I heart Wrestling

För er som råkat snubbla in på min blogg de senaste tre åren så vet ni att Wrestling är ett av mina största nöjen. Jag fastnade för Wrestling på sena 80-talet när vi var i Italien med familjen. På hotellrummet fanns Eurosport som visade WWF och jag var hooked från första stund.

Barndomens stora höjdpunkter inkluderar:

Wrestlemania V – Främst för att det var min första stora gala men också för storyn Hulk Hogan & Macho Man med Elizabeth som sidekick (min videoinspelning blev stulet av en viss David C i mitt grannområde, grr..)



Ric Flairs inträde i WWF & Royal Rumble 92 – Ric Flairs vinst i the Rumble håller jag ännu idag som historiens bästa wrestlingmatch. Innehöll allt. Btw håller jag nästan alltid på the ”heel” (wrestling lingo for bad guy).



Shawn Michaels heel turn – The Rockers genombrott och Shawn Michaels backstabbande av Marty Jannetty.



Bobby ”the Brain” Heenan – Historiens bästa kommentator och manager. Räcker ensamt som skäl nog att se wrestling.



Mr. Perfect – Större humor än 99% av alla komiker. Grym wrestlare också. Här är en klassisk vinjett:



Ska man då skämmas för att man gillar wrestling även som vuxen? Absolut inte. Folk som skäms för sina intressen – be it taste in music, film, clothes whatever – är patetiska och osäkra. Det är ju de ovanliga och utmärkande intressena som faktiskt utmärker oss. Annars kan vi lika gärna bära uniform. Mode är till för folk utan smak. But I digress, tillbaka till wrestling...

... eller ”Sports entertainment” som det numera ska kallas, om legendariske Vince McMahon får bestämma. Det är den ultimate mixen av en TV-såpa och en actionfilm, vad mer kan man begära?

Kommer recensera lite wrestling här på bloggen framöver, så håll utkik.