Min bättre hälft älskar Stadsbibliotek, tror att det har något med barndomsnostalgi att göra (kan vara att hon gillar att läsa med, men jag tror mer att det handlar om själva lokalen). Själv står jag inte ut. Det är en av de gånger som jag känner mig riktigt elitistisk och osympatisk som människa: Vilka är de här tragiska människorna som inte har råd att köpa sin egen dagstidning? Och hur har de tid att vara där? De sitter ju där hur lugnt som helst heeeeela dagen, varje dag. Och hur de klär sig sedan, jag orkar inte... Om bibliotek en gång i tiden var för de kunskapstörstande och intellektuella (lol, sure att det varit) - så är det idag en mötesplats för arbetslösa och WT:s som har alldeles för mycket tid.
För att illustrera vad jag menar måste jag berätta om en kille som nämnda bättre hälft såg senast hon var där, nämligen en medelålders man enligt ovan beskrivning och med en trucker-keps med följande text:
"Var inte för optimistisk! Ljuset i tunneln kan vara ett tåg!"
Humor? Allvar? På Stadsbiblioteket kan man inte veta helt säkert.
3 kommentarer:
Jag hatar alla former av bibliotek. Enda anledningen att jag någonsin besökt ett frivilligt har varit för att gråa lite internet!
Gutes inlägg och kunde inte vara mer överens. Bibliotek är tragg, tiden står still samtidigt som hela livet passerar förbi. En märklig kombination att lyckas med.
Fyfan vad jag hatar attityden på bibliotek... Det är illa nog att tanken är att man ska ägna sig åt att läsa medan man är där, men sen har vi ju också det eviga hyschandet... nej fyfan, det enda som kan väcka samma omedelbara vilja att undvika dem för alltid som bibliotek, är nyheter.
Skicka en kommentar