tisdag, augusti 24, 2010

Whatever happened?


Enligt mig är Wyclefs första soloalbum The Carnival väldigt underskattat så här i efterhand. Å andra sidan tycker jag att Lauryn Hills Miseducation alltid varit grymt överskattat, något som de flesta säkert skulle sneeze at.

Hursomhelst, numera är ju ingen av dem feta musiker längre, ungefär som Pras alltid varit med andra ord. Men Wyclef tjänar säkert fortfarande deg och ställer upp i Haitis presidentval medan resterna av Lauryn Hills personlighet fläker omkring som en baglady. Pras, han jobbar nog på 7-eleven eller står i kön för att fylla i en W-4 form.

Wyclef Jean - Jaspora


måndag, augusti 23, 2010

Love is a 4 letter word like fuck & shit, so love you can suck my dick

Bragdbloggen sover, I know, men jag bryter tystnaden för att berätta om my new favorite rapper. Sällan har jag varit så excited. Grymmaste flow jag har hört på evigheter och innehållet i texterna är on point. Äntligen en rappare som INTE har några dyra klockor och smycken, flankerande video hoes och texter som 0.00001% av befolkningen kan relatera till. Freddie Gibbs är arg och Johnny Bragd är glad för det.

How we do


G.I. Pride



Flamboyant freestyle



A world so cold




From Tha G



Samtliga låtar är från The Miseducation of Freddie Gibbs och finns att tanka här.

måndag, augusti 09, 2010

The shirt before the shirt

Ännu en klassiker från Sitch.

lördag, augusti 07, 2010

A blog about nothing

Varför har ingen berättat för mig hur fet Wale är?

True to my 9 month karantän mellan albumsläpp och att jag börjar lyssna på en skiva så har jag först nu upptäckt hur fet Wale's Attention Deficit är.




Fett omslag på hans senaste mixtape också.

söndag, augusti 01, 2010

Julian!

Ett par gånger per år kommer jag in i en Strokes-fas, likt en periodar-junkie lyssnar jag sönder alla skivor, för att lägga dem åt sidan igen i väntan på nästa binge.

Det var ett tag sen sist jag lyssnade på The Strokes. Det här förstod jag i sommar när jag för första gången gav Julian Casablancas soloalbum en riktig chans.

Tror jag har lyssnat på Out of the blue cirka 20 gånger per dag senaste veckan. Så även om låten är gammal kommer det nog bli låten som jag kommer att förknippa med sommaren 2010.

Julian Casablancas & The Roots - Out of the blue




Och originalet...

Vacay over


Tackar ödmjukast vädergudarna för att dem delvis kompenserade the neverending winter from hell med den vädermässigt bästa sommaren någonsin.

lördag, juli 10, 2010

Semester

Äntligen semester baby! In the words of Eels: Let's go see some bea(t)ches!

Inte svårt att må bra när temperaturen utomhus nästan är lika het som this classic track.

Slick Rick - I Own America Part 2


torsdag, juli 08, 2010

Bragdbloggen på vacay, Bragd snart på vacay...

Bragdbloggen har legat tyst ett tag. Inte bara för att det är 30 grader utomhus, lika mycket för att Svenska Knicks Bloggen tar upp all tid i dessa Lebron James crazy days.

Ska bli jävligt skönt att få lite semester. Jag behöver semester från mig själv ett tag. Ned till västkusten, baby.

Har jag lite internetz kanske Bragdbloggen får en revival också, vem vet?

måndag, juli 05, 2010

FB-GM



Postar den här låten som personlig logg för en viktig händelse idag.

torsdag, juli 01, 2010

Versus



När ska Ace of Base få sin (välförtjänta...? ...! :) revival?

Who am I? I am a champion!



Så här lät aldrig mina fotbollstränare när jag var liten.

fredag, juni 25, 2010

Mitt första rapalbum

Var Apocalypse 91 (The Enemy Strikes Black) med på den tiden övertunga Shut Em Down.



Nog ingen slump att det här var min första rapskiva i hyllan med tanke på att jag mest lyssnade på hårdrock innan. Det här är ju i princip hårdrock över ett hip-hop beat. Eller är det hip-hop över en hårdrock track. Anywho, memories...

torsdag, juni 24, 2010

Versus

Willie Hutch



Versus.



- Then I CC:d every girl that I'd see-see 'round town.
Andre 3000 please return for real.

onsdag, juni 23, 2010

Versus

Haddaway



Vs.

Eminem



Hip-hop har verkligen blivit betydligt mer prestigelöst än någonsin tidigare, rapmusiken gifter sig med genres och artister som var helt otänkbart förr i tiden.

Nu är verkligen inte den här låten någon instant classic direkt, men i allmänhet så gillar jag utvecklingen att the rap game inte är så boxed in och självmedveten. Bra musik är bra musik, oavsett genre. Nu ska jag lyssna in mig på Recovery, hoppas Em har ett par nice tracks, det är på tiden.

Hela situationen ute nu

Shit vad synd att låten sög :)



Men det betyder ju inte att det inte kommer fistpumpas hårt ändå till den här situationen.

She's sniffing on my 85 dollar cologne. (lol)

If you don't know, now you know.



Kanye kan tacka Harold Melvin and The Blue Notes för sitt genombrott.

Impeach the president

Sannolikt ett av de mest samplade spåren ever?



Fet.

tisdag, juni 22, 2010

Yamaha

OK, den här är lite sen egentligen. Men den är så grym att jag postar den ändå för att göra min blogg lite vackrare.

The Dream - Yamaha


Låt för att peppa upp en...

... inför en tenta, en arbetsintervju, ett föredrag eller bara i största allmänhet. Kanye som underdog som berättar att allt är möjligt och att man ska tro på sig själv, och inte låta sig tryckas ned av "the suits behind the desks" är all pepp jag behöver när jag behöver lyfta upp mig själv.

Kanye West - Last Call




Lätt på min Kanye Top 5.

måndag, juni 21, 2010

Lamebook

Facebook, detta tidsdödande internetnikotin... jag ska inte ljuga, jag loggar in ett par gånger per dag, och om det sög så mycket hade jag ju inte gjort det. Men mer än en gång har jag funderat på att delete the account för att fria upp lite tid från fake-friendship-djungeln. Men vem är inte på Facebook? Alla förstås. Även de som har ett konto och frontar som att de inte loggat in på ett halvår, I see you, jag vet att du slamkryper.

En sak som jag aldrig kan förstå är varför vissa berättar alldeles för mycket om sitt privatliv och sina mundane everyday events. Newsflash, ingen orkar konstant höra hur deprimerad du är, eller för all del hur lycklig du är, i ändlosa statusuppdateringar. Hide-knappen blir given då. Och PS, 80% av dina internetvänner är inte dina vänner IRL, är detta verkligen bilden du vill förmedla? Behöver man få utlopp för bullshit thoughts och random kvasitankar, internet tourettes if you will, gör som Bragden och starta en blogg (helst av allt i phony name så du inte får kicken på jobbet i framtiden när arbetsgivaren inser att du är en nutcase) - på så sätt kan folk välja själv om de vill ta del av ordbajsandet.

Och vid sidan av facebook-adhd:arna har vi de ovannämnda slamkryparna, de som låtsas att de aldrig är inne på FB överhuvudtaget. Men så ser man dem på stan, och så är det bara "jag läste på facebook" hit och "jag såg bilder på fb" dit. Busted.

Sen är det situationerna som bara är too much. Ta till exempel en polare till mig som dumpade sin tjej, hon tog det inte så bra och bitchade ut completely på hans wall och acted a fool. Förnedring all around för alla inblandade parter samtidigt som alla "friends" fascinerat iakttog the train wreck. Sen ett kort tag efteråt dyker the ex-gf upp med statusraden XXX is in a relationship with YYY. Jag klickade på the new BFs länk och väl inne på hans page kunde man se att han såg ut som en valross med en pikétröja från RL. Some revenge fuck? Och i en och samma sekvens spelades det bästa och det sämsta med Facebook upp. Jag kan ju inte ljuga, jag som åskådare av FB-bilolyckan fick mig ett skratt av händelseförloppet. Men för min kompis som ofrivilligt blev sonned av a woman scorned inför hundratals "vänner" på nätet? Sannolikt not so much.

Men som tur är behöver man inte sitta och vänta på att ens vänner ska göra bort sig på Facebook. Det finns en hel sajt tillägnad detta. Om ni inte redan upptäckt Lamebook kan jag rekommendera sajten.

Här är ett axplock (klicka på bilderna för att förstora):