Och inatt small det!

Knicks 120 - Heat 115

A win, is a win is a win.

Curry - DNP CD
Marbury - DNP CD

Det måste svida för dem, speciellt Marbury. Han är lagets mest talangfulla spelare, ändå bänkas han framför 10 andra. Time to move on, trade him and Eddy.

Game recap med legenden Walt Frazier

Inatt smäller det

Heat vs Knicks

Season opener



Season prediction:

35-47

Allt utöver det är bonus.

(Btw är jag extremt missnöjd med att Walsh cuttade Ewing Jr. Vad var poängen med att trada Ewing om de bara skulle cutta honom? Har de inte disrespected Ewing Sr enough?)

WWE Cyber Sunday review (hi Phil!)

Ännu en WWE Pay-per-view kom och gick. Wrestling är fan beroendeframkallande :) Vill påminna alla icke-frälsta att wrestling har fler tittare än alla era favoritprogram tillsammans och är stort i alla länder förutom Sverige och Kazakstan. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är den ultimata blandningen av en såpopera och en actionfilm, vad kan bli bättre?

Getting right down to it.

Rey Mysterio vs Kane

Förutom upplösningen och Reys 619 på slutet så var detta en transportsträcka. Boring, move on.

Evan Bourne vs Matt Hardy for the ECW championship

Mycket förutsägbar men ganska underhållande. Befäster delvis Hardys position som ECW champ (whatever that means) och Bourne tar ett naturligt steg uppåt i status. Att nykomlingen Bourne vann så stort över Mark Henry och Finlay i omröstningen säger mer om Henry och Finlay än någonting annat. Stek ECW en gång för alla.

Cryme Time vs Morrison & The Miz

John Morrison är en framtida Topp 5 stjärna i min bok. Hans entrance i slow motion med vinden som blåser är stor humor. En heel narcissist som dessutom är bra på micken är en grym formula. Samtidigt är Cryme Time stort LOL. Skön seger för Morrison & The Miz.

John Morrison "The Shaman of Sexy"

Undertaker vs Big Show

Faktiskt lite av en överraskning. Hade väntat mig en sämre match. Är det dags för Undertaker att vinna bältet nästa år och sluta på topp? Hur länge kan Taker hålla upp intresset för den här typen av matcher? Det känns som att det var länge sen Undertaker var main event, känns som att han ska vara en top player or not be a player at all. Lite av ett vägskäl för Taker alltså. Samtidigt är Big Show at a crossroads av helt andra skäl. Han behöver en personlighet som engagerar, för i nuläget är det svårt att ta den jättestora nallebjörnen på allvar.

The Undertaker

Triple H vs Jeff Hardy for the WWE championship

Hardy vann omröstningen vem som skulle möta Triple H by a landslide. Så intressant var alltså biffen mellan Triple H & Kozlov. Ouch. Men frågan är om ens Hardys fans trodde på en seger? Har nog aldrig sett en mästerskapsmatch med så förutsägbart resultat. Hardy är inte redo. Frågan är om han är redo till Wrestlemania, eller om han redan fått sin chans? Med tanke på hur trött man redan är på Kozlov och hur svagt övriga Smackdown är så har han kanske det. Men då måste Triple H vs Hardy få lite mer anomosity, det här golfklappandet till varandra efter matcherna börjar bli tröttsamt. Face vs face funkar fan inte i längden.

Batista vs Chris Jericho for the World Heavyweight Championship

Så fort jag såg att Jericho fick dominera matchen (njae, relativt sett i alla fall med tanke på heel vs face relationen i förhållande till vem som ska vinna) förstod jag direkt vart det barkade... mycket mycket trist att se Y2J förlora bältet. Jag hoppas verkligen att han tar tillbaka det snart, although I doubt it. Inte så att jag inte gillar Batista, men jag hade hellre sett honom vinna mot Triple H i Smackdown än mot Y2J på Raw. Två faces på toppen och oklarhet i vart rivaliteterna ska ta vägen. Gäller att manusförfattarna får sina storylines på rätt köl nu.

Stone Cold gjorde en cameo som guest referee - comeback i ringen till Wrestlemania 25?

Sammanfattning:

Förutom sista matchen är jag nöjd. Om Jericho är mästare efter Wrestlemania så är allt förlåtet och galan får ännu högre betyg retroaktivt.

Slutbetyg: 7,5 av 10

Raw the next night...

Jericho intro

OK, så Chris Jericho får en rematch redan nästa vecka på Raw. So much for that, inte en chans att han vinner så snabbt igen och sen kanske chansen är förbi. Synd.

En sak som är mycket konstigt är att det är the heels that are getting screwed. Förr i tiden var det alltid hjältarna som blev motarbetade och var tvungna att överkomma oddsen för att vinna över the bad guys. Numera är det Chris Jericho som blir motarbetad av GM Mike Adamle och av fuskdomare Stone Cold och Shawn Michaels - samtidigt är det helt OK för faces att så uppenbarligen vara oärliga och/eller brutalt aggressiva i hur de vinner matcher - och publiken bara jublar. Jag gillar inte riktigt logiken i det. Linjen mellan heel och face är fan tunnare än tunn i hur de beter sig.

Randy Ortons ultimatum

"Stephanie and Shane I know you are watching, and I need both of you to come to Raw next week and fire Mike Adamle... because if you don't the most valuable commodity that you have is going to quit. Either he goes, or I go."

The Legend Killer Randy Orton

Har aldrig gillat Orton. Men med kommentarer som detta börjar jag gilla honom lite mer. Orton känns som en av de få som faktiskt är heel rätt igenom. Ingen chans att han byter sida, publiken ogillar honom alldeles för mycket. Och på ett sätt som gör att de inte ens hade gillat honom som face.

Kofi Kingston & CM Punk vs Rhodes & Dibiase for the World tag team championship

ZZZ. Who cares? Cementerar CM Punk som midcard wrestler. Borgar troligtvis för en ointressant fejd mellan Rhodes och Dibiase. Zappa.

JBL & Jericho vs Michaels & Batista

Gillar kemin mellan Jericho och JBL. Synd att JBL är en så fasansfullt dålig inring performer. Mitt råd är att asap bli heel manager eller kommentator och stick to the mic. Nu är det bara att hoppas att Jericho tar sig tillbaka till toppen asap.

På det stora hela är jag ganska hoppfull inför framtida storylines. Men ska bli intressant på vilken nivå de placerar Orton och framförallt Cena när de kommer tillbaka. In title contention for sure, men hur kommer de tas emot av fansen och mot vilka superstars kommer de jobba? Cenas framtid är nog ljus, Orton får det nog svårt om han inte tränger igenom som heel med ännu starkare kraft.

Zlatan är tillbaka

Skönt att se att den gamle Zlatan som är rapp i käften är tillbaka. Ingen annan svensk spelare har kommit i närheten varken på plan eller på micken.

Fin respekt till Blåvitt med, kul.

Lyssnar på måndag kl 00:41

Spiller (Röyksopp remix) - Cry Baby



Sommarens mest spelade låt för egen del. (Fake video)

Will Smith and his nice clean rap

Brossan skulle egentligen lägga upp det här klippet på sin blogg ILUVRNB men det ser ut som att I'm beating him to it... får nog börja kolla på Family Guy om det håller så här hög kvalitet:



Låter ju exakt lika bra (?) som en Will Smith låt, woo-hooo.

Knicks preseason

2-2 i matcher hittills och en seger mot regerande mästarna Celtics:



Och en nice dunk av Patrick Ewing Jr.



Hoppas det kan hålla i sig någorlunda bra. Gallinari fortfarande skadad, Curry kommer att få det svårt att komma in i 9-mansrotationen, ännu mindre startelvan... Crawford har också sett ut att vara out of place. Standouts är D-Lee, Z-bo, Wilson Chandler och Nate Robinson. Marbury får nöja sig med bänken. Kommer bli en intressant säsong.

Any Given Sunday

Som ni vet är jag en sucker för Friday Night Lights. Faktum är att jag redan innan var grymt svag för amerikansk fotboll som drama. Har alltid tyckt att Any given Sunday är en av de mest underskattade filmerna någonsin. Pacino är grym som vanligt. Och det är hands down Jamie Foxx bästa prestation. Dennis Quaid är grym. "Dr. Cox" i Scrubs är grym. Shit, till och med Cameron Diaz är grym.

En av höjdpunkterna är tränarens, spelad av Al Pacino, motivational speech inför årets viktigaste match. Efter att ha sett det talet så kan alla andra motivationstal slänga sig i väggen.



Låter knappast så här när Lagerbäck ska peppa spelarna i halvtid :)

Mr. Perfect

De mest uppskattade wrestlarna har antingen karisma eller talang i ringen. Väldigt sällan ser man en wrestlare som har både och. JBL till exempel har oerhörd karisma och är grym på mikrofonen, men han är samtidigt usel i ringen. En kille som Kurt Angle är ett monster i ringen, men är å andra sidan ganska begränsad på mikrofonen.

Ingen var the total package på samma sätt som Mr. Perfect. Utanför ringen var han bäst någonsin, kanske endast överträffad av Bobby the Brain Heenan (men han var ju kommentator/manager, inte wrestlare per se) och i ringen var han endast överträffad av kanske Angle, Flair och Michaels. Sammantaget är nog Perfect min all time favorite.

Checka in de här klassiska vinjetterna:

Arrogance cologne

By The Model Rick Martel.


Wrestling of the 90s. They don't make shit like this no mo.

The 45th president of the United States

Just nu är det fifty-fifty om McCain eller Obama vinner kampen om vem som kommer att bli USA:s 44:e president. Och som Matt Damon sa är det ungefär 1/3 på att 72-årige John McCain dör innan hans första 4 år som president gått ut. Det betyder att det är på 1/6 att Palin blir USA:s 45:e president. Be afraid, be VERY afraid.

Palin on foreign policy


"I personally believe that US Americans are unable to do so... like such as."

Palin's swimsuit competition


The first "VILF" - Vice prez I'd like to...

And now, presenting the 46th president of the United States, Miss South Carolina:

Matt Damon sågar Sarah Palin

Kul att se en skådis med hjärna som vågar tala ut om något annat än en film promo.



"It's like a really bad Disney movie: 'I am just a hockey mom from Alaska' and she's the president, and now she's facing down Vladimir Putin."

No Mercy

Som utlovat kommer här en recension av No Mercy, WWE:s senaste sända Pay per View.

Tack och lov kan man ladda ned Wrestling numera. TV6 hade ju inte stamina nog att fortsätta visa wrestling efter sitt lilla försök för ett par år sedan. Enligt kanalen slutade sändningarna för att barn och unga kunde influeras till att bli våldsamma. Och eftersom resten av TV-utbudet är av Brady Bunch karaktär känns ju det som ett relevant argument (?).

Men tillbaka till galan. Jag tänker inte gå in på alla storylines för er som inte hängt med från början, utan tar helt enkelt för givet att alla kollar på WWE.

När galan pågått lite över en timme blir det oerhört slående hur svaga under- och midcards som finns i WWE numera. På den gamla goda tiden var storheter som Rockers utmanare till att vinna tag team bältet mot legender som Legion of Doom. Idag är det “andra generationens superstars” Cody Rhodes och Ted Dibiase Jr. som är tag team mästare och ska axla manteln. När Rhodes och Dibiase äntrar ringen i No Mercy, för att visa upp sina mic skills i scenen med Randy Orton, blir det bara pinsamt. Rhodes läspande på micken och svaga trovärdighet i största allmänhet var plågsam att se, speciellt jobbigt blir det när till och med Orton buades kraftigt av publiken. Båda sidor av en fajt ska ju inte buas (!) - det är det ultimata beviset på en misslyckad storyline med svaga karaktärer.

Ted Dibiase Jr - Ingen Million Dollar Man som farsan…

Vad kan man då säga om ECW? Mitt tips är att integrera det i Raw helt och hållet, eller lägg ned hela skiten. Och öppningsmatchen i No Mercy, mellan Matt Hardy och Mark Henry, understryker bara poängen. Det är tydligt för alla att dagens WWE inte har tillräckligt med stjärnor för att ha 3 stall, om något borde det bara finnas ett enda stall. Varför inte göra om Smackdown till en enda stor undercard+midcard, där mästaren är motsvarande Intercontinental champ och där Raw är the main event… men det är uppenbart att girigheten tagit över, vem som helst fattar ju att 6 timmar i veckan på TV ger mer cash än 2. Det är synd för kvaliteten blir lidande.

Women’s Championship är däremot något som jag tycker har blivit lite bättre (mot bättre vetande är jag medveten om, dessutom har ju alltid women's division varit värdelös så konkurrensen är inte direkt stenhård). Hur man än ser på det så är mästare Beth Phoenix med Santino Marella som lover/sidekick onekligen kul.

Santino Marella - Bara ett år från att vara longest running IC champ

Santino är, jämte JBL, WWE’s enda stora komiker för tillfället. Med det sagt tillhör dem två också de sämsta wrestlarna. Santinos wrestling skills är förlåtna eftersom inkompetens tillhör karaktären. Men JBL har fan inga ursäkter, han ska ju vara en ständig mästarkandidat. Som väntat var tyvärr JBL’s match mot Batista lika förutsägbar som usel. Men som vanligt räddade JBL showen genom att efter matchen “tacka” publiken för att de som bärare av USA:s under- och medelklass räddat JBL’s finansiella status genom de ekonomiska krispaketen.

JBL - en stor resurs på micken, inte i ringen

JBL borde helt enkelt bli ny general manager, eller varför inte gå tillbaka till kommentatorsbåset? För inte sedan Bobby the Brain Heenan har WWE haft en heel kommentator av rang, och ingenting lyfter en wrestlingsändning mer än en kommentator som alltid tar parti för the bad guy. En vass tunga skulle kunna kompensera för ett i övrigt bristande stall.

Moving on. Big Show vs Undertaker var en enda stor borefest. Enda uppsidan var att Big Show faktiskt vann fair and square, att Undertaker förlorade medförde åtminstone ett överraskningsmoment. Men två bigs i ringen brukar ju bli ett sömnpiller.

Rey Mysterio mot Kane blev också en besvikelse. Eftersom Kane i upptakten till matchen ska ha gjort allt som står i sin makt för att “unmask” Mysterio - något som också skulle bli verklighet om Rey hade förlorat - varför i hela världen skulle han låta sig diskvalificeras genom att nita Mysterio med en stol? Speciellt eftersom man vet att Kane kan dominera Rey at any time. Storyn blir därmed inkonsekvent och hånar indirekt publiken. Jag menar, Reys ansikte ligger ju ändå ut på YouTube:



Sammantaget kan man säga att efter 1,5 timme var jag gruvligt besviken över den svaga underhållningen, väl medveten om att höjdpunkterna ändå skulle bli de två sista matcherna.

Triple H mot Jeff Hardy levde upp till förväntningarna. På sätt och vis överträffades dem till och med. Jag höll på Jeff Hardy innan matchen och har tyckt att The Game varit överskattad. Men i ljuset av de svaga matcherna i upptakten till denna visar faktiskt Triple H sin klass. Han är en rättmätig champ, det visar han på No Mercy.

Triple H aka The Game

Så till höjdpunkten, the main event, Shawn Michales mot Chris Jericho. Y2J’s heel turn är det enskilt bästa jag sett på WWE sen jag nyligen började titta igen. Därför var det stor glädje att faktiskt see Jericho vinna. Det vågade jag inte tro på. Desto tråkigare då att matchen ska förstöras av Jerichos protogé Lance Cade så att man ska kunna säga att Y2J inte vann fair and square. Varför, varför, varför ska man ge HBK sån överdriven respekt?

Chris “Y2J” Jericho

Synd att Jerichos största stund blev delvis nersolkad av Cades undsättning och ytterligare nersolkad av det faktum att galan som helhet var lite av ett sömnpiller, det lämnar fel stämning kring tanken som Jericho som champ. Hoppas de enfaldiga fansen innerst inne förstår att Y2J i nuläget räddar ett i övrigt ganska slätstruket WWE, inte att Jericho är en av del problemet att WWE för närvarande har ett ganska svagt stall.

På det stora hela var No Mercy 1,5 timmes sömnpiller som räddades av att den sista timman var allt man kan begära av WWE när det är som bäst. Sammantaget kan man ändå säga att WWE behöver kicka sig själva i arslet och rycka upp sig inför nästa PPV - och inte minst bygga vidare på Jericho på ett bra sätt. Han måste bara slå Batista som ju blev number one contender.

Betyg No Mercy: 6/10

Knicks preseason opener

Knicks förlorade 113-111 mot Toronto men enligt rapporter spelade laget bra.

Starting lineup:

PG - Duhon
SG - Crawford
SF - Richardson
PF - Randolph
C - Lee

Marbury på bänken alltså. Curry fortfarande i dålig form efter sjukdom och Gallo skadad. Annars tror jag att vi kan räkna med den här startfemman. Randolph/Lee som PF och C hade en bra match och gjorde tillsammans mer än 40 poäng och 20 returer.

N8-Rob är på gång, han kan bli skrällen i startelvan, D'Antoni är mycket imponerade av lille Nate. Spelar han så här (se nedan) lär förtroendet öka:



TBC

I heart Wrestling

För er som råkat snubbla in på min blogg de senaste tre åren så vet ni att Wrestling är ett av mina största nöjen. Jag fastnade för Wrestling på sena 80-talet när vi var i Italien med familjen. På hotellrummet fanns Eurosport som visade WWF och jag var hooked från första stund.

Barndomens stora höjdpunkter inkluderar:

Wrestlemania V – Främst för att det var min första stora gala men också för storyn Hulk Hogan & Macho Man med Elizabeth som sidekick (min videoinspelning blev stulet av en viss David C i mitt grannområde, grr..)



Ric Flairs inträde i WWF & Royal Rumble 92 – Ric Flairs vinst i the Rumble håller jag ännu idag som historiens bästa wrestlingmatch. Innehöll allt. Btw håller jag nästan alltid på the ”heel” (wrestling lingo for bad guy).



Shawn Michaels heel turn – The Rockers genombrott och Shawn Michaels backstabbande av Marty Jannetty.



Bobby ”the Brain” Heenan – Historiens bästa kommentator och manager. Räcker ensamt som skäl nog att se wrestling.



Mr. Perfect – Större humor än 99% av alla komiker. Grym wrestlare också. Här är en klassisk vinjett:



Ska man då skämmas för att man gillar wrestling även som vuxen? Absolut inte. Folk som skäms för sina intressen – be it taste in music, film, clothes whatever – är patetiska och osäkra. Det är ju de ovanliga och utmärkande intressena som faktiskt utmärker oss. Annars kan vi lika gärna bära uniform. Mode är till för folk utan smak. But I digress, tillbaka till wrestling...

... eller ”Sports entertainment” som det numera ska kallas, om legendariske Vince McMahon får bestämma. Det är den ultimate mixen av en TV-såpa och en actionfilm, vad mer kan man begära?

Kommer recensera lite wrestling här på bloggen framöver, så håll utkik.

Världens bästa TV-serie (någonsin)

Friday Night Lights



Till min stora lycka kom häromveckan äntligen tredje säsongen av FNL. Pga att folk i allmänhet inte har någon vidare bra smak så höll det på att inte bli en tredje säsong pga för svaga tittarsiffror ("didn't find an audience"). Men efter högljudda protester från hardcore fansen så har en ny kanal picked it up och ingen är mer tacksam för det än jag.

Jag tänker inte gå in på vad som gör serien till bäst någonsin, det får du ta reda på själv. Så om du inte sett den ännu så gör det. Omedelbart. Börja från säsong 1.

Enda riktiga konkurrenten jag kan se till FNL är The Office (US) - yeah I said it, US Office >>> UK Office - men att jämföra renodlade komedier med draman går ju inte.

Men OK, för enkelhetens skull kan vi säga:

Bästa komedi någonsin = The Office (US)
Bästa drama någonsin = Friday Night Lights

Bonuskategori, bästa theme song ever = Friday Night Lights (se ovan klipp)

Starbury vs D'Antoni

Marbury deklarerade för ett par veckor sen att han inte kan tänka sig att come off the bench. Men nu verkar han ha ändrat inställning:



D'Antoni var lagom imponerad av Stephons nyfunna team spirit och slängde in en förtäckt diss som visar vem som verkligen är boss. Tidigare tränare hade Stephon makt över (i och med förhållandet till Isiah Thomas, plus hans untradeable salary...)

Men nu råder det ingen tvekan om vem som bestämmer. Frågan är när Steph blir utköpt från sin kontrakt? Eller finns det verkligen en chans att vi kommer att se Marbury spela hela säsongen utan problem? Skulle inte tro det va.....

Alltid kul att höra Shaq

Shaq Daddy har en riktigt skönt sluddrande stämma.

Intressanta kommentarer om Kobe...

Johnny J - R.I.P.

Johnny J är död.



Johnny J's bästa material gjordes tillsammans med 2Pac, i och med samarbetet på All eyez on me där Johnny J gjorde hela 11 låtar.

Vad sägs om:

Shorty wanna be a thug



All eyez on me



All about u



Wonda why they call u bitch



Lägg till How do u want it, Life goes on, Whatz ya phone no, Thug Passion, Picture me rollin, Check out time, Run tha streetz... ja, det är halva All eyez on me i princip, en av hip-hop historiens fetaste skivor. Stor respekt till Johnny J, tack för musiken.

29 oktober

Årets viktigaste datum.


Då öppnar nya NBA säsongen för NY Knicks.

Det är märkligt hur mycket man kan bry sig om ett lag som man så extremt sällan får möjlighet att se. Min vanliga surfrunda består av cirka 80% Knicks, alla nyhetskanaler och bloggar som finns. Det är en drog. Jag mailar olika journalister i New York, och har faktiskt fått kontakt med några eftersom de är lite fascinerade av att en snubbe kallad Johnny Bragd från Sverige bryr sig så mycket om Knicks.

På 90-talet var Knicks kända som ligans hårdast spelande lag. De hade verkligen inte mest talang, men de jobbade hårdast. Alla som bar ett Knicks-linne visste att det kom med ett ansvar och så sent som 99 var laget i final. Sen tradade de Ewing och tränare van Gundy, som såg på mils avstånd vart klubben var på väg, sa upp sig - och i samma stund glömdes lagets värderingar.


Ewing, nyligen inskriven i Hall of Fame, har tränat Yao Ming och Dwight Howard till dominerande centrar i NBA. Men i Knicks har han inte kunnat få jobb. Ett typexempel på the mismanagement som genomsyrat Knicks under ägare James Dolan.

Vi som verkligen bryr oss har sedan fått utstå nästan helt decennium av supportersorg. Inte nog med att laget gått från en vinnarkultur till en förlorarkultur, laget har blivit "a league wide joke" som Knicks ex-nemesis Reggie Miller uttryckte det.

Och en stor del av förfallet stavas Isiah Thomas.



Isiah Thomas var efter Magic Johnson kanske världens bästa point guard genom tiderna. Men som tränare och team president har han varit en veritabel katastrof. Thomas filosofi är att dela ut feta kontrakt till överbetalda och överviktiga föredettingar som om det vore julafton. Om ett konkurrerande lag vill bli av med sin mest överbetalda "stjärna" så ringer man upp Thomas och byter honom mot några utgående kontrakt som kommer ge finansiell frihet att signa riktiga stjärnor, släng in ett par draft picks och några miljoner cash så är saken biff. Vid sidan av hans dåliga omdöme som team president, vilket också inkluderade en fällande dom för sexuella trakasserier, så lyckades tränare Thomas skapa ett omklädningsrum med dålig stämning och på plan fanns ingen game plan överhuvudtaget. Laget saknade identitet helt och hållet, om man inte räknar förlorare som en identitet vill säga.

Men så fick äntligen Isiah Thomas sparken. Och in kom Donnie Walsh som ny team president och kort därefter anställde Walsh Mike D'Antoni som ny coach. Walsh är från NYC och har en lång karriär som president för Indiana Pacers, det lag som mest påmint om Knicks under 90-talet. Laget fick precis som Knicks stå tillbaka pga oturen av att stå på topp samtidigt som världens bäste idrottsman genom tiderna, Michael Jordan - pga Jordans Bulls har storheter som Ewing, Miller, Karl Malone & John Stockton, Charles Barkley med flera blivit utan titel. Pacers anförda av Reggie Miller, Mark Jackson, the Davis boys med flera stod för samma kultur som Knicks. Och jag är övertygad om att Walsh kommer att bringa tillbaka den andan.

Samtidigt står Mike D'Antoni för en positiv basket, som tränare för Phoenix Suns implementerade han sin "seven seconds or less" filosofi som bygger på att man ska skjuta inom sju sekunder från det att man fått bollen, så att det försvarande laget inte ska ha hunnit etablera sina försvarspositioner. Det leder till en basket som är jävligt kul att titta på helt enkelt. Och framgångsrikt har det varit också, D'Antoni har snittat 50+ vinster per säsong och Steve Nash har blivit MVP två gånger. Så det är inte utan skäl jag är laddad!

Frälsarna Walsh & D'Antoni



Om ni råkar vara Knicks supporter kan ni checka in Bragdbloggen from time to time, jag kommer uppdatera bloggen med viktiga händelser.

Just nu pågår training camp och rapporterna är mestadels positiva. Trots att Marbury fortfarande distraherar lagets framfart med sitt vara eller inte vara och trots flera skador (på Jefferies, Curry, Gallinari) så är stämningen positiv och alla ser fram emot nya säsongen.

Nate Robinson är en riktig fan favorite, bra musiksmak har han också...

Tonåringar har för mycket dödtid...

... hur blir man annars så här grym på gitarr?!?!



Spela WoW. Öva på gitarren. Spela GTA IV. Öva på gitarren. Ladda upp det på YouTube. Få 50 million views. Inga problem.

Sköning som inte visar sitt face heller.

Words of wisdom from Da Governator

"Money doesn't make you happy. I now have $50 million, but I was just as happy when I had $48 million."