Så är då listan på alla de fetaste rapalbumintros färdig. Eller snarare, jag kan inte komma på fler feta intros som platsar. Ta en titt på den färdiga listan och kom med förslag på spår jag missat.
Känns annars värdigt att avsluta med Tupac.
Jay-z är ju inte sen att give respect till Pac. Både genom uttalanden och genom exempelvis the cheesy cover på überklassikern Me and my girlfriend. Jigga har uppenbarligen lagt texter som denna bakom sig.
Bye bye bye, let's get high and ride Oh, how we do these niggaz but I'm not gon' cry I'm a Bad Boy killa, Jay-Z die too Lookin out for Mobb Deep, nigga when I find you Weak motherfuckers don't deserve to breathe
Ingen lista är ever complete utan The Notorious B.I.G. So you know I had to do it... det här introt är riktigt annorlunda. Jag tycker det är fett eftersom det är väldigt cinematic. Man får följa lill-biggies resa ända från the baby crib till rap superstardom, ackompanjerat av låtar från respektive era genom Biggies uppväxt. Apropå Death Row beefen är det därför extra intressant att Snoop är samplad. All in all, ett passande intro till Biggies första album.
Tekniskt sett inget Spår 1, men ett albumintro likväl. Låten är ett grymt sätt att kick off ett av raps mest klassiska album och inte minst är det en fantastisk brygga in till Gin & Juice.
"Man I got to piss......" du-duh-duh-duh:
With so much drama in the LBC, it's kind of hard being Snoop D-O-double-G.
^^ En av de mest classic lines evah? Fo shizzle dizzle.
^^ Hur många hjärnceller har the DPGC smokat ihjäl innan det här kortet togs?
Är detta ens ett veritabelt albumintro? Jag vet inte om det kan räknas som det per se. Men jag slänger in det ändå. Jag tycker Kanye kan behöva en klapp på axeln i tider som dessa och låten är onekligen grym.
Tills stormen bedarrat får väl Kanye trösta sig i armarna (eller annan valfri kroppsdel) på Amber Rose.
Hade f.ö. en debatt med brushan om Amber Rose ursprung. Brushan hävdade att girlfriend var en whitey with a spray tan and some implants. Det chockade mig, för i min begreppsvärld hade varken Amber huden, ansiktsdragen och framförallt inte the ass of your regular stureplansanorektiker. Men jag var inte sen att tvivla, tanken var intriguing. Anywhoo, jag insta-wikipediade henne på da iphone och hon är tydligen half Italian-American & half Cap Verdean (what's the right word?). Cap Verde har tydligen en population made up of several demographics (övervägande mixed portugisisk och afrikansk, helt svart, helt vit och everything in between) så juryn är fortfarande ute på om Kanye got that jungle fever och om Amber indeed är en vit brud med ett klippkort på solariet.
If u know, let me know, så att jag och brushan kan settle it once and for all.
Det här var den minst provokativa bilden på Amber Rose som jag kunde hitta.
Btw vad hände med Kanyes line från Never let me down "So I promise to Mr. Rainey, I'm gonna marry your daughter"? Känns väldigt långt borta idag. Men hey, vem är jag att döma? Cocaine is a helluva drug.
Det här introt beskrivs bäst som en copy/paste på the lyrics (siiick över ett Primo beat, instant eargasm):
Yo; you know the game plan C-town, that's my main man We never bring luggage, we go shoppin when the plane lands Still run with the same clan, used to be a kane fan Everything i rock is name brand L'll make ya dame swallow Your ice don't shine and your chain hollow While you front in clubs for hours with the same bottle Takin midget sips, i run with the richest clicks Tap the thickest chicks, plus drop the slickest hits You know nuttin about l, so don't doubt l What's this motherfuckin rap game without l? Yo, that's like jewels without ice That's like china without rice Or the holy bible without christ Or the bulls without mike Or crackheads without pipes The village without dykes Or hockey games without fights Don't touch the mic if you unable to spit Flamboyant is the label i'm with, motherfucker
Midget sips - så skööön. Finns många som tar midget sips på klubben, alltid stort lol på dem.
Vad är the rapgame utan Big L?
China without rice. Bulls without Mike. Crackheads without pipes. - Sick sick sick. Phony rappers better recognize.
Det är omöjligt att posta The ruler's back utan att samtidigt nämna Stillmatic. Nas vs Jay-z beefen håller jag som en av de bästa, om inte den bästa, någonsin. Om inte av något annat skäl än att biffen sporrade de båda att tända till lite extra och göra fantastisk musik i processen. Blueprint och Stillmatic släpptes under samma år (september och december 2001) och jag kan inte minnas att rap haft samma tändning sedan dess.
Det här introt är nästan för bra för sitt eget bästa, eftersom det får "vanliga" låtar att rodna av inkompetens. En minut in på spåret har jag total kladdbralla.
Hade gärna sett en 10 minuters remix på den här med alla de fetaste rapparna ever.
Tänk om man hade kunnat vara en riktigt powerful old school skivbolagsboss och bara säga till vilka rappare som skulle collaba med varandra, vilka producenter som skulle supply the beats etc. Hur får man det jobbet?
Skulle vilja påstå att det här introt hjälpte till att skapa bilden av Tupac. Att använda klipp från nyhetsuppläsare för att berätta historien om Tupacs traumatiska och kontroversiella liv var ingenting annat än briljant.
Transformationen från Strictly 4 my NIGGAZ till Me against the world var enorm och kontrasterna blev tydliga redan från första spåret. Tupac hade haft hits innan, men det var på den här skivan han gick från en rap star till en super star, en ikon oavsett genre. Självklart hjälpte det till att Pac fick en crossover hit i Dear mama och självklart är det ett faktum att kontroverser säljer, men levererar man inte på micken spelar allt det där inte så mycket roll. För mig var Me against the world Tupacs första definitiva avtryck av greatness, här visade han att han var greater than all the rest. Mer än musik.
Det här introt satte inte bara tonen för Me against the world. Det satte tonen för resten av Tupacs karriär.
Sen skadar det ju inte att introt är sinnesjukt bra också. Som allt Tupac gjorde med andra ord.
Ett intro på 5 plus minuter? Var går egentligen gränsen mellan ett intro och en "riktig" låt?
I vissa fall skriver artisten ut "intro" bredvid den vanliga titeln, men det känns lite overkill imo. I andra fall är spåret mindre än 2 minuter och då är det en dead giveaway ändå. Men sen finns det fall som är mer tricky.
Ett rimligt kriterie skulle jag kunna säga är att förstaspåret - no matter hur grymt det än låter - är på förhand diskvalificerat som möjlig singel. Att spårets utformande - antingen baserat på längd eller tematisk avvikelse från regular song structure med vers, refräng etc - skiljer sig tillräckligt från en vanlig låt. Och i det här fallet talar vi alltså om flera minuter av raps non-stop på ett megamonotont beat. Ungefär som A milli med andra ord... och det var ju en megadunderhitsingel samtidigt som den mycket väl hade kunnat vara ett intro baserat på sin udda karaktär. Men det säger mer om hur grym den låten var än om huruvida den var av introkaraktär. Ingen regel utan undantag.
Summa summarum, så platsar Tha Mobb från Tha Carter II som ett av de fetaste intros ever.
Ett grymt intro på Jiggas by far mest överskattade album. Kan det någonsin gå fel med DJ Premier?
Hands down Memphis Bleeks finaste stund. Här trodde jag för en minut att Bleek faktiskt kunde bli the next thing. Men ett intro har aldrig gjort en karriär.
Ett grymt intro på Jiggas by far mest underskattade album. Kan det någonsin gå fel med DJ Premier?
Original introt fanns tyvärr inte på YT. Men det här är ännu bättre för här slipper man Scarface imitationen. Vill ni checka en Kanye remix på A million and one questions finns det också.
Inlägget om DMX blir en bra brygga till nästa intro på min lista. Slippin är ju som bekant off the classic album Flesh of my flesh blood of my blood. Introt på den skivan är riktigt grymt. Bland annat så fett att Oliver Stone tyckte det skulle vara med på den gravt underskattade filmen Any given Sunday. Och bland annat så fett att det passar på den här listan.
Fick ett grymt bra tips av I'llalws'Luvya! att göra en lista på alla feta hip-hop intros. Så då kör vi.
Jag räknar bara album intros, spår 1 helt enkelt. Jag har alltid tyckt att skits mellan låtarna bara urvattnar och irriterar helheten på album. Och don't get me started på skits som rent tekniskt är på samma spår som en riktig låt. Att behöva spola typ en minut för att komma till musiken, hur tänker man då? Albumintros däremot, det är en helt annan breed. Gjort rätt sätter det tonen för resten av albumet på oförglömliga sätt. Som t ex Gooodie Mobs übermegaklassiker Free sjungen av Cee-Lo.
Arguably historiens bästa intro, tied med You may die. Fick gåshud och rysningar av den här 1995. Får gåshud och rysningar av den här 2009. Albumet med det passande namnet Soul food - hela skivan är food for my soul - är också ett av historiens bästa. Allt annat vore fel när introt är så här bra.
Låt den här gå på repeat 10 gånger i rad. Det gjorde jag typ varje dag i ett år.
Det här fullständigt fantastiska introt lägger grunden perfekt för hip-hophistoriens näst bästa skiva. Vad är det för en underbar kvinna som sjunger? Nästan som en sagovarelse.
9th Wonder gillar också introt. Tillräckligt för att ha gjort en FET remix på Jiggas December 4th.
