2010. Ambitions... inga förhoppningar för 2010, go out and get it!