If you don't know, now you know.

Kanye kan tacka Harold Melvin and The Blue Notes för sitt genombrott.

Impeach the president

Sannolikt ett av de mest samplade spåren ever?



Fet.

Yamaha

OK, den här är lite sen egentligen. Men den är så grym att jag postar den ändå för att göra min blogg lite vackrare.

The Dream - Yamaha

Låt för att peppa upp en...

... inför en tenta, en arbetsintervju, ett föredrag eller bara i största allmänhet. Kanye som underdog som berättar att allt är möjligt och att man ska tro på sig själv, och inte låta sig tryckas ned av "the suits behind the desks" är all pepp jag behöver när jag behöver lyfta upp mig själv.

Kanye West - Last Call



Lätt på min Kanye Top 5.

Lamebook

Facebook, detta tidsdödande internetnikotin... jag ska inte ljuga, jag loggar in ett par gånger per dag, och om det sög så mycket hade jag ju inte gjort det. Men mer än en gång har jag funderat på att delete the account för att fria upp lite tid från fake-friendship-djungeln. Men vem är inte på Facebook? Alla förstås. Även de som har ett konto och frontar som att de inte loggat in på ett halvår, I see you, jag vet att du slamkryper.

En sak som jag aldrig kan förstå är varför vissa berättar alldeles för mycket om sitt privatliv och sina mundane everyday events. Newsflash, ingen orkar konstant höra hur deprimerad du är, eller för all del hur lycklig du är, i ändlosa statusuppdateringar. Hide-knappen blir given då. Och PS, 80% av dina internetvänner är inte dina vänner IRL, är detta verkligen bilden du vill förmedla? Behöver man få utlopp för bullshit thoughts och random kvasitankar, internet tourettes if you will, gör som Bragden och starta en blogg (helst av allt i phony name så du inte får kicken på jobbet i framtiden när arbetsgivaren inser att du är en nutcase) - på så sätt kan folk välja själv om de vill ta del av ordbajsandet.

Och vid sidan av facebook-adhd:arna har vi de ovannämnda slamkryparna, de som låtsas att de aldrig är inne på FB överhuvudtaget. Men så ser man dem på stan, och så är det bara "jag läste på facebook" hit och "jag såg bilder på fb" dit. Busted.

Sen är det situationerna som bara är too much. Ta till exempel en polare till mig som dumpade sin tjej, hon tog det inte så bra och bitchade ut completely på hans wall och acted a fool. Förnedring all around för alla inblandade parter samtidigt som alla "friends" fascinerat iakttog the train wreck. Sen ett kort tag efteråt dyker the ex-gf upp med statusraden XXX is in a relationship with YYY. Jag klickade på the new BFs länk och väl inne på hans page kunde man se att han såg ut som en valross med en pikétröja från RL. Some revenge fuck? Och i en och samma sekvens spelades det bästa och det sämsta med Facebook upp. Jag kan ju inte ljuga, jag som åskådare av FB-bilolyckan fick mig ett skratt av händelseförloppet. Men för min kompis som ofrivilligt blev sonned av a woman scorned inför hundratals "vänner" på nätet? Sannolikt not so much.

Men som tur är behöver man inte sitta och vänta på att ens vänner ska göra bort sig på Facebook. Det finns en hel sajt tillägnad detta. Om ni inte redan upptäckt Lamebook kan jag rekommendera sajten.

Här är ett axplock (klicka på bilderna för att förstora):

#1

Lääääääänge var det här min favoritlåt alla kategorier. Och den är fortfarande löjligt fet. Låten och videon symboliserar allting som var grymt med Bad Boy en gång i tiden. Vem vill inte booze it up på den hemmafesten liksom? Och på refrängen sjunger fler R&B divas än man trodde var möjligt. Men Biggie är den solklara stjärnan mitt ibland alla cameos, chillandes i trappan som en kung, cool as a cucumber när festen pågår för fullt. Genius.

The Notorious B.I.G. - One more chance (remix)



Skruva upp volymen.

The xx

Big Bro tipsade mig om The xx.

Och nu tipsar jag er.



Insta-fet.



Ett slags Explosions In The Sky om de hade haft sång, typ. Vilket förstärker intrycket av hur rätt det kan vara att köra utan vocals helt och hållet. Lyssnar man bara på det instrumentala i spåren ovan inser man att de är fetare utan sång, no?

Kellz i jobblurarna...

... är en weekly basis type of thing.

R. Kelly - Like I Do



Seriöst, Drake can't hold a candle to Kells. Trey Songz är lite gullig som lyckas så bra i sin man crush på Kells, men hör av dig igen om ett årtionde eller två så ska vi se hur fett det låter då.

Amber Rose analys

Jag satt just och chillade vid min desk när Frank gick förbi. Vid tillfället surfade jag på nån hip-hopblogg och där var en bild på Amber Rose. Frank, obevandrad i hip-hopkultur i allmänhet och Amber Rose i synnerhet får upp intresset direkt.

Frank:
Amerika måste vara den absolut ledande nationen i världen när det handlar om att göra folk kåta.

(Hahaha jag har officiellt flippat. Nej, förresten, don't shoot the messenger.)

VM-analys

Torsdag 17 juni, 15.30, Argentina - Sydkorea, TV-rummet kontoret

Slutsignal. Klipp till studio. Trött tystnad bland kollegorna. Frank, helt ointresserad av fotboll, sammanfattar SVT studions prestation när Rit-Ola dyker upp i bild.

Frank:
Han ser bra ut den där killen, men intellektuellt är han helt hopplös.

(Haha jag inser att man måste vara där för att gilla dessa. Alternativt känna "Frank". Men jag behöver logga detta så bare with me...)

It's Tha Mutha Effin Situation!

Tack till Simon för tipset om den här givna hitlåten, ingen annan än allas vår favorit, The Situation.



Än så länge finns bara en tease ute på YouTube, så coppa den på iTunes. Asap. Lol. Nämen på riktigt alltså.

Kommer bli mycket fistpumpande till den här i sommar. Och folk kommer låtsas som att de är ironiska, men deep down kommer de älska det. Glöm bara inte att se upp för granater på dansgolvet.

Bone Crusher

Märkligt hur man kan toklyssna på en skiva i början och sen helt och hållet lägga undan den. Länge.

Det betyder väl oftast att den var rätt för den tiden, men att den inte riktigt håller måttet på sikt. Men det är kul när man återupptäcker en låt när den oväntat poppar upp i ens iPod.

Bone Crusher, du kanske inte får så mycket spin längre av Bragd (och sannolikt inte av så många andra heller?) men AttenCHUN! har fortfarande en och annan fet låt, inte minst Hate Ourselves.

Jobblurarna part...?

The Embassy - It Pays To Belong



Tack till Big Bro för denna upptäckt, en skiva jag aldrig hade hittat på egen hand men som gått i varm rotation sen jag fick den för några år sen. Tips på att spotify that ish och checka in albumet Tacking, framförallt Some Indulgence, Stage Persona och inte minst Information.

I jobblurarna part 32

Efter att Eli Porter mördat det här beatet har låten fått en helt ny dimension.

The Diplomats - I Really Mean It



Någon som tror på en fet Dipset comeback?

Office talk

Jag har en kollega som droppar fler klassiska citat än jag kan keep track of. Men lika snabbt som jag hört dem, lika snabbt har jag glömt dem. Så för att keep track tänkte jag att ska föra en logg här på bloggen. Kanske funkar de inte alls i skriven text, halva grejen med vad som är kul är den kontext som citaten droppas, oftast med ett stoneface och bland kollegor av blandade åldrar och kön. Låt oss kalla kollegan för Frank.

Tisdag 15 juni, kl 13:15, efter-lunch-kaffet.

Jag:
Ny jacka, Frank? Nice!

Frank:
Den här? Nej den är skitful, jag hatar den. Jag fick den i present. Jag har bara på mig den för att göra min tjej glad och kåt.