Babyface Bash (aka Armageddon)

Årets sista PPV väckte gamla minnen till liv. Minnen om när wrestling är som sämst. När alla så kallade hjältar får vinna och humorbefriade fans från väst till öst får jubla.

OK för att WWE vill avsluta året på ett publikbefriande sätt, men kom igen, det här är ju bara löjligt.

Eller vad sägs om dessa hjältevinster: Hardy tar bältet från Edge (f.ö. den enda face win jag kunde digga), Cena försvarade bältet mot Jericho (mer om det senare), Finlay vann över Henry (couldn't give a damn, but still), snälla divas slår "elaka" divas, CM Punk slår Mysterio i en all-around-babyface-contest och Batista slår Orton.

Den enda heel på hela galan som vann var Kozlov! Hua! Brrr.

Jag tänker inte gå in i mer detalj än så. Kvaliteten på Triple threat matchen som Hardy vann var visserligen hög. Orton vs Batista var kul att se. Men i övrigt får galan ett underbetyg.

Betyg: 4,5 av 10

Inget irriterar min kräkreflex så mycket som John Cena.

Vi kan kalla det för The Hulk Hogan Syndrome; av någon oförklarlig anledning blir en wrestlare omåttligt populär och för att cock please en ignorant publiks alla önskningar så får inget stå i vägen för wrestlarens ständiga framgång. Vince McMahon känner vittringen och kapitaliserar till fullo. Skit samma att wrestling skillsen är pinsamt dåliga och skådespelandet i ringen katastrof. För när man väl är satt på den piedestalen så finns ingen återvändo. Dessa karaktärer - nämnda Hogan och Cena, men framförallt Ultimate Warrior innan han dribblade bort sig själv från WWE och resten av jordens yta - behöver nämligen inte arbeta i ringen. Faktum är att de inte ens kan arbeta i ringen. Allt de behöver göra är att dyka upp, lyssna på publikens jubel, utan trovärdighet fejka lite stryk i 15 minuter för att sen komma in i sin "nu avgör jag matchen med mina signature moves kombinerad med övernaturliga krafter och ilska"-rutin och sen är matchen avgjord lika snabbt som 1-2-3... precis så här såg det ut på Armageddon (och Survivor Series for that matter) och så fort Jericho fick dominera matchen insåg jag vart det barkade.

Nästföljande Raw stakade även den ut en mycket oroväckande bana, för Jerichos framtida WWE endeavours, då det blev uppenbart (som min partner in wrestling crime, Phil, pointed out redan innan Armageddon) att det blir Cena mot Orton som blir den kommande toppfejden på Raw. En fejd som sannolikt kulminerar i Wrestlemania. Och då hoppas jag innerligt att Orton krossar Cena och skickar Cenas små fans hem för att gråta.

För Orton har nämligen gått och blivit nummer ett i mina ögon.

Kombinera hans in-ring antics med sin pure evil persona och du har WWE:s nutid och framtid. När Jericho slutar blir det ett tungt ansvar som vilar på Ortons axlar. Vem annars ska agera heel med sån pondus? Kommer lätt köpa en Age of Orton t-shirt i NYC nästa vecka.

Saknar dagarna då Shawn Michaels var heel. På den tiden han var the Heartbreak Kid flankerad av Sensational Sherri. När han var ett arrogant svin som publiken älskade att hata. Till skillnad från idag då han är en kristen hycklare (Degeneration X misogyny ena stunden, family values nästa... hmm?) som publiken bara älskar. Jag fattar ingenting. Och denna nya storyline att Michaels är bankrutt känns bara tacky. Ring upp Kurt Angle, övertala honom att komma hem till WWE och ge honom feta stålar så att världen kan få se en sista show mellan wrestlingens största inring performers ever - sen kan de sluta med fanan i topp.

Övriga reflektioner...

Kul att se Miz & Morrison regain their titles.

Hoppas CM Punk tar IC bältet asap och att bältet får lite riktiga battles framöver.

Har Ziggler Mr Perfect kvaliteter eller är han bara en fluke? Troligtvis det senare.

MVP! Behållningen på Smackdown.

The losing streak är det bästa som hänt MVP någonsin. När han i senaste Smackdown greppade micken i Philadelphia och sågade alla "so called MVP:s", specifikt Phillies MVP Jimmy Rollins, visade han upp de bästa mic skills/publikinteraktion jag sett sedan Bradshaw transformerade till JBL.

Khali som babyface (nu komplett med ny Bollywood-titantron theme) smutsar ned mitt intresse för wrestling. Och dessa ständiga porrfilmsliknande mellanspel mellan valfri Diva och valfri usel skådespelande wrestlare fyller upp way too much air time.

Till sist: Jericho. Slarvar de bort Jericho så slutar jag kolla (not really, jag är beroende...) - men de är bäst att WWE inser vikten av vad heels betyder för att hålla uppe balansen i en show. Som det är nu är det bara Jericho och Orton som levererar som heels. Ingen annan kommer ens i närheten.

Over and out.