Lamebook

Facebook, detta tidsdödande internetnikotin... jag ska inte ljuga, jag loggar in ett par gånger per dag, och om det sög så mycket hade jag ju inte gjort det. Men mer än en gång har jag funderat på att delete the account för att fria upp lite tid från fake-friendship-djungeln. Men vem är inte på Facebook? Alla förstås. Även de som har ett konto och frontar som att de inte loggat in på ett halvår, I see you, jag vet att du slamkryper.

En sak som jag aldrig kan förstå är varför vissa berättar alldeles för mycket om sitt privatliv och sina mundane everyday events. Newsflash, ingen orkar konstant höra hur deprimerad du är, eller för all del hur lycklig du är, i ändlosa statusuppdateringar. Hide-knappen blir given då. Och PS, 80% av dina internetvänner är inte dina vänner IRL, är detta verkligen bilden du vill förmedla? Behöver man få utlopp för bullshit thoughts och random kvasitankar, internet tourettes if you will, gör som Bragden och starta en blogg (helst av allt i phony name så du inte får kicken på jobbet i framtiden när arbetsgivaren inser att du är en nutcase) - på så sätt kan folk välja själv om de vill ta del av ordbajsandet.

Och vid sidan av facebook-adhd:arna har vi de ovannämnda slamkryparna, de som låtsas att de aldrig är inne på FB överhuvudtaget. Men så ser man dem på stan, och så är det bara "jag läste på facebook" hit och "jag såg bilder på fb" dit. Busted.

Sen är det situationerna som bara är too much. Ta till exempel en polare till mig som dumpade sin tjej, hon tog det inte så bra och bitchade ut completely på hans wall och acted a fool. Förnedring all around för alla inblandade parter samtidigt som alla "friends" fascinerat iakttog the train wreck. Sen ett kort tag efteråt dyker the ex-gf upp med statusraden XXX is in a relationship with YYY. Jag klickade på the new BFs länk och väl inne på hans page kunde man se att han såg ut som en valross med en pikétröja från RL. Some revenge fuck? Och i en och samma sekvens spelades det bästa och det sämsta med Facebook upp. Jag kan ju inte ljuga, jag som åskådare av FB-bilolyckan fick mig ett skratt av händelseförloppet. Men för min kompis som ofrivilligt blev sonned av a woman scorned inför hundratals "vänner" på nätet? Sannolikt not so much.

Men som tur är behöver man inte sitta och vänta på att ens vänner ska göra bort sig på Facebook. Det finns en hel sajt tillägnad detta. Om ni inte redan upptäckt Lamebook kan jag rekommendera sajten.

Här är ett axplock (klicka på bilderna för att förstora):

The more I know people the more I love my dog

Ibland känner jag precis som Mark Twain. Idag är en sån dag.



Droppar ett till Mark Twain citat i sammanhanget:

Man is the only animal that blushes — or needs to.

19-1-14-4-18-1

Bragden har inte bloggat på evigheter, I'm well aware. Men trogna läsare av den här bloggen vet dock att jag inte är speciellt pålitlig sett till frekvens, kontinuitet, och om vi ska vara ärliga, kvalitet? =)

Anyway, jag hoppas ni har varit lika busy as Bragd och njutit av den knallvarma (insert smirk here) våren som global warming medfört. Kort sagt har det blivit jävligt mycket pAArtying, som en lite mer berömd bloggare än Bragd brukar säga. Slänger in ett axplock av de låtar som gått varma på sistone i samband med dessa non-bloggging activities. Som vanligt har låtarna noll nyhetsvärde och skiljer sig milsvitt i genre.

Trey Songz - Say Aaah feat Fabolous



Den här låten är nog en av de fetaste RnB förfestdängorna. En av få insatser på 2000-talet som har samma energi som RnB brukade ha under the Bad Boy years. Trey Songz ser överlycklig ut att få vara i en video och han ser ut att njuta av varje stund. Bara en sån sak. Fler artister borde take notice.

Cassie - Is it you



Endast J. Lo har väl en klenare röst? Men Cassie kommer ändå undan genom att ta ett blad ur the late great Aaliyah's bok, om man sjungviskar på ett sexigt sätt så är det mesta förlåtet. Props till Fed-up för tipset.

Younger Brother - Psychic Gibbon



En feet låt som jag stumbled upon på Spotify. Lika nice i lurarna på jobbet som att ha i bakgrunden om man dricker vin. Beroendeframkallande gitarriff över ett hypnotiserande beat.

Snook - Inga problem



Ignoranta foos brukar säga att Snook inte är hip-hop. Alltid tyckt att såna statements är så lol. Den här låten är hursomhelst feet, oavsett genre. Supernice melodi - fler rap songs borde ha med piano! - och dessutom ett bra och intresseväckande tema som nog alla kan relatera till? Av de två måste jag säga att snubben som lägger vers två har the nicest flow.

The Human League - Don't you want me



Det fetaste soundtracket jag nånsin köpt var inte från en film, det var ett TV-spel, Grand Theft Auto: Vice City. Körandes omkring i stulna bilar, glidandes omkring i ett virtuellt 80-tals-Miami looking for whatever action I can get. Omöjligt att inte bli lite kär i musiken då, det bästa av vad 80-talet hade att erbjuda. Enda missen var kanske att de valde fel låt av The Human League, för mycket fetare än så här blir det inte. Grymt tema även här, involverandes kärlek, pengar och bitterhet.

OMD - Enola gay



OK. Vice City Soundtracket hade minst ett misstag till. Det borde innehållit den här låten. Synten måste vara en av världens ever?

Big K.R.I.T. - Hometown hero



Den här låten upptäckte jag tack vare Feskar-Petter. Är ni intresserad av ny hip-hop är det hans blogg ni ska checka. Refrängen, om man kan kalla den för det, är bland det fetaste jag hört på evigheter, vill bara att den ska go on forever. Cassie får ursäkta om låten påminner henne om mindre roliga internetminnen.

Musik

Var ute ikväll och söp skallen av mig i vanlig ordning. So far so good. Kvällen kan bäst beskrivas som semi. Gott sällskap men ingen peak. Det vill säga innan Mr DJ droppade den här låten.



Tack till pappa som hade grym musiksmak när jag var liten. Du förstår inte hälften av den musik jag lyssnar på, men du la grunden till mitt musikintresse. Och om du lyssnade en extra gång hade du fattat att den musik du lyssnade på back in the day är samma som jag lyssnar på idag, bara i uppdaterad tappning.

Stop fronting

Så fort jag dricker och/eller så fort det är sommar så vill Bragden lyssna på tecnopop.

Kombinationen sommar och dricka och låtar som denna med Craig David är en jävla snowball effect (trist liknelse i sommarsammanhang). Skönt att kunna koppla på en primitiv ådra mitt i all forcerad coolness, fronting like I got a constant headache beteende man ser ute på alla gator och torg. Släpp loss lite ffs.

Craig David - Insomnia (Haji & Emanuel Remix)

Fed-up

Gillar du högklassig fastfood? Vill du kolla in hur din middag borde ha sett ut? Checka då in nätets fetaste matblogg:

Fed-up powered by Eeels

Här är ett axplock av vad som äts på eff-u dot blogspot dot com:

Best songs of 2009

Spotify-link here.

Tracklist:

Method Man & Redman - How bout dat f. Streetlife & Ready Roc
Julian Casablancas - 11th dimension
Soulja Boy Tell'em - Kiss me thru the phone feat Sammie
Jay-z - A star is born feat J. Cole
Näääk - Sthlm city feat Mackish Price
Phoenix - 1901
Lifelike - So electric
Lorentz & M. Sakarias - Baby!
Taylor Swift - Love story (Digital dog remix)
R. Kelly - Echo
Drake - Successful feat Lil Wayne
Ken Ring - Nu måste vi dra
50 cent - Baby by me feat Ne-yo
Eminem - Same song & dance
Clipse - Popular demand (Popeyes) feat Cam'ron
Stor - Terminal 5 feat Fille
Timbaland - Morning after dark feat Nelly Furtado & Soshy
Trey Songz - One love
Common - Make my day feat Cee-lo
Empire of the sun - Walking on a dream
Keri Hilson - Knock you down feat Kanye West & Ne-yo
Big Boi - Shine blockas feat Gucci Mane
Jadakiss - Letter to B.I.G. feat Faith Evans

Vad finns att säga om den här listan? Den blandar hejvilt rap, rnb, pop, tecno och till och med lite country. Så om du är 100% genre-nazi (och/eller är under 17 år) kan du hoppa till en annan lista - eller tryck bara på delete på de låtar du inte diggar (typ Taylor Swift... men tro mig du kommer ångra dig i längden ;).

Vidare ska sägas att listan inte är listad enligt någon ranking, den är completely random.

Till sist bör nämnas att samtliga av årets bästa låtar inte finns på Spotify. Året är 09 inte 99 och folk släpper inte album och singlar på samma sätt som förr i tiden, och inget officiellt släpp = inget Spotify. Jag önskar jag kunde ha lagt upp Ride the wave med Trav, som jag lätt tycker är en av årets Topp 3. Men i sin helhet bör listan ändå göra år 2009 någorlunda rättvisa.

God jul Bragders!

Att förutspå jordens undergång är fredsivrande?

Stockholm, 15 december 2009.

Våra nordiska grannar gör sitt bästa för att sätta Norden på kartan. Och då pratar jag inte om fiolspelaren i Eurovision eller arenafyllot i Parken.

Fredspriset hade blivit lite mossigt tyckte norrmännen. Så varför inte ge fredspriset till 2000-talets egen Nostradamus, Al Gore? Skrämma upp hela världen till en likriktad skock rädda får, det är en fredshandling om jag någonsin sett en.

Året därpå gick fredspriset till nån finne som ingen brydde sig om, så naturligtvis var man tvungen att hotta upp festen lite grand i år. Så varför inte ge fredspriset till en snubbe som inte åstadkommit någonting (ännu åtminstone) i praktiken och som kort efter (pr-tricket) utmärkelsen följde i Bush fotspår och skickade ytterligare 30000 soldater till Afghanistan? Låt scientologen Will Smith hosta galan och saken är biff. Given succé.

I dagarna riktas världens blickar mot Köpenhamn för en visning av julhelgens givna blockbuster movie, Klimatkonferensen aka Star Wars VII - The Climate Eco Heroes.

I rollerna: ett gäng korrupta M.T. Suits som har noll koll på klimat men 100% koll på populismens vindar.

Regi: Media och mindless sheep.

Manus: Hela världen vet om att världen håller på att gå under. Och det beror på mig. Och dig. Och din mamma. Ja, det är en obekväm sanning, men så är det. For so says Al Gore.

Handen på hjärtat. Jag har ingen aning om klimatet. Handen på hjärtat. Det har inte du heller. And that's my whole point.

Vad jag däremot har en aning om är att jag ogillar likriktad sekterism och nedtystande av avvikande åsikter och frånvaro av debatt. Jag gillar inte domedagsprofeter och losers som inte kan slå George Bush i presidentval.

Jag låter Penn & Teller få sista ordet.



Ps. Om du mot all förmodan har en annan åsikt än världens alla klimathjältar, vänligen skicka ett e-mail till climateheroes@unitednationsclimatepanel.com så kommer personalen att (radera) läsa ditt e-mail och sedan (skicka en trojansk häst) svara på ditt e-mail så fort som möjligt.

Work

Bragden har ett liv utanför Bragdbloggen. Det kan kanske vara svårt att tro med tanke på the pointless drivel I churn out on a regular basis här på bloggen.

All work and no play makes Jack a dull boy.

När Bragden jobbar lite för mycket blir det för dålig aktivitet på bloggen. Sorry about that. Kanske måste jag expandera bloggen till en franchise of bloggers, så jag kan kick back and relax...

Wu-tang is for the children

Surfar runt lite grand och springer in i ett gammalt klassiskt klipp med ingen mindre än Ol' Dirty Bastard (coolaste artistnamnet ever?).

Kanye West se och lär, det är så här man crashar en gala. ODB verkar så uppriktig i sitt lilla tal, man kan inte annat än bli rörd.



Som vanligt är ODB väldigt sammanhängande.

I went and bought me an outfit that costed a lot of money today, because I figured Wu-tang was gonna win ....
Puffy is good. But Wu-tang is the BEST!

Hahaha jag skulle inte kunna säga det bättre själv.

Till skillnad från Kanye kan man se att folket på scen är scared straight av ODB. De verkar tro att ODB ska pull a piece out närsomhelst. När han säger I love you all på slutet verkar de väldigt lättade ("Puh, va skönt, han mördade oss inte").

Ett par andra godbitar...




Brooklyn Zoo



Vem är dagens motsvarighet till ODB...? Sök med ljus och lykta och du lär inte hitta nån som kommer i närheten...

Hip-hop idag är helt enkelt alldeles för likriktad, det finns inte den där variationen av personligheter och stilar längre om du frågar mig. No hating, men det är så jag ser det. Det mesta låter likadant, det finns inte många som står ut från massan.

Förr i tiden visste man vem som rappade för the ladies, vem som var gangsta, vem som var party, vem som var political, vem som var lyrical, vem som hade fetaste stilen, vilken producent som proddade åt vilka artister. Nu är det mesta too generic.

Apropå Grammy Awards. Nu har iofs mainstream media ungefär lika stor koll på hip-hop som Paradise Hotel deltagarna har på kalla kriget, och Grammynomineringar ska man ta med en nypa salt, men ta ändå en titt på årets nomineringar. Det är ingen rolig läsning för den som hade hoppats på lite new blood in the rap game. Speciellt med tanke på att bäst före datum på en rappare brukar vara 2-3 skivor, sen är det on to the next one.

Best Rap Album:
Universal Mind Control by Common
Relapse by Eminem
R.O.O.T.S. by Flo Rida
The Ecstatic by Mos Def
The Renaissance by Q-Tip

Den artistlistan känns så gammal att jag borde ha läst den på Netscape Navigator. Bortsett från Flo Rida, som är 00-talets motsvarighet till MC Hammer (fast sämre), så kan man tro att året är 98 all over again... and to make matters worse, när galan väl är igång kommer den crashas av Kanye West istället för ODB.

Måndag hela veckan

Måndag. Jobb. Planering. Microsoft Outlook. Rapportering. Lunch. Kaffe. Sen blir det helg. Decompress/decompose. Chill-out. Alkohol. Sova ut. Sen börja om igen...

Ny dag, samma skit


Allt går runt

Raka skallen och visa vad du går för egentligen

Sitter hemma på en fredag. Känns underbart att inte ens komma i närheten av 4:an på fjärrkontrollen. Per default ogillar jag allt TV4 gör. Idol är ännu värre. Helt plötsligt blir hela befolkningen en flock of sheep. När ska någon fatta att de där så kallade idolerna är helt talanglösa? Jag skulle inte betala 50 öre för att se en konsert med någon av dem. Och de ska verkligen inte få kidnappa min fredag från att kunna decompress like Elaine.

Nej, istället är briljanta V för Vendetta på i bakgrunden.


Natalie Portman. Johnny Bragds GF i ett parallellt universum.

Som ett experiment skulle det vara kul om alla tjejer rakade huvudet. Då tror jag att man hade kunnat sålla agnarna från vetet. En tjej som fortfarande är smoking hot med rakat huvud är odiskutabelt het.

Och i motsats det till det så skulle många brudar med hair extensions och andra fixings inte kunna dölja det faktum att de är änna riktiga scooba roobas när det kommer till kritan.

Jag säger som Creed. Au naturale, baby.

A wise man told me don't argue with fools, because people from a distance can't tell who is who

En klassisk Jay-z line som är värd att efterleva. Den passar även bra i det här sammanhanget när världens mest berömda ateist, Richard Dawkins, besöker ärkeidioten Bill O'Reilly som börjar raljera om sin skapelseteori och bland annat kallar Dawkins för fascist för att han inte tycker att Jesus hör hemma på naturvetenskapslektionerna i skolan.




Vad Bragden tycker om saken låter jag Dawkins uttrycka.



Med allt det sagt tror jag på en higher power of some kind. Men poängen är att ingen av oss vet for sure. Det är det enda jag tror man kan säga med 100% säkerhet.

Rest in snus

Beroenden är märkligt. I typ 13 år har jag snusat till och från; 7 år i sträck, 1 år uppehåll, 1 år kör igen, 3 år uppehåll och sedan dess av och på igen.

Just nu är jag i en off-period. För nånting hände på vägen, av någon anledning tappade snus sin charm. Nico-kicken blev ingen riktig kick utan till sist endast en konstant state of mind. Och smaken, den blev gradvis bara sämre och sämre. Jag gjorde slut med General och bytte till Rapé. Tröttnade och gick över till Grov. Men allting var bara att skjuta upp det oundvikliga. För faktum är att jag gillar inte att snusa längre. Men jag saknar att det fyller ett tomrum. Men faktum är också att jag VILL egentligen snusa. Jag saknar tiden då jag tyckte om snus mer än allt annat och skulle gladeligen byta till ett life long beroende av snus för att få tillbaka den känslan.

Det bästa med att käka mat var alltid när maten tog slut, för då kunde man kasta upp den snus som smakar allra bäst, efter-maten-sätt-mig-i-soffan-och-bara-dega-snusen. Numera, istället för att slänga i mig maten i 190 för att närma mig snusen, så slänger jag bara i mig mer och mer mat. Och det bästa med bio? En skön snus i biomörkret. Det bästa med en videokväll? Att filmen alltid blev lite bättre med snus. Det enda som gjorde lektioner och föreläsningar uthärdliga? Snusen. Osv. Etc. Med mera.

Och tar man bort en sån trogen kompis ur sitt every day life så står man med ett stort tomrum att fylla helt enkelt. Och vad ska jag fylla den med? Kaffe? Please, det drack jag redan innan i massor och let's face it, det är inte tillräckligt gott. Cigg? Gör jag redan tillräckligt, inte sugen på mer, får räcka med att perioda. Godis? Är inte överdrivet fåfäng, men jag orkar inte med en ölkagge innan 30.

Nej utan snusen blir allting ett evigt tomrum på nåt sätt. Och det är därför som jag blåser liv i snusandet ibland, för jag saknar den gamla vännen. Men det slutar alltid med att jag gör slut igen för things ain't what they used to be. Tragiskt nog. Så alla som snusar och funderar på att sluta. Var istället glada och fira att ni har en god vän som alltid finns där.

Svenska Knicks Bloggen

2 av 3 inlägg på Bragdbloggen handlar om Knicks numera. I alla fall känns det så. För att göra det enklare kommer numera samtliga inlägg om Knicks finnas här:

Svenska Knicks Bloggen

I sann "Fotbollförbundet utan s"-anda har jag medvetet särskrivit namnet. Det ser mer internationellt ut, mer som en riktig Knicksblogg. Och framförallt blir det en bra abbreviation. SKB.

Om andra svenska Knick-lovers har lust att skriva på SKB är det bara att holla at a playa, så hookar jag up er med ett login.

Bragdbloggen fortsätter i vanlig anda (minus Knicks då förstås) nu med utökat fokus på... på... på allting som Bragdbloggen handlar om. Typ som Seinfeld. A blog about nothing. Minus humorn då.

För alla ni trogna läsare som har Bragdbloggen på en solklar plats 20 på slentrianmässiga surfrundan (I know who you are) är ni alltså varmt välkomna att fortsätta denna resa.

Vackert väder

Så här ser det ut där jag bor:


Själv upplevde jag en typiskt svensk sommar med omväxlande regn och solsken, en höst med regn och rusk och nu ser jag en begynnande vinter med minusgrader och snö. För en nykter person som varit med ett tag är allt sig likt med andra ord.

Så vad hände egentligen med "klimathotet"? Mad cow disease? Killer bees? Fågelsjukan? Och när ska det börjas skrivas om Y3K?

Jag kollar ut genom fönstret och upplever inget större hot, mer än att skräptidningarna som rapporterar om alla hot eventuellt i sig utgör ett hot genom att skrämma livet ur en massa rädda människor som går på vad som helst.

Hur länge varar ditt förhållande?

Vem fan svarar 11-20 år?!?!?

LOL

Uppenbarligen en på tolv personer... hur kan man kalkylera att ens nuvarande relation är tillräckligt stark för att hålla i mer än tio år men sannolikt ändå ta slut inom tjugo år?

Ungefär som we'll have a few good years and then I'll find someone younger, jag orkar inte...

News of our lives

Nyheter.

Yeah right.

Jag tror inte på nyheter. Jag tror inte ett dugg på vad de säger och det borde inte ni heller.

Att det i dagens upplysta samhälle – LOL – faktiskt fortfarande finns folk som tror på vad som sägs på ”nyheterna” på TV (eller för all del tidningar, radio you name it) är sant, är för mig helt otroligt. Precis som TV-såporna (däribland mina favoriter Days of our Lives och Glamour) skapar nyhetssändningarna en hjärndöd och beroendeframkallande relation till sina tittare. Underhållningsvärdet är ungefär densamma och skådespelet är lika illa. Manuset är dåligt genomarbetat, dialogen är utan trovärdighet och i varje nytt avsnitt säger skådespelarna EXAKT SAMMA SAK. Handlingen förs aldrig framåt och tittaren lämnas alltid med en undran om man kan få tillbaka de senaste trettio minuterna av sitt liv.

Den enda väsentliga skillnaden är att medan TV-såporna riktar sig mot hemmafruar, och en liten klick ironiska slackers, så riktar sig nyheterna till den indoktrinerade massan, annat uttryckt samhället alternativt vuxna som låtsas bry sig om ”current affairs”.

Finns det ingen mer än jag som ser sambanden?

Nyheterna använder sig av ett identiskt upplägg som allt annat inom nöjesindustrin. Det är väldigt enkelt; berätta en historia, förmedla en känsla och ta betalt för den. Har man också en riktigt bra affärsidé lyckas man hitta ett sätt att ta betalt för samma (smörja) om och om igen. Kan man vidare skapa något riktigt beroendeframkallande så har man lyckats ännu bättre, ungefär som cigaretter som ju egentligen är den ultimata affärsidén (förutom the badwill då). Och här är den ultimata cynismen; kan man DESSUTOM förpacka allting som ansvarstagande, allmänbildande och samhällsengagerande tvång – ja då har man skapat ”nyheter”. Jag säger bara sug min virtuella balle!

Jag går inte på ett ord av vad som sägs. Och jag rättar inte in mig i det indoktrinerade ledet.

Kom inte heller och prata om att vissa medier är mer seriösa än andra, det är bara rent nonsens. Det handlar bara om olika målgrupper. En ding, ding värld har en målgrupp medan Uppdrag granskning har en annan, sanningshalten är densamma, det enda som skiljer dem åt är uttrycket och förhållandet mellan producent och konsument. Gå in på vilken nyhetssajt som helst idag och alla artiklar är direkta copy/paste från deras utländska diton. Oavsett media, seriositeten/trovärdigheten är densamma. Numera refereras det t o m till skvallerbloggar som nyhetskällor och härom månaden såg jag t ex DN.se skriva om ryktena om Nicole Richies graviditet, medan CNN:s största news story i år troligtvis var Paris Hiltons fängelsevistelse.

Men sen finns ju också riktigt seriösa nyhetsinlag såklart. Som t ex Israel-Palestina-konflikten. Förlåt, sa jag nyhetsinslag? Hur är det här en nyhet? Vari ligger nyhetsvärdet? Har de inte krigat sen åtminstone nyhetssändningarnas födelse? Kan inte manusförfattarna hitta på något nytt nu? Tröttnar aldrig tittarna? Har inte detta område som till ytan är 5% av Sverige fått nog med TV-tid? Kan de för helvete inte bara sluta fred och sluta tro att de är världens mittpunkt? Hmm, det var visst de då bråkade om tydligen... Får ursäkta, jag menar inte att trivialisera, men med tanke på att vi är fler än 6 miljarder som befolkar jorden är jag relativt övertygad om att det även finns andra historier att berätta om.

Och om man som nyheterna endast strävar efter att rapportera om negativa händelser, så är jag ganska övertygad om att det finns andra negativa händelser i världen än the select few som tydligen är viktigast. Men tittare gillar historier man känner igen, därför är det bäst att köra på som man alltid gjort. Lokala nyheter med diverse våld, en värdetransport som rånats, sen riksnyheter med fokus på misslyckad inrikespolitik, en politikerintervju, nu utrikes: Israel, Bush, miljöhotet yada yada, sen sport, speedway och trav och till sist dåligt väder.

Som tittare ska man kunna hoppa in när som helst och ändå känna sig hemma. En snabb recap och man kan alla storylines. Detta har vi lärt oss av Glamour, för att inte tala om Days of our lives som funnits i över 50 år: If it ain’t broke don’t fix it.

Don’t believe everything you read. Make up your own mind. Byt kanal.

En obekväm sanning

Miljöhotet är här, passa på nu för att om några år går jorden under. Detta är vad vi helt plötsligt får reda på, när det redan är för sent dessutom. Tack för det George W. Bush! Efter 5-6 år vid makten har du redan lyckats förstöra hela miljön och i processen kommer hela världen gå under till följd av dina överlagt onda domedagsbeslut. Detta är det vi vet, det vi får höra.

Men om vi alla stänger av kranvattnet de två minuter mellan de att vi borstar tänderna och gurglat klart så kanske allt kan bli lite bättre. Om vi byter ut glödlamporna, åker kollektivt, köper kött från Sverige eller rentav blir fallfrukts-vegetarianer så kanske det finns en frälsning... Men bara kanske, för domedagen är så nära så vi kanske inte har tillräckligt med tid.

Tillåt mig att skratta.

Jag är så fruktansvärt urbota trött på allt detta snack om jordens undergång till följd av miljöförstörelsen, i princip pga att vi inte källsorterat de senaste åren, att det står mig upp till halsen. Vi ska intalas att vi ska vara extremt rädda för att dö och samtidigt ska vi skylla oss själva. Det är vårt eget fel, shame on us!

Finner det också mycket märkligt att oavsett vad vi har för väder så beror det på miljöhotet. Vintern var mild senast - klimathot! Sommaren regnade bort - klimathot! För ett par somrar sen var det jättevarmt - klimathot! Det låter som svenskt väder om du frågar mig. Vädret varierar, vilket om inte annat bevisas av att väderprognosen inte ens är tillförlitlig från en dag till nästa. När jag gick på mellanstadiet hade det snöat 1,5 meter från en natt till följande morgon och alla skolbarn fick ta ledigt. Föreställ er att detta hade hänt idag; då hade Aftonbladet & co skrivit att undergången var runt hörnet och att vi alla borde ta skydd, bunkra upp med konserver, bygga ett skyddsrum under jorden och sen bara be. Nostradamus hade varit stolt över dagens journalistik.

Denna skrämselpropaganda når varje dag, vecka, månad och år nya proportioner och det finns inte längre någon nyanserad debatt, jag skulle klassa det som till och med värre än religion (nästan). Tycker man inte exakt likadant som "de som vet" - Al Gore, Väder-Pär och grannen som källsorterar - ja då är man i princip terrorist eller i varje fall enorm egoist. Men låt mig berätta vem som verkligen är egoist, jo det är exakt dessa personer, de som utger sig för att bry sig sååååå himla mycket. Om vi för ett tag köper alla argument som miljökämparna har, att jordens undergång snabbas upp, handlar då inte den rädslan bara om folks ego? Att deras kommande generationer av avkommor ska leva vidare lite längre? Att de ska göras odödliga genom att jorden och därmed dem själva lever vidare så länge som möjligt? De har helt enkelt inte förlikat sig med fakta, och deras ego kan inte acceptera detta. Newsflash, jorden kommer gå under förr eller senare anyway, solens batteri kommer att ta slut, det är ofrånkomligt.

Miljöhotet, om vi väljer att tro på det, påverkar varken mig, min omgivning eller följande generationers vardag. Det är det som är det fina med propagandan, lite jorden-kommer-gå-under-i-framtiden är så skönt helgarderad just därför; "Vi pratar ju om framtiden, bryr du dig inte om den, tar du inget ansvar?! Vi som är utbildade måste rädda världen!" Och de som kablar ut budskapet starkast av alla blir våra nya världens ledare, spirituella ledare i stil med påven. Är det t ex inte märkligt att Al Gore, världens tråkigaste man, som inte ens kunde vinna världens enklaste presidentval mot en alkis med afasi - helt plötsligt har blivit en superstjärna?

Jag kan med glädje stänga av kranvattnet då jag inte använder det, jag har inga problem att byta glödlampor, jag pantar mina PET-flaskor redan, jag har alltid föredragit tåg framför flyg. Men stick inte ner din propaganda i halsen på mig och tro inte för en sekund att du är bättre än mig för att du sett Al Gores film och "bekymrar dig över miljöhotet". Då får du prata med någon som är lite mindre lättpåverkad. Fan, folk har inga som helst problem att stänga dörren så fort Jehovas Vittnen knackar på dörren. Jag säger, öppna helt enkelt inte nästa gång. Använd sunt förnuft och don't believe the hype.

Att vara supporter

Igår vann Blåvitt mot Halmstad och tog sig upp på andra plats i allsvenska tabellen. Med en seriefinal mot Elfsborg om ett par veckor så har vi allt i egna händer och kan vinna vårt första SM-guld in my twenties... varför säger jag "vi" egentligen? Det är inte vi som spelar, ännu mindre jag. Det är dem som spelar; jag och likasinnade med mig betalar bara deras lön genom vårt intresse för vad de gör på planen. Vet inte vad fan jag håller på med egentligen, varför följer jag sport egentligen? Varför i helvete håller jag på ett lag så till den grad att det ska påverka om jag är glad, ledsen, överlycklig eller förbannad? Det är sinnessjukt.

Till att börja med varför håller jag exempelvis på Blåvitt och inte ÖIS eller GAIS som också är från hemstaden? Om jag minns rätt så var det för att vi bröder gick på ett ÖIS-IFK derby med vår morbror när vi var typ 7-10 år. Eftersom han höll på ÖIS bestämde vi oss för att hålla på IFK. Sen hjälpte det ju att Jesper Blomqvist & co några år senare spelade helt grymt i Champions League i mitten av 90-talet... halvbra skäl kanske, men varför fortsätter jag då bry mig? Jesper är ju numera tränare i Enköping och visade ju dessutom hur viktigt Blåvitt var för honom när han i Bob Marley-peruk skrev på för Backslick Boys istället, Champions League har Blåvitt inte varit i närheten av och vår morbror träffar man typ en gång per år och dessutom är trotsighet kanske inte bästa skälet att vara supporter i långa loppet...

Så vad betyder det egentligen att jag håller på Blåvitt? Vem håller jag egentligen på, vari ligger egentligen supporterskapet? Är det den fuskande ledningen som fifflar med ekonomin? Är det spelarna som först talar om klubbhjärta och som sedan flyttar över sundet så fort de får en marginell löneförhöjning? Är det fansen som sjunger "hata, hata, hata" på läktaren? Känns inte så va?

Nej, det måste helt enkelt vara tröjorna.

Jag låter Seinfeld uttrycka det:

"Loyalty to any one sports team is pretty hard to justify. Because the players are always changing, you're actually rooting for the clothes when you get right down to it. You know what I mean, you are standing and cheering and yelling for your clothes to beat the clothes from another city. Fans will be so in love with a player but if he goes to another team, they boo him. This is the same human being in a different shirt, they HATE him now. 'Boo! Different shirt?! Boo.' "

Och ändå fortsätter jag bry mig...