No Mercy

Som utlovat kommer här en recension av No Mercy, WWE:s senaste sända Pay per View.

Tack och lov kan man ladda ned Wrestling numera. TV6 hade ju inte stamina nog att fortsätta visa wrestling efter sitt lilla försök för ett par år sedan. Enligt kanalen slutade sändningarna för att barn och unga kunde influeras till att bli våldsamma. Och eftersom resten av TV-utbudet är av Brady Bunch karaktär känns ju det som ett relevant argument (?).

Men tillbaka till galan. Jag tänker inte gå in på alla storylines för er som inte hängt med från början, utan tar helt enkelt för givet att alla kollar på WWE.

När galan pågått lite över en timme blir det oerhört slående hur svaga under- och midcards som finns i WWE numera. På den gamla goda tiden var storheter som Rockers utmanare till att vinna tag team bältet mot legender som Legion of Doom. Idag är det “andra generationens superstars” Cody Rhodes och Ted Dibiase Jr. som är tag team mästare och ska axla manteln. När Rhodes och Dibiase äntrar ringen i No Mercy, för att visa upp sina mic skills i scenen med Randy Orton, blir det bara pinsamt. Rhodes läspande på micken och svaga trovärdighet i största allmänhet var plågsam att se, speciellt jobbigt blir det när till och med Orton buades kraftigt av publiken. Båda sidor av en fajt ska ju inte buas (!) - det är det ultimata beviset på en misslyckad storyline med svaga karaktärer.

Ted Dibiase Jr - Ingen Million Dollar Man som farsan…

Vad kan man då säga om ECW? Mitt tips är att integrera det i Raw helt och hållet, eller lägg ned hela skiten. Och öppningsmatchen i No Mercy, mellan Matt Hardy och Mark Henry, understryker bara poängen. Det är tydligt för alla att dagens WWE inte har tillräckligt med stjärnor för att ha 3 stall, om något borde det bara finnas ett enda stall. Varför inte göra om Smackdown till en enda stor undercard+midcard, där mästaren är motsvarande Intercontinental champ och där Raw är the main event… men det är uppenbart att girigheten tagit över, vem som helst fattar ju att 6 timmar i veckan på TV ger mer cash än 2. Det är synd för kvaliteten blir lidande.

Women’s Championship är däremot något som jag tycker har blivit lite bättre (mot bättre vetande är jag medveten om, dessutom har ju alltid women's division varit värdelös så konkurrensen är inte direkt stenhård). Hur man än ser på det så är mästare Beth Phoenix med Santino Marella som lover/sidekick onekligen kul.

Santino Marella - Bara ett år från att vara longest running IC champ

Santino är, jämte JBL, WWE’s enda stora komiker för tillfället. Med det sagt tillhör dem två också de sämsta wrestlarna. Santinos wrestling skills är förlåtna eftersom inkompetens tillhör karaktären. Men JBL har fan inga ursäkter, han ska ju vara en ständig mästarkandidat. Som väntat var tyvärr JBL’s match mot Batista lika förutsägbar som usel. Men som vanligt räddade JBL showen genom att efter matchen “tacka” publiken för att de som bärare av USA:s under- och medelklass räddat JBL’s finansiella status genom de ekonomiska krispaketen.

JBL - en stor resurs på micken, inte i ringen

JBL borde helt enkelt bli ny general manager, eller varför inte gå tillbaka till kommentatorsbåset? För inte sedan Bobby the Brain Heenan har WWE haft en heel kommentator av rang, och ingenting lyfter en wrestlingsändning mer än en kommentator som alltid tar parti för the bad guy. En vass tunga skulle kunna kompensera för ett i övrigt bristande stall.

Moving on. Big Show vs Undertaker var en enda stor borefest. Enda uppsidan var att Big Show faktiskt vann fair and square, att Undertaker förlorade medförde åtminstone ett överraskningsmoment. Men två bigs i ringen brukar ju bli ett sömnpiller.

Rey Mysterio mot Kane blev också en besvikelse. Eftersom Kane i upptakten till matchen ska ha gjort allt som står i sin makt för att “unmask” Mysterio - något som också skulle bli verklighet om Rey hade förlorat - varför i hela världen skulle han låta sig diskvalificeras genom att nita Mysterio med en stol? Speciellt eftersom man vet att Kane kan dominera Rey at any time. Storyn blir därmed inkonsekvent och hånar indirekt publiken. Jag menar, Reys ansikte ligger ju ändå ut på YouTube:



Sammantaget kan man säga att efter 1,5 timme var jag gruvligt besviken över den svaga underhållningen, väl medveten om att höjdpunkterna ändå skulle bli de två sista matcherna.

Triple H mot Jeff Hardy levde upp till förväntningarna. På sätt och vis överträffades dem till och med. Jag höll på Jeff Hardy innan matchen och har tyckt att The Game varit överskattad. Men i ljuset av de svaga matcherna i upptakten till denna visar faktiskt Triple H sin klass. Han är en rättmätig champ, det visar han på No Mercy.

Triple H aka The Game

Så till höjdpunkten, the main event, Shawn Michales mot Chris Jericho. Y2J’s heel turn är det enskilt bästa jag sett på WWE sen jag nyligen började titta igen. Därför var det stor glädje att faktiskt see Jericho vinna. Det vågade jag inte tro på. Desto tråkigare då att matchen ska förstöras av Jerichos protogé Lance Cade så att man ska kunna säga att Y2J inte vann fair and square. Varför, varför, varför ska man ge HBK sån överdriven respekt?

Chris “Y2J” Jericho

Synd att Jerichos största stund blev delvis nersolkad av Cades undsättning och ytterligare nersolkad av det faktum att galan som helhet var lite av ett sömnpiller, det lämnar fel stämning kring tanken som Jericho som champ. Hoppas de enfaldiga fansen innerst inne förstår att Y2J i nuläget räddar ett i övrigt ganska slätstruket WWE, inte att Jericho är en av del problemet att WWE för närvarande har ett ganska svagt stall.

På det stora hela var No Mercy 1,5 timmes sömnpiller som räddades av att den sista timman var allt man kan begära av WWE när det är som bäst. Sammantaget kan man ändå säga att WWE behöver kicka sig själva i arslet och rycka upp sig inför nästa PPV - och inte minst bygga vidare på Jericho på ett bra sätt. Han måste bara slå Batista som ju blev number one contender.

Betyg No Mercy: 6/10