The present is a gift and I just want to be

Det här introt är nästan för bra för sitt eget bästa, eftersom det får "vanliga" låtar att rodna av inkompetens. En minut in på spåret har jag total kladdbralla.

Hade gärna sett en 10 minuters remix på den här med alla de fetaste rapparna ever.

Tänk om man hade kunnat vara en riktigt powerful old school skivbolagsboss och bara säga till vilka rappare som skulle collaba med varandra, vilka producenter som skulle supply the beats etc. Hur får man det jobbet?

Meanwhile, in Tupac news...

Skulle vilja påstå att det här introt hjälpte till att skapa bilden av Tupac. Att använda klipp från nyhetsuppläsare för att berätta historien om Tupacs traumatiska och kontroversiella liv var ingenting annat än briljant.

Transformationen från Strictly 4 my NIGGAZ till Me against the world var enorm och kontrasterna blev tydliga redan från första spåret. Tupac hade haft hits innan, men det var på den här skivan han gick från en rap star till en super star, en ikon oavsett genre. Självklart hjälpte det till att Pac fick en crossover hit i Dear mama och självklart är det ett faktum att kontroverser säljer, men levererar man inte på micken spelar allt det där inte så mycket roll. För mig var Me against the world Tupacs första definitiva avtryck av greatness, här visade han att han var greater than all the rest. Mer än musik.

Det här introt satte inte bara tonen för Me against the world. Det satte tonen för resten av Tupacs karriär.



Sen skadar det ju inte att introt är sinnesjukt bra också. Som allt Tupac gjorde med andra ord.

Kan inte sluta skratta

The beat keep crying and I'm gonna keep beating her

Ett intro på 5 plus minuter? Var går egentligen gränsen mellan ett intro och en "riktig" låt?

I vissa fall skriver artisten ut "intro" bredvid den vanliga titeln, men det känns lite overkill imo. I andra fall är spåret mindre än 2 minuter och då är det en dead giveaway ändå. Men sen finns det fall som är mer tricky.

Ett rimligt kriterie skulle jag kunna säga är att förstaspåret - no matter hur grymt det än låter - är på förhand diskvalificerat som möjlig singel. Att spårets utformande - antingen baserat på längd eller tematisk avvikelse från regular song structure med vers, refräng etc - skiljer sig tillräckligt från en vanlig låt. Och i det här fallet talar vi alltså om flera minuter av raps non-stop på ett megamonotont beat. Ungefär som A milli med andra ord... och det var ju en megadunderhitsingel samtidigt som den mycket väl hade kunnat vara ett intro baserat på sin udda karaktär. Men det säger mer om hur grym den låten var än om huruvida den var av introkaraktär. Ingen regel utan undantag.

Summa summarum, så platsar Tha Mobb från Tha Carter II som ett av de fetaste intros ever.

Who is Harry Nilsson?

På sistone har jag lyssnat en hel del på svenskättade Harry Nilsson, en amerikansk singer-songwriter från förr som åtminstone jag aldrig blivit skolad på. Det är märkligt eftersom han har en underbar röst, plus att han har haft några riktiga världshits som dessutom varit aktuella flera gånger om efter Nilssons död.


En av Mariah Careys största hits gjordes i original av Badfinger. Men den bästa versionen var hands down gjord av Harry Nilsson. Tragiskt nog för nya generationer är låten mest känd för det här.

På den här gamla sköningen får jag vibbar av Seinfeld... som gjorde en tribute till Midnight Cowboy som låten var ledmotiv till.



Har du sett Magnolia har du definitivt hört den här...



Är just nu oerhört sugen på att se dokumentären om Nilsson som är i klippet högst upp. Någon som vet hur man får tag på den så please let me know.

Add a couple of dollar signs to my name

Ett grymt intro på Jiggas by far mest överskattade album. Kan det någonsin gå fel med DJ Premier?

Hands down Memphis Bleeks finaste stund. Här trodde jag för en minut att Bleek faktiskt kunde bli the next thing. Men ett intro har aldrig gjort en karriär.


Ps. Spola förbi Pacino imitationen.

1,000,000+1?

Ett grymt intro på Jiggas by far mest underskattade album. Kan det någonsin gå fel med DJ Premier?


Original introt fanns tyvärr inte på YT. Men det här är ännu bättre för här slipper man Scarface imitationen. Vill ni checka en Kanye remix på A million and one questions finns det också.

Any given intro

Inlägget om DMX blir en bra brygga till nästa intro på min lista. Slippin är ju som bekant off the classic album Flesh of my flesh blood of my blood. Introt på den skivan är riktigt grymt. Bland annat så fett att Oliver Stone tyckte det skulle vara med på den gravt underskattade filmen Any given Sunday. Och bland annat så fett att det passar på den här listan.

Rysningar aka Moonstreams

Hittade det här guldkornet (wtf is up med WCW-loggan? gotta love it) med Grover Washington Jr. Några sekunders melodislinga (0:20-0:30) utgör grundstommen i en av de mest fantastiska och känslosamma raplåtarna ever. Rättighetsinnehavaren ville inte clear the sample om DMX svor på låten så därför är albumspåret rated PG. Inga problem för Earl Simmons som helt enkelt byter ut svordomarna mot hundskall. Briljant.

Introducing the intros

Fick ett grymt bra tips av I'llalws'Luvya! att göra en lista på alla feta hip-hop intros. Så då kör vi.

Jag räknar bara album intros, spår 1 helt enkelt. Jag har alltid tyckt att skits mellan låtarna bara urvattnar och irriterar helheten på album. Och don't get me started på skits som rent tekniskt är på samma spår som en riktig låt. Att behöva spola typ en minut för att komma till musiken, hur tänker man då? Albumintros däremot, det är en helt annan breed. Gjort rätt sätter det tonen för resten av albumet på oförglömliga sätt. Som t ex Gooodie Mobs übermegaklassiker Free sjungen av Cee-Lo.



Arguably historiens bästa intro, tied med You may die. Fick gåshud och rysningar av den här 1995. Får gåshud och rysningar av den här 2009. Albumet med det passande namnet Soul food - hela skivan är food for my soul - är också ett av historiens bästa. Allt annat vore fel när introt är så här bra.

Historiens bästa intro

Hands down.

Outkast - You may die



Låt den här gå på repeat 10 gånger i rad. Det gjorde jag typ varje dag i ett år.

Det här fullständigt fantastiska introt lägger grunden perfekt för hip-hophistoriens näst bästa skiva. Vad är det för en underbar kvinna som sjunger? Nästan som en sagovarelse.

9th Wonder gillar också introt. Tillräckligt för att ha gjort en FET remix på Jiggas December 4th.

Jay-z - December 4th (9th Wonder Remix)



Instrumental

Internetnikotin

Skön.

(via Carrotblog.com)

Surgeon General.
Prolonged Twittering may lead to an increased risk for developing Internet Celebrity Disorder...

Joy turned to pain like Frankie Beverly and Maze

Vilket verb använder man för planlöst surfande på Spotify? Typ som googla för Spotify. Spotta? Spotifiera? Anywhooo. Sprang in i den här sköningen på Spotify.

Frankie Beverly and Maze - I need you



Nice lyrics...

Like the flowers need the rain like a blind man needs his cane
I need you
Like the darkness needs the night and the moon glow needs the light
I need you
Like the children need to play they laugh and sing from day to day
I need you

I found out about you I can't live without you

Like a person needs a soul like the winter needs the cold
I need you
Like the fire needs the air I won't burn unless you're there
I need you
Like a baby needs to cry if you go I swear I'll die
I need you

Om du aldrig har hört låten men ändå känner igen den så är det kanske för att 50 har återvunnit valda delar till Hustler's ambition. En av Fifs kanske 5 bästa låtar för övrigt. Easy.

Kroppsspråk

Här på bloggen har jag ju redan utsett How bout dat till ett av de fetaste spåren på Blackout 2. Uppenbarligen tycker Redman o Method Man samma eftersom de nu gjort en video till låten.



En underskattad kvalitet hos rappare är kroppsspråket när man rappar. Och Method man är kung på det. Alla rapsen med Meth blir dubbelt så bra när man ser honom i en video för han rappar med hela kroppen, med fet stil och grym övertygelse. Som i t ex Wu-tang klassikern Method Man.



Saknar överlag såna här riktiga performance videos. Lågbudget rättuppochned där det är upp till artisten att make it happen. Och det är väl därför alla wack emcees alltid måste förlita sig på video hoes and special effects. Det är helt enkelt ingen som är intresserad av att se på eländet när de rappar.

40 and oh

Inatt vann världens bästa boxare, Floyd "Money" Mayweather aka Pretty Boy Floyd, i sin comeback efter 21 månaders uppehåll, en utklassningsseger över Juan Manuel Marquez för ett perfect 40-0 record. Och om detta skriver inte Sportbladet en enda rad på sin hemsida. Lol. Det är stor sportjournalistik.

Här är ett axplock av rubriker som uppenbarligen värderas som större sporthändelser:

Könstestet fick henne att sluta Soundarajan försökte ta sitt liv.

Värre än väntat ”Monstret” tvingas vila tio dagar.

Segerdrömmen i kras Pelle Edberg tappade sex slag.

Skadad Larsson fick fira Birminghams seger i soffan ”Ingen fara”.

”Det är en besvikelse” Mattias Ekström missnöjd sjua i kvalet.

Landslagsman – efter skadehelvetet Guifs doldis om utvecklingen.

Om Sportbladet behöver en redaktör skriv en kommentar här i fältet så ska jag se om Bragden kan help you out.

Ps. Inte heller Expressen skriver en enda rad om Mayweathers comeback. Way to go när man är nummer två och strävar efter att förbli nummer två.